Det var redan 2010 som Naturvårdsverket gav det första tillståndet för export av orrar till Tyskland. Några år senare beviljades motsvarande tillstånd för fångst av tjädrar. Fram till och med den gångna säsongen har sammanlagt 697 tjädrar och 593 orrar exporterats från Sverige.
Tjädrarna har fångats med håv och från bil i framför allt Västerbotten, men också i Norrbotten, medan orrarna i huvudsak har tagits i fällor i Gävleborgs län. Det är forskare och viltförvaltare från respektive land som har fångat fåglarna på marker som tillhör statliga Sveaskog och SCA. Därefter har fåglarna transporterats med flyg eller bil till utsättningsplatserna i Centraleuropa.
Fångsttillstånden har varit tidsbegränsade och har förnyats inför varje säsong. Vid årsskiftet gick de senaste tillstånden ut och det är i skrivande stund oklart om det blir någon fortsättning.
Lokal påverkan
Vilthandläggare Nils Mårtensson på Naturvårdsverket är väl insatt i projektet. Han konstaterar att under de år som projektet har pågått har det i genomsnitt fångats 23 fåglar per län och år. Under 2024 fick det maximalt fångas 60 tjädrar, men så många blev det inte när resultatet summerades.
– Sammantaget har fångsten ingen betydelse för den svenska tjäderpopulationen, men lokalt kan det förvisso ha en viss påverkan. Vi har också fått kritiska synpunkter från ortsbor och jägare i framför allt Västerbotten. Det handlar inte bara om att man fångar hönor tidigt på våren precis innan häckningssäsongen. Några har också ifrågasatt det etiska i att fånga tjädrar med håv när fåglarna går och plockar grus på skogsbilvägarna. Detta för lätt tankarna till gamla tiders tjuvjakt resonerar man, säger Nils Mårtensson.
Utvärdering på gång
Bland annat till följd av den här kritiken har Naturvårdsverket beställt en utvärdering av projektet från det norska institutet för naturforskning, NINA. I utvärderingen ifrågasätter de norska viltforskarna också det lämpliga i att fånga tjäderhönorna på våren. Avsaknaden av den så kallade ruvfläcken behöver nödvändigtvis inte innebära att tjäderhönan inte har hunnit lägga några ägg. Mot den bakgrunden avråder NINA från fångst och flyttning av fåglarna under våren.
Kritikerna har också ifrågasatt det lämpliga i att transportera fåglarna så långa sträckor som exempelvis till Brandenburg söder om Berlin och nära den polska gränsen.
– Under de första åren samlades de infångade tjädrarna först i stora voljärer innan de transporterades söderut med flyg. På grund av EU-bestämmelserna måste fåglarna nu transporterades omgående efter fångst och av kostnadsskäl sker detta därför med bil.
– Transporten och den första tiden på utsättningsplatsen är det mest kritiska i projektet. Men dödligheten har varit, om inte försumbar, så förvånansvärt låg, säger Nils Mårtensson.
Utrotad i Brandenburgs skogar
Vilthandläggare Michael Schneider på länsstyrelsen i Västerbotten har under flera år och på uppdrag av Naturvårdsverket jobbat med projektet, som startade 2010 med fångst och flytt av orrar till Belgien.
– Tjäderprojektet kom i gång några år senare och under de gångna åren har det flyttats tjädrar till Thüringen och Brandenburg i Tyskland och till ett område i västra Polen. Flest fåglar har satts ut i Brandenburg och tanken är att den här populationen så småningom ska ”växa samman” med den polska, berättar Michael Schneider.
I Brandenburgs tallskogar fanns en fåtalig tjäderstam fram till slutet av 1980-talet. Några år senare ansågs tjädern i princip utrotad. Fångst och flytt av fåglar från Sverige är alltså ett led i att återintroducera arten.
Under projektets två första år – 2012 och 2013 – flyttades sammanlagt 60 tjädrar till Brandenburg. Därefter har utsättningen fortsatt varje vår med blandat resultat.
Positiva rapporter hittills
Michael Schneider berättar att de rapporter som han hittills har fått från den tyska utsättningen är positiva.
– Överlevnaden bland de flyttade fåglarna är hög och kullstorleken i nivå med hur det ser ut i den svenska tjäderskogen. Så utan överdrift kan man påstå att Brandenburg tack vare exporten från Sverige har återfått en tjäderpopulation, även om den ännu inte är så stor, säger han.
Samtidigt understryker Michael Schneider att förutsättningarna för att de svenska tjädrarna ska trivas i Brandenburgs skogar är goda.
– Där finns stora arealer tallskog, gott om bärris och där bedrivs en mycket effektiv predatorjakt. Det negativa är väl i så fall klimatet. Det är betydande temperaturskillnader mellan Brandenburg och Västerbotten. Vi vet ännu inte hur tjädrarna långsiktigt anpassar sig till det varmare klimatet.
Alexander Erdbeer är projektkoordinator för tjäderprojektet i Brandenburg. Han berättar att det i dag finns mellan 120 och 180 tjädrar i det naturområde i Brandenburg där utsättningen har skett. Enligt honom har projektet varit mycket framgångsrikt och i dag finns det utsatta tjädrar som har levt fem–åtta år i Brandenburg.
– Överlevnadsgraden för tupparna liknar den vilda populationen, medan överlevnaden är något lägre för hönorna. Vi ska därför intensifiera jakten på rovdjur i området, säger Alexander Erdbeer till Jakt & Jägare.
Lokala synpunkter viktiga
I vinter ska alltså projektet utvärderas och därefter bestämmer Naturvårdsverket om det blir någon fortsatt flytt av skogshöns från Sverige till exempelvis Tyskland.
– Det är viktigt att lokala synpunkter vägs in och att det förs en dialog med lokalbefolkningen, kommenterar förbundsordföranden i Jägarnas Riksförbund, Solveig Larsson.
– Personligen tror jag dock inte att den blygsamma fångsten av tjädrar och orrar har fått någon betydelse för den svenska populationen, även om jag förstår att man lokalt kan ha kritiska synpunkter på fångst av tjäderhönor på våren.
Samtidigt konstaterar Solveig Larsson att det har varit mycket gott om tjädrar i åtminstone Västerbotten den gångna säsongen. I en nyutkommen rapport från Naturvårdsverket heter det också att tjädern har en stabil och/eller ökande populationsutveckling i Sverige.
– Tjädern är definitivt livskraftig och alltså ingalunda utrotningshotad, säger Solveig Larsson och fortsätter:
– Vi kan också dra positiva lärdomar av utsättningen i Tyskland och Polen. En sådan är vilken stor betydelse som en omfattande och effektiv jakt på predatorer och rovdjur har för skogshönsen och deras kycklingar. Hade vi varit lika duktiga på att jaga predatorer tror jag att vi hade haft ännu fler tjädrar och orrar i våra svenska skogsmarker.
Michael Schneider delar Solveig Larssons åsikter.
– Vi har en bra tjäderstam, och vi måste inse att det framför allt är väderförhållandena under sommarmånaderna och förekomsten av predatorer som styr kullstorlekarna och därmed också tillgången på fågel under höst- och vintermånaderna.
Årsmånen har stor betydelse
Att årsmånen har stor betydelse visar inte minst den nationella avskjutningsstatistiken. Så kallade kronår, exempelvis jaktsäsongen 2007/08, sköts enligt avskjutningsstatistiken i Viltdata över 12 000 tjädrar i Västerbotten. Jaktåret 2016/17 sköts bara cirka 2 500 tjädrar, medan avskjutningen under de senaste åren har legat på cirka 5 000 fåglar i Västerbotten. De stora svängningarna talar sitt tydliga språk.
– Mot den här bakgrunden förstår man att fångsten av enstaka vuxna fåglar inte har någon som helst betydelse för populationen totalt sett, säger Michael Schneider.
– Lokalt kan den förvisso i någon mån påverka tjäderstammen, men eftersom fångsten i Västerbotten har bedrivits inom tre väl avskilda delområden, och där det inom varje delområde har fått fångas högst 15 tjädrar, tror jag inte att uttaget har fått någon större negativ effekt. I synnerhet inte eftersom vi dessutom har begränsat den sammanlagda fångsten till högst 30 fåglar om året.
