Att inventera viltstammar från luften, framför allt älg, har länge varit en exklusiv verksamhet. Det handlar om helikopter, ett effektivt men dyrt sätt att inventera. Fördelen med metoden är träffsäkerheten. Det statistiska resultatet ger jägare inom stora områden goda chanser att skapa förvaltningsplaner, avskjutningsregler, som faktiskt hänger ihop med verkligheten.
Nackdelen, skälet till att den typen av flyginventering inte är särskilt vanlig, är den stora kostnaden. Inventering av annat vilt än älg görs knappast alls med helikopter.
Men i dag finns en teknik som i praktiken klarar samma uppgift, väsentligt mycket billigare. Viktor Ajaxon och hans företag inventerar viltstammar med hjälp av drönare utrustade med termisk teknik. Drönaren läser helt enkelt värmesignaler. Viltets kroppsvärme registreras med en speciell kamera. Drönaren flyger i ett förutbestämt mönster med hjälp av så kallade waypoints. Var femte sekund tar den lilla flygmaskinens värmekamera en bild, samtidigt som den tar ett vanligt fotografi. Hela den anvisade marken täcks av bilder.
– Efter flygningen tittar vi på bilderna som visar värmesignaturer och jämför med fotografierna. Det går att se djurart, storlek och ofta också kön på djuret, berättar Viktor Ajaxon.
Idén föddes ur ett samtal
Idén föddes under ett samtal med familjemedlemmar som jagar. Vad har vi egentligen för vilt på marken, och hur många är de? Den frågan var hela tiden levande, precis som i många jaktlag, i många skötsel- och förvaltningsområden.
– Vårt företag jobbar med värmeteknik och drönare i en massa andra sammanhang, så vi provade hur det skulle fungera som ett hjälpmedel i viltinventering. Det visade sig fungera bra. Efter att löven har fallit registrerar kameran vilt också i generellt tät skogsmiljö. Vi ser helt enkelt det vilt som finns i markerna, säger Viktor.
Efter flygningen letar ett datorprogram fram alla bilder där den känsliga sensorn i kameran har registrerat värmesignaler. Resten sker manuellt, Viktor tittar på och kontrollerar bilderna, både värmebilden och fotografiet.
Ett generellt problem med värmeteknik är att den inte automatiskt och enbart registrerar värme från vilt. Efter en solig dag kan värmesensorn tydligt visa exempelvis stenar och metallföremål. Det kan vara ett tidsödande problem.
– Ja, det är mitt jobb att kontrollera att det faktiskt är vilt som har registrerats. Men vi kan styra bort en del av det problemet, eftersom det går att ställa in hur starka värmesignaler som kameran faktiskt registrerar. Dessutom spelar tidpunkten roll. Sena höstar efter lövfällningen, vintertid och gärna nattetid eller väldigt tidigt på morgonen, då ger levande vilt nästan alltid ifrån sig mer värme än omgivningen, säger Viktor.
Viktigt med rätt ingångsvärde
För att en klok förvaltningsplan med avskjutningsregler anpassade till viltstammarnas storlek och sammansättning ska kunna göras, krävs förstås ett ingångsvärde. Alltså hur det faktiskt ser ut i stammarna. Den kopplingen slarvas det med en del, menar Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund.
– Har vi inte ett ingångsvärde går det inte att sätta upp faktiska mål för ett utgångsvärde. Jag tror att det i många områden handlar om hur vi tror att viltstammarna ser ut, inte om faktiska data. Visst, många av oss som ofta är ute i markerna och som är intresserade av vilt och natur i största allmänhet, kan ha en någorlunda sanningsenlig uppfattning om hur våra jaktbara stammar ser ut på hemmamarkerna. Det tillsammans med exempelvis spillningsinventering kan ge en skaplig bild av hur det ser ut. Men då är vi trots allt fortfarande en bit ifrån konkreta fakta.
Det är i den kontexten, menar Jens, som möjligheten att inventera också mindre områden med drönare och värmeteknik till en överkomlig kostnad kan göra stor skillnad.
– Stora och mellanstora markägare, skötselområden, förvaltningsområden, där ser jag en stor nytta med den här tekniken. Inte minst när det handlar om att inventera älg och kronvilt, men också dovvilt.
Teknikutvecklingen
För tio år sedan fanns inte den termiska tekniken, teknik som läser värmesignaler, på den civila marknaden. Termisk teknik och jakt, vem kunde se den kopplingen?
I dag har en stor del av alla jägare som jagar vildsvin nattetid i odlade grödor stor hjälp av värmekameror och värmesikten.
– Det är spännande att fundera över hur det ser ut tio år framåt i tiden. Om vi anammar rätt teknik och använder den på rätt sätt, inte minst under inventering av våra viltstammar, kanske med AI, så kanske vi lyckas nå en betydligt mer exakt viltförvaltning. Grunden för en effektiv förvaltning är att veta hur stammarna ser ut, antal, könsfördelning och lokalisering. Det kan uppenbarligen tekniken med värmeläsande drönare hjälpa oss med redan i dag, säger Jens Gustafsson.
Förhållandevis billig teknik
Viktor Ajaxon är inte ensam om att inventera vilt på det här sättet. Tekniken är förhållandevis billig, inventeringen kan enkelt anpassas till goda förutsättningar när det gäller väder och andra omständigheter. Dessutom är priset helt klart intressant, också för mindre jaktmarker.
Kostnaden varierar beroende på företag och upplägg. Ett av Viktors exempel är ett tvåårsavtal, alltså en inventering två år i rad för att se stammars utveckling. Då är priset i dagsläget två kronor per hektar och år. Det betyder, för exempelvis ett skötselområde på 6 000 ha, en total kostnad på 12 000 kronor per år.
– Med tanke på vad ett skötselområde får ut av en sådan satsning, alltså en tydlig statistik och dessutom fotografier på det vilt som finns, måste det nog anses vara en högst rimlig kostnad, säger Jens.
Dessutom, menar riksviltvårdskonsulenten, kan också enskilda mindre markägare och vanliga jaktlag ha nytta av drönarinventering med värmekamera.
– Om inventeringen görs samma årstid flera år i rad, helst vintertid, så får jägarna svart på vitt hur förvaltningen av viltstammarna faktiskt har fungerat. Det kan enbart vara av godo, säger Jens Gustafsson.
