En vältränad människa med bra näringsstatus klarar sig väsentligt mycket bättre under hård ansträngning utomhus vintertid, än den som har slarvat med förberedelserna och kastas från stillhet och värme till tufft jobb i minusgrader och knädjup snö. Där är människor och hundar lika.
En skillnad däremot är att hundar med stor jaktlust inte slutar att bränna energi trots att krafterna sinar. En sådan hund jagar tills det tar stopp på riktigt. Hamnar vi där, ja då kan hunden vara så slutkörd att det är farligt för hälsan. För att inte tala om det faktum att alla typer av skaderisker ökar i takt med att den fysiska orken minskar.
Dessutom avtar den mentala kraften, förmågan att vara fokuserat koncentrerad, i samma takt som den fysiska energin går förlorad. Också där fungerar hundar som människor.
Ska hunden jaga ofta och länge under vinterns jakter, är det klokt att ge den så goda förutsättningar som möjligt, långt före, under och efter jakterna.
Hundens näringsstatus
Det tar tid att bygga upp en grundligt bra näringsstatus. Det handlar om bra foder som ges med jämna mellanrum och regelbundet. Helst från ett par månader innan jaktsäsongen drar i gång, och definitivt i god tid innan den riktiga kylan kommer. På det sättet lägger man ett slags energigrund. Samtidigt gäller förstås att hunden inte får gå upp onödigt mycket i vikt. Att kräva hårt jaktarbete av en överviktig hund är aldrig bra, oavsett årstid.
Men om hunden ska orka jaga hårt handlar det också om en mer kortsiktig syn på näringsstatus. Hunden ska inte vara hungrig när den börjar jaga, då tar energin och krafterna förstås slut för tidigt, framför allt i kyla och snö.
I kallt väder går faktiskt en stor del av hundens energi åt till att hålla tillräcklig kroppsvärme. Det är alltså inte bara den fysiska ansträngningen i jagandet som kräver energi.
Ge rejält med energirik mat kvällen före jakten, bra foder med mycket fett, protein och kolhydrater, i den rangordningen. På morgonen kompletterar du med en mindre giva för att undvika problem som exempelvis magomvridning, men se till att också den lilla mängden innehåller mycket ”bränsle” framför allt i form av fett.
Efter en förmiddags hård ansträngning är hunden blöt, trött och kall. Relativt snabbt blir den också stel i muskler och leder. När den hunden lägger sig för att vila måste den ha reserver som klarar att alstra värme. Fett och kolhydrater försvinner aldrig så snabbt som under en jaktdag, vilket betyder att ju bättre näringsstatus hunden har som grund, desto snabbare klarar den att återhämta sig.
Men när hunden är slutkörd kan det också behövas snabbt och kortlivat bränsle för kroppen. Det betyder glykogen, alltså i praktiken socker. När den frusna hunden darrar, jobbar musklerna för att aktivera sig, alltså för att producera värme. Det är då glykogener gör nytta, stärkelse i form av exempelvis råsocker eller druvsocker.
Ser du att hunden skakar, darrar av ansträngning i kombination med köld, ge den råsocker utrört i ljummet vatten direkt. En annan variant är att lägga in en druvsockertablett under hundens tunga eller gnugga den mot gommen, där finns många blodkärl som snabbt tar upp det nödvändiga sockret, men glöm inte vattnet vid sidan om. Nu får kroppen bränsle som ger energi mycket snabbt. Den energin är kortlivad, men utan tvekan väldigt bra, för att inte säga nödvändig.
Det finns i dag också näringstillskott i tub för hundar. Det är ett alternativ till sockervatten och druvsocker. Lägg en sträng på fingret och stoppa in i den kalla och utmattade hundens mun. Enligt tillverkare av denna typ av tillskott tas det snabbt upp av hunden.
Det viktiga vattnet
Det är vanligt att jakthundar dricker för lite vatten före jakten, innan de börjar med ett arbete som kräver mycket energi. Att stanna till vid ett vattendrag i skogen, kanske i en bäck där strömmande vatten har lämnat en lucka isfri, hjälper inte mycket eftersom det tar uppåt två timmar innan vattnet ger effekt och gör nytta i kroppens celler.
Vattna upp hunden ordentligt före jakt. Börja redan kvällen före. En mellanstor hund får en liter vatten, gärna med något fett och köttigt som gör att allt vatten smakar bra. Använd fantasin och mixa vattnet med din hunds favoritsmaker. Det är inte fel att ge samma vätskegiva en gång till senare på kvällen, trots att det förmodligen innebär en extra kisspromenad ännu senare.
Samma giva tidigt på morgonen, minst en timme före dagens första släpp bygger på hundens vätskedepåer ännu mer. Den här tekniken använder draghundsförare. Samma självklarhet borde gälla jakthundsförare, framför allt de som jagar med löshundar.
Ett hett tips är att ta med en termos också till hunden när ni ska på jakt. Blanda ljummet vatten, lite mosat fett och råsocker. Skaka ordentligt innan du låter hunden dricka när ni rastar framför brasan när halva dagen har gått.
Termosen är bra också tidigare på säsongen, när vinterkylan ännu dröjer. Men nu fylld med vätskeersättning, alltså en liter vatten, en matsked socker och en tesked salt.
Varmt i bilen
Det finns mycket man kan göra med det utrymme i bilen där hunden ska sitta eller ligga, både före och efter jakten.
Underlaget är viktigt. Använd fällar som har ett rejält värmereflekterande lager, inte sällan i form av syntetpäls, och en botten som släpper igenom den fukt som hunden ger ifrån sig. Bra syntetpäls trycks inte ihop helt, vilket för med sig att det hela tiden finns ett lager luft mellan fällens botten och hunden. Den luften gör att hunden torkar snabbare. Blir hunden torr på kort tid, ökar samtidigt kroppsvärmen.
Har du hunden i en bur i bilen, se på buren som en lya. Hundar gillar lyor, framför allt när hundarna fryser, och skälet är att deras egen värme reflekteras mot lyans tak och väggar. Gör alltså bilburen till en ordentlig lya. Det brukar finnas färdigsydda specialtäcken för burar att köpa, men det fungerar lika bra med ett vanligt gammalt täcke, en filt eller liknande. En nerkyld hund som darrar av köld blir överraskande snabbt varm i en sådan burlya.
Täcke och frotté
En vanlig taktik som många hundförare använder är att sätta på hunden ett täcke, eller kalla det för en värmande väst, när hunden är tillbaka från några timmars jaktarbete i snö, blask och kyla. Visst kan det vara bra, eftersom hunden då har lättare att hålla värmen.
Men det är samtidigt tveksamt om det verkligen är bra att täcka en både våt och nerkyld hund så nära kroppen. Det är faktiskt bättre att torka hunden ordentligt, att gnugga pälsen rejält med en frottéhandduk, och sedan täcka den på ett lösare sätt, kanske i en täckt bur eller genom att lägga en jacka eller filt löst över hunden (som ligger eller sitter på ett bra underlag). Med den taktiken kommer hunden att torka snabbare.
Den värmande västens egentliga fördel handlar om att låta hunden behålla kroppsvärmen när kylan biter. Sätt på den när hunden har torkat tillräckligt och slutat darra, då gör den bäst nytta.
Visst finns det i dag specialgjorda hundtäcken på marknaden som sägs fungera bra att sätta direkt på en nerkyld och våt hund. Men mitt råd blir trots det att vänta tills hunden är åtminstone nästan torr. Att stänga in mycket fukt direkt mot hundens kropp förlänger torktiden oavsett material i västtäcket.
Mjuka upp hunden
Det är alltid bra att mjuka upp kroppen innan alla former av fysisk ansträngning. Det gäller sommar som vinter, men när det är kallt ute är det viktigt. Mjuka muskler, uppvärmda leder, minskar alla skaderisker.
Det räcker med tio minuters skrittpromenad, med några få inkastade korta travsträckor. Visst, det här kanske tar tid från jakten, men vinsten med den tidsförlusten överväger nackdelarna, om du frågar hundens kropp.
Vill du vara extra noga så mjukar du upp hunden med ett par minuters muskelmassage också.
Var uppmärksam på hunden
Nu har hunden jagat i flera timmar. Kanske har den drivit rådjur, ståndat älg, apporterat fågel eller stött upp småvilt ur snår och tätningar. Hela tiden i snö och minusgrader, eller i tung blötsnö på gränsen till ett par plus över nollan.
Ge akt på tecken. Verkar hunden slö, rör den sig långsammare än vanligt, slutar den inte darra trots att den har vilat en stund, lyder den sämre än den brukar, verkar den inte ens höra dina kommandon?
Den hunden kan vara rejält nerkyld. Är kroppen ordentligt kall saktar alla funktioner ner, hunden både hör och ser sämre, till exempel. Hjärnan hänger inte riktigt med.
Nu är det bråttom. Gnugga med en handduk, ta bort snö och is ur päls och trampdynor, massera musklerna, lägg hunden på en fäll med ett täcke över (eller i burlyan).
Är hunden så nerkyld att hjärtat slår långsamt kan det vara bråttom till veterinär. Om kroppstemperaturen är lägre än 36 grader, behöver hunden med stor säkerhet tempererat dropp.
Det där kräver att du vet hundens normala hjärtslag. Ta pulsen hemma under lugna omständigheter, då vet du normalvärdet. Det är likadant med normal kroppstemperatur. Den kan variera ganska mycket mellan olika individer. Ta tempen hemma, då har du utgångsvärdet. Ha alltså alltid en termometer i bilen under vinterns jakter.
Om hunden uppenbarligen är starkt nerkyld, den kanske har gått genom isen och legat där några minuter innan du fick upp den på torra land, ska du inte massera den för att alstra värme genom att gnugga på ben eller hals. Det kan, i värsta fall, ge motsatt effekt. Börja alltid med att värma kroppens centrum, hjärta och lungor. Om du använder en handduk, eller någon form av specialfilt, lägg den först enbart över hundens buk.
Egentligen handlar det mesta helt enkelt om sunt förnuft och kunskap i livräddning. Visst finns det många skillnader mellan hundar och människor, men när det gäller kyla och svår nerkylning fungerar det mesta som hjälper människan också på hunden.
