Valpen är tio veckor gammal. Den har redan haft ståndskall på en padda i ena hörnet av trädgården, och på en igelkott i skymningen under en av de promenader som skulle handla om koppelträning. Så egenskaperna finns där, hundföraren ler brett och ser stortjuren i höstklädd storskog framför sig.
Älghundar har tydliga egenskaper. Enkla, raka, nedärvda egenskaper. Flera av dem syns redan när valparna är små. Trots att älghundens utseende och kroppsformer bedöms på utställningar bygger grunden i avelsarbetet på jakten, på det som hundarna presterar i skogen. Köp en valp ur en parning som är genomtänkt och som bygger på generationers duglighet i stamtavlan, så kommer hunden med stor sannolikhet att fungera som älghund.
Men vid sidan av den sanningen har du ett ansvar. Ska hunden bli så duktig som den faktiskt kan bli, handlar en del av injagningen om fingertoppskänsla, om att läsa hunden och om att gasa och bromsa i rätta lägen. De steg som är enkla den där första hösten med en hund, kanske inte fungerar alls med en annan hund.
Framför allt: Har du skaffat älghund nummer två, titta inte på den som om den vore en kopia av den gamla hunden. Om du anpassar det som du gör under injagningen till den unga hundens mognad, till hur den svarar på det som du presenterar den för, brukar resultatet i andra änden bli bra.
1. Välj rätt valp
Det är självklart för de flesta att välja valp efter meriterade föräldrar. Men vad ska man egentligen titta på?
En hel del i den unga älghundens sätt att jaga går att påverka. Men inte allt. Skallets täthet och hörbarhet går inte att träna fram. Den mentala stabilitet som valpen föds med stannar hela livet. Och så det mest väsentliga, jaktlusten. Den måste finnas där, i hög dos.
Både hundens självständighet och följsamhet anses av många vara nedärvda egenskaper. Men en del hundförare kan konsten att få en löshund mer självständig, och en envis jaktmaskin till hund mer följsam i skogen. Trots att grunden för båda egenskaperna handlar om det genetiska arvet.
2. Grunden – bygg upp ett förtroende
Tanken är att hunden, valpen, ska förstå hur trygg och stabil hundföraren är. Om den unga hunden litar på sin förare, om den söker och mår bra av den kontakten, leder det till två väldigt bra saker inför injagningen, inför hela hundens jaktliv tillsammans med föraren.
Dels blir unghunden trygg i skogen, den känner stödet, samspelet med människan. Det spelar ur hundens perspektiv ingen roll om avståndet är tio meter eller en kilometer, är det trygga bandet mellan hund och människa starkt kan det sträckas långt. En löshunds tydliga självständighet kan alltså ha att göra med den trygghet som hunden känner med sin människa.
Dels blir inkallningen från jakt betydligt enklare.
Gör så här:
- Tillbringa så mycket tid som möjligt med valpen, ta med den så ofta som det är praktiskt möjligt när du lämnar huset. Den fysiska och mentala kontakten med dig, tryggheten i valpens liv, kan nog inte överskattas.
- Lek mycket och anpassa lekarna till hundens mognad. Om du är spännande och påhittig får du valpens uppmärksamhet.
- Var tydlig. Har du fattat ett beslut så gäller det. Hundar tycker om tydliga förklaringar. Är hundföraren tveksam, alltför inkonsekvent och otydlig så kan en valp bli osäker. Det skapar ingen trygghet, inget förtroende.
- Satsa fullt ut på att göra valpen skogsvan. Låt den vara lös i skogen så ofta som möjligt. Det är nu som du kan bli ett naturligt centrum för valpen i den miljö där ni i framtiden ska samarbeta. Det är också redan nu som du kan börja träna inkallning, där du kan belöna med det som valpen verkligen vill göra. Ett exempel är att kalla in valpen från en intressant vittring, kalla in på kort avstånd och belöna direkt med att släppa tillbaka valpen igen.
3. Mognad kan styra injagningen
Att jaga in en älghund kan vara enkelt. Släpp hunden, vänta tills den hittar älg och låt hunden jobba med det vilt som den är född och avlad till att jaga.
Trots det kan man vinna på att gå varsamt fram. Älgen är inte ett ofarlig vilt för hunden. Det finns många exempel på unga älghundar som har blivit skadade och/eller skrämda av älgar. För många av dem tar det sedan lång tid att komma över en sådan händelse, som på människornas språk brukar kallas traumatisk.
Det går inte att exakt säga hur gammal en ung älghund ska vara när den ska jagas in. Det finns individer som klarar massor vid nio månaders ålder och andra som inte är mogna nog förrän vid livets andra höstsäsong.
Hur vet man då om en ung älghund är redo för att möta och arbeta med en älg?
Hur beter sig hunden när den är lös i skogen? Om den envist och nästan enbart leker med allt som den kommer över, om den hellre nafsar dig i hasorna än söker ut, då är den fortfarande en liten valp i huvudet, trots att kroppen snart är färdigvuxen.
Alla älghundar måste ha ett ganska stort mått av självständighet. Vi har avlat dem för ett jobb där vi inte alls medverkar, hunden ska göra allt själv, ofta långt ifrån oss. Hos en ung hund ser man den självständigheten när hunden börjar tänka innan den agerar. Hunden verkar värdera det som den ser, innan den agerar.
Titta på hur valpen/unghunden använder kroppen när du leker med den, och när den leker med andra hundar. Om du ser samma kroppsspråk, samma lekande, när unghunden börjar jaga, när den har älg framför sig de första gångerna, är den förmodligen inte riktigt mentalt mogen för uppgiften.
Ett bra sätt att se just det, är att prova hunden i ett älghägn. Försöker unghunden få älgen att leka kan det vara lite tidigt för den egentliga injagningen. Detsamma gäller om den unga hunden vräker sig mot staketet för att nå in till den hägnade älgen. Inte heller då har de mentala pusselbitarna riktigt passat in i varandra än.
4. Ensam med hunden
Många unga hundar är känsliga för förändringar i det sociala spelet. Därför kan det vara klokt att hundföraren, den människa som hunden är trygg med, är ensam i skogen med hunden så ofta som möjligt under den säsong som injagningen sker. Det finns hundar som struntar i hur många främlingar som hänger med ut i skogen, men generellt blir de flesta hundar påverkade.
Dessutom, är inte hundföraren ensam med hunden, eller tillsammans med någon som hunden känner väl, kan föraren också bli störd. Och det kan påverka en ung hund som ännu inte riktigt vet hur den ska bete sig i skogen.
Ensam med hunden betyder också att det helst inte ska finnas rader av passkyttar runt området. Är den älg som unghunden letar sig fram till redan störd av människors vittring och ljud, lär den vara svår för en nybörjare att ställa, att få stopp på.
Om hundföraren i stället lägger tid på att själv hitta älg, eller i alla fall tecken på att det med stor sannolikhet finns älg i rätt vind där unghunden släpps, ökar chanserna rejält för den unga hundens möjligheter att få rätt upplevelser i början av karriären.
Jag brukar, trots att många anser det vara fel, ta alla chanser jag får. Är tiden på året rätt och jag ser en älg på rätt mark, stöter jag älgen lite lätt, hämtar unghunden och släpper den i vind från den älg som jag vet finns eller alldeles nyss fanns där. Ju mer man bejakar det vilt som man vill att hunden ska jaga, i stället för att ofta behöva korrigera hunden från fel vilt, desto mer tror jag att man vinner.
5. Självständigt sökarbete
Generellt föds alla rätt avlade älghundar med självständighet nog för automatiskt rejäla sök. Om söket ändå är för trångt, finns några saker att göra.
Prata inte med hunden i skogen, titta inte på den, styr den inte. Får den lite osäkra och/eller fundersamma unghunden ingen bekräftelse alls på att du vill kommunicera med den, på att du ser den, så brukar det självständiga söket ganska snabbt bli vidare och längre.
Du kan också lura fram självständighet genom att släppa hunden i vind från den älg som du vet finns i skogen, men alltid utan att uppenbart visa hunden, utan att prata med den. Då tror hunden att den alldeles själv fann det som den vill hitta. Det kan driva ut den unga hunden på större sökturer.
Om problemet är det motsatta, om hunden försvinner likt en avlöning utan att bry sig om dig alls (inte minst när det gäller inkallning), gör du raka motsatsen. Kommunicera massor, bejaka tungt varje gång hunden bryr sig om dig och det du gör. Och koppla aldrig första gången som hunden söker upp dig efter en söktur som du egentligen tycker har tagit för lång tid.
6. Skjuta eller inte skjuta?
Här finns det två läger i Älghundssverige, två sätt att argumentera.
Den egentliga belöningen för en ställande hund är att ställa. Det är ståndarbetet med älgen som hunden lever för. Det är alltså själva jakten som är den största drivkraften, sökandet efter vittring, kampen i att få stopp på en älg som är i rörelse, det ibland intensiva och ibland lugna skallarbetet på ståndet för att få älgen att stanna, det är allt som en älghund lever för. Man behöver inte skjuta en enda älg för att hunden ska bli jaktchampion.
Det bästa sättet att få en ung älghund att förstå varför den lever, vad som är livets bästa belöning, hitta den starkaste drivkraften, är att skjuta älg för hunden när den jobbar som bäst. Då förstår verkligen hunden, samtidigt som den präglas på rätt vilt.
Två helt olika åsikter, som båda kan leda fram till samma mål: En duktig älghund.
Men varför inte låta hundindividen avgöra? Det finns älghundar som jagar likt gudar trots att det sällan skjuts älgar för dem. Och andra som uppenbart tar ett rejält steg i utvecklingen när det börjar fällas älgar när hundarna skäller som bäst.
Min egen erfarenhet säger att unga älghundar kan lyfta sig ett eller flera snäpp när vi skjuter älgar för dem. Det är lite som om den sista pusselbiten faller på plats. Hundens driv ökar, viljan och lusten växer. Men, som sagt, det finns jaktchampions som det inte har fällts en enda älg för.
Förmodligen har det återigen med de enskilda hundindividerna att göra. Om det är viktigt att skjuta älg för just din unga hund kan bara du avgöra. Tycker du att hunden inte riktigt har det där drivet i jakten ens när den arbetar med älg? Trots att det är hundens andra jaktsäsong? Då kanske det är bra att börja skjuta älgar, för just din hund.
Men hallå, skjut inte älg i vilka lägen som helst bara för att din unga älghund är i skogen. Lägg tid på att hitta de där riktigt bra lägena då hunden verkligen arbetar på ståndet. Skjuts det flera springälgar av passkyttar för en ung älghund, då vinner hunden på att alltid vara bakom älgen. Den taktiken fungerar dåligt om målet är att få stopp på en älg i rörelse.
När hunden är injagad, när den kan ställa om stötta älgar, när den har driv nog att jobba på fasta stånd i timmar och det har fallit älg i sådana lägen, spelar det med stor sannolikhet ingen roll om det skjuts älg framför hunden trots att den bara förföljer. Men det är min åsikt, också där finns många bra svar.
7. Börja med älg
Det finns många jägare som skaffar ställande hund till att i första hand jaga vildsvin. Inte konstigt alls, vildsvin är ett ståndvilt, gör hunden rätt blir det förr eller senare fasta ståndsituationer under vildsvinsjakt med älghund.
Men här kan det vara bra med en stunds eftertanke: Varför började vi jaga vildsvin med älghundar, trots att det nästan överallt i världen där det finns vildsvin jagas med drivande och sprängande hundar?
Jo, därför att vi har just älghundar, hundar med förmågan att få stopp på vilt i rörelse och få viltet att stanna kvar, att känna sig tryggt trots uppvaktningen av en hund.
Det är alltså älghundens egenskaper som gör den till just älghund som samtidigt gör den lämpad att jaga vildsvin med. Men vildsvin är inte älgar. Visst kan en älg utgöra en fara för hunden, tveklöst, men utmaningen med rovviltet vildsvin i de tätaste av tätningar är ändå en annan, en potentiellt farligare.
Därför vinner man, tror jag, på att i möjligaste mån jaga in hunden på älg först, innan det är dags för vildsvin. Då kan ju hunden själva jakten, den har slipat på sina beteenden, den vet hur den ska bete sig under ett många timmar långt ståndarbete. Då är den redo för nästa utmaning, för vildsvin.
När det gäller hundjakt skulle man kunna likna vildsvin vid björnar. Och det finns inte många björnjägare som släpper en ettårig, inte mentalt färdigvuxen hund ensam på en björn. Lite åt det hållet tänker jag när det gäller älghundar och vildsvin.
När det är dags för vildsvin, släpp aldrig den på vildsvin orutinerade och ofta unga älghunden tillsammans med en äldre, rutinerad vildsvinshund. Den erfarna hunden kan läsa vildsvin och hur nära den kan gå, den kunskapen har inte den unga hunden som i det läget kan ha för stort driv på grund av stödet från den andra hunden.
8. När unghunden släpper
Det är inte ovanligt att en ung älghund under injagningen plötsligt släpper älgen och lämnar ståndet. Hunden kanske tar sig hela vägen tillbaka till sin förare, eller också rör den sig till synes helt utan jaktlust i närområdet runt älgen en stund.
Det betyder inte att hunden har dålig jaktlust. Inte heller att den är rädd för älgen. Det största skälet till detta, som av många ses som ett problem, är att den unga hunden är klok. När den mentala kraften sviktar, när hunden inte orkar hålla koncentrationen, slutar den helt enkelt med det som den håller på med.
Alla erfarna älghundsförare har sett det där. De har också sett att den unga hunden, efter att ha gjort annat en stund, nästan alltid återvänder till älgen för att fortsätta ståndarbetet, alternativt tar upp förföljandet om älgen har lämnat platsen.
Unghunden behövde helt enkelt vila huvudet en stund. Ett bra val, i stället för att fortsätta jobba nära en stor älg utan att orka vara fokuserad.
9. Glöm inte fysiken
Att börja injagningen innan hunden har fyllt ett år behöver inte vara fel. Men en sak lägger hinder i vägen och det är unghundens fysiska kapacitet.
Enligt veterinära kunskaper ska man inte börja fysträna en ung hund ordentligt förrän kroppen har vuxit färdigt. Det betyder att regelrätt fysträning får vänta tills hunden har passerat minst ett års ålder.
Sätt ihop det med vad som krävs både fysiskt och mentalt av en hund som ska finna, ställa och arbeta med en eller flera älgar.
För att få stopp på en älg som är i rörelse längre än ett par hundra meter krävs bra syresättning, explosiv styrka och uthållighet av hunden. Finns inte allt det kommer hunden att förfölja en bit bakom älgen, driven av jaktlust, inte av fysisk kapacitet.
Dessutom, när kroppen blir trött så följer huvudet med. Är hunden fysiskt trött reagerar den långsammare, den tänker helt enkelt inte lika klart och direkt som när den är pigg. Där är likheten med människan väldigt tydlig.
Ställ alltså inte höga krav på en ung hund, varken fysiskt eller psykiskt. Kanske ligger det ändå något i att vänta med den egentliga injagningen (bortsett från den självklara skogsvaneträningen) till hundens andra höst. Då hinner den komma i fysisk toppform, samtidigt som den mentala mognaden har närmat sig vuxenåldern.
Men det är ingen sanning, det är bara ett av alla sätt att se på unga älghundar.
