En hund som ska jaga grävling i gryt måste klara tuffa utmaningar, i syrefattigt kolmörker under jord. Vägen till färdig grythund handlar om klok träning, utförd stegvis i lagom takt.

Lär hunden att jaga i gryt

Att jaga rovvilt i syrefattigt kolmörker under jord ställer höga krav på hunden. För att klara uppgiften behöver hunden träna. Börja i konstgryt och öka sedan svårigheten stegvis i naturgryt, menar Johan Axelsson, rutinerad grytjägare och provdomare.

Johan Axelsson jagar med, tränar, provar och dömer grythundar. Han har en enkel och logisk filosofi när det gäller att forma en nybörjare till färdig grythund:

– Det är precis som med all hundträning. Man tar det stegvis i en takt som gör att hunden förstår vad den ska göra, moment för moment. Att släppa ner en helt otränad hund i ett naturgryt, rakt in i en skarp jaktsituation, är inte en bra idé.

Steg ett är enkelt, det handlar om att hunden ska få bekanta sig med konstgrytet och med grävlingens vittring.

– Vi öppnar luckan som är gångens tak närmast kitteln och släpper ner hunden där. Det är för att se hur stort hundens intresse är. En del hundar tänder direkt, några tar ett antal minuter på sig, och andra behöver komma tillbaka ett par gånger innan polletten trillar ner, berättar Johan.

Efter introduktionen och sedan hunden har börjat arbeta med grävlingen, genom att skälla på den, ökas avståndet i små steg mellan kitteln och där hunden släpps in i gången.

– Hos en del hundar är jaktlusten så stor att de nya omständigheterna, att ta sig fram i en trång och mörk gång, inte spelar någon roll. Andra behöver tid för att vänja sig. Hela tiden handlar det om att anpassa träningen, övningarna, till varje hundindivid.

Det är också nu, under träningen i ett konstgryt, som Johan Axelsson och hans kollegor ser om hunden har anlag för att bli sprängare eller förliggare, alltså räv- eller grävlingspecialist.

– Det märker man snabbt. En hund som ligger och skäller på grävlingen en stund för att sedan backa och leta efter ett nytt sätt att nå kitteln och grävlingen, kan bli en framtida rävssprängare. Om hunden envist ligger kvar på samma ställe och matar på med skall utan att vilja flytta sig, ja då lutar det åt förliggare på grävling.

Grävling eller räv?

Men det där går att styra, menar Johan.

– Om jag framför allt tänker jaga grävling med hunden så ser jag till att det bara finns en enda öppen gång som leder fram till kitteln. Jag tränar så tills hunden ligger kvar. Hunden vänjer sig vid tekniken eftersom det inte finns någon annan möjlighet.

Och tvärtom när målet är att lära upp hunden till rävsprängare.

– Då stänger jag efter en stund mellan den gång där hunden ligger och kitteln. I stället öppnar jag mot en annan av gångarna. Hunden vill hitta grävlingen och börjar leta nya vägar. Jag tränar så tills hunden automatiskt använder den jakttekniken. Då har jag format en sprängare, säger Johan Axelsson.

Men han tillägger att en del hundar kan utvecklas till att klara båda uppgifterna, beroende på vilket vilt den möter i grytet.

Det finns en fråga som Johan tycker att alla instruktörer, domare och erfarna grytjägare som lockar nybörjare till träning och anlagsprov i ett konstgryt ska ställa:

– Fråga om tanken är att hunden i första hand ska jaga grävling eller räv. Då börjar man rätt direkt.

Vänster: Grythundar som jagar grävling kallas förliggare. Grävlingen backar in i en grytgång och stannar. Hundens skällande och placering visar jägaren var hålet ska grävas. Höger: Det är inte ovanligt att grävlingen tittar fram efter att hålet är grävt och hunden är upplyft ur grytet.

Hjälp på traven

Efter ett godkänt anlagsprov är det dags för verkligheten. Men inte helt och hållet.

– Vi brukar alltid gräva fram en grävling med hjälp av en rutinerad hund. Sedan byter vi, lyfter upp den rutinerade och släpper ner nybörjaren som får skälla en stund innan också den lyfts upp och grävlingen skjuts. Det är på riktigt samtidigt som den oerfarna hunden inte behöver utföra hela arbetet från början till slut, säger Johan.

Och hunden som framför allt ska spränga räv?

– Samma sak. Gräv fram en grävling och låt hunden skälla på den i det öppnade grytet. Man kan inte gräva fram en räv men jobbet med grävlingen ger också sprängaren rutin.

Den taktiken brukar ge resultat. Efter ett par eller några gånger är det dags för nästa steg.

– Hitta ett enkelt gryt, gärna grunt och med få öppningar. Låt hunden arbeta ordentligt innan jakten avslutas. Gör om det några gånger innan det är dags för större utmaningar.

Egentligen är det samma sak som när andra typer av jakthundar, med helt andra jaktsätt, ska jagas in. Ett steg i taget.

– Ja, tränar man i en takt som passar hundindividen så förstår den vad och hur den ska arbeta. Du anpassar helt enkelt momenten, alltså utbildningstakten, till varje hundindivid. Då är chansen stor att du får en fungerande och duktig grythund, säger Johan Axelsson. 

Johan Axelsson är provdomare och erfaren grytjägare. Hans råd är att utbilda grythundar stegvis, i en takt som anpassas efter varje hundindivid.

Johans grytträning steg för steg

Första släppet i konstgryt

  • Låt hunden bekanta sig med konstgrytet och lukten av den tama grävlingen. Ge hunden tid, stressa inte.
  • Gasa inte på för mycket när hunden sätts ner i den öppna gången närmast kitteln. Låt den ta fram jaktlusten och skallet i sin egen takt.
  • Om det inte fungerar alls – avbryt försöket. Gör om lite senare, gärna samma dag. En del hundar behöver tid innan de förstår vad det handlar om. Andra tänder direkt. Men ingen vet vilken av dem som till slut blir den bäst fungerande grythunden.

Grytanlagsprov

  • Ett enkelt prov där hundens anlag för grytjakt visar sig. Samtidigt får hunden uppleva grunderna när det gäller arbetssätt under jord.
  • För ett godkänt resultat ska hunden arbeta i minst åtta minuter med grävlingen. Antingen som förliggare eller som sprängare. De olika momenten i arbetet poängbedöms inte, man ser bara till helheten.
  • Bäst omdöme kallas kvalitet 1. Då är hunden lämplig och användbar som grythund på räv respektive grävling. Nästa steg är praktisk jakt och, när hunden har hunnit bli rutinerad, jaktprov i naturgryt.
  • Samma provregler gäller för alla grythundar, oavsett om målet är sprängare eller förliggare. Det är grävling som gäller eftersom det inte är tillåtet att hålla hägnade rävar.
  • För att få starta på grytanlagsprov ska hunden ha uppnått en ålder av 12 månader.

När verkligheten börjar

Johan Axelsson förordar flera steg när det gäller svårighetsgrad mellan anlagsprovet och jaktprovet i naturgryt.

Förliggaren:

  • Gräv fram en grävling med hjälp av en rutinerad hund. När nerslaget är gjort får nybörjaren byta plats med den rutinerade och skälla nere i gången på grävlingen en stund innan jakten avslutas. Gör om några gånger.
  • Hitta enkla naturgryt. Undvik stora, djupa gryt. Hunden bedömer inte svårighetsgraden, den vill bara jaga.
  • Vägen till färdig grythund är logisk. Öka svårighetsgraden stegvis och i takt med hundens utveckling.

Sprängaren:

  • Det går inte att ”gräva fram” en räv till en orutinerad hund på det sätt som Johan Axelsson gör med en grävling. Däremot kan man först kontrollera hur grytet, där man anar att räven finns, är konstruerat.
  • Välj gryt som gärna får ha flera gångar och öppningar, men som du samtidigt vet är enkla att spränga.
  • Ett sätt att bjuda hunden på rutin som sprängare är att vänta tills en stövare har fått räven att gå i gryt.

Johans valpträning

  • Vänj valpen vid att gå i gångar. Använd lagom stora rör, låga hinder att krypa under eller bygg enkla gångar av plywood eller liknande material.
  • Åk till konstgryt (som oftast står tomma och outnyttjade) och lek där med valpen.
  • Sätt ner valpen i en öppnad gång och låt den göra vad den vill. Helt utan krav.
  • Presentera den vittring som du vill att valpen ska intressera sig för. Använd grävlings- och/eller rävskinn.
  • Lägg också mycket tid på valpens vilja till kontakt. En bra relation, en vilja hos hunden att samarbeta, underlättar en viktig sak i framtiden: inkallning ur grytet.
I konstgrytet sitter grävlingen bakom ett galler i en kittel som är svängbar.

Grävlingen

Det sägs ibland att grävlingen är ett aggressivt vilt med överdriven skärpa. Det är helt och hållet fel, enligt Johan Axelsson.

  • Grävlingen är ett lugnt rovvilt som inte oprovocerat kastar sig över en hund i avsikt att skada.
  • Det är tvärtom. Om inte hunden ger sig in i kampen för att slåss, förhåller sig grävlingen lugn. Johan Axelsson har många gånger behövt väcka grävlingar efter nerslaget. De har helt enkelt somnat till tonerna av förliggarens monotona skällande.
  • Alltså: Har hunden ett arbetssätt som inte är direkt fysiskt mot det jordlevande viltet, är skaderisken för både hund och vilt ytterst liten.
  • Grävlingar som används i konstgryt är tama och uppfödda i hägn. Alla tillstånd ges av länsstyrelserna, och bakom det tydliga regelverket finns Jordbruksverket och Naturvårdsverket.

Jaktprov i naturgryt

  • Ett 1:a pris vid jaktprov för sprängare innebär att hunden har sprängt räven ur grytet och att arbetet i övrigt anses vara förstklassigt.
  • Ett 1:a pris vid jaktprov för förliggare innebär att hunden har fått grävlingen att stanna kvar tills nedslaget är gjort och att arbetet i övrigt anses vara förstklassigt.
  • För att få starta på grytjaktprov ska hunden ha uppnått en ålder av 15 månader.

Robot i stället för levande grävling

Ända sedan anlagstesterna, träningen och provverksamheten startade i konstgryt med levande grävling har det funnits kritik. Det diskuteras nu om att förbjuda, eller förändra, verksamheten.
Samtidigt pågår en försöksverksamhet som Svenska Grythundklubben är positiva till, där en robotgrävling ersätter den levande. Tanken är att en rörlig attrapp, en radiostyrd robot, ska vara en ung hunds första erfarenhet av kontakt med grytvilt, grytgångar och hinderpassager.
De försök som har gjorts visar att tekniken fungerar. Metoden är under utveckling och anses lovande som ett första steg vid injagning av unga hundar.
Mer information finns på nätet, bland annat på grythundklubben.se.

Peter Ekeström
Fler artiklar

Robot i stället för levande grävling

Ända sedan anlagstesterna, träningen och provverksamheten startade i konstgryt med levande grävling har det funnits kritik. Det diskuteras nu om att förbjuda, eller förändra, verksamheten.
Samtidigt pågår en försöksverksamhet som Svenska Grythundklubben är positiva till, där en robotgrävling ersätter den levande. Tanken är att en rörlig attrapp, en radiostyrd robot, ska vara en ung hunds första erfarenhet av kontakt med grytvilt, grytgångar och hinderpassager.
De försök som har gjorts visar att tekniken fungerar. Metoden är under utveckling och anses lovande som ett första steg vid injagning av unga hundar.
Mer information finns på nätet, bland annat på grythundklubben.se.