Leken är väldigt viktig för hundar. Det är i lek relationer byggs och band skapas. Visst är det väsentligt att ägaren leker med sin hund, men allra bäst leker hunden med andra hundar. De talar ju samma tydliga språk.
Dessutom får hunden utlopp för en massa saker i lek med andra hundar som vi människor kan ha problem att erbjuda.
– För att lära sig språket, det sociala spelet och hur man förhåller sig till andra hundars signaler, det fysiska språket, för att ett möte ska gå så smidigt och vänligt som möjligt, måste hundar lära sig av andra hundar. Där spelar leken och inbjudan till lek stora roller, säger Johan Andersson, som dagligen arbetar med hundar och hundproblem.
Unghundar lekar ofta och gärna, de testar gränser och sin egen förmåga. Men hundar är individer. Det finns helvild leklust i en del hundar, medan andra helst leker stillsamt och behöver mycket tid för att lockas med.
– Har du en hund som är mer försiktig, som tydligt visar att den andra hunden gärna får lugna ner sig, blir inte leken rolig om den andra hunden fortsätter att gå på med ohyfsad bufflighet. Och jag tycker att det är viktigt att när två hundar leker ska båda ha kul, annars blir det ett slags obalans i umgänget, säger Johan Andersson.
Lär dig läsa av lekande hundars språk:
2. Jämthundstiken gillar att goldenhanen väntar, att han ger henne tid, att det är hon som får ta nästa steg.
3. Jämthunden börjar trivas i situationen. Hon har rest sig och slappnar av lite i sina lugnande signaler. Golden retrievern spär på sin vänlighet genom att blinka med tungan, också det en tydligt lugnande signal.
4. Jämthunden har fått den tid hon ville ha. Nu är det hon som gör den första inviten och resten blir bara rolig lek.
5. Det första mötet är avklarat, precis som människor behöver hundar lite tid på sig innan det är dags att umgås, alltså leka.
En språksäker början
Johan släpper ut en ung jämthund, åtta månader gammal. Den unga tiken får springa runt i snön en stund och bekanta sig med en helt ny plats, innan hundcoachen hämtar en annan hund. Det är en golden retriever, en hanhund, som har hunnit bli ett år äldre än jämthunden. De två har aldrig träffats tidigare.
– Hanhunden är ganska bufflig, men också språksäker. Titta på den unga tiken när han sätter fart emot henne.
Jämthunden visar mycket tydligt att goldenhanen har för hög fart emot henne. Hon sänker svansen, låter mungiporna bli långa, stryker öronen bakåt, lyfter en tass, vänder undan kroppens riktning och sjunker ihop lite.
– Allt det är lugnande signaler som säger ungefär: ”Ta det lugnt, sakta ner, jag behöver tid.”
Och vad händer då med hanhunden? Jo, den språksäkra golden retrievern gör just det, bromsar in, stannar, drar öronlapparna bakåt så långt han kan, visar långa mungipor och sjunker lite med kroppen.
– Han svarar tydligt att han inte har några problem med att ge jämthunden tid. Men han säger också, med lite laddning i kroppen, glad svans och tydligt riktad blick, att så snart hon är redo så kan det bli lek, förklarar Johan Andersson.
Och så blir det. Jämthunden ger med sig, hennes signaler skiftar, först långsamt men allt snabbare, över till den glada, lekfulla unghund hon är.
– Om du släpper din hund med en främmande hund och resultatet blir det här, då har båda stort utbyte av leken. Men om en hund vräker sig fram utan att lyssna, utan att ta hänsyn till att den andra hunden behöver lite tid på sig, då blir inte leken rolig för någon. Och då kanske det är läge att hitta en annan lekkamrat, i alla fall när en ovan hund ska släppas för en stunds fri lek, säger Johan Andersson.
2. Labradoren är klar med allvaret. Hon kastar sig ner i en jättetydlig lekinvit. Jämthunden viker undan en aning, kanske tycker hon att den signalen kom lite väl snabbt.
3. Labbens invit till lek kom snabbt och lite överraskande, men ändå i rätt tid. Ingen ung jämthund kan göra annat än att svara med en lek som betyder full fart.
Ett annat försök
När jämthunden och golden retrievern har lekt en stund bryter Johan för att hämta en annan hund, en labradortik som också hon blir en helt ny bekantskap för den unga jämthunden.
Mötet blir helt annorlunda. Labben går inte in så snabbt som goldenhanen gjorde. Hon tar det betydligt lugnare. Den lägre farten gör att jämthunden enkelt hinner läsa av nykomlingen. Båda hundarna står stilla en liten stund och läser av varandra. Labbetiken har aningen rest ragg, men det betyder bara att hon tycker att situation är aningen spänd.
– Titta på jämthunden, den här hälsningstakten gillar hon. Nu får båda två tid att kommunicera ordentligt utan att en av dem speedar upp mötet, säger Johan.
Men resultatet blir detsamma, efter en kvarts minut drar en rejäl lek i gång. Båda hundarna tumlar runt i snön som om de känt varandra länge.
– Blir ett första möte så här, ja då har båda hundarna roligt i leken, säger hundcoachen.
Avbryt när det behövs
Hundcoachen Johan Andersson menar att man bör avbryta ett hundmöte då det blir uppenbart att en av två hundar är alltför bufflig och intensiv på ett sätt som påtagligt stör, eller till och med skrämmer, den andra hunden.
– Gå snabbt in emellan, backa undan den buffliga hunden och avbryt mötet. Alla hundar gillar inte alla hundar, att tvinga dem att umgås är inte en bra lösning.
Däremot ska man helst inte blanda sig i för mycket just i hälsningsfasen.
– Ge två hundar som inte känner varandra lite tid att läsa av den andra hunden och situationen. Går vi för snabbt in i en sådan situation stör vi mer än stöttar.
En annan sak som Johan Andersson brukar lyfta fram som viktig är det där med kopplet.
– Helt främmande hundar ska helst inte hälsa på varandra i koppel. Det brukar alltid vara så att kopplen är sträckta bakåt, till ägarnas händer. Det förstör en del av det finlir som hundarnas eget språk innehåller. När det är möjligt, låt hundar som inte känner varandra vara lösa när de ska bekanta sig, säger Johan Andersson.
