En hund i taget
- Ge valpen chansen att lära känna sin ägare, alla i familjen, utan för mycket inblandning av den vuxna hunden.
- Men glöm inte att också ge den vuxna hunden egen tid.
- Jobba mycket med lek. Styr leken, avbryt och belöna med mer lek. Fånga valpens uppmärk- samhet och guida den till att lyssna, till insikten att följsamhet leder till belöningar.
- Skola långsamt in valpen i konsten att avvakta och ta det lugnt när du leker med den vuxna hunden – och tvärtom. Har den vuxna varit ensamhund i huset behöver också den lära sig att det fortfarande – trots en liten valp – är människan som styr.
- Undvik att alltid gå promenad med båda två samtidigt i början. Dela upp tiden. Det blir kortare promenader men under den tiden kan du fostra, styra, berömma och vägleda valpen utan inblandning av den vuxna. Dessutom, om du behöver korrigera en av dem, är risken stor att också den andra tar åt sig – det blir alltså lätt missförstånd.
”Försäkra dig om att valpen lyssnar på dig och inte den andra hunden.”
Tony Molander
Cittra är Bills dotter. Men hon är en alldeles egen individ, och det visar sig att den unga tiken behöver lite mer tid på sig under injagningen.
Har du tillräckligt med tid?
- Den viktigaste fråga som behöver ställas, när en hund i huset ska bli två, är om tiden kommer att räcka. Dels tid för jakt, förstås, men också tid att uppfostra, träna och vägleda en valp fram till färdig jakthund.
- I början, kanske fram till att valpen blivit ett år, tar det inte dubbelt så mycket tid med två hundar – det kan utan överdrift ta tre gånger så mycket tid, eftersom också den vuxna hunden mår bra av egen tid när en valp ansluter till flocken.
Injagningen
- Glöm inte att två hundar av samma ras, ur samma avelslinjer, inte är samma individer.
- Bedöm den unga hunden inför injagningen. Är den mer valpig än den äldre hunden var som ung? Är den mogen för samma typ av utmaningar, samma typ av krav?
- Ha gärna en hög målsättning, men vänta med kraven. Se inte den äldre hunden framför dig, se en helt annan individ.
