Johan Anderssons valp Ettan, lika gammal som Mixa, får vara ett störningsmoment. Nu ska Björn kalla in sin Mixa. Störningen gör jobbet lite svårare, och ställer större krav på Björn.

Hundskolan, del 4

Så får du en lydig och följsam jakthund

Mixa är avlad för jakt. Hon är född att jaga. Redan nu, vid sex månaders ålder, är hon uppenbart självständig och full av jaktlust. Husse Björn Lindevall står inför en utmaning. Han vill ha så mycket jakt som möjligt i Mixa, men samtidigt en följsam hund i vardagen.

Är den kombinationen möjlig? Kan en hund sprängfylld med jaktlust, och som dessutom klarar att jobba självständigt långt från husse, samtidigt vara lydig och enkel att styra på hemmaplan i stadsmiljö?

Hundcoachen Johan Andersson skrattar. Den frågan har han fått förr.

– Jag kan inte se en motsättning. En hund kan vara fantastiskt duktig på sitt arbete, men också lyssnande och följsam. Vilket arbete det rör sig om tror jag spelar mindre roll. Det handlar mer om hur man tränar hunden, hur man vägleder den i olika sammanhang och situationer.

Björn använder fart emot Mixa för att vinna hennes uppmärksamhet.

Naturlig följsamhet

En hund är en hund, menar Johan, nästan oavsett vad den är avlad för. Att många jakthundsraser anses svåra att få följsamma handlar mest om människors fördomar och om skrönor som bygger på okunskap.

– Det är faktiskt lite tvärtom. De flesta jakthundar har en naturlig följsamhet i sig. De är avlade genom massor med generationer för att samverka med människan. Visst kan en stark jaktlust näst intill blockera hunden från att lyssna på sin ägare. Men om man bygger den där följsamheten i små steg, om man befäster och underhåller en bra relation där hunden verkligen vill samarbeta, så kommer den ekvation som Björn pratar om att fungera, säger Johan Andersson.

Efter en stunds träning har Björn inga svårigheter att få sin unga blandras att följa honom när han använder kroppen som dragningskraft. Var aktiv fysiskt, när du pratar med hunden, menar Johan Andersson. 

Många olika hundar

Björn Lindevall är ingen nybörjare. Han har haft flera hundar, jaktsugna klövviltshundar av rasen wachtelhund. Men redan nu, trots att hon faktiskt bara är en valp, märks att Mixa är av en lite grövre kaliber.

– Hennes mamma är wachtelhund, en tik som jagar ofta och gärna. Pappan är gråhund och han är en riktig jaktmaskin. Visst kan blandrasavel vara ett lotteri, men det verkar som att Mixa har fått bra saker från båda hållen, i alla fall när det handlar om jaktlust, säger Björn och skrattar.

Visst kan en stark jaktlust näst intill blockera hunden från att lyssna på sin ägare. Men om man bygger den där följsamheten i små steg, om man befäster och underhåller en bra relation där hunden verkligen vill samarbeta, så kommer den ekvation som Björn pratar om att fungera.

Johan Andersson

Johan tar över kopplet från Björn. Men en helt okänd människa i andra änden av snöret gör inte Mixa särskilt fundersam. Inte förrän Johan agerar.

Den unga hunden drar plötsligt hårt i kopplet. Nästan i samma ögonblick tar hundcoachen ett snabbt steg mot Mixa och petar till henne lätt över baken med ett finger. Johan vill ha Mixas uppmärksamhet och det får han. Direkt.

Promenader behöver inte alltid vara ett ständigt ryckande och dragande i kopplet.

Vänliga signaler

Hunden tvärstannar, vrider huvudet och fäster blicken på Johan. Exakt samtidigt sjunker hennes öronlappar och den normalt så höga krullade svansen försvinner neråt nästan ur synhåll. Det är signaler som i det här läget är ödmjuka. Mixa säger tydligt att hon lyssnar.

Johan svarar lika snabbt. Han tvärvänder och rör sig åt sidan, bort från hunden. Han berömmer med rösten och lockar till sig Mixa som utan en sekunds tvekan följer efter hundcoachen, hela vägen in mot hans ben. Coachen visade med sitt kroppsspråk och sin mjuka röst att han är nöjd. Det han visade var, i Mixas ögon, vänliga signaler.

– Det är lätt att förväxla ett självständigt beteende, som att Mixa vill söka ut i terrängen, med att hunden är hård och svår att få uppmärksam. Men det är tvärtom. Mixa har inget emot att lyssna, hur självständig hon än kommer att bli i jakten, säger Johan.

Björn nickar.

– Visst är det lätt att få för sig att hunden är en tuffing bara för att den vill ut och jobba alldeles själv. Den känslan kan föra med sig osäkerhet. Och en sak har jag lärt mig av de hundar som jag har haft och har, om jag blir osäker så lyssnar och följer hunden väldigt mycket sämre, säger jakthundsförare Lindevall. 

Kalla in och rör dig samtidigt bakåt, bort från hunden. Det, menar hundcoach Johan  Andersson, är att använda kroppen på ett sätt som hunden förstår. Rörelse bort ifrån är detsamma som en lugnande och trygg fysisk signal till hunden.


Kontakten

Johan vill att Björn ska vara mer aktiv under promenaderna.

– Prata med hunden, styr henne med din röst och med dina kroppsrörelser. Använd kopplet som styrmedel så lite som möjligt. Är du aktiv får du en mycket bättre kontakt, du får hundens uppmärksamhet oftare och det bygger samspel.

Björn provar. Han gör som hundcoachen gjorde, petar till Mixa lätt och vänligt för att få hennes uppmärksamhet i stället för att påminna henne med kopplets hjälp.

– Det kräver mycket mer koncentration och närvaro av dig att kommunicera med hunden på det här sättet, men vinsterna är stora, säger Johan.

Det tar inte mer än hundra meters promenad förrän Mixa, som den snabblärda sexmånadersvalp hon är, verkar inse förändringen. Hon har inget alls emot att husse plötsligt blivit aktiv när de går tillsammans.

– Tricket är att göra det här till en vana. Du behöver förstås inte hålla på och peta, prata och styra med kroppen hela tiden, men gör det minst under en sträcka varje promenad. Om du vill kan du använda markörer, som lyktstolparna till exempel. Var aktiv mellan vartannat par stolpar, säger Johan.

Inkallningen

Ett inte ovanligt problem med jakthundar av Mixas kaliber är inkallningen.

– Vill du så småningom kunna kalla in Mixa mitt under en jakt så gäller det att bygga från grunden. Släpp kopplet, nu har du jobbat med henne en stund, hon kommer att följa dig. Var aktiv, jobba för att hon ska hänga med dig, säger Johan.

Det fungerar fint. Björn har inga problem att få Mixa att följa honom med kopplet släpande. Efter en stund krokar Björn loss kopplet från halsbandet. Och det fungerar fortfarande.

– Nu släpper jag en av mina hundar, valpen Ettan. Ditt jobb blir dels att hindra Mixa från att hälsa på Ettan, dels att få henne att följa dig bort från honom, säger Johan.

Björn får visserligen lägga lite kraft och spring för att få Mixa att göra som han vill, men det går jättebra.

I nästa övning får Mixa leka med den nästan jämngamla Ettan en stund i snön. Ända tills Björn ska bryta leken och kalla in den löst springande Mixa. Resultatet blir detsamma. Med röst och kroppsspråk, först kravfyllt och – så fort Mixa lyssnar och följer – vänligt och berömmande, kallar han in henne från lek i snörök.

– Jag vill att du hittar så många olika situationer som möjligt för att träna just det här, din förmåga att bryta Mixa och kalla in henne. Öva i olika miljöer och med allt mer utmanande retningar för hunden. Tar du små steg och befäster ditt sätt att styra henne, så kommer du allt närmare en fungerande inkallning mitt i jakten, säger Johan Andersson.

Peter Ekeström
Fler artiklar