I konkurrensen med kortdrivare och stöthundar har den kortbenta, långsamt drivande hunden hamnat lite i skymundan under ganska många år. Det var dyningar efter den stora rådjurs-
explosionen, dovviltets spridning och att allt fler jägare får vildsvin på markerna som lyfte fram mer mångsidiga och snabbsprungna hundar i ljuset.
Men trender kommer och går. Pendeln svänger också i jakthundarnas värld. Nu talar mycket för att den drivande hunden är på väg in i en renässans. Vilket egentligen inte är så överraskande.
En jägare som tidigare inte har hört och jagat med en drever, en tax eller kanske en basset, får uppleva något helt annat än när snabba hundar får fart på drevdjur. Väckskall, upptag och buktande drev då drevdjuret ofta stannar upp eller rör sig långsamt skapar många chanser och ännu fler upplevelser.
En annan intressant sak är hur mycket en jagande hund stör markens vilt. En mångsidig hund som söker brett efter alla viltslag och dessutom jagar snabbt hinner många korta drev i en såt. En rätt injagad drivande hund däremot, jobbar med en löpa och ett drevdjur (ibland hela ekipage) under en längre tid.
Enklare jaga in
Många hundförare kan vittna om att en långsamdrivare som får drevdjuren att bukta inte stör annat vilt. Ett drev kan gå förbi andra vilt som inte blir särskilt påverkade av jakten. Det innebär att en jägare med en drivande hund kan jaga oftare än jägaren med en snabbsprungen allroundhund, utan att ”störa ut” viltet från marken.
På sätt och vis är det dessutom enklare att jaga in en drivande hund än någon av allroundraserna. En rätt avlad kortbent drivande hund har det mesta färdigt i huvudet. Dels för att vi har avlat på tydliga egenskaper under mycket lång tid och dels för att tanken på mångsidighet, på att en jakthund ska klara en lång rad olika moment och dessutom olika jaktsätt, inte har påverkat de drivande raserna.
Visst är det där med skogsvana och injagning viktigt. Men det viktigaste är att ge en ung hund tid att hitta allt som den är född med. Jag är inne och petar lite här och där men det mesta handlar om tid i skogen.
Albin Turi
Dessutom kan och får en kortbent drivande hund jaga alla vilt. Det är inte förbjudet med en tax som jagar älg, en drever som jagar vildsvin eller en basset som stöter fågel. Det underlättar tiderna med skogsvana och injagning.
Ändå handlar injagning om finlir. Alla hundar är individer, också i de drivande raserna. Lägg mycket tid och ännu mer tankemöda när hunden ska jagas in.
Lär dig hur hunden fungerar, hur den jagar och hur du kan påverka den unga hunden i skogen. Lägger du grunden rätt får du en hund som det kommer att pratas om – för konstigt nog är den här hundtypen relativt okänd hos den nya generationen jägare.
Den perfekta förstahunden
Men så är det inte överallt. Albin Turi tillhör den unga generationen, och han är född i en familj där drivande hundar är lika självklara som jakten.
– Jag tycker att en drivande hund är den perfekta förstahunden. Den har redan alla förutsättningar för att klara allt som den ska kunna. Du behöver egentligen bara ge den tid och lite vägledning, säger Albin.
Den unga hundföraren har inga svårigheter att rada upp fördelar med den drivande hundens klassiska sätt att jaga.
– Du får nästan alltid jakt. Hunden söker envist tills den hittar vilt att driva. Dreven går långsamt, hunden stressar inte drevdjuret. Alltså buktar dreven. Är det sällskapsjakt så hör många passkyttar hunden, och det gör jakten mer spännande. Drevdjuret kommer sällan snabbt, i stället väntar viltet in hunden då och då under drevet.
Men allt det där lär sig väl inte hunden automatiskt? Ditt sätt att jaga in hunden har väl betydelse?
– Visst är det där med skogsvana och injagning viktigt. Men det viktigaste är att ge en ung hund tid att hitta allt som den är född med. Jag är inne och petar lite här och där men det mesta handlar om tid i skogen, säger Albin Turi.
Här är bästa tipsen för hur du jagar in din långsamdrivande hund:
Tidigt och enkelt
Tanken är att så tidigt som möjligt öka valpens intresse för en viss vittring. I den kortbenta drivande hundens fall handlar det framför allt om rådjur, hare och räv men också dovvilt.
- Samla vittring i form av klövar, bitar av päls och snitthår.
- Presentera vittringen lekfullt för valpen/unghunden. Ju mer den unga hunden upplever i form av belöning, desto mer intressant blir vittringen.
- Belöning kan vara olika saker för olika hundar, som godis, kamplek, jaktlek, söklek eller varför inte en stunds vänligt beröm och kli på magen.
Lär dig jaktsättet
- Det bästa sättet för en nybörjare att lära sig och förstå hur drivande hundar jagar – hur de fungerar – är att hänga med under ett drevprov.
- Domaren är alltid rutinerad och kan läsa det som händer under jakten. Allt dokumenteras och diskuteras. Där finns mycket för den oerfarne att ta till sig, som underlättar både injagning och den framtida jakten.
- Under praktisk jakt är det inte alltid säkert att hundföraren har möjlighet att ge sig in i såtarna och ta reda på vad som egentligen händer, och hände, under drevet. Under drevprov, däremot, följer domarekipaget drevet på nära håll. Det innebär att du ser både hund och drevdjur oftare än under vanlig jakt. Och det lär du dig massor av.
- Ta kontakt med rasklubben och be att få följa med som observatör.
Skogsvana och självständigt sök
Redan när valpen är liten börjar vägen till det självständiga sök en drivande hund måste ha. Tanken är ju att hunden ska hitta och resa ostört vilt. För att det ska fungera måste hunden jobba självständigt.
- Ut i skog och mark och ge valpen skogsvana. Men hasta inte fram genom terrängen. Var så stilla som möjligt. Ska du röra dig så handlar det om myrsteg.
- Så fort valpen ser ut att ge sig i väg en liten bit av egen vilja på ett eget upptåg stannar du. Stå kvar tills valpen återvänder.
- Ju mer du får valpen att ta egna initiativ för att söka sig lite, lite längre bort från dig, desto bättre är det.
- När valpen är runt sex månader gammal låter du den få möjlighet att jaga:
- Ge valpen gott om tid att själv upptäcka sin lust att söka efter vittring. Avbryt inte för tidigt och, framför allt, undvik att ”visa” hunden om du hittar färska spår, låt den själv leta sig rätt.
- I den här åldern lär sig den unga hunden att röra sig fritt i jaktmarkerna utan att du styr. Just det där är viktigt: Du ska undvika att styra.
- Måste du ändå av någon anledning ”styra” den unga hunden, gör det med dina kroppsrörelser, inte med röst, handtecken och fokus på hunden. Rör dig helt enkelt, liksom låtsat omedvetet, åt det håll som du vill styra hunden.
Spårträning
- När du ser att den unga hunden börjar bli riktigt intresserad av spår är det dags att börja spårträningen. Börja enkelt och öka utmaningarna i takt med framstegen.
- All form av spårträning som motiverar och stimulerar den unga hunden är bra. Ju mer hunden inser luktsinnets kapacitet, ju bättre den blir på att fokuserat ta in och sortera vittring, desto bättre förutsättningar har den när jakten börjar.
Hare och mörker
Många erfarna jägare låter den unga hunden jobba med harens slag. Haren är en utmaning för hunden som måste vara mycket koncentrerad i löpan. En unghund som börjar driva hare bra, blir vanligtvis en mästare på klövvilt.
- Gå med unghunden kopplad och trampa upp en hare. När haren reser släpper du hunden.
- Ett annat tips från den som har varit med länge är att släppa hunden på sök och låta den driva i en löpa när det är mörkt. Mörkret kan göra att hunden lär sig fokusera mer på vittringen i löpan. En ung hund blir helt enkelt lite mer spårnoga, tack vare mindre störning av ständiga synintryck. Även vuxna hundar kan bli spårsäkrare efter mörkerträning.
Kvalitet i släppen
Planera dina släpp då den egentliga injagningen börjar. Undvik fria sök där du inte har en aning om vilket vilt hunden kommer att hitta, om ens något. Tänk kvalitet och gör ungefär så här:
- Ge dig ut tidigt i gryningen och hitta det vilt som du vill att hunden ska jaga, till exempel rådjur.
- Stöt viltet. Notera var viltet stod och var flyktlöpan går.
- Hämta hunden. Börja långt ifrån och gå med vinden i ryggen. Släpp hunden och låt den leta sig framåt löpan. Behövs det så rör du dig åt rätt håll med myrsteg, men ge hunden gott om tid utan att störa och styra den.
- Du ska noga se till att hunden inte förstår att det är du som hittar och ”ger” hunden löpan. I stället ”lurar” du hunden att tro att den helt självständigt har hittat rätt med hjälp av sin nos. Nästa steg är att låta hunden söka ordentligt. Även nu försöker du jobba med kvalitet.
- Ta reda på var rådjur går ut för att beta. Antingen stöter du eller också bara noterar du.
- Hämta hunden och släpp den en bra bit ifrån den plats där du såg rådjuren, och definitivt utom synhåll.
- Fall inte för frestelsen att leda hunden rätt, bara för att du så snabbt som möjligt vill höra hunden driva. Om det behövs styr du hunden omärkligt genom tekniken med långsamma myrsteg och utan att vara uppenbart uppmärksam på hunden. Men framför allt handlar det om att ge hunden tid.
- När den unga hunden förstår att den vinner på att söka sig ut från dig, eftersom den då hittar vilt att driva, börjar du släppa där hunden måste söka större och under längre tid.
- Du varvar också med att släppa hunden där viltet, som exemplet rådjuret, har varit ute på fodersök flera timmar innan ni når platsen. Detta för att unghunden ska träna sig i konsten att sortera i slag och välja rätt löpa bort från platsen.
Tappter
Har unghunden problem med tappter kan du ta dig in till tappten och sätta dig där. Utan att styra, utan att vägleda, utan att göra något annat än att vänta. Din närvaro gör att hunden med större sannolikhet kommer att fortsätta jobba med tappten under längre tid än om den hade varit ensam på platsen. Samtidigt lär du dig hur hunden arbetar och ringar för att hitta löpan igen. Det är värdefull kunskap när ni senare ska jaga på riktigt.Du kan också ”orsaka” en tappt för att se hur hunden arbetar:
- När drevdjuret börjar bukta tar du dig in till upptaget. Chansen är ganska stor att du får se drevet. Och som så ofta i tät skog kastar drevdjuret för din vittring.
- När hunden kommer i löpan får du se hur den jobbar, hur den låter och hur den till slut reder ut tappten där drevdjuret kastade.
- Om hunden får stora problem, eller kanske söker ut åt ett annat håll där vinden är mer gynnsam för sök efter vittring, kan du enkelt korrigera hunden och mana på den att envist leta efter den rätta drevlöpan igen.
Utnyttja snön
Hunden varierar sitt skall beroende på vad som händer under jakten. När en ung hund jagas in vinner hundföraren massor på att noga och så exakt som möjligt ta reda på vad som händer när hundens skall förändras, blir hackigt, får en annan klang eller helt tystnar. Enklast är det att läsa vad som har hänt när snön ligger. Då kan du enkelt kontrollera saker som:
- Hur fungerar hunden när drevdjuret kastar, hoppar över en gärdesgård, genom en våtmark eller vatten?
- Hur fungerar hundens ringningar vid tappt?
- Är det säkert att hunden har tagit an samma drevdjurs löpa efter tappten?
- Är skälet till ett annorlunda skall att det var fler än ett drevdjur? Eller kanske ett helt annat viltslag?
Om du kan läsa unghundens skall, blir det enklare att agera rätt för att styra – säg utbilda – hunden åt rätt håll i jakten. Dessutom kommer du senare att jaga mer effektivt med hunden om du genom att lyssna på skallet och titta på pejlen vet vad som händer i skogen.
