Hundar hör väsentligt mycket bättre än människor. Det frekvensområde som hundens hörsel klarar av är betydligt bredare. Hunden hör alltså diskantljud (höga toner) bättre än vi gör. Det i sin tur innebär att hunden har ett snabbare hörselsystem. I praktiken betyder det att hundar har en känslig hörsel som lätt tar stryk av plötsliga höga ljudknallar.
Inte så konstigt då att skotträdsla är ganska vanligt, framför allt om hunden är fullständigt oförberedd. Det bästa sättet att undvika skotträdsla hos den jagande hunden är alltså att förebygga. Vänj den unga hunden, i små försiktiga steg, vid att skottljud (och alla möjliga plötsliga ljudsmällar) är ofarliga.
- Allt som behövs är en bandinspelning, en cd-skiva eller en samling skottljud ihopsatta från internet. Ljud när jaktvapen avfyras är självklara, i alla möjliga varianter och kalibrar. Det är inte heller fel att blanda in ljud av fyrverkerier och varför inte åskväder.
- Det viktiga är att tillvänjningen av ljuden verkligen sker gradvis och lugnt. Valpen/unghunden får inte uppleva den minsta rädsla i samband med ljuden.
- Glöm inte att hundar hör mycket bättre än vi gör, volymen ska i början vara så låg att ljuden nästan inte hörs i friska människoöron.
- Efter ett par-tre veckor med de inspelade skottljuden är det dags för nästa steg. Det är dags att närma sig en skjutbana där övandet pågår för fullt. Börja långt ifrån, du ska själv knappt höra skotten. Promenera och lek med valpen, låt den strula runt lite som den vill då och då, låt den leta efter godis.
- Om du inte har en välbesökt skjutbana i närheten, be jaktkompisar samlas på jaktmarken då och då för att öva och genomför samma träning där.
- Du vinner på att försöka variera platserna som ni tränar på. Hundar lär sig ofta nya saker kopplade till den miljö där träningen sker. En ovan hund kan ignorera höga ljud där ni har övat, men reagera starkt på samma ljud någon annanstans.
Ignorera eller stimulera
En ovan hund som reagerar kraftigt på ett smällande ljud vänder sig oftast mot sin trygga människa. Då ställer hunden en fråga: ”Är det farligt?” Om människan svarar tydligt, vilka ord som än yttras, finns risken att hunden tolkar svaret som: ”Ja.”
Det är alltså klokt att inte svara alls, att inte reagera på något sätt, varken på ljudet eller på hundens fråga. Att ignorera kan alltså ge hunden ett tydligt svar. Om den trygga människan inte verkar reagera så är inte ljudsmällen farlig.
Men det är inte fel att varva den taktiken med en helt annan. Det går att koppla ihop ljudet, som alltid tränas i en takt och i en volym som hunden klarar, med belöningar, roligheter och positiv stimulans. En valp/unghund som till exempel söker efter sitt favoritgodis bryr sig mindre om det där ljudet som knallar i bakgrunden.
- Variera det som du gör med valpen under träningen. Lek lite, kela ibland, ge valpen lite mat, låt den ibland upptäcka världen ostört en stund. Efter ett tag märker du att valpen/unghunden kopplar ihop platsen med sociala aktiviteter och att de ljud som den hör i bakgrunden inte har någon betydelse.
En extra känslig hund
En del hundar är mer känsliga för ljud än andra. Har du en sådan ung hund kan det vara klokt att vänja den vid ljud också på andra sätt.
- Stoppa in godisbitar i en petflaska och lägg den på exempelvis parkettgolvet. När hunden jobbar för att få fram matbitarna kommer det att slamra och låta. Är den utmaningen för svår, börja med att lägga en filt under flaskan, eller genomför övningen på gräsmattan.
- Lockande mat under en hink av plast eller plåt är en annan variant. Eller att sprida ut bestick på en plåt eller en bricka och låta hunden leta godis där.
- Det här kan också, förutom ”ljudträningen”, vara bra för hundar som allmänt är lite osäkra i nya situationer.
Det kan kräva både tålamod och mycket tid för att rehabilitera en hund som har blivit skotträdd i vuxen eller halvvuxen ålder. Men sättet att träna bort rädslan är i princip likadant som när en liten valp långsamt vänjer sig vid att skottljud inte är farliga eller ens den minsta orsak till oro.
Skillnaden är att man oftast behöver gå ännu varligare fram, i små steg och långsamt.
- Börja med de inspelade skottljuden. Lägg mobiltelefonen eller cd-spelaren på ett ställe där hunden ofta befinner sig, exempelvis i köket. Sätt på ljuden på väldigt, väldigt låg volym och låt det ”smälla” länge, gärna hela dagen.
- Nästa morgon sätts ljuden på igen, på aningen högre volym. Tänk på att hundar hör extremt bra. Du ska själv knappt höra ljuden i början.
- Det väsentliga är att du och alla andra i hushållet agerar som ni brukar. Ni låtsas inte höra ljuden. Ingen kontrollerar hur hunden reagerar, inte ens försiktigt.
- Om det fungerar så långt kan det vara dags att blanda in roligheter i ljudträningen. En hund som njuter av ett begärligt tuggben bryr sig mindre om låga, störande ljud. Milda men stimulerande lekar fungerar, precis som de vanliga godissöken.
- När skottljuden i köket är så höga, efter ett antal dagar eller kanske veckor, att du börjar fundera på att ta fram hörselskydden, är det dags för nästa steg, alltså skjutbanan eller de övande jaktkompisarna på jaktmarken. Därifrån gäller samma som under den lilla valpens tillvänjning.
Samma ljud i olika situationer
Exakt samma ljudbang kan få två helt olika reaktioner av hunden beroende på tillfälle. En rutinerad ställande eller drivande hund har inga som helst problem när en bössa smäller under jakt. Hunden vet vad ljudet betyder, hunden är beredd på det.
Samma ljud när hunden ligger och dåsar i sin bädd, en vanlig hemmavardag långt från jaktskogen, kan resultera i en helt annan reaktion. Att hunden reagerar med oro i det läget, eller med vaktinstinkt, skärpa eller på något annat sätt, kan knappast kallas skotträdsla. Hunden blev helt enkelt rejält ”tagen på sängen”.
Men oavsett reaktion vinner du på att ignorera både ljudet och hundens reaktioner. Om du inte bryr dig, du verkar inte ens ha märkt något, varför ska då hunden behöva bry sig.
Ljuddämpare
Att det blir allt vanligare med ljuddämpare på kulvapen är väldigt bra. Bortsett från att färre jägare kommer att bli hörselskadade då kåporna sitter kvar uppe på huvudet när skottet går, är det bra för jakthundarna.
Med hundar som arbetar nära hagelvapen är det annorlunda. Smällen från en hagelbössa är visserligen inte lika rapp, ljudet peakar inte som med studsaren, men är illa nog för en känslig hörsel. Här är det extra viktigt att aldrig ha hunden framför eller vid sidan om mynningen när skottet går, även om bössan riktas 45 grader uppåt.
