Olika hundförare har olika krav på hur väl den apporterande hunden ska fungera. Vissa kräver höga poäng på jaktprov och klockrena apporter under de svåraste jaktliga förhållanden. Andra sätter ribban lägre, bara så högt att hunden hämtar skjutna fåglar skapligt eller tillräckligt bra.
Men alla förare har en sak gemensamt. De råkar ut för problem. Apporteringen fungerar inte som den ska. Ofta handlar det om mindre problem i den totala bilden, men stora nog att irritera och ibland försvåra en effektiv och praktisk jakt.
De flesta av dessa problem beror på att hunden inte har förstått. Kommunikationen mellan människa och hund brister. I sådana lägen vinner man på att backa i träningen, och framför allt på att tänka i andra banor och därmed förändra övningar som uppenbarligen inte har fungerat. Så här löser du några vanliga problem:
Tveksam avlämning
Hunden börjar tveka när den efter att ha haft full fart kommer nära dig. Den kanske till och med släpper apporten innan du har hunnit ta emot den.
- I de flesta fall är det ditt kroppsspråk som avskräcker hunden. Ändra ditt sätt att ta emot hunden. Vänd och gå ifrån, eller stå bara och titta upp i himlen med händerna på ryggen. Stå så länge.
- Glöm inte att rörelse emot, spända muskler och korta mungipor är hårda – ibland hotfulla – fysiska signaler på hundens eget språk. Så slappna av, var mjuk i kroppen och rör dig bort från hunden när den är på väg in till dig. Du vinner alltså på att backa i det här läget och om problemet är stort kan du helt enkelt vända dig och springa åt andra hållet. Det brukar få fart på hunden.
- Byt träningsområde. Tänk om, prova en tom grusplan eller helt enkelt garageuppfarten.
- Backa i träningen. Bejaka enbart bärandet. Låt hunden känna glädje över att bära runt apporten i din närhet. Glädje och minimala krav är lösningen. Så småningom vill hunden inte göra annat än att bära apporter nära dig och buffa med dem mot ditt ben.
- Glöm inte att alltid ta emot hunden före apporten. Det är hunden som är duktig, inte det som den har i munnen.
- Problemet kan också vara det motsatta. Hunden är så självständig och olydig att den inte vill lämna ifrån sig apporten.
- Gör i princip samma sak. Den hund som styr scenariot genom att inte lämna av ser till att vara i centrum. Om du i stället agerar, och hela tiden vänder dig bort när hunden närmar sig, hamnar du i centrum. Samtidigt bygger du upp din roll som ledare och blir helt klart mer intressant att vara uppmärksam på.
- En olydig hund måste dessutom tränas i lydnad först, innan apporteringen kan börja fungera.
En apport som rör sig
Hunden tappar fokus och verkar rädd när en vingad fågel ska apporteras.
- Tänk ut ett träningsmoment som liknar verkligheten så mycket som möjligt. Visst kan det se fånigt ut i andras ögon att fästa apporter i träden med fiskelinor, till exempel. Men gör ett försök och förvånas över hur bra det kan fungera med udda träningsmetoder.
Knallapportering
Hunden knallapporterar, framför allt i vatten. Så snart en fågel faller ur skyn, eller en apport kastas, rusar hunden. Tidigare fungerade det bra.
- Om hunden är rutinerad, om den vet vad som egentligen krävs, kan du göra så här: Ge hunden ett tydligt och bestämt kommando innan du kastar. Kasta långt med ett snöre fäst vid apporten, så att du kan dra in den om hunden knallar.
- Låt hunden få simma runt och leta tills den tröttnar och återvänder. Ge inget beröm, ta bara hunden till bilen och åk hem.
- Om hunden väntar på kommando, droppa en ny apport så att hunden lyckas utan att trassla in sig i snöret.
- Gör om övningen tills hunden tröttnar och lyder kommando.
- Tekniken fungerar lika bra på land.
- Är hunden ung och oerfaren ska du backa en bra bit i träningen. Lägg dessutom tid på grundlydnaden. Testa inte igen förrän du är näst intill helsäker på att det kommer att fungera.
Dåligt sök
Hunden söker inte ut tillräckligt långt. Så har det alltid varit.
- Förmodligen har du gått för snabbt fram i träningen. Hunden söker efter eget huvud på ett sätt som styrs av nedärvda anlag. Den har inte förstått att du finns på plats för att styra, att ni ska samarbeta.
- Om hunden har sökt ut längre tidigare ska du tänka på vinden när du tränar. Sätt hunden och gå en bra bit i motvind innan du kastar apporten. Vill hunden fortfarande inte gå långt ifrån dig måste du backa i träningen. Öka på kastlängden lite, lite i taget.
- Stöd hunden med rösten hela vägen ut. Den ska känna att du är med. Ju bättre det sedan går, desto mindre behöver du använda rösten.
- Tänk på att visa hunden att du litar på den. Gör inga besvikna gester eller utfall när den återvänder efter ett för dåligt sök. Visa tvärtom hur duktig den är som försöker, hur bra den jobbar. Då växer hundens självförtroende och söket blir, oftast, automatiskt större.
- Lägger du många apporter gäller det att variera avståndet, att inte lägga alltför många nära eftersom hunden då inte lär sig att gå ut på djupet.
- Om hunden inte söker tillräckligt långt ut efter apporter, som den inte har sett att du har kastat, ska du förbereda genom att lägga ut många apporter på andra sidan ett stort gärde. Lägg dem på lite olika avstånd, inte på en rad. Mana hunden ut och framåt. Det ligger så många apporter där borta att hunden så småningom hittar en. Var översvallande glad när den lämnar av, och avbryt sedan träningen. Resten av apporterna hämtar du in senare. Du ser alltså till att hunden tveklöst lyckas med uppgiften.
Tvekan inför vatten
Din hund gillar inte vatten. Den går visserligen i, men med tvekan och inte gärna långt ut.
- Använd soliga sommardagar och simma med hunden. Var glad och berömmande under simturerna. Gör vattnet till din och hundens vän. Se inte orolig ut när du tränar hunden i vatten, slå bort tankar som ”det här kommer aldrig att fungera”. Hunden ser och känner din tvekan, vilket bygger på osäkerheten inför vatten.
- Blankvatten för en oerfaren hund är som ett tomt intet. Det krävs mod för att våga, ett mod som hunden behöver förarens hjälp att bygga upp.
- Ett annat sätt är att kasta apporten mycket nära land, för att sedan öka på med bara en meter i nästa kast. Sluta i tid, så att hunden minns sin senaste träningsstund med stolthet, det bygger motivation. Öka kastlängden lite nästa gång i stället, efter att ha börjat med den där lätta träningen i strandkanten.
Vattenskak
Hunden släpper apporterna vid vattenbrynet för att skaka av sig. Den tar ingen notis om sin förare förrän den har skakat färdigt.
- Stå inte vid vattenbrynet när du kastar. Och inte på en slät strand. Välj i stället en plats längre upp, med buskar och snår mellan dig och vattnet. Då får hunden annat att tänka på när den lämnar vattnet, som var den ska sätta tassarna och vilken väg som är den bästa fram till dig. Får du hunden att lämna strandlinjen kan den glömma sin vana att skaka av sig.
- Ett annat sätt är att sätta högsta fart bort från vattnet just när hundens tassar känner botten. Spring bortåt utan att vända dig om. Då är du centrum, du är lockande. Då kan hunden glömma och bryta vanan att skaka vatten ur pälsen.
Fel område
Din hund söker ofta på fel ställe. Du försöker dirigera och styra, men det hjälper inte.
- Träna linjetag. Låt alltså hunden få titta på när du lägger ut synliga apporter, 50 till 150 meter ifrån den. Lär hunden att gå i den riktning som du önskar. Var tydlig i dina rörelser när du skickar hunden.
- Ett annat sätt är att omärkligt röra sig åt sidan, eller åt det håll där apporten ligger, samtidigt som hunden är ute och söker. Då ändrar hunden automatiskt sitt sökområde. Efter ett antal övningar lär sig hunden att ett område att söka i kan vara bredare eller längre än man kan tro.
Stress
Din hund går snabbt upp i stress inför ett apporteringsjobb.
- Börja med att gå en rejäl promenad med hunden, då den till exempel får jobba lite med att spåra. Du ska alltså få hunden lite trött.
- Sätt hunden (bind den om det behövs, eller låt en kompis hålla den utan att prata med hunden).
- Gå ut och kasta ett gäng dummys som hunden ser. Gå tillbaka, ta det lugnt en stund och strunta i hundens hässjande.
- Gå tillbaka ut och hämta in alla dummys. Träningsstunden är slut utan att hunden har fått jobba en enda gång
- Gör så två av tre gånger när ni tränar. Blir hunden lite lugnare minskar du till varannan gång.
- Rigga en ”låtsasjakt”. Du och hunden sitter i gömslet. Då och då låtsas du se fågel och skjuter. Bry dig inte om hunden. Om det behövs – håll hunden kopplad i kort koppel.
- Tanken är att lära hunden att den inte alltid ska jobba. Det kan lika gärna handla om en lugn dag med mest vila.
