Vildsvin kan lagra energi. Man skulle kunna kalla suggans årscykel för jojobantning. En sugga kan tappa nästan halva sin vikt från brunsten fram tills kultingarna klarar sig själva.
– Om suggor får möjlighet att äta stora mängder energirik föda inför brunsten lagrar de energi. Kullarna blir större. Samma taktik används i viss tamdjursuppfödning. Hur bra kondition hondjuren har spelar stor roll för reproduktionen.
Det säger Petter Kjellander, professor i viltekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet. Under hans ledning har ett antal mindre men intressanta studier gjorts med hjälp av gps-märkta vildsvin.
”Bästa tiden att utfodra vildsvin är under hösten, fram till och förbi brunsten som vanligtvis inträffar i och runt november.”
Petter Kjellander
– Bästa tiden att utfodra vildsvin är under hösten, fram till och förbi brunsten som vanligtvis inträffar i och runt november. Ju bättre kondition suggan är i då, desto större kullar får hon och desto större är chansen att kultingarna överlever, säger Kjellander.
Vi har vant oss vid att vildsvinssuggor kan få kullar när som helst under året, men det är den egentliga brunsten under senhösten som ger kultingarna, som då föds i mars–april, så stor chans som möjligt till överlevnad.
– Om kultingarna föds i januari, mitt i en kall eller blöt vinter, är riskerna stora. Likadant om suggan grisar mitt i sommaren, då är det inte säkert att kultingarna hinner äta upp sig tillräckligt och växa sig starka för att klara den vinter som kommer.
En viltarts överlevnad och utveckling handlar om föryngring. Det är förstås självklart. När det gäller vildsvin är kultingarna helt beroende av sin mammas kondition.
– Suggan lagrar energi, lagrar fett. Skälet är att kultingarna som diar suggan behöver den mjölken, den näringen, den energin, helst fram tills de är tre månader gamla. Upp till två månaders ålder är modersmjölken helt avgörande, trots att också små kultingar tidigt börjar äta annan föda.
Betyder det att vi inte kan bidra till kultingarnas chanser att överleva genom att utfodra under vår och försommar?
– Ja, det mesta talar för att vi med utfodring under den perioden inte kan påverka överlevnaden i någon större eller avgörande omfattning.
Vildsvinskunskapen låg
Petter Kjellander lägger till att kunskapen om hur vildsvin lever och fungerar fortfarande är märkligt låg. Trots att det har gått flera decennier sedan de etablerade sig stort i landets södra delar, och trots att vi under senare år har skjutit fler vildsvin än älgar.
– Jag vet att idén om att en sugga kan få flera kullar varje år fortfarande lever. Det läste jag så sent som förra året i en ledare i en lantbrukstidning. Det är lite tråkigt och helt fel. Om suggan förlorar sin kull så kan hon brunsta igen och få en ny kull längre fram på året, men mer än så är det inte.
Ett annat stort skäl till utfodring är att försöka styra bort vildsvinen från lantbrukares växande grödor. Också där har det gjorts en mindre studie.
”Mycket och begärlig mat kontinuerligt under lång tid kan uppenbarligen styra vildsvin.”
Petter Kjellander
– Resultaten visade att avståndet från åkern till foderplatsen har liten betydelse. Ligger foderplatsen närmare än en kilometer från en åker med begärlig gröda, ser man ingen effekt. Möjligen skulle en skillnad märkas om vi kunde mäta exakt hur mycket svinen äter av grödan. Har de ätit på en foderplats först kanske de äter lite mindre på åkern. Möjligen minskar alltså skadorna i spannmålen, men inte besöksfrekvensen, på grund av en foderplats i skogen.
Därmed inte sagt att det är meningslöst att etablera foderplatser, matställen som fungerar som ett sätt att styra vildsvinets vanor.
– Ett exempel är att anlägga en foderplats i ren barrskog där vildsvin inte alls trivs i vanliga fall. Vi har sett att det fungerar och dessutom med stor effekt. Mycket och begärlig mat kontinuerligt under lång tid kan uppenbarligen styra vildsvin, säger Petter Kjellander.
Grisarna hittar till foderplatsen
Forskarna har också studerat hur lång tid det tar att ändra vildsvinens vanor genom att skapa fasta foderplatser. Slutsatsen är att det tar tid innan vildsvinen lär sig att en ny plats är detsamma som en kontinuerlig födokälla.
Tre gamla åtelplatser, där vildsvin tidigare har vant sig vid att hitta mat, gjordes om till foderplatser. Samtidigt skapades sju nya platser.
– Vid några av de nya foderplatserna började vi se frekventa besök efter 35 dygn, då vildsvin kom på besök i genomsnitt varannan natt. Vid de tre gamla åtlarna dröjde det längre. Först efter tre till fyra månader såg vi att vildsvin i området hade fått nya vanor, nya rörelsemönster under födosöken, tack vare foderplatserna.
Utfodring har alltså en betydelse. Men det handlar om ett val. Bästa tiden att utfodra, givor som verkligen kan påverka reproduktionen hos vildsvinen, är under hösten och vintern, alltså inför, under och efter brunsten. Det ger suggorna den energi som ger större kullar och dessutom kultingarna större chans att överleva.
”Vid några av de nya foderplatserna började vi se frekventa besök efter 35 dygn, då vildsvin kom på besök i genomsnitt varannan natt.”
Petter Kjellander
Den som inte vill ha starka stammar av vildsvin menar säkerligen att den typen av utfodring bör undvikas. Men å andra sidan, om inte suggan klarar årets första kull är möjligheten stor att hon får en ny kull senare under året, alltså mitt i sommaren, vilket betyder mitt i odlingssäsongen. Det är inte säkert att den taktiken minskar skadetrycket i lantbrukets växande grödor.
Och den som vill styra undan vildsvin från åkrarna vinner på att etablera avledande och styrande foderplatser i god tid, och dessutom tillräckligt långt från dessa åkrar.
– Just den detaljen är svår i södra Sveriges jordbrukslandskap. Men eftersom vi ser att det med hjälp av foderplatser går att få vildsvin att trivas i skogsmiljöer som de normalt inte väljer att vistas i, så kan den taktiken ändå vara klok, säger professor Petter Kjellander.