Klok utfodring kan ge vinster

Stödutfodring under delar av året kan få stor effekt. Rejält med energirik mat till suggan inför brunsten ger större kullar. Däremot visar studier att foderplatser inte räddar jordbrukets grödor i någon större omfattning. Dessutom tar det överraskande lång tid att etablera en foderplats. Men visst går det att styra vildsvin med mat, det gäller bara att vara uthållig.

Vildsvin kan lagra energi. Man skulle kunna kalla suggans årscykel för jojobantning. En sugga kan tappa nästan halva sin vikt från brunsten fram tills kultingarna klarar sig själva. 

– Om suggor får möjlighet att äta stora mängder energirik föda inför brunsten lagrar de energi. Kullarna blir större. Samma taktik används i viss tamdjursuppfödning. Hur bra kondition hondjuren har spelar stor roll för reproduktionen.

Det säger Petter Kjellander, professor i viltekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet. Under hans ledning har ett antal mindre men intressanta studier gjorts med hjälp av gps-märkta vildsvin.

”Bästa tiden att utfodra vildsvin är under hösten, fram till och förbi brunsten som vanligtvis inträffar i och runt november.” 

Petter Kjellander

– Bästa tiden att utfodra vildsvin är under hösten, fram till och förbi brunsten som vanligtvis inträffar i och runt november. Ju bättre kondition suggan är i då, desto större kullar får hon och desto större är chansen att kultingarna överlever, säger Kjellander.

Vi har vant oss vid att vildsvinssuggor kan få kullar när som helst under året, men det är den egentliga brunsten under senhösten som ger kultingarna, som då föds i mars–april, så stor chans som möjligt till överlevnad.

– Om kultingarna föds i januari, mitt i en kall eller blöt vinter, är riskerna stora. Likadant om suggan grisar mitt i sommaren, då är det inte säkert att kultingarna hinner äta upp sig tillräckligt och växa sig starka för att klara den vinter som kommer.

En viltarts överlevnad och utveckling handlar om föryngring. Det är förstås självklart. När det gäller vildsvin är kultingarna helt beroende av sin mammas kondition.

– Suggan lagrar energi, lagrar fett. Skälet är att kultingarna som diar suggan behöver den mjölken, den näringen, den energin, helst fram tills de är tre månader gamla. Upp till två månaders ålder är modersmjölken helt avgörande, trots att också små kultingar tidigt börjar äta annan föda.

Betyder det att vi inte kan bidra till kultingarnas chanser att överleva genom att utfodra under vår och försommar?

– Ja, det mesta talar för att vi med utfodring under den perioden inte kan påverka överlevnaden i någon större eller avgörande omfattning.

Suggan kan förlora nästan halva sin vikt räknat från brunsten tills kultingarna klarar sig själva. Konditionen hänger ihop med reproduktionen. Utfodring inför, under och efter brunsten kan alltså ge större kullar.

Vildsvinskunskapen låg

Petter Kjellander lägger till att kunskapen om hur vildsvin lever och fungerar fortfarande är märkligt låg. Trots att det har gått flera decennier sedan de etablerade sig stort i landets södra delar, och trots att vi under senare år har skjutit fler vildsvin än älgar.

– Jag vet att idén om att en sugga kan få flera kullar varje år fortfarande lever. Det läste jag så sent som förra året i en ledare i en lantbrukstidning. Det är lite tråkigt och helt fel. Om suggan förlorar sin kull så kan hon brunsta igen och få en ny kull längre fram på året, men mer än så är det inte.

Ett annat stort skäl till utfodring är att försöka styra bort vildsvinen från lantbrukares växande grödor. Också där har det gjorts en mindre studie.

”Mycket och begärlig mat kontinuerligt under lång tid kan uppenbarligen styra vildsvin.”

Petter Kjellander

– Resultaten visade att avståndet från åkern till foderplatsen har liten betydelse. Ligger foderplatsen närmare än en kilometer från en åker med begärlig gröda, ser man ingen effekt. Möjligen skulle en skillnad märkas om vi kunde mäta exakt hur mycket svinen äter av grödan. Har de ätit på en foderplats först kanske de äter lite mindre på åkern. Möjligen minskar alltså skadorna i spannmålen, men inte besöksfrekvensen, på grund av en foderplats i skogen.

Därmed inte sagt att det är meningslöst att etablera foderplatser, matställen som fungerar som ett sätt att styra vildsvinets vanor.

– Ett exempel är att anlägga en foderplats i ren barrskog där vildsvin inte alls trivs i vanliga fall. Vi har sett att det fungerar och dessutom med stor effekt. Mycket och begärlig mat kontinuerligt under lång tid kan uppenbarligen styra vildsvin, säger Petter Kjellander.

Det går att styra vildsvin till miljöer som de vanligtvis inte trivs i, till exempel storvuxen barrskog, med hjälp av foderplatser. Till höger: Utspridd halm på en foderplats lockar vildsvin att stanna länge.

Grisarna hittar till foderplatsen

Forskarna har också studerat hur lång tid det tar att ändra vildsvinens vanor genom att skapa fasta foderplatser. Slutsatsen är att det tar tid innan vildsvinen lär sig att en ny plats är detsamma som en kontinuerlig födokälla.

Tre gamla åtelplatser, där vildsvin tidigare har vant sig vid att hitta mat, gjordes om till foderplatser. Samtidigt skapades sju nya platser.

– Vid några av de nya foderplatserna började vi se frekventa besök efter 35 dygn, då vildsvin kom på besök i genomsnitt varannan natt. Vid de tre gamla åtlarna dröjde det längre. Först efter tre till fyra månader såg vi att vildsvin i området hade fått nya vanor, nya rörelsemönster under födosöken, tack vare foderplatserna.

Utfodring har alltså en betydelse. Men det handlar om ett val. Bästa tiden att utfodra, givor som verkligen kan påverka reproduktionen hos vildsvinen, är under hösten och vintern, alltså inför, under och efter brunsten. Det ger suggorna den energi som ger större kullar och dessutom kultingarna större chans att överleva.

”Vid några av de nya foderplatserna började vi se frekventa besök efter 35 dygn, då vildsvin kom på besök i genomsnitt varannan natt.”

Petter Kjellander

Den som inte vill ha starka stammar av vildsvin menar säkerligen att den typen av utfodring bör undvikas. Men å andra sidan, om inte suggan klarar årets första kull är möjligheten stor att hon får en ny kull senare under året, alltså mitt i sommaren, vilket betyder mitt i odlingssäsongen. Det är inte säkert att den taktiken minskar skadetrycket i lantbrukets växande grödor.

Och den som vill styra undan vildsvin från åkrarna vinner på att etablera avledande och styrande foderplatser i god tid, och dessutom tillräckligt långt från dessa åkrar.

– Just den detaljen är svår i södra Sveriges jordbrukslandskap. Men eftersom vi ser att det med hjälp av foderplatser går att få vildsvin att trivas i skogsmiljöer som de normalt inte väljer att vistas i, så kan den taktiken ändå vara klok, säger professor Petter Kjellander. 

Studier visar att det kan ta flera månader innan en ny foderplats har blivit en så inarbetad vana hos vildsvinen att besöken sker varje natt.

10 tips – Så lyckas du med foderplatsen

  • Välj om möjligt platser långt från åkrar, helst också långt från vallar, ängar och beteshagar.
  • Välj foder som vildsvin lockas av. Bra val är majs och helsädesensilage.
  • Mata på kontinuerligt trots att besöken av vildsvin bara sker sporadiskt under lång tid. Tanken är att det alltid, varje gång vildsvin besöker platsen även om det kan dröja veckor mellan gångerna, ska finnas gott om mat. I början äter fåglar, rävar, rådjur och annat vilt sig mätta. Vinsten kommer när vildsvinen har blivit vana vid att alltid kunna äta just där under sina födosök.
  • Ett tips är att sprida ut stora mängder halm under en foderspridare. Vildsvin gillar att rota runt efter maten, samtidigt som exempelvis majskorn gömmer sig bra i en halmbädd – det betyder att vildsvinen stannar längre på platsen efter en giva. Ju längre de är där, desto mindre tid i bondens grödor.
  • Jaga aldrig vid en foderplats. Ju mer fredad och skyddad den är, desto bättre trivs vildsvinen.
  • Ett sätt att försöka nå snabb framgång med en nyanlagd foderplats är att använda någon form av lockade dofter. I handeln finns en uppsjö olika lockmedel. Välj naturliga produkter, undvik kemiskt producerade medel där innehållsdeklarationen kräver högskoleexamen. Naturligt är bäst för alla inblandade.
  • Att tjära träd är ett sedan länge känt sätt att locka vildsvin.
  • Man kan också använda både lockmedel och tjära för att ”dra” in vildsvin genom att sprida dofterna på bredden. Gå hundra meter åt båda hållen, i en öppen vinkel från foderplatsen. Droppa lockmedel eller stryk tjära när du går. Men var snål med det goda. Överdriven användning anses kunna ha motsatt effekt. Vildsvin har ett otroligt effektivt luktsinne, ytterst små mängder räcker.
  • Anisdoft drar till sig vilt. En variant är att blanda lite anispulver eller droppa koncentrerad anisolja i tjäran. Det kan öka dragningskraften ytterligare.
  • Tänk på att vittring avdunstar. Får insatsen ingen effekt på en vecka, gör om jobbet med de lockande dofterna.
Peter Ekeström
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på print
Dela på email
Fler artiklar

10 tips – Så lyckas du med foderplatsen

  • Välj om möjligt platser långt från åkrar, helst också långt från vallar, ängar och beteshagar.
  • Välj foder som vildsvin lockas av. Bra val är majs och helsädesensilage.
  • Mata på kontinuerligt trots att besöken av vildsvin bara sker sporadiskt under lång tid. Tanken är att det alltid, varje gång vildsvin besöker platsen även om det kan dröja veckor mellan gångerna, ska finnas gott om mat. I början äter fåglar, rävar, rådjur och annat vilt sig mätta. Vinsten kommer när vildsvinen har blivit vana vid att alltid kunna äta just där under sina födosök.
  • Ett tips är att sprida ut stora mängder halm under en foderspridare. Vildsvin gillar att rota runt efter maten, samtidigt som exempelvis majskorn gömmer sig bra i en halmbädd – det betyder att vildsvinen stannar längre på platsen efter en giva. Ju längre de är där, desto mindre tid i bondens grödor.
  • Jaga aldrig vid en foderplats. Ju mer fredad och skyddad den är, desto bättre trivs vildsvinen.
  • Ett sätt att försöka nå snabb framgång med en nyanlagd foderplats är att använda någon form av lockade dofter. I handeln finns en uppsjö olika lockmedel. Välj naturliga produkter, undvik kemiskt producerade medel där innehållsdeklarationen kräver högskoleexamen. Naturligt är bäst för alla inblandade.
  • Att tjära träd är ett sedan länge känt sätt att locka vildsvin.
  • Man kan också använda både lockmedel och tjära för att ”dra” in vildsvin genom att sprida dofterna på bredden. Gå hundra meter åt båda hållen, i en öppen vinkel från foderplatsen. Droppa lockmedel eller stryk tjära när du går. Men var snål med det goda. Överdriven användning anses kunna ha motsatt effekt. Vildsvin har ett otroligt effektivt luktsinne, ytterst små mängder räcker.
  • Anisdoft drar till sig vilt. En variant är att blanda lite anispulver eller droppa koncentrerad anisolja i tjäran. Det kan öka dragningskraften ytterligare.
  • Tänk på att vittring avdunstar. Får insatsen ingen effekt på en vecka, gör om jobbet med de lockande dofterna.