Foto: Peter Ekeström Det är ofta bra att ha flera olika sorters foder på en och samma plats. Det lockar mer. Men sprid ut maten, så att också unga och svagare djur kommer åt födan.
Viltvård

Vinterns bästa stödutfodring

Tanken med att stödutfodra viltet vintertid är att minska
lidandet och öka överlevnaden. Men vad är bästa maten för de olika viltarterna? Tänk på att den som utfodrar viltstammarna också har ett annat ansvar: Jakttrycket måste öka.

På de flesta håll är det numer självklart för jaktlag och markägare att satsa pengar och tid på att öka flera viltarters möjligheter att överleva vintern och därigenom trygga reproduktionen. Vi vill ha stora, friska viltstammar till nästa säsong.

Målet är att hjälpa vilt att överleva tuffa omständigheter och hålla djuren i bra kondition inför reproduktionen. Det handlar helt enkelt om att minska lidandet och öka överlevnaden.

De vilt som vi framför allt satsar på att stödutfodra är rådjur och dovvilt. Delvis också vildsvin under perioder då tjälen är djup, även om det samtidigt diskuteras hur mycket vi egentligen bör utfodra den snabbt växande vildsvinsstammen. När det krävs hänger kronvilt med då andra klövvilt utfodras, framför allt när det bjuds spannmålsensilage. Vi vet också att älgen kan dra nytta av ensilaget.

Majs är vildsvinens favorit. Men också dovvilt väljer gärna majs, som kompletterar en foderplats med exempelvis ensilage.

Utfodra med god etik

Det finns inga exakta siffor på hur mycket pengar som landets jägare lägger på vinterutfodringen av vilt varje år, men allt pekar på att summan överstiger en halv miljard kronor.

Under senare år har de allra flesta också skärpt till sig när det gäller vad det utfodras med. Kunskapen har ökat och vi ser allt mindre av överdriven utfodring i form av matberg med exempelvis sockerbetor. Det ser också ut som att allt mindre direkt felaktig mat läggs ut till viltet, som bröd, tårtbottnar och matrester från restauranger med mera.

Grunden är att utfodra med god etik. Lagom mycket och rätt. Men för att nå dit gäller det att sprida kunskap om vad olika viltarter egentligen behöver och mår bäst av.

I dag finns exempelvis bra färdigt foder till rådjur. Då finns det som djuren behöver med i säcken. Men framför allt handlar det om ensilage, både klöverensilage och spannmålsensilage. Det är bra mat för rådjur och dovvilt, men också för en rad andra arter.

Spannmålsensilage, som också kallas fullsädesensilage, är ett kraftigt foder. Men det är samtidigt lättsmält, vilket betyder att det inte innehåller särskilt mycket fibrer. Exempelvis älgen behöver fibrer. Bara spannmålsensilage räcker inte. Lösningen är att se till att det finns gott om kvist för älgen att äta i närheten av foderplatsen.

Ensilaget riktar sig alltså framför allt till rådjur och dovvilt. Men en stor bal på ett ställe betyder inte att alla de djur som behöver mat kommer åt den, hur ofta man än ställer dit nya balar. De svaga djuren motas helt enkelt bort av de starka. Lösningen är att sprida ut ensilaget, exempelvis längs en skogsväg. Då får alla djur rum att äta.

Det är klokare att sprida ut fodret över en större yta, än att samla allt i en enda stor bal eller hög. Då ökar chansen att alla, också unga och svaga djur, kommer åt fodret.

Vätska viktigt

Dessutom för den taktiken med sig en annan fördel. Viltet behöver inte bara mat. Minst lika viktigt är vätska. Det bästa ensilaget är alltså fuktigt, eller rent av blött. Men när temperaturen faller under nollan fryser fuktigt ensilage. En stor, stelfrusen fyrahundrakilosklump gör det svårt för viltet att få i sig mat. Utspritt gör ensilaget betydligt större nytta.

Vätska är enormt viktigt. Förutom ensilage innehåller frukt och exempelvis morötter mycket vatten. Om det går är det naturligtvis allra bäst att kunna erbjuda vatten, kanske i form av en bäck som hålls isfri så ofta och länge som möjligt i närheten av foderplatsen. Om det enda alternativet är en hel bal är det bästa sättet att underlätta för viltet att bryta sönder ensilaget så mycket som möjligt.

När ska utfodringen börja och när ska man sluta lägga ut mat till viltet på våren? Egentligen behöver man inte börja tidigt när det gäller viltets överlevnad. Men man vinner ändå på att vara ute i tid, framför allt när det gäller nyanlagda foderplatser. Då vänjer man viltet vid var det finns mat. Ibland tar den tillvänjningen tid.

Å andra sidan är det bättre sent än aldrig som gäller. Också den som är sent ute kan göra mycket gott för viltet under vintern.

I andra änden av vintern däremot, när våren kommer, är det bra att vara uthållig. Då är det viktigt att fortsätta tills växtligheten verkligen har kommit i gång ordentligt.

Morötter innehåller mycket vätska och är ofta begärligt – ett vettigt kom- plement till exempelvis spannmål och ensilage under hårda vintrar.

Lagom givor

Vildsvin utfodras inte i lika stor utsträckning som rådjur och dovvilt. Men det gäller inte överallt. Det finns fortfarande marker där berg av sockerbetor och potatis är vanliga. Men allt talar för att den typen av utfodring inte är bra, framför allt när det handlar om överdrivna mängder mat med mycket energi, som sockerbetor. Vi vet att stor utfodring gör att hondjuren brunstar tidigt. Där är det inte ovanligt att gyltor får sina första kullar innan de är året gamla. Då är utfodringen både för kraftig och felaktig.

Det är alltså färre matberg som gäller. I stället handlar det om lagom givor av foder som viltet verkligen behöver.

Å andra sidan är ett skäl till att vi utfodrar, vid sidan om att undvika lidande hos viltet, att vi vill ha starka, jaktbara stammar. Och där har jägarna ett stort ansvar, eftersom vi har mer vilt i Sverige i dag än tidigare i modern tid. Den utvecklingen hänger delvis ihop med den stora mängd foder som vi lägger ut vintertid. Men ju mer vi utfodrar, desto mer måste vi jaga. Grundtanken är att reglera viltstammarna genom jakt, inte genom svält.

Ekvationen handlar alltså om både och. Vi ser till att vilt överlever, vi bäddar för en trygg och stark föryngring. Att vi måste jaga mer och fälla mer vilt är en naturlig följd av det.

Med tanke på den ökande och allt bättre utfodringen kan man sammanfattningsvis säga att vi jagar för lite. Stammarna växer. Men alla viltstammar måste regleras. Och det gör vi genom jakt.