Foto: Albin EkeströmSprid ut rejält med begärligt foder – vete, majs eller liknande – på och runt platsen. Ju bredare och större, desto enklare har vildsvinen att hitta dit.

Så etablerar du en ny foderplats

Det kan fungera att placera en ny foderplats var som helst på en mark när det finns vildsvin i området. Men med lite rekognosering och planering är chansen att lyckas betydligt större.

Först och främst, är det en åtel eller en foderplats som du ska anlägga? Oftast handlar det om en åtel, dit vildsvin lockas för att jägaren ska få goda möjligheter till säkra skott på rätt individer. Men de vildsvinsjägare som förutom åtlar också har valt att ha en eller ett par helt fredade foderplatser på marken, ser snabbt fördelarna med den taktiken.

Vildsvin är läraktiga. En fredad inarbetad foderplats får betydligt oftare besök än en åtel som störs av skott och människovittring mitt i maten. Ett skjutet vildsvin som rusar i väg efter skottet innan det faller blir ett extremt störningsmoment. Är flocken ledd av en erfaren sugga kan det dröja länge, vissa årstider flera veckor, innan åteln får besök igen.

Dessutom har en fredad matplats en viktig uppgift när skyddsjakten på odlade fält är som mest intensiv. Har vildsvinen lugn och ro och gott om energirik mat inne i skogen, samtidigt som störningen i grödorna är rejäl, minskar skadorna automatiskt.

Men var ska foderplasten placeras? Och hur lockar man dit vildsvinen på ett effektivt sätt? Läs vår guide i nio steg.

9 steg till en ny foderplats

1. Kartlägg rörelserna

  • Först handlar det om att ta reda på vildsvinens kärnområden. Var finns daglegorna och vilka växlar använder vildsvinen under sina nattliga fodersök?
  • Välj en plats relativt nära kärnområdet och/eller frekvent använda växlar, men samtidigt inne i skogen en bra bit från betesmarker, vallar och åkrar.
  • Har vildsvinen lämnat uppbökad jord efter sig nära eller vid den plats som du funderar på? Då är valet bra, även om spåren efter besöken är gamla.
  • Tänk på att mat ska köras till foderplatsen praktiskt taget året runt. Kan man ta sig dit med bil, traktor eller fyrhjuling? Tänk praktiskt, annars finns risken att du inte klarar att alltid kunna erbjuda mat på foderplatsen, året runt.

2. Testa platsen

  • Börja med att prova den framtida foderplatsens dragningskraft innan du bygger en permanent lösning.
  • Använd tjära, anis och energirik mat, gärna marinerad med någon form av lockmedel. Sprid ut maten för hand under en period.
  • Får du napp direkt är platsen väl vald. Vissa årstider, då vildsvinen har gott om mat på andra ställen i skogen, kan det dröja innan de hittar rätt. Var därför envis och ge försöket lite tid. Men om du matar förgäves i ett par veckor, samtidigt som du vet att vildsvinen söker föda på annat håll, kan det vara läge att omvärdera platsens förträfflighet.
  • Bäst är om all den mat som du lägger ut äts upp inom 48 timmar. Då är platsen väl vald.
Stryk rejält med tjära på trädstammar intill den plats som du har valt. Du kan också styra vildsvin genom att tjära träd i en linje ut från platsen, för att tjärans lukt ska nå ett större område.

3. Använd tjära och anis

  • Trätjära har en stark dragningskraft på vildsvin. Om du dessutom blandar ner lite anislukt i tjäran blir effekten ännu större.
  • Tänk på hur vinden vanligtvis drar i området. Ligger riktningen ofta rakt in mot kärnområdet, eller mot kända växlar, behövs inte mycket tjära för att vildsvinen ska hitta rätt.
  • Trätjärans dragningskraft minskar efter uppåt en vecka. Ta med en burk när du lägger ut ny mat och bättra då och då på med ny tjära.

4. Marinera maten

  • Numer finns en rad olika lockmedel anpassade för vildsvin. Välj helst ett medel som är baserat på olja och som inte är syntetiskt.
  • Havre och vete som är marinerat har en stark dragningskraft. Ju mer begärligt fodret är, framför allt under ”provperioden”, desto snabbare kommer etableringen att gå. Majs är ett annat bra alternativ, men oftast dyrare.

5. Fodra varannan dag

  • Häll ut foder varannan dag tills du ser att vildsvinen återkommer för varje giva. Då skapar du en vana hos viltet.
  • Har du långt till marken kanske en fodertunna med spridare, som du kan hänga upp i ett träd, är en alternativ lösning under den period då du testar platsen.
Prova platsen ordentligt innan du börjar bygga en permanent foderplats. Sprid foder för hand och ge vildsvinen tid att hitta dit och vänja sig.

6. Gör en matstig

  • Ett sätt att ytterligare väcka vildsvinens uppmärksamhet är att droppa foder, vete eller havre marinerat med lockmedel, från växlar in mot platsen. Du skapar en smal ”matstig” åt rätt håll. Är maten begärlig behöver du bara droppa glest mellan kornen.

7. Läs vildsvinsspåren

  • Under provtiden är du noga med att läsa i spåren vilka vildsvin som har varit framme för att äta. Bäst är om du hittar spår i olika storlekar. Då har du lockat flockar till platsen.
  • Är besöken sällsynta och om spåren alltid visar att bara enstaka, storvuxna vildsvin har varit där, är det läge att vänta och fortsätta testa innan det är dags att börja bygga en fast anläggning.

8. Fortsätt locka

  • När provtiden är slut och du har byggt en fast anläggning vinner du på att fortsätta med lockandet en tid. Använd både tjära och marinerat foder, allt för att dragningskraften ska fortsätta att vara stor. Ju mer inkörd vana du lyckas hitta hos vildsvinen, desto bättre kommer foderplatsen att fungera.

9. En framtida åtel?

  • Du har byggt en fredad foderplats. Platsen är vald med omsorg. Inne bland enstaka höga träd med relativt täta områden runt omkring. Kanske ligger platsen i eller intill en beståndsgräns. Hur som helst är platsen väl skyddad, vildsvinen är trygga.
  • Men det kan bli så att du i framtiden vill kunna reglera stammen genom att även använda platsen som en åtel. Ha i så fall det i åtanke redan när du väljer placering. Kanske kan du, med enkla medel och mindre skottröjning, placera ett torn eller en koja där för att kunna jaga både effektivt och säkert.
Öka lockelsen genom att använda något av de söta doftmedel som finns på marknaden.

 

Peter Ekeström
Fler artiklar