Det är framför allt den vitkindade gåsen som har ökat explosionsartat under det senaste årtiondet. Men trots att flockar på tiotusentals vitkindade gäss uppehåller sig på höstsådda grödor och vallar i södra och västra Sveriges slättbygder under höst- och vintermånaderna är arten fortfarande rödlistad enligt EU:s fågeldirektiv. Det innebär att enbart skyddsjakt är tillåten.
Skåne är det län som är hårdast drabbat av skador från de vitkindade gässen. Cajsa Söder är vilthandläggare på länsstyrelsen i Skåne och väl insatt i problematiken.
– Jordbrukets kostnader för gässen ökar, trots att vi nu har fått allt generösare skyddsjaktsregler. Det tidigare licenssystemet har ersatts med skyddsjakt på enskilds initiativ. Enda kravet är att de vitkindade gässen enbart får skjutas när de uppträder i flockar på minst fem individer och att jakten sker på eller över fält där det finns växande grödor, säger hon.
Ifrågasätter rödlistningen
Jägarnas Riksförbunds distriktsordförande i Skåne, Sven-Olof Sandberg, ifrågasätter starkt rödlistningen av den vitkindade gåsen.
– Numera är det vår vanligaste gåsart i stora delar av södra Sverige och jag ser absolut ingen som helst anledning till att den ska vara fridlyst, säger han och fortsätter:
– Men även om fridlysningen ger felaktiga signaler, tror jag inte att rödlistningen egentligen har någon praktisk betydelse för antalet fåglar som vi skjuter. Skyddsjaktsreglerna är både generösa och har blivit enklare, så jag tror snarare att det är andra faktorer som begränsar jakten. Det behövs ett ökat samarbete över jaktmarksgränserna samtidigt som vi måste hitta någon lösning på hur vi ska kunna få avsättning för de skjutna fåglarna.
– Rätt tillagade är gässen ett förstklassigt livsmedel, men står man en morgon med kanske 25–50 skjutna gäss säger det sig självt att det är för mycket för det egna hushållet, konstaterar Sven-Olof Sandberg som tillsammans med representanter för Svenska Jägareförbundet, Lantbrukarnas riksförbund och Arrendatorföreningen har ingått i den projektgrupp som på länsstyrelsens initiativ har fört samtal om hur viltskadorna i Skåne ska kunna begränsas.
Vem ska ta hand om de skjutna gässen?
Just frågan om hur jägarna ska kunna få avsättning för de skjutna gässen har fått hög prioritet sedan södra Sveriges enda storskaliga viltfågelslakteri, Friskens Vilt i Vittskövle söder om Kristianstad, stängde verksamheten den gångna sommaren.
– Jag startade slakteriet 2013 och bestämde mig tidigt för att inte hålla på längre än tio år, berättar ägaren Göran Frisk som i egenskap av professionell gåsskrämmare också har lång erfarenhet av gåsproblematiken.
Det var redan 2004 som länsstyrelsen i Skåne började anlita honom som gåsskrämmare med uppdrag framför allt i kommunerna Kristianstad och Bromölla. Med gasolkanoner, den uppblåsbara Hulken, rovfågelsilhuetter och andra skrämselåtgärder hjälper Göran än i dag lantbrukarna att freda sina grödor från allt för omfattande skador.
– Först var det kanadagässen, sedan kom grågässen och nu är det de vitkindade gässen som ställer till med störst bekymmer, säger Göran som nyligen har fått ett nytt fyraårigt uppdrag från läns-
styrelsen som gåsskrämmare.
– Det är ingen lätt uppgift. Gässen lär sig snabbt och vill det sig illa kan fåglarna vara tillbaka på samma fält bara några dagar efter att jag har skrämt bort dem.
– Nej, den mest effektiva skrämselåtgärden är definitivt jakt. Men det räcker inte att man jagar eller skrämmer bort dem från ett fält om det inte samtidigt jagas på andra fält i närheten. Då flyttar man bara problemet från den ena fastigheten till den andra, hävdar Göran Frisk.
Intresset har svalnat
Ett alternativ kan också vara att lantbrukare mot ersättning från länsstyrelserna upplåter särskilda fält som gåsåkrar, det vill säga åkrar där gässen kan få beta i lugn och ro och utan att skada grödorna på intilliggande fält.
Intresset för gåsjakten tycks också ha svalnat. Det finns säkert flera orsaker. Grågässen och kanske framför allt de vitkindade gässen är betydligt mer svårjagade än de numera, åtminstone i Skåne, betydligt ovanligare kanadagässen.
Gåsjakten måste förberedas tidigt i gryningen med gömslen och kamouflagenät och det gäller för jägarna att kunna rycka ut med mycket kort varsel, kanske med bara en dags framförhållning.
Dessutom, gäller det att kunna ta hand om och få avsättning för de skjutna fåglarna när det nu inte längre finns något viltfågelslakteri i södra Sverige.
– Under de senaste säsongerna tog vi emot cirka 50 000 fågelvilt årligen. Det var mest änder och fasaner, men vi hanterade också i genomsnitt 2 000–3 000 gäss om året. Vi hade bra efterfrågan på våra produkter och våra lufttorkade gåsbröst blev snabbt en succé, bland annat hos ett par gourmetrestauranger, berättar Göran Frisk.
Gåsskador stort problem
Men allt har ett slut och vart de här fåglarna nu kommer att ta vägen står skrivet i stjärnorna. Det närmsta viltfågelslakteriet finns på Själland i Danmark och drivs av efterträdarna till den legendariske fågeljägaren Bjarne Frost. Men att köra till Danmark för att leverera ett tiotal gäss faller givetvis på sin egen orimlighet.
– Fågelslakteriet hade en acceptabel lönsamhet, men det var ett tungt jobb med mycket manuellt arbete. Och avsaknaden av ett viltfågelslakteri lär tyvärr inte öka intresset för gåsjakten, säger Göran Frisk.
Förra året betalade landets länsstyrelser ut cirka 13 miljoner kronor för skador på jordbruksgrödor orsakade av tranor, sångsvanar och gäss. Av den summan svarade gässen för drygt 8 miljoner. Det var en kraftig ökning jämfört med tidigare år.
Men eftersom det generellt bara är skador orsakade av fridlysta fåglar som ersätts är mörkertalet långt mycket större. LRF, Lantbrukarnas riksförbund, beräknar att gässen, det vill säga vitkindad gås, grågås, kanadagås och sädgås, tillsammans orsakade skador på jordbruksgrödor i landet för cirka 130 miljoner kronor under 2023.
– Problemet med gåsskador är därför långt större än vad ersättningsbeloppen visar. Vi ser tyvärr också att skadorna blir värre år från år. Sedan 2020 har gåsskadorna i landet ökat med inte mindre än 54 procent, säger Dan Sandberg, regionalt sakkunnig för viltskador och äganderättsfrågor vid LRF Sydost.
Flest skador i söder
Det är i Skåne som gässen orsakar de största skadorna. Men även i bland annat Halland, Västra Götaland och på Gotland plågas lantbruket varje höst och vinter av betande gäss i tusental. De värst utsatta grödorna är höstvete och raps, men även vallen kan bli illa åtgången och dessutom förorenad av spillning från gässen. Vintertid, när dagsmejan tinar de frusna höstvete- och rapsfälten, kan en betande flock gäss snabbt orsaka en totalskada.
I Skåne betalade länsstyrelsen ut drygt 4 miljoner kronor i ersättning för skördebortfall under 2023. Det är det högsta beloppet som länsstyrelsen någonsin har betalat ut för gåsskador. I huvudsak handlar det om skador förorsakade av vitkindade gäss. Men i motsats till många andra länsstyrelser betalar Skåne även ut viss ersättning för skador orsakade av blandflockar, det vill säga när vitkindade gäss uppträder tillsammans med andra gåsarter.
Precis som många andra menar Dan Sandberg att de ökade skadorna framför allt beror på att allt för få jagar gäss och att detta i sin tur har bidragit till att gässen bara blir fler och fler.
Över en halv miljon gäss
I början av 1990-talet uppskattades antalet vilda gäss i Sverige till 100 000. En inventering hösten 2022 visade att antalet gäss då hade mer än femdubblats – till över 500 000!
– Därför krävs ökad jakt och jag tror att många etablerade jaktlag måste ta emot fler yngre jägare som är beredda att offra tidiga morgnar i dåligt väder för att jaga gäss. Samarbetet mellan lantbrukarna och jägarna måste också bli bättre, precis som inom all annan viltförvaltning, poängterar Dan Sandberg.
De ökade skadorna kan också bero på tillkomsten av fler våtmarker i jordbrukslandskapet. Detta gynnar framför allt grågässen som inte kräver särskilt stora vattenspeglar för att häcka.
Det varmare klimatet är en annan orsak. Förr flyttade gässen ner till bland annat Tyskland och Holland vintertid, men de allt grönare vintrarna i södra Sverige gör att gässen stannar kvar längre i framför allt Skåne och Halland där de allt vanligare höstsådda grödorna erbjuder mat i överflöd.
