Området är kuperat, mestadels skog men även med en imposant brant, 50 meter hög, ner mot väg 225. Och det är bra fart på gubbarna, Anders 83 och Bubben 77 år fyllda, när vi med appen Viltdatas hjälp traskar genom skogen mot vår första provyta.
Väl på plats hittar vi snart punkt 14 på vår karta med 40 punkter, alltså provytor.
Winell plockar vant fram skruvmejsel och snöre och drar upp perimetern på vår yta, 100 kvadratmeter. Vi går sedan i koncentriska cirklar och spanar efter älgspillning och i den inre cirkeln även efter rådjursdito.
Här har ingen valt att göra sina behov konstaterar vi snabbt och beger oss 100 meter österut till provyta 15. Inget här heller.
Men när vi kommer till ytan nummer 21 ropar Bubben till:
– Här var det älgskit!
Mätsnöret räcker inte fram
Vi går dit och riggar mätsnöret som inte riktigt når ända fram. Högen ligger alltså utanför provytan och får inte räknas. Dessutom är spillningen gammal och får av den anledningen inte heller räknas även om den hade legat innanför perimetern. Också denna provyta bokförs som resultat noll i appen.
Bättre tur då vid yta 23 där jag hittar inte mindre än tre högar älgpluttar, relativt färska och inom mätområdet. Anders Winell skriver nöjt in resultatet i appen.
Vi firar med en fikapaus på berget över det hisnande stupet. Anders prasslar fram en macka och säger att den här trakten är jämförelsevis lätt att inventera.
– Inga problem. I måndags var jag och inventerade i Hemfosa och där var stört omöjligt att ta sig fram, på grund av oframkomlig granbarkborreskadad skog. Här är ju dukat och framkomligt. Jag har orienterat mycket i området och är hemma här.
Vårt halvtidsresultat, där en provyta innehöll tre spillningshögar av 11 inventerade, och ingenting i övriga 10 förklarar Anders med att det enligt hans erfarenhet är så att älgarna verkar ha ”toaletter” där de föredrar att göra ifrån sig.
– Det kan vara en provyta med tre, fyra, fem högar och sedan är det tomt i tio provytor som ändå ligger nära.
Bubben bryter in och säger att det är ofta där älgarna har sina vinterståndsplatser, på höjder och liknande.
– Där kan de gå en hel dag och bajsa efter att ha ätit, förklarar han.
Klubbarna sammanställer data
Det som händer när orienterarna har inventerat färdigt är att klubbarna sammanställer insamlade data och skickar till Stockholms orienteringsförbund. Klubbarna får då betalt av älgförvaltningen, enskilda personer får milersättning och så vidare.
– I och med att orienterarna nu gör det här jobbet åt oss jägare så är vi förskonade från det administrativa arbetet. Därmed är jag lite orolig, Anders. Vem ska ta över som spindeln i nätet efter dig? undrar Bubben.
– Jag säger bara: vid nästa inventering är jag 86 år. Så det är oklokt att satsa på en gammal hingst, svarar Anders med ett skratt.
– Vi jägare och vi i Södertörns älgförvaltningsgrupp måste lägga oss vinn om att hitta en fortsättning på det här. Vi kan inte komma om tre år och säga att ”nu måste vi ha hjälp av orienterarna” och så har vi inte den kontakten längre, menar Bubben.
För ett antal år sedan, berättar Anders, skickade han ut en enkät till orienterarna efter inventeringen.
– Det var frågor som: Vad tyckte ni? Vill ni göra om det? Det var bara plustecken i varje svar, med kommentarer som ”roligt att komma ut”, ”annorlunda”, ”roligt” och att de fick använda sina orienteringskunskaper.
Dåligt med bete
Har gubbarna sett älg någon gång under inventering?
– Jag har inte gjort det under de fyra inventeringar som jag varit med i, säger Anders.
Bubben sprang dock på älg under förrförra inventeringen.
– Men det var 2020 och då fanns det väsentligt fler älgar på Södertörn, säger han och fortsätter:
– Vi hoppas i och med den här inventeringen på ett högre resultat eftersom vi inte har jagat älg på två år. Annars måste man fundera på varför, om det inte skulle visa sig vara fler. Det finns ju teorier om att vi inte föder fler älgar än kanske tre, fyra djur per tusen hektar utifrån åkerbruk och vad skogen ger i form av nyhyggen i rätt ålder.
Han säger att över 50 000 hektar på Södertörn består av skog och av det är endast 2 000 hektar med hyggen i betesålder för älg.
– Då undrar man ju vad älgarna ska leva av. De åkrar som odlas i trakterna är nästan bara vall som blir hästfoder och det gillar inte älgarna så värst.
Markant nedgång
Vid förra älginventeringen 2023 blev resultatet tre älgar per 1 000 hektar. År 2018 var motsvarande siffra 4,7 älgar per 1 000 hektar. Sedan dess har siffran minskat konstant. En markant nedgång.
– Ett år sköts det 86 älgar, säger Bubben och fortsätter:
– Samtidigt hittade älgförvaltningen ungefär samma antal älgar som dött av andra orsaker som viltolyckor, sjukdomar och så vidare. Det var ganska många djur om man räknade ihop dem.
Anders Winell påpekar att det finns kilometerlånga sträckor vid järnvägen i Hemfosa som inte har viltstängsel.
– Det är ju rena slaktbänken där!
Bubben pratar om återväxten, att när det är torrt som det har varit hittills i år är det en katastrof för älgens reproduktion om torkan skulle fortsätta in i juni.
– Det är mycket sådant som kan spela in på dödligheten.
Bubben och jag säger hej då till Anders, som tar resten av trakten på egen hand. Vi i det närmaste hasar ner för branten på serpentinliknande stigar tills vi når våra bilar.
