Det hände något när Beatrice Biguet följde med upp i de jämtländska fjällen. Helt utan jaktlig erfarenhet, eller vana vid hundar, upplevde hon ripjakt med stående fågelhund. En gång blev snabbt fler, och ännu fler, tills det blev självklart att skaffa egen hund.
– Jag kände att jakten gav mig något annorlunda, den väckte en del av mig som behövde få utlopp, något som överraskade och förstärkte upplevelsen i naturen. Det blev en motpol till mitt yrke, ja till hela samhället, till en ganska stramt riggad vardag, berättar Beatrice.
Jagade utan bössa
Första året med egen hund, en kleiner münsterländer som fick namnet Jonsson, jagade hon ripa i fjällen utan bössa. Liksom för att känna sig fram.
– Helt fantastisk känsla att jobba med en ung hund. Den känslan ökade suget, eller behovet, av att jaga ännu mer. Så året efter, 2018, tog jag jägarexamen. Jag visste att det snart skulle bli dags att flytta söderut och det styrde en del av rasvalet när jag skaffade Jonsson. Det var fågeljakten som väckte lusten att jaga, men jag ville leta mig fram i jakten och ge mig själv chansen att vara allround som jägare. Det har jag inte ångrat, den inställningen har fört med sig att jag har lärt mig mycket om jaktformer, om vilt och om mig själv.
Just det där om att förstå sig själv gör Beatrice lite speciell som inbiten jägare. Hon är legitimerad psykolog. I det yrket är man drillad i att förstå sig själv, att analysera allt om hur upplevelser och känslor påverkar och formar människan. Men tro inte att den här jagande psykologen smyger runt i skogarna med ett tungt djupsinne i ett ständigt analyserande. Nej, det är tvärtom.
– Jakten, framför allt samarbetet med en hund som är född till jakt, är så nära en naturlig själavård jag kan komma som individ. Jakt är min friskvård, skulle man kunna säga.
Ville förstå sig själv
Det är mellan jakterna Beatrice sätter ord på vad jakt är för henne, hur den påverkar, lyfter och på sätt och vis renar hennes sinnen.
– Det är inte så konstigt egentligen, jag började inte med att dra en massa paralleller mellan jakten och psykologin. Tvärtom, i jakten är jag fri från det mesta av allt annat i livet. Men jag ville förstå mig själv som jägare. Jag skriver om mina upplevelser, framför allt för min egen skull. Jag beskriver inte dina upplevelser, dina känslor och hur jakten påverkar dig. Där är vi alla olika, förstås.
Så klart, men å andra sidan blev det ganska snabbt tydligt att andra jägare ville läsa Beatrice berättelser och funderingar när hon började lägga ut korta texter på sociala medier.
– Vad gör jakten med oss som människor, jag saknade den vinkeln i den jaktliga offentligheten. Alla håller förstås inte med, men det verkar som att många uppskattar ett samtal, eller bara funderingar, som handlar om annat än om hur många vilt som har skjutits under en jaktdag.
Det kanske låter som om Beatrice Biguet är en teoretiker mer än praktisk jägare. Det är helt fel. Hon jagar ofta och dessutom allround. Ibland blir det fågeljakt ensam med en hund som revierar i sicksackmönster framför henne. Ibland går hon som hundförare på både stora och mindre drevjakter. Hon är med i ett jaktlag i viltrika Sörmland och hennes kontaktnät har vuxit med avundsvärd hastighet sedan det där beslutet att skaffa jakthund för snart ett decennium sedan.
– Det blir mycket jakt, kombinerat med hundträning under lågsäsongen. Ibland talas det om att jakt är en livsstil och ju mer jag jagar desto mer lutar jag åt att hålla med om det. Men för mig är jakt ännu mer än så, det finns något djupare i många av oss som får utlopp när vi jagar. Fråga mig inte hur eller varför, jag har inga svar och vill inte heller ha svar, jag vill fortsätta att ställa frågor. Det är en del av storheten i jakten för mig, säger Beatrice med ett leende.
Å andra sidan skulle inte den jagande psykologen jaga lika gärna och ofta som hon faktiskt gör, utan hundarna. Jonsson är nio år i dag och han har fått sällskap av en kleiner münsterländer till, tvååringen Kalle.
– Det är 100 procent hundjakten som driver mig. Jag älskar synergin, att vi jagar för varandra. När du lär känna en hund som vill jaga, och jaga med dig, sker något som skulle kunna kallas telepatiskt. Du är här och nu, allt blir intensivt och fokuserat på samarbete. Allt blir enkelt, lättbegripligt och tydligt. Om jag inte kunde ha hundar skulle mitt jaktintresse inte vara lika stort som i dag, jakten inte lika upplevelserik.
Hundar för olika jakter
Du har kleiner münsterländer, en ras som brukar kallas allround. Du jagar fågel med hundarna, men du jagar också klövvilt under drevjakter. Är inte den kombinationen svår, en fågelhund ska följa dina kommandon, en klövviltshund ska fatta en massa egna beslut?
– Jo, det där är definitivt en balans man vinner på att ta hänsyn till om hunden ska fungera i olika jaktliga sammanhang. Vi nyttjar hundens medfödda instinkter och egenskaper när vi styr in den mot ett mål, mot ett sätt att jaga. Jag vill kunna jaga med mina hundar på fler sätt än ett och träningen för att nå den där balansen ställer krav på mig och mitt sätt att både träna och föra hund. Men just den detaljen gör jobbet ännu mer intressant, utmanande och faktiskt rikare på upplevelser.
Du beskriver dig som en allround jägare. Om du var tvungen att välja en jakt, ett sätt att jaga, vad blir svaret då?
– Då väljer jag helt klart fjällen och riporna! Jag och hunden på ett fjäll, det är min allra bästa jakt. Det var där allting började, säger Beatrice Biguet.
