Toppcupen går av stapeln varje vinter och kan beskrivas som en tävling för och av toppfågels-
jägare, men alla som vill får självklart delta. Tävlingen skjuts på 200 respektive 300 meter och måltavlan är en ringad tavla i A4-storlek. På 300 meter ter sig redan ett A4 som ett litet mål, för att inte tala om 10-ringen, som mäter 13 mm. Varje skytt skjuter 5 serier om 5 skott, med 220 till 225 poäng som krav för topplacering, de bästa serierna landar på 48 eller 49 poäng.
Det är alltså fråga om precisionsskytte på högsta nivå.
Att bra precision är viktigt är nog de flesta jägare beredda att hålla med om, men kraven på precision skiljer sig markant mellan olika jaktformer. Inte bara själva geväret räknas, utan ännu viktigare är skyttens förmåga och kunskaper. På tävlingsdagen tillåts ingen inskjutning eller kontrollskott, så det gäller att direkt kunna klicka siktet precis rätt på de givna avstånden.
Två skyttar med goda utsikter till vinst är Daniel Madsen och Fredrik ”Berra” Berglund. Både Daniel och Fredrik är jägare och långhållsskyttar med många års erfarenhet, med flera vinster eller topplaceringar på olika skyttetävlingar under sina respektive bälten. Efter avslutad tävling, där Daniel vinner och jag själv kommer sist med mina 157 poäng, sätter vi oss ned för att prata om precisionsskytte, långhållsjakt och vad en jägare som vill börja skjuta långhåll borde göra.
Träning bästa metoden
Träning som ger färdighet är enligt Daniel helt klart den bästa metoden:
– Skyttet är det enda sättet att börja. Att direkt sätta i gång med långhållsjakt borde vara förbjudet. Utan erfarenhet och träning är det nästan helt upp till slumpen om du träffar eller inte, och det är inte etiskt. Man måste inte tävla, men ett stort plus med tävlingar är att du omger dig med folk som har skjutit och tränat väldigt mycket, och du kan lära dig mycket genom att antingen fråga dem eller bara titta på hur de gör, förklarar han.
Fredrik håller med om att det viktigaste är att själv börja skjuta på de avstånd som man vill jaga på:
– Man lär sig inte genom att bara titta på grejerna, man måste skjuta. Det enklaste är att börja på en 300-metersbana eftersom det är sådana banor som finns, och det kanske även är maxavståndet för jakt. Det finns ingen anledning att gå på längre håll än så till en början. Sedan tror jag att de flesta är lite rädda för att komma till en 300-metersbana och delta i skyttet där, det blir som en mur. Men det handlar mycket om att bara våga prova.
Kunskap om ballistik ovärderlig
På längre håll blir kunskap om ballistik ovärderlig, och jägaren som varierar sina skjutavstånd mellan 50 och 300 meter måste veta hur man ska klicka siktet efter avstånd.
Vanligt är att man skjuter in en studsare så att den ska träffa ett par centimeter högt på 80 eller 100 meter, eftersom man vill lämna lite marginal för att träffa mål som är längre bort. Men den metoden fungerar endast med större mål på avstånd ut till 200 meter. På mindre mål, som fågel eller räv, blir osäkerheten fort väldigt stor. Att ”hålla upp” fungerar, men kräver att man har ett riktmedel med hållpunkter om det ska bli exakt.
Vad anser du om metoden att skjuta in ”ett par centimeter högt” och på sätt maximera sin inskjutning?
– Det är förkastligt, varför inte bara klicka siktet? Det blir som att du handikappar dig själv med vilje, och du får ju en vingelmån som är helt sanslös. Antingen klickar du siktet eller så håller du upp, med hjälp av till exempel ett ballistiskt riktmedel. Om du börjar med att handikappa dig själv genom att aldrig ligga rätt på och du sedan lägger på de andra faktorerna, så ökar du bara sannolikheten att få ett tråkigt resultat av skottet. Det är nästan som att du väljer det självmant, säger Daniel.
Inskjutning
För precisionsskytte skjuter man i stället in exakt på ett känt avstånd, 80 eller 100 meter, och klickar därefter siktet upp till andra avstånd. För att veta hur många klick det blir är det enklast att använda en ballistisk uträknare, och det finns många bra på marknaden. Både Norma och Lapua erbjuder gratisappar som man kan ladda ned i mobilen och ha med till skjutbanan. Genom att kontrollskjuta på ett antal givna avstånd, till exempel 100, 200 och 300 meter, skapar man en tabell med rätt antal klick för alla givna avstånd.
Väl ute i skogen behöver det inte vara hundraprocentigt exakt – om jägaren klickar siktet till 200 meter och räven står på 187 meter kommer skottet fortfarande att träffa. Men jägaren som är inskjuten ”ett par cm högt” och sedan håller upp ”ungefär vid ryggen” har inte alls lika goda chanser.
Skjutstöd grundläggande
Varken Daniel eller Fredrik anser att man behöver dyr och speciell utrustning för att börja med långhållsskytte, men några grundförutsättningar är ett gevär som skjuter bra nog, ett kikarsikte med hygglig förstoring, gärna en avståndsmätare, och ett bra skjutstöd.
– Lite utrustning behöver du. Om du till exempel inte har en bipod eller en ordentlig skyttekudde, och så börjar du skjuta från jackor eller andra improviserade stöd, då blir det svårt. Men om du köper exempelvis en uppsättning Tackdriver-skjutsäckar, då har du ett bra stöd som fungerar för alla dina gevär, säger Daniel.
Fredrik tycker inte att så kallade inskjutningsstöd är väl anpassade för precisionsskytte på längre håll.
– Vissa av inskjutningsstöden är bra, vissa är dåliga. Vi har gjort tester på i princip alla på marknaden och vissa billiga är väldigt bra, men det finns inget som är mer prisvärt eller mer användbart än en Tackdriver-skjutsäck, säger Fredrik.
På bana eller tävling vet man oftast avstånden och kan göra uträkningarna precisa, och har man samma möjlighet under jakt är det en stor fördel.
Avståndsmätare bra
Måste man ha en avståndsmätare?
– Varför inte? En bra avståndsmätare kostar i dag 2 000 kronor. Det tror jag att de flesta har råd att lägga på sin jakt och den löser extremt många problem. När jag kommer till ett rävpass där jag ska sitta, då tar jag fram avståndsmätaren och läser av avstånden till olika riktpunkter i terrängen och sedan lägger jag undan den, för då vet jag vad jag kan skjuta på och inte. På fågeljakten är den ovärderlig, säger Fredrik.
När det gäller val av gevär fungerar de flesta i klass 1 eller 2, men lägre rekyl och kulor med bra ballistiska egenskaper är definitivt bättre val. Farfars gamla älgklubba i 9,3×62 må vara alldeles utmärkt till just älgjakt, men är lång ifrån förstahandsvalet vid topp- eller vakjakt. De vanligaste kalibrar 6,5×55 och .308 är båda väl avvägda när det kommer till både rekyl och kulbana. Vid valet av kaliber förespråkar Daniel 6,5×55 som förstahandsval för precisionsskytte.
– Skjuter man en kraftig kaliber med flack kulbana, någon typ av magnum, kommer den vanligtvis med massa rekyl. Det gör skyttet svårare och det blir mycket dyrare att öva. 6,5×55, som vi har i Sverige, är en så sjukt bra allroundkaliber att vi inte förstår riktigt hur bra den är. Du kan köpa billiga övningsskott som fortfarande går att tävla med, från till exempel Norma eller Lapua. Det är som upplagt för att lyckas, säger han och fortsätter:
– Går du upp till exempelvis .30-06 får du direkt en mycket mer svårhanterlig rekyl och ett mycket mindre utbud av bra övningsammunition. Mitt råd är 6,5×55 som utgångspunkt, och när du känner att du vill ta nästa steg och uppgradera – då köper du ytterligare ett par tusenpack med kulor och fortsätter att öva, avslutar Daniel.
Övning ger färdighet
Fredrik tillägger att det i första hand inte handlar om exakt vilken utrustning man har, utan om hur man övar och lär sig med hjälp av det som man har.
– Det handlar om att optimera det man har så bra som möjligt. Det kan låta tråkigt, men om du har Tikka T3 i .308 med ett hyfsat sikte, förstoring 3–9, 4–12 eller 3–15, då fixar du både långhållsskyttet och all jakt i Sverige. Sedan är det ju så att man till slut kommer till ett väg-
skäl där man måste göra en uppgradering, men det är inte första steget, säger han.
På Toppcupen skjuter både Daniel och Fredrik med customstudsare i 6BR, vilket är en 6 mm-patron speciellt framtagen för precisionsskytte. Tävlingsresultaten visar tydligt att det är ett mycket bra val. Daniel vinner Toppcupen med ett bästa resultat på 226 poäng, men då hänger det också på att skytten är både duktig och erfaren. 6BR är även en mycket väl avvägd jaktpatron för klass 2- och 3-vilt. Laddad med rätt kula för respektive vilt har jägaren ett mycket mångsidigt jaktpaket.
Fredrik jagar rådjur, räv och skogsfågel med samma gevär som han tävlar med.
– Toppfågeljakt är ju den jaktform som kräver mest av skytten, och då måste du känna grejerna som du använder väldigt bra för att kunna lyckas genomgående. När det kommer till exempelvis rävlock så väljer jag att hålla avstånden på under 200 meter, även om jag har övat en massa på längre håll än så. Träffytan på en räv är så pass liten och det finns många faktorer som påverkar, och man vet aldrig var eller hur länge räven kommer att visa sig.
Han fortsätter:
– För rådjur har du större felmarginaler, och kan sträcka ut avstånden lite mer. Jag har skjutit rådjur på 300 meter, och då måste det vara väldigt bra förhållanden för att jag ska ta det skottet. Men det är upp till individen, jag säger inte att det är fel att skjuta på längre håll, så länge du känner att du har kunskapen som krävs. Du tar ansvar för ditt eget skott. Det är därför det är så viktigt att träna mycket, så att du får ett praktiskt bevis på din egen förmåga, säger Fredrik.
Träna under jaktliga förhållanden
Daniel berättar att han med jämna mellanrum försöker efterlikna jaktliga förhållanden under träning.
– När jag jagar toppfågel på skidor är det inte sällan som jag har hög puls och är andfådd när det väl kommer en skottchans, och då tränar jag så ibland också. Om jag övar med hög puls får jag ett kvitto på hur bra jag faktiskt skjuter under de förhållandena, och kan avgöra om pulsen eller andningen är för hög för att ta ett jaktskott i skogen, beskriver han.
Det finns mycket mer att skriva om precisionsskytte och långhållsjakt än vad som får plats i den här artikeln. Den skjutteknik som passar bäst kan skilja sig åt och det bästa man kan göra är att prova sig fram under träning och tävling. Om resultaten blir bättre är man förmodligen på rätt spår och tvärtom.
”Trust the target”, det vill säga ”lita på resultatet på tavlan”, brukar man höra från elitskyttar. Att blir duktig på precisionsskytte kräver att man investerar den tid som krävs för träning och alltid letar förbättringar på det som inte fungerar.
Daniel summerar:
– Vid tävling brukar vi säga att det finns bara en åtgärd som är helt fel om man stöter på problem, och det är att göra ingenting.
För målet med träningen och tävlingen måste nog alltid förbli att kunna träffa en enkrona på 300 meter, och det duger gott för jakt det.
