För inte länge sedan sades det att vildsvinen kommer att växa oss över huvudet. Men den senaste statistiken pekar åt ett helt annat håll. Viltolyckorna minskar, färre trikinprover analyseras och när detta skrivs är efterfrågan på vildsvinskött betydligt större än tillgången.
– Det råder ingen tvekan om att jägarna skjuter färre vildsvin. Många kollegor i min bransch säger samma sak. Mina egna siffror visar att det handlar om en tydlig nedgång, här får vi inte in mer än 25 procent jämfört med tidigare år, säger Pär-Ola Andersson på Skånska Vilt, ett av södra Sveriges största viltslakterier.
En anledning är att uttaget har varit för stort, menar han. De numer fullt tillåtna mörkerhjälpmedlen tillsammans med subventionerade trikinprover för privatpersoner har snabbt fört med sig ett mycket hårt jakttryck, dygnet runt.
– Problemet där är att subventionerna minskar inflödet till viltslakterierna. Det ökar den svarta marknaden, vilket i sin tur kan föra med sig trassel med livsmedelshygien, säger Pär-Ola Andersson, som sitter i styrelsen för branschorganisationen Svenskt Viltkött.
Han lyfter också rovvilt som en bidragande orsak till minskningen av vildsvinsstammen.
– Havs- och kungsörn, varg och lodjur, alla tar kultingar. Ju mer rovvilt, desto hårdare tryck på bytesdjur.
Ett uppenbart problem för Skånska Vilt och andra viltslakterier är att tillgången på vildsvinskött har minskat samtidigt som efterfrågan har ökat.
– Vi har kämpat i tio år för att få offentliga kök att börja servera vildsvinskött och nu när vi äntligen har nått dit kan vi inte leverera, säger Pär-Ola Andersson.
Den minskning av vildsvinsstammen som Pär-Ola Andersson refererar till har blivit tydlig på en i viltsammanhang kort tid. Flera säsonger bakåt i tiden slog avskjutningen rekord efter rekord. Först visade statistiken att svenska jägare sköt fler vildsvin än älgar. Året efter var den jämförelsen onödig, vildsvinen drog ifrån rejält.
Mörkerhjälpmedel bidragande orsak
– Det där hänger ganska intimt ihop med att det blev tillåtet att använda mörkerhjälpmedel, framför allt termisk teknik, utan tillstånd. I alla fall här i Skåne bidrar nattjakten till att stammen minskar, det är jag säker på, säger Alexander Sjöström, erfaren jägare och hundförare.
Men Alexander Sjöström menar att det inte bara handlar om att antalet skjutna vildsvin har ökat på grund av teknik som ger jägare möjlighet att se i fullständigt mörker.
– Allt tyder på att det skjuts fler hondjur nu än tidigare. Med mörkerteknik är det lätt att hitta vildsvin under födosöken. Jakten är på flera sätt enkel. Men det är inte alltid lätt att skilja på könen, de vildsvin som visar sig skjuts. Det är logiskt, har du ett hårt jakttryck på de produktiva djuren, så påverkar det stammen, säger Alexander Sjöström.
Det där håller Pär-Ola Andersson på Skånska Vilt med om. Han har siffror som visar att det sedan mörkertekniken blev tillåten har lämnats in betydligt fler suggor än tidigare.
Alexander Sjöström jagar dagtid, han är hundförare. Ett par av hans hundar, gråhundar, är specialiserade på vildsvin. Den senaste säsongen har han upplevt en skillnad under jakterna.
– Vi ser inte större grupper av grisar längre. Tidigare var flockar på 10–15 djur inte alls ovanliga, nu får hundarna tag i enstaka vildsvin, kanske två och ibland tre. Det är ett tydligt tecken på att vi har färre grisar nu.
Han lyfter fram ett antal gods och andra större marker i Skåne, där det inte ens har skjutits hälften så många vildsvin under den senaste säsongen som året före. Trots lika mycket jakt.
– Nattjakten är ett uppenbart skäl, ett vanligtvis hårt normalt jakttryck är ett annat. Ovanpå det pratas det mycket om sjukdom bland vildsvinen, en salmonella som slår hårt mot kultingar, säger Alexander Sjöström.
Oro för sjukdom
Axel Sannö är veterinär och forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, förutom att han är en intresserad jägare. Hans studier visar att Alexander Sjöströms oro för sjukdom hos vildsvin stämmer.
– Vi har fått in bakteriesjukdomen salmonella, en speciell variant som heter Choleraesuis. Den slår hårt mot grisar. Prover visar spridning i stora områden i Sörmland och Skåne, delvis i Halland men också utspritt i andra delar av vildsvinens utbredningsområde, säger Axel Sannö.
Det är inte bara kultingar som drabbas av Choleraesuis. Sjukdomen leder till blodförgiftning och död hos grisar, oavsett ålder och storlek.
Var kommer den sjukdom som Axel Sannö anser vara minst lika allvarlig som afrikansk svinpest ifrån? Mycket talar för att det finns en koppling till torkan och missväxten 2018.
– Då gick vi från att exportera till att importera spannmål. Det köptes in kärnmajs utifrån, framför allt som viltfoder. Vi vet att majs tidigare har spridit den här typen av smitta på kontinenten och orsakat stora utbrott i bland annat Tyskland och Italien. Den spridning som vi har sett i Sverige kan inte förklaras av naturliga förflyttningar av vildsvin.
Har det hittats många självdöda vildsvin i skogarna?
– En del, men inte särskilt många. Men det är inte så konstigt, vildsvin lever till största delen i skydd, där det är trångt och tätt. Med stor sannolikhet dör de inte av sjukdom på öppna ytor där människor enkelt hittar dem.
Kan sjukdomen vara ett skäl till nedgången i vildsvinsstammen?
– Lokalt, ja. Det kan vara svårt att leda i bevis, men som jag ser det kan salmonellan lokalt helt klart vara en bidragande orsak, säger Axel Sannö.
Nedgången något överraskande
Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, ser inte nedgången i vildsvinsstammen som något överraskande.
– Jag reser mycket i landet och nästan överallt har det länge pratats om att vi nog måste fälla fler vildsvin. Jag upplever en bred samstämmighet kring åsikten att stammen bör bli mindre, att jakttrycket måste öka, att skador orsakade av vildsvin behöver minskas. Vilket förmodligen har varit och är nödvändigt i vissa områden. De resonemangen för med sig ett högre jakttryck, som i sin tur leder till fler skjutna vildsvin.
Nu menar Jens Gustafsson att vi är där. Stammen viker neråt. Frågan handlar snarare om hur stor stammen egentligen bör vara.
– Vi vet inte ännu hur utvecklingen blir framöver. Är det som vi ser nu en väg mot en mer normal vildsvinsstam, normal ur ett brett perspektiv? Eller är det en tillfällig tillbakagång med tanke på vildsvinets snabba reproduktionstakt? Jag tror att vi har en bit kvar till en samsyn när det gäller hur stor vildsvinsstammen bör vara, en samsyn som vi nog måste lägga kraft på att nå, säger han.
I Sörmland, där Jens Gustafsson jagar mest, har vildsvinsstammen länge varit stark. Under senare år har han sett en glidning när det gäller synen på vildsvin under jakt.
– Tidigare var det självklart att inte skjuta suggor, vuxna hondjur var alltid fredade. Nu låter det lite annorlunda, nu sägs det tydligt att man inte ska skjuta kultingförande suggor, allt annat är lovligt. Det har lett till att fler ensamma hondjur skjuts. Resultatet? Ja, försvinner produktiva hondjur blir det färre kultingar.
Den inställningen anser Jens Gustafsson är en av många mindre orsaker till den statistik som visar att vildsvinsstammen viker.
– Jag tror inte att vi ska stirra oss blinda på ett enda skäl. Salmonellan kan slå hårt i vissa områden, användandet av mörkerteknik bidrar, förra årets hårda vinter likaså. På vissa platser kan säkert också rovdjur som tar kultingar finnas med i ekvationen. Men framför allt tror jag att vildsvinsstammen minskar på grund av ett generellt mycket hårt jakttryck, ett jakttryck som har fortsatt att öka från år till år.
Men Jens Gustafsson menar också att det endast är en liten del av jägarna som skjuter många vildsvin.
– De flesta jägare fäller på sin höjd ett par eller några vildsvin per år. Ett fåtal fäller väldigt många. Om vi bortser från sjukdomar så betyder det att jämförelsevis få jägare snabbt kan minska jakttrycket, om målet är att få upp stammen till rekordnivåer igen. Frågan är om vi vill det. Den debatten är nog värd att ta, säger Jens Gustafsson.
