Alla som lärt sig hur kronvilt lever och fungerar är överens om en sak: De är läraktiga och sluga djur, och därmed jämförelsevis svårjagade. Många jägare har fått uppleva hjortar och hindar som har lyckas ta sig igenom och förbi en passlinje utan att erbjuda skottchanser.
Vittnesmål från Kolmården, där stammen av kronvilt är stark, berättar att hindar verkar kunna avgöra om det är jakt på gång eller inte, beroende på hur många bilar som rör sig i skogen. Det finns marker där det har visat sig att premiärveckan av drevjaktssäsongen är detsamma som en signal till stora hjortar att lämna brunstplatserna och försvinna till vintervistena. De hjortarna är inte tillbaka förrän nästa års brunst. Du ser en stor hjort i dag, i morgon är den borta.
Allt det, att jakt på kronhjort kräver mer av jägaren än jakt efter exempelvis dovhjort eller rådjur, är ett skäl till att Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, JRF, menar att det kan vara dags att regionalt förenkla regelverket.
– Längst ner i söder, som i Skåne, fungerar jakten på kronhjort bra. Men ju längre upp i landet vi kommer, desto mer tror jag att en förändring behövs, säger han.
Skälet är, menar Jens Gustafsson, att kronhjortsstammen växer. Ett relativt krångligt och på vissa sätt återhållande regelverk kan få till följd att förvaltningen av kronhjort inte hänger med i lagom takt.
– I ett öppet jordbrukslandskap är det enklare att ha koll på viltstammarna. I framför allt mellersta och norra Sverige lever kronhjorten i skogarna. Lägg till att det är smarta, läraktiga, djur som snabbt anpassar sig och som är mästare på att undvika störningar och faror.
Jakt på hjort under älgjakten
En tanke är att tillåta jakt på kronhjort i norr under älgjakten i september.
– Som det är i dag får du inte fälla kronhjort för hund i september. Alla älgjägare vill inte att det ska skjutas kronvilt framför älghundarna, men det är ett exempel på hur jakten skulle kunna bli mer effektiv från ett förvaltningsperspektiv.
Enligt de regler som finns i dag bedrivs jakt på kronhjort i två typer av områden. Dels i kronhjortsskötselområden, där en skötselplan för stammen upprättas och där jakten sker utan licens. Dels utanför kronhjortsskötselområden på oregistrerad mark där bara årskalv är tillåten.
– Det är regler som fungerar bra i exempelvis Skåne, men som inte riktigt passar överallt i landet. Jag tror att andra sätt att tänka när det gäller regelverket skulle ge jägare framför allt norrut betydligt bättre förutsättningar att förvalta kronhjortsstammarna mer framgångsrikt, säger Jens Gustafsson.
Vilka regionala förändringar ser du framför dig?
– Det kan handla om licensområden i stället för enbart skötselområden. Låt länsstyrelserna dela ut licenser, på samma sätt som vi kan förvalta älgstammen där det finns både skötsel- och licensområden. En annan variant kan vara allmän jakt, framför allt på hind och kalv, kanske under en kortare tid och i kombination med licensjakt på handjur. Det finns flera olika sätt att förenkla förvaltningen, göra den tydlig och anpassad till regionala skillnader.
I fler stora områden i norra delen av landet, som i Jämtland och Västernorrland, har stammarna av kronhjort vuxit sig starka. Kronviltet har anpassat sig och trivs uppenbarligen bra i milsvida skogar där jakten generellt, bortsett från småvilt och fågel, handlar om älg.
– För att kunna förvalta stammen i den typen av områden, där kronhjort är ett relativt nytt jaktbart vilt, behövs ny kunskap hos jägarna. Vi kanske måste lära oss att jaga med en ny typ av hundar, tänka annorlunda när det gäller jaktsätt, men framför allt behöver dagens regler anpassas till den praktiska verkligheten, säger Jens Gustafsson.
Om inte, fortsätter han, finns det risk för att kronhjortsstammen växer oss ur händerna.
– Jag tror att stammen i norra Sverige är kraftigt underskattad av det enkla skälet att det handlar om stora marker, mycket skog och jämförelsevis få jägare och annat skogsfolk. Min tanke är inte att släppa jakten helt fri, men ska en viltstam förvaltas på ett klokt och hanterbart sätt måste förutsättningarna finnas.
Låg reproduktionstakt
Kronhindar föder generellt bara en kalv. Hinden är två–tre år när hon föder sin första kalv. När jakten börjar räknar forskarna med att uppåt 80 procent av alla hindar som är 2,5 år och äldre har kalv. Det är, jämfört med andra klövvilt, en låg reproduktionstakt, men den är samtidigt stabil och alltså förutsägbar.
Hindar stannar oftast kvar i det område där de föds och växer upp. Om vi har skaplig koll på hur många hindar som finns i stammen, går det alltså att förutsäga hur många kalvar som föds under en säsong. Men den ekvationen kräver att vi har koll, att vi kan hitta och räkna djuren.
– Så är det, och just det är anledningen till att stammen i norr kan vara väsentligt mycket större än vi tror, eller kan gissa oss till. Det går helt enkelt inte att ha koll, eftersom vi inte ser djuren. Jag tror att det i en snar framtid behöver fällas mycket kronvilt, framför allt ju längre norrut vi kommer, säger Jens Gustafsson.
Målet: Jämn könsfördelning
Den forskning och de studier som finns på kronhjort handlar främst om hur det ser ut och fungerar i syd, från Mälardalen och söderut. Där vet vi att hjortarna rör sig över stora områden. Från brunstlokalerna kan hjortar vandra många mil till sina vinterområden. Det betyder i praktiken att det jagas på samma hjortar över områden som kan vara 50 000 hektar. Detta faktum har fört med sig en uppenbar risk för överskjutning om det inte sker en samordning över stora arealer, när det gäller avskjutning av handjur.
Målet med kronviltsförvaltningen är en jämn könsfördelning i stammen. Eftersom hjortarna inte sällan rör sig över många marker och rågångar finns alltså risk för överskjutning av handjur. Könsfördelningen blir ojämn, med en övervikt av vuxna hindar. Enligt forskare kan det i sin tur starta en tillväxtmotor i stammen som därmed ökar kraftigt.
– Allt det bygger på att vi vet hur stammen ser ut, antalet djur och könsfördelning, alltså långt ner i söder. Generellt gäller förstås samma sak överallt där kronhjorten finns, men de geografiska skillnaderna är stora i landet. Att ha koll i Norrlands inland är inte lika enkelt som i Skåne. Som jag ser det är det hög tid att börja tänka i termer av regional förvaltning av kronhjorten, där regelverket är anpassat till förutsättningarna för en fungerande förvaltning. Om inte, ja då kan kronhjorten på en del håll bli ett samhälleligt problem likt dovhjorten och vildsvinet. Och där vill ingen av oss hamna, säger Jens Gustafsson.
