Kalkylprogram ska beräkna älgstammen

Med start inför årets älgjakt lanserar Naturvårdsverket en ny nationell beräkningsmodell, LST Moose, för att uppskatta älgstammens storlek. – Vi har behövt utvärdera målen om avskjutning och då behöver vi en modell för att kunna skatta älgstammen, säger Urban Johansson, vilthandläggare på Naturvårdsverket.

Målet är att hela landet ska räkna på samma sätt för att komma fram till en siffra om antal älgar per tusen hektar i landets älgförvaltningsområden.

Beräkningsmodellen som under arbetet har kallats Matematika, men som kommer att lanseras med namnet LST Moose, har tagits fram av Sveriges lantbruksuniversitet. Det handlar om ett kalkylprogram där uppgifter om älgobs – älgobservationer under älgjaktens första sju dagar – area, avskjutning, trafikolyckor och beräkningar om övrig dödlighet matas in. 

Ut kommer en siffra om antal älgar per tusen hektar i älgförvaltningsområdet.

– Det är inte rocket science. Om du vet hur många älgar som dör och hur många älgar som observerades under jakten i älgobsen, så kan modellen räkna ut hur många älgar som man har inför jaktstart, säger Urban Johansson.

Presenteras på plattformen Älgdata

Ambitionen, förklarar han, är att kalkylprogrammet ska användas fullt ut inför årets älgjakt. Nationell statistik om antalet älgar ska presenteras på länsstyrelsernas plattform Älgdata.

– Där kommer det att presenteras och då måste älgskötselområdena och älgförvaltningsområdena följa den statistiken. Det blir nationell statistik, säger Urban Johansson.

Enligt honom kommer kalkylprogrammet att ersätta ”kvalificerade gissningar” om antalet älgar per tusen hektar i Sveriges älgförvaltningsområden.

Varför räcker inte jägarnas rapportering av älgobservationer och lokala bedömningar?

– Älgobs är fortsatt viktig information. Men den talar inte om hur många älgar som du har. Älgobs är ett index, ett trendmått på älgstammens utveckling över tid, medan den nya beräkningsmodellen talar om hur mycket älg som det finns inom älgförvaltningsområdet, säger Urban Johansson.

”Det är inte rocket science. Om du vet hur många älgar som dör och hur många älgar som observerades under jakten i älgobsen, så kan modellen räkna ut hur många älgar som man har inför jaktstart.”

/ Urban Johansson, Naturvårdsverket

Han betonar att beräkningarna blir ett snitt på älgförvaltningsområdet, vilket betyder det att det kan variera ganska mycket, särskilt inom stora förvaltningsområden i norra Sverige som kan bestå av en miljon hektar.

Är det här ett sätt att flytta makten från jägarna till staten?

– Nej det är väl snarare tvärtom. Besluten och samverkansmodellen är densamma. Sedan använder vi, med hjälp av beräkningsmodellen, den bästa tillgängliga kunskapen på lokal och regional nivå. Vi på Naturvårdsverket lägger oss inte i processen om hur många älgar som man vill ha.

Urban Johansson säger att målet är att utveckla kalkylprogrammet till en lägre geografisk skala på sikt. Han poängterar att modellen fortfarande, till avgörande del, bygger på jägarnas älgobservationer.

– Jägarna är en viktig del av den här förvaltningen. Det är jätteviktigt att berätta vad man skjuter och vad man ser. Vi är beroende av att man rapporterar och att man rapporterar rätt.

Kartläggning betesskador

En avgörande faktor bakom initiativet med en ny nationell beräkningsmodell ligger i den halvsekelgamla konflikten mellan jägare och skogsbruk som handlar om älgstammens storlek och betesskadorna på ung tallskog.

Skogsbruket har länge hävdat att älgstammen måste ner för att betesskadorna ska minska. Det har också skett. Enligt älg-
obsen har landets älgstam minskat med 20 procent sedan den nya älgförvaltningen infördes 2012.

Dessvärre har betesskadorna inte minskat i takt med antalet älgar. Forskning visar att det inte finns klara samband mellan storleken på älgstammen och betesskadorna på skogen.

– Med bössans hjälp får vi inte effekt på betesskadorna. Det kan vi inte se i den älgbetesinventering som Skogsstyrelsen ger ut. Det är svaga samband, säger Urban Johansson.

För att kunna studera sambandet mellan betesskador och älgstammens storlek behövs ett enhetligt nationellt system för att beräkna älgstammens storlek mer exakt, anser Naturvårdsverket.

– Vi gör åtgärder med bössans hjälp. Det vi kan reglera med bössan är antalet älgar och då vill vi se en effekt på skador på skogen. För att kunna förstå det sambandet bättre måste vi veta hur mycket älg vi har som springer därute, förklarar Urban Johansson. //

Läs vad Sveaskog, Svenska Jägareförbundet och Sveriges lantbruksuniversitet tycker om beräkningsmodellen som Naturvårdsverket har utvecklat. Länkar till artiklarna:  

Sveaskog

Svenska Jägareförbundet

Sveriges lantbruksuniversitet

Carina Gerken Christiansen
Fler artiklar