Enligt den vinterinventering som presenterades i somras hade stammen minskat från 460 vargar vintern före till 450 i år. Den skillnaden är så liten att populationen räknas som oförändrad.
Så, trots rekordstor tilldelning om 75 vargar slutade allt med … en tumme. Den mest omfattande licensjakten på varg i Sverige hittills sänkte stammen med bara tio djur.
Men det slutar inte med det. En fjärdedel av de vargar som skulle fällas fälldes aldrig. Målet var 75 fällda djur, endast 57 sköts, vilket är 76 procent.
Vi kan inte skylla på jägarna. Varg är visserligen omvittnat svårjagad, men det går att jaga varg med kunskap, skicklighet, bra hundar och förare samt goda förberedelser med ambitiösa spårare.
Det handlar till stor del om uppslutning, samarbete och skicklighet. Det finns uppenbarligen i jaktlagen och björnjakten har inte samma dåliga siffror i fråga om tilldelning som inte fälls. Tvärtom. Under björnjakten 2022 fälldes mer än 100 procent, 623 björnar på en tilldelning på 622 björnar.
Man kan argumentera för att en del av varginventeringen skedde före jakten. Men det föds en ny generation valpar i maj som inte heller är med i samma års statistik. Det enda rimliga blir att räkna på de officiella siffrorna som visar en oförändrad vargstam mellan åren 2022 och 2023, efter en ökning med elva procent mellan åren 2021 och 2022.
Liten skillnad
Men vad skulle ha hänt om hela tilldelningen om 75 vargar faktiskt hade fällts i vintras? Hur hade stammen påverkats? Hade politiska mål uppnåtts?
Skillnaden hade sannolikt blivit ganska liten. Det tror Solveig Larsson, förbundsordförande i Jägarnas Riksförbund.
– Man skulle ta i nu och börja minska och det gick fel. Licensjakten blev ett totalt misslyckande.
Solveig Larsson tror att ett grundfel är att populationen räknas i underkant. Detta för att inte riskera att antalet vargar hamnar under siffran för gynnsam bevarandestatus som nu är 300 vargar. Det är den undre ”gräns” som vi har bestämt åt oss själva och som har rapporterats till EU.
– Varg är en strikt skyddad art i art- och habitatdirektivet och då blir det hängslen och livrem och kanske flytväst också, säger Solveig Larsson.
Enligt beskattningsmodellen som används i Sverige får risken inte vara högre än tio procent att vargantalet hamnar under 300 individer. För att uppnå 90 procents säkerhet åt andra hållet krävs därför en rejäl marginal uppåt.
Borde marginalen ändras? Skulle det räcka med 80 procents säkerhet att populationen inte hamnar under 300 vargar?
– Det är en intressant tanke. Beskattningsmodellen behöver uppfylla de politiska besluten och minska antalet vargar och det fungerar inte när enbart risken att hamna nära gynnsam bevarandestatus på 300 vargar ska undvikas. Med de problem som vargen orsakar vore det rimligare att vi med 90 procents säkerhet ska hamna under 300 vargar.
Solveig Larsson tror att det kan ha en betydelse om det finns personer i en tjänstemannakader som vill ha fler vargar i landet.
– Det kan bli en större osäkerhetsbedömning i den där räknesnurran och då får folk på landsbygden lida ännu mer.
Systemfel
Sven-Olof Sandberg är vice ordförande i Jägarnas Riksförbund och distriktsordförande i Skåne där vargfrågan plötsligt har hamnat högt på mångas dagordning, även allmänhetens. Givetvis hoppas han på länets första licensjakt i januari 2024.
Men han anser att förra licensjakten tydligt visar att det behövs förändringar.
– Jag tror att jägarna gjorde så gott de kunde, men det finns ett eller flera systemfel i detta. Medvetet eller omedvetet gör man licensbesluten omöjliga att följa. Man tilldelar revir där det inte finns några vargar, till exempel. När länsstyrelsen i Värmland försökte flytta jakten till ett annat revir överklagades det till förvaltningsrätten och sedan vidare till kammarrätten och den tog kolossalt lång tid på sig och sedan var jakten slut.
Tömda revir och juridiska långhalningar efter överklagade beslut om flytt av licensjakt var några av problemen i både Gävleborg och Värmland.
Den långsamma juridiska handläggningen JO-anmäldes senare av Jägarnas Riksförbund som resulterade i ett snabbt svar från Högsta förvaltningsdomstolen den 16 maj 2023 om att man faktiskt kommer att behandla ärendet, eftersom det kan vägleda framtida liknande mål och därmed bli prejudicerande.
Det skulle i så fall kunna bli möjligt för länsstyrelsen att flytta jakten till en annan plats om vargarna inte befinner sig på den tänkta platsen för jakten.
Paragraf 23
I detalj handlar det om tillämpningen av regeln i paragraf 23 f i jaktförordningen (1987:905) om när ett beslut om licensjakt får ändras om det har överklagats till domstol och målet inte har avgjorts slutligt.
– Man måste kunna fatta beslut i de här frågorna under jaktsäsong och inte flera månader efter. Det här har inte varit genomtänkt och när rättssamhället förhalar och förhalar omöjliggörs en effektiv jakt. Är det ingen varg i området måste man kunna omfördela, även mellan länen, säger Sven-Olof Sandberg.
Han anser också att det finns skevheter i hur man räknar vargpopulationen inför licensjakten.
– När man inventerar räknar man bara familjegrupper med valpar. Man räknar inte med revirmarkerande par, trots att man kan förvänta sig att också de får valpar som kommer att vara en del av populationen när jakten börjar året efter.
Det är en del av Skånes nuvarande verklighet med en familjegrupp och flera revirmarkerande par, samtidigt som angreppen på Skånes stora antal fårbesättningar ökar. Även flera angrepp på nötkreatur rapporteras från Skåne.
Svår fråga
Hans Nordin är inventeringsansvarig i Gävleborg. Han poängterar att han inte tar några jaktbeslut utan levererar underlag för besluten.
– Det där är en svår fråga, men det som hindrade det hela är att vi är tvingade att ta jaktbeslut den tid på året då vi vet minst och det är ett stort problem. Det som var en förtätning i mars kanske inte är det i januari. Det rör på sig därute.
Hur kan det förbättras?
– Det man tar höjd för är att den juridiska processen ska få lång tid på sig, men då riskerar man att ta beslut på jakt i områden där det inte finns varg. Vi riskerar också att jaga genetiskt värdefulla vargar när vi jagar på gamla fakta.
Han tillägger att under den tid som finns mellan jaktbeslutet och själva jakten kan det uppkomma skador som det bör tas hänsyn till i jakten.
– Det är en utmaning att säkerställa tid för juridiken samtidigt som vi vill vara så effektiva som möjligt i förvaltningen.
