Vargjakten är inte hans favoritjakt, långt ifrån. Hellre jagar han fågel och allra helst morkulla med sina två engelska settrar, Tony och Zeus Franco. Men situationen i Georgien är att vargar och guldschakaler helt håller på att ta över med stora problem som följd.
Själva namnet Georgien lär komma från persiskans ”gurg” som betyder varg. Både vargar och guldschakaler är som arter högst naturliga i det lilla landet som ligger inklämt mellan Ryssland, Turkiet, Armenien, Azerbajdzjan och Svarta havet, precis där Europa möter västra Asien.
Georgien har i mer än tusen år balanserat mellan sin europeiska kristna historia, att vara ett slags port mot Asien och det omisskännliga trycket från den mäktiga grannen i norr, Ryssland.
I dag står landet på ett slags väntelista för ett eftertraktat EU-medlemskap som kanske inte kommer att bli verklighet i brådrasket.
Ingen vargjakt utan Sida-pengar
Landet är ytterst fattigt och får bland annat pengar från svenska biståndsorganet Sida. Förra året, 2022, var bidraget på 161 miljoner kronor.
Och nu får ni läsare nog en överraskning.
Utan våra svenska Sida-pengar hade det inte blivit någon officiell vargjakt i Georgien!
En del av vårt bidrag har nämligen gått till inventering av landets vargbestånd. Sverige är förstås bäst i världen på att räkna vargar och vi har hjälpt de georgiska regionerna att bygga upp varginventering med biståndspengar.
Utan denna inventering, säger vice generaldirektören för Georgiens motsvarighet till Naturvårdsverket, Giorgi Metreveli, i en digital intervju från hans gallerförsedda kontor, hade det blivit svårt att få till någon officiell vargjakt i landet. Och den behövs verkligen.
Ökat antal predatorer
Predatorerna varg och guldschakal har ökad dramatiskt i Georgien sedan Sovjettiden då det var skottpengar på båda, 100 rubel för en varg och 40 rubel för en guldschakal.
När landet blev självständigt 1991, och när hela Sovjetunionen upplöstes, försvann även skottpengarna på rovdjuren och den målmedvetna jakten på varg i Georgien har varit lagd på is sedan dess.
Fattiga människor har sedan skottpengarna försvann valt att hellre använda ammunitionen till annat vilt som är betydligt trevligare att kunna sätta fram på bordet.
1994 förbjöds dessutom alla jaktklubbar och organiserad jakt. Vargjakt som verkligen gör skillnad kräver tid, resurser, organisation och absolut god tillgång till ammunition.
Expansionen av varg och guldschakal har därefter gått över styr, enligt Giorgi Metreveli, nu så till den grad att det handlar om en ekologiskt katastrof.
– Hjortdjuren förvinner, småviltet försvinner. Rovdjuren rör sig i städerna och på landsbygden och de äter kor, får, bergsfår, rådjur och rävar, allt. Inte heller människor går fria. Tio eller elva människor har blivit vargtagna de senaste tre åren. Alla har varit vuxna män över 50, någon mer mot 70 år, säger Giorgi Metreveli.
– De tar vuxna människor om de är många, säger Giorgi Metreveli.
Inga jaktregler på decennier
Guldschakaler anfaller inte människor mer än undantagsvis. Men tre människor har dödats på senare tid av guldschakaler som kommit i så stora flockar som 40–50 djur tillsammans.
Med färre vargar och guldschakaler får bestånden av små och stora bytesdjur en chans att fortleva. Enligt uppgifter på Sidas webbplats hjälper vi Georgien med ”biologisk mångfald” som en del av målet med biståndet. Pengarna tycks rätt satsade.
Georgien är till ytan lika stort som Irland, med motsvarande ungefär en sjättedel av Sveriges yta.
På denna yta har fler än 2 000 vargar räknats in och antalet är i ökande, liksom guldschakalerna som är nära släkt med vargen men betydligt mindre.
– För tre år sedan började vi vår officiella inventering på ministeriet eftersom det här är ett allvarligt problem, säger Giorgio Metreveli.
Han berättar att landet under flera decennier varken har haft jaktregler eller ordnade tillstånd för vapen eller jakt, men att detta nu håller på att byggas upp enligt europeisk modell.
Från nästa år gäller en ny jaktlag. Då går det inte längre att bara köpa en bössa och gå ut och skjuta lite som man vill ”och kalla sig jägare”, som Giorgi Metreveli uttrycker det.
Svårt sprida kunskap utan jaktklubbar
Utan jaktklubbar, och förstås ett regelverk, är det svårt att sprida kunskap om ansvarsfull jakt och långsiktig förvaltning av viltstammarna.
– Vi har haft tjuvskytte, men folk är så okunniga att de inte ens vet om att det är tjuvskytte, säger han.
För närvarande finns dock en dedikerad jägarkår på 200 skyttar som har tagit på sig uppgiften att skjuta varg och guldschakal för att hejda expansionen.
Efter den delvis svenskfinansierade inventeringen har jakten kommit i gång och de senaste tre åren har de fällt 1 200 vargar och 36 000 guldschakaler under officiell jakt.
Jakten startar den första november och pågår hela vintern fram till sista mars.
Alla regioner och städer har nu fått kvoter på hur mycket varg de måste ta bort. Sammanlagt minst 256 vargar ska skjutas under kommande vinter.
Det är lätt att få tillstånd att skjuta mer för den som vill. Ett enkelt brev till myndigheten är allt som behövs.
Två olika metoder
Giorgi Metreveli berättar att de använder två olika metoder för jakt på varg.
Den ena bygger på att hägna in ett område med lapptyg, placera ut skyttar och släppa hundar, ofta små tyska svartbruna jaktterrier i grupper om 7–9 hundar. Ofta går det bra och vargarna flyr som bytesdjur, men ibland attackerar de och hundar skadas.
– Förra året förlorade vi två, säger han.
Den andra metoden bygger på att sitta tyst och vänta och locka till sig varg med hjälp av ljud som låter som valpar eller kaniner.
I Giorgi Metrevelis familj har jakten varit med så länge han minns.
Pappan var en känd björnjägare och omtalad för en fälld björn på 490 kg som blev en sensation i byn med långa köer med alla som ville se djuret.
