Det råder ingen tvekan om att älgpopulationen fullkomligt spårade ur under sent 1970-tal och tidigt 80-tal, och att den hamnade på en för naturen ohållbar nivå. Vi såg samma sak med rådjuren under tidigt 90-tal. Beroende på tillfälliga faktorer kan en viltpopulation öka långt utöver vad den naturliga livsmiljön är kapabel att bära, för att åter sjunka när naturen hittar en ny jämvikt. Den svenska älgstammen har följt samma mönster med flera upp- och nedgångar genom åren.
I Sverige har vi väldigt bra koll på våra älgar och som jakten planeras har den hjälpt stammen att hålla sig i jämvikt. Enligt Naturvårdsverkets rapport från 2024 uppskattades den nationella älgstammen vid jaktstarten hösten 2023 till 253 000 individer, med ungefär 200 000 kvar efter att jakten avslutades. Jämfört med perioden 2015–2018 är det en nedgång med 23 procent, med de största minskningarna i Norrlandslänen samt Gävleborg och Uppsala län.
Den nedgående trenden blev nog uppenbar för många jägare under jaktåren 2022/2023 och 2023/2024, då antalet fällda älgar var nere på bottennivåer i vissa län. Positivt nog beror inte den minskade avskjutningen endast på att antalet älgar i skogarna har minskat utan också på att många jägare har valt att hålla igen. Det visar att jägarna är oroliga över vårt nationalvilts framtid.
Minskat senaste åren
Fredrik Widemo vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, är en av Sveriges främsta älgforskare. Han berättar:
– Älgstammen har minskat de senaste åren, men nu verkar minskningen ha avstannat och den reducerade avskjutningen har hjälpt. Älgstammen varierar över tid och till exempel på 80-talet var den betydligt större än i dag. Ett bra exempel på hur vi anpassar oss efter stammens utveckling är den nya förvaltningsmodellen som infördes 2012, som en respons på den ökning som vi såg under 00-talet.
Vad är det som huvudsakligen styr älgstammens storlek?
– Det är framför allt jakt. I alla fall tills man skjuter ned stammen till en nivå där rovdjuren börjar bli mer betydelsefulla. Om vi går tillbaka tio år innan den senaste sänkningen hade vi den starkaste älgstammen i områden där vi också hade rovdjur. Det berodde på att jägarna inte jagade i lika stor utsträckning där. Så är det inte alltid längre, och det beror på att vi har haft ett system där man i alla fall har skjutit ned älgstammen till en nivå där rovdjuren har börjat bli den begränsande faktorn, säger Fredrik Widemo.
Stammen bedöms god i Hedemora
Gunilla Flyckt har jagat älg sedan tonåren och driver numera Nickbergets jakt- och fiskecamp utanför Hedemora i Dalarna. Hon sitter också i styrelsen för Garpenbergs Älgskötselområde, som inte har sett den dramatiska nedgången i avskjutning som många andra ÄSO under de senaste åren och stammen bedöms i dagsläget som god. Gunilla Flyckt berättar att man har hållit hårt på satta skjutrestriktioner i området och att det är en av huvudfaktorerna bakom den fortsatt goda älgstammen.
– För tjur hade vi länge en begränsning på två taggar mot skytt, men vi ökade till tre då vi såg att vi hade mycket tjur. Men för att behålla spänningen låter vi jägarna byta ut en liten tjur mot en stor per 3 000 hektar. Det måste ju alltid finnas en liten morot. Tjurarna som är mellan sex och tolv år är de som komma skall, så dem måste vi vara rädda om.
Hur ser en bra köns- och åldersfördelning i älgstammen ut?
– En bra älgstam är väldigt beroende av antalet vilt som man har i skogen. Men har man bara älg och lite rådjur så vill man som jägare ha en vinterstam på uppåt åtta till tio älgar per tusen hektar, med 36–38 procent tjurar. Dock handlar det inte bara om mängden, det är också viktigt med åldern på älgstammen. Du måste ha äldre kor som är mellan fyra och tolv år. Har du en stor mängd kor i den åldern, då har du en bra stam. En älgko får inte kalv före tre års ålder, och bär inte dubbelkalv förrän hon är fyra. Skjuter du undan många äldre kossor, då fallerar det och då går korna tomma, precis som när du plockar bort för många tjurar, förklarar Gunilla Flyckt.
Sammansättingen viktig
Fredrik Widemo belyser att älgstammens sammansättning kan ha stor påverkan på förmågan att upprätthålla en bärig reproduktion.
– Ju fler unga individer du har i älgstammen, desto fler älgar behöver du för att upprätthålla en viss reproduktion. Ser du till att ha gott om reproduktivt aktiva kor och stora tjurar, då kan du ha färre älgar men ändå få en viss reproduktion. Har man en genomsnittligt ung stam så krävs det fler älgar för att föda fram ett visst antal kalvar. Likaså om man har väldigt få kor så kommer det inte att bli tillräckligt många kalvar födda, oavsett kornas kondition.
Att bedöma älgstammens genomsnittsålder är svårt, även om man samlar in käkar och snittar tänder. Dels kan det vara svårt att bedöma tänder från äldre djur, dels vet man bara ålder på dem som man har skjutit, inte på de som finns kvar.
Fredrik Widemo berättar att SLU just nu håller på att studera älgstammens åldersstruktur.
– Så här långt ser vi att medelåldern är högre än vad man skulle tro baserat på inrapporterade data. Det saknas riktigt gamla älgar i det material som rapporteras in, vi hittar fler när vi åldersbestämmer insamlat material. Förmodligen är älgstammen för ung för att hålla en hög kalvproduktion på sina ställen, även om vi har dålig kunskap om det i dag, säger han.
Jaga annat än älg
Leffe ”Älgmannen” Lindh har nog lärt känna fler älgar än de flesta jägare har skjutit. Sedan 2007 driver han Gårdsjö Älgpark utanför Heby i Uppsala län. Han är orolig för hur älgstammen har utvecklats de senaste åren och berättar att det lokala jaktlaget valde att ställa in älgjakten i höstas och i stället jagade vildsvin och hjort, vilket det finns gott om.
– Det är viktigt att behålla den där gemenskapen som älgjakten ger, och då kan man jaga annat i stället tills älgarna har återhämtat sig. Tidigare såg jag alltid vilda älgar utanför hägnen under brunsten, men det har jag inte sett på flera år, så jag tror inte att det finns så många älgar kvar här, säger Leffe Lindh.
För att bättre visualisera hur avskjutningen påverkar en älgstam jämför jag två modellerade scenarier. I båda fallen håller sig jaktlagen till planen att försöka skjuta lika många kor som tjurar och ungefär hälften kalvar. Men i det andra fallet väljer man aktivt att spara på större, högproduktiva kor. I modellen får en högproduktiv ko två kalvar per år jämfört med en kalv per år för andra kor. Modellen antar att rätt mängd älgar fälls varje år, och tar även med naturlig dödlighet.
Olika scenarios
I det första scenariot ser vi att den totala populationen stadigt sjunker och att färre kalvar föds för varje år som går. Avskjutningen sjunker från 14 älgar första året ned till cirka 10 per år därefter. För att kompensera minskningen ökar detta jaktlag sin avskjutning av kalv något från år fyra. Vad vi ser är att efter tio år har det totala antalet älgar efter jakt sjunkit från 35 till 22, men det luriga är att avskjutningen ligger stabil på runt 10 älgar per år. Jaktlaget har därför lätt att anta att man har ungefär lika många älgar år tio som år fem, vilket inte är fallet.
I det andra scenariot väljer jägarna att spara på högproduktiva kor, och i stället för att skjuta en högproduktiv ko per år så håller man igen fram till år sex. Vi ser att andelen högproduktiva kor i populationen ökar från 20 procent till runt 30 och det är först då jägarna börjar beskatta dessa. Totalt under tio år fälls tre högproduktiva kor jämfört med åtta i det första scenariot, en skillnad på fem djur. Efter tio år har det andra scenariots älgstam ökat till 47 djur efter jakt och avskjutningen är också högre. År tio skjuter detta jaktlag 19 älgar jämfört med endast 10 för jaktlaget i det första scenariot.
Modellering är inte en hundraprocentig avspegling av verkligheten, men det kan hjälpa oss att bättre förstå hur förändringar i avskjutning kan påverka en älgstam.
Skjut rätt djur
Hur undviker man att skjuta bort stammens värdefullaste djur?
– Man ska försöka hålla en hög medelålder. Vill man att stammen ska ha så pass stor motståndskraft som möjligt mot plötsliga förändringar som torka eller en rovdjursetablering ska man säkerställa att man behåller den reproduktiva motorn i stammen, det vill säga stora äldre kor. Kalvskytte är steg ett, att ha 50 procent kalv som mål är en bra utgångspunkt om man antingen vill hålla stammen stabil eller hjälpa den att växa, säger Fredrik Widemo och fortsätter:
– Det hade heller inte varit en dum idé att lägga en del av avskjutningen på kvigor och fjolingar, men det kan vara väldigt svårt att se skillnad på en kviga och en fullvuxen ko i en snabb jaktsituation. Vår rekommendation att fokusera på kalv är inte bara baserad på strikt biologi, utan även på vår förmåga som jägare att genomföra den i praktiken.
Kalvavskjutningen
Så här tänker Gunilla Flyckt kring kalvavskjutningen:
– Skjuter du en högre andel kalv och har någon sorts spärr, där du inte skjuter den sista vuxna förrän den sista kalven, får du mer jakt och behåller kapitalet. Men skjuter du både kor och kalv är du snabbt nere på ett otroligt lågt antal älgar per tusen hektar. Börjar du få en dålig tjurstam så att det blir ombetäckningar, då får du kravlingar till kalvar och dessa växer kanske aldrig upp och blir fina vuxna.
Tittar vi på historiska avskjutningsdata så ser vi att en ökad avskjutning av kor går hand i hand med en sjunkande älgstam. Mellan jaktåren 2017/18 och 2020/21 låg andelen hondjur bland skjutna vuxna på 48–49 procent samtidigt som andelen kalvar bland fällda älgar föll. Denna kombination av en ökad avskjutning bland hondjur och en minskad fokus på kalvar verkar ha haft en dramatisk effekt på stammens utveckling.
”Korna vill ha stora tjurar”
Leffe Lindh har sett flera generationer älgar växa upp i älgparken och har även kunnat följa hornutvecklingen på många älgar från kalv till vuxen tjur.
– Korna vill ha stora tjurar, precis som jägarna, för de vill föra med sig bra gener. En liten tjur, som inte är så märkvärdig när han är ett eller två, kan bli en fantastiskt bra tjur när han är fyra, fem, sex år. Det har jag sett i parken många gånger, beskriver han.
På långsidan av en av ladorna har Leffe Lindh årshornen av många av sina älgar uppsatta och man kan följa varje tjurs hornutveckling. I vissa fall ser man att den tjur som blev totalt avfärdad vid ett eller två års ålder senare växte upp och fick fina horn. Men om en tjur har riktigt fina horn redan som tvååring är han något speciellt.
– Jag har som typexempel Pelle. Han var viltfödd och i jaktlaget som han kom från hade man aldrig skjutit en tjur med fler än sex taggar. Pelle hade sju som tvååring och femton som mest.
Kan en hög avskjutning av tjur påverka reproduktionen negativt?
– Ja, så är det. Till slut kommer de kor som är tillräckligt gamla att paras ändå. Men det finns flera studier som visar att om korna har tillgång till stora tjurar så går de i brunst tidigare i livet och brunstar även tidigare på säsongen, vilket medför att kalvarna föds tidigare. Men hur uppnår man det? Ett sätt är att se till att det finns tillräckligt många tjurar som är tillräckligt stora, även om alla inte måste vara stora eftersom en tjur kan betäcka flera kor, säger Fredrik Widemo.
Vargen – ett problem?
En fråga som har blivit mer aktuell på senare tid är rovdjuren, framför allt vargarna. Antalet vargar har ökat stadigt i Sverige de senaste 20 åren och populationen ligger nu på en uppskattad nivå om 375 djur, enligt förra vinterns inventering. Vargarna är ojämnt utspridda, med få revir i de sydligaste länen och en avsaknad av revir norr om Sundsvall.
Att varg angriper och äter älg råder det ingen tvekan om, men utgör vargarna ett problem för älgarna?
Fredrik Widemo vill sätta fokus på att stammens sammansättning och åldersfördelning är väldigt viktig för att älgen ska kunna stå emot ett ökat rovdjurstryck. Om stammen är antingen för ung eller i dålig kondition utgör rovdjur ett större hot.
– Har man en genomsnittligt ung stam så krävs det fler älgar för att föda fram ett visst antal kalvar, slarvar man med vilka älgar man skjuter när det kommer till kondition så kommer effekten av rovdjur att bli ännu större. Det är alltför många som tänker endast på antal kalvar per rovdjur, men har vi väldigt få kor så kommer det inte bli tillräckligt många kalvar födda. Det gäller att inse att både de relativa och absoluta faktorerna spelar roll här, säger han.
Gunilla Flyckt tillägger att en mindre älgstam kombinerat med ett ökat rovdjurstryck tvingar oss att tänka om när det kommer till hur många och vilka älgar vi skjuter.
– Ska du hålla en bra älgstam så att du kan jaga som vi har gjort tidigare samtidigt som du har ett vargrevir bör du nog ligga på en vinterstam på närmare 15 älgar per tusen hektar. Antingen lär du då gå ned i avskjutning eller ha en större älgstam, eftersom vargarna fortsätter att ta samma vikt i kött. Har man varg på marken måste man dela med sig av älgarna. Men det beror också på förekomsten av annat vilt, har man mycket hjort går vargarna inte lika hårt åt älgarna, säger hon.
Skapa bra förutsättningar
Leffe Lindh anser att vargen definitivt är en utmaning för älgen, men det är inte den huvudsakliga anledningen till minskningen i älgstammen.
– Man säger att en vargfamilj på tio djur tar ungefär hundra älgar per år, och det gör ju sitt givetvis. Men vi kan inte skylla allt på vargen, då sätter vi på skygglapparna. Vargen är en del, men jägarna är den största faktorn i älgstammens minskning, säger han.
Varg föredrar att fälla älgar som är mycket unga eller mycket gamla, eftersom en livskraftig älg mitt i livet utgör en farlig motståndare för en varg. En livskraftig älgstam med bra åldersfördelning borde därför kunna samexistera med en livskraftig vargpopulation. Om genomsnittsälgen är i sämre kondition och medelåldern är låg utgör vargen plötsligt ett större hot eftersom färre älgar kan avvärja attacker.
För att bättre förstå älgens livsvillkor måste vi titta på vad som får älgar att trivas och frodas. Älgen är ett betande hjortdjur och föredrar att bo på platser där tillgången på både bete och levnadsyta är god. Älgarna vandrar till viss del, men vandringsbeteendet skiljer sig från region till region, med en högre tendens att vandra ju längre norrut de lever. I Mellansverige brukar man räkna med att en älg har ett hemområde på mellan 2 000 och 3 000 hektar. De flesta älgar föredrar att inte migrera om de inte måste och bor gärna på samma plats hela livet. En kalv som har haft en bra uppväxt stannar kvar och tar sina föräldrars plats.
Vad föredrar dina älgar att äta?
– Älgarna älskar att äta löv precis lika mycket som tall. De är alldeles tokiga i skotten av björk, sälg och asp. Har de inget annat så äter de tall, men finns det knoppar av löv så äter de dessa först. Men det är ju det som röjs undan och de får inte den här blandskogen. Det moderna skogsbruket skapar problem för älgarna, när vi river ned allting och bara planterar tall. När tallarna väl får växa upp så klarar de sig, och har du blandskog äter älgarna lika gärna av löv, säger Leffe Lindh.
Lingon- och blåbärsris och skott från björk, asp, sälg och rönn är mycket uppskattade av älgen. Men den äter även skott från barrträd, och vintertid utgör både barrskott och bärris huvudfödan. När den betar löv är älgens typiska metod att knäcka huvudstammen ungefär två meter ovanför marken och sedan vika ned den för att lättare komma åt bladen och skotten längst upp. En ko hjälper på detta vis sina kalvar att komma åt föda de annars inte skulle nå.
Som skogsägare är det viktigt att förstå hur olika åtgärder påverkar älgens förhållanden. Hur man väljer att markbereda, röja och gallra kan ha stor inverkan på älgens tillgång till föda. Fredrik Widemo förklarar hur en markberedning påverkar biomassan i skogen.
– Det är inte så att markberedning är dålig för biomassan i ungskogen, snarare tvärtom. Det är en viktig åtgärd som producerar lövsly, men den är negativ för bärriset. Om man tittar på hur en svensk produktionsskog växer finns det väldigt mycket biomassa i betningsbar höjd i ungskogen, och där väljer älgarna selektivt att vara. När träden är i betningsbar höjd så betar älgen både på lövträd och tall. När vi markbereder river vi upp den bärrismatta som finns i den mogna skogen. Bärriset kommer tillbaka på riktigt först senare under skogens omloppstid och då finns det mycket biomassa framåt den sista gallringen och slutavverkningen, säger Fredrik Widemo.
Påverkar sättet som man väljer att röja, gallra och plantera älgens benägenhet att beta på produktionsträden?
– Ja, det gör det definitivt. Man får mer fältskikt om man har tillräckligt mycket ljus som kommer ned till marken. Det uppnår man dels genom att röja i de unga bestånden och genom att gallra de äldre bestånden. Då kan man få mer mat till älgen i den mogna skogen. Älgarna betar hellre på redan betade stammar jämfört med oskadade stammar i ungskogen, så det är viktigt att man låter de betade tallarna stå kvar när man röjer. Annars kommer älgen att beta på nya stammar.
– Det finns också belägg för att man kan minska skadorna genom att inte röja nere vid backen, som man gör konventionellt, utan i stället välja högröjning. Då kommer de stammarna att fortsätta producera grönmassa och föredras av älgen. Det krävs dock särskilda sågar för att kunna göra en högröjning på ett säkert sätt, säger Fredrik Widemo.
”Lämna mat åt älgen”
Gunilla Flyckt håller med om att det är viktigt att lämna mat åt älgen när man brukar skogen.
– Har man mycket mat åt älgen så har man också mycket älg, här har skogsägarna ett stort ansvar. Är man rädd om tallskogen och röjer undan slyn i ett tidigt stadium, då bryter älgarna fler tallar. Sedan ser man även att betesskadorna ökar om stammen blir för stor. Älgen tillhör vår naturliga fauna och kombinationen mellan älg och skogsbruk är väldigt viktig, och då måste älgen ha mat. Skogsbolagen brukar vara duktiga på att spara sly vid skogsvägar, och det äter älgarna gärna av, säger hon.
Att anlägga en viltåker där man sår foderraps, fodermärgkål eller doftklöver kan ge älgarna en naturlig plats att beta på samt hjälpa dem att lägga på sig inför vintern. Rätt gjort kan det vara ett effektivt sätt att minska betesskadorna på produktionsträd. En bra vilt-åker är strategiskt placerad för att skapa jakttillfällen och uppmuntra viltet att hålla sig till vissa platser.
Viltåker
Men det finns vissa saker man bör ha i åtanke när man planterar en viltåker. Fredrik Widemo förklarar att beroende på hur en viltåker ser ut kan den påverka älgens benägenhet att beta på produktionsträd.
– Det finns både en direkt effekt av att om älgarna äter på viltåkern under en del av hösten så äter de just då inte lika mycket på skogen, men även en indirekt effekt genom att om dovhjort och kronhjort äter på viltåkern så lämnar det mer mat åt älgen i skogen. Det är alltså inte självklart att älgen påverkas direkt av en viltåker. Sår man en väldigt näringsrik föda som fodermärgkål kan man dock få effekten att både älgar och annat klövvilt måste kompensera intaget av fiber från en annan källa, genom att till exempel flänga granbark.
– Ska man ha något som är billigt och enkelt är en havreåker med klöver insådd inte ett dumt alternativ eftersom man då har havren år ett och sedan en klövervall år två till fyra. Men om syftet är att hålla viltet på din mark och inte hos grannen som kanske har en godare gröda är det kanske bättre att välja en mer smaklig gröda, som till exempel fodermärgkål. Det finns för och nackdelar med båda alternativen, summerar Fredrik Widemo.
Hur kan vi öka älgstammen?
– Något jag verkligen vill att du tar med är att det är en sak att säga något i teorin vid skrivbordet, och sedan är det något helt annat när man väl ska trycka av. Alla kan skjuta fel. Har du jagat lite grann kommer det en gång då du bedömer en stor ko som en liten kviga. Men om du har en stor mängd medelålders kossor som är produktiva och du låter dem överleva så har du lättare att hålla en bra stam till nästa år, hur du än gör sedan. Var rädd om kossorna, säger Gunilla Flyckt.
– Jag gör bedömningen att det i de flesta fall skulle vara bra om vi höjde medelåldern på stammen, framför allt för tjur. Det är också viktigt att vi hjälps åt att samla in älgobs och spillningsinventerar. Med en glesare älgstam behöver vi mer inventeringsdata än tidigare för att kunna följa älgstammen med samma noggrannhet, avslutar Fredrik Widemo.
Nästan alla jägare som jag har talat med är oroliga för älgstammens utveckling och vill vända trenden. Älgen är inte bara en naturlig del av våra skogar, utan också ett mycket uppskattat jakt- och matvilt. De svenska älgjägarna har i generationer hållit skogen i balans och det ska vi fortsätta med. Genom att anpassa hur vi jagar efter rådande förutsättningar kan vi ge älgen den hjälpande hand som den just nu behöver. Ingen tycker ju att det är kul att jaga älg i tomma skogar.
