Vildsvin lever i matriarkat. En eller flera äldre suggor, ofta besläktade, fungerar som flockledare. Dessa, menar forskare, kan ibland styra och synkronisera brunsten hos alla hondjur i flocken. Detta är inte helt säkert, vi vet att unga gyltor kan dra i gång brunst alldeles själva, men allt talar för att det är en kombination av orsaker som styr brunsten. Det som är säkert är att stora suggor bestämmer det mesta i sina flockar.
Suggorna har en stor inverkan på kultingarna, både sina egna och andras. De små lär sig av de vuxna. Med både ljud och rörelser lär suggorna kultingar vad som är farligt och hur man ska undvika faror och risker. När en sugga blåser hårt, som en trumpetstöt utan ljud, tar det inte många sekunder förrän vartenda vildsvin, oavsett ålder, har lämnat en foderplats som mjölkmogen spannmål när en jägare närmar sig fel i vind.
Unga galtar stöts ur gruppen när de blir 1–2 år gamla. Unggaltarna bildar under en tid egna grupper men ganska snart, när de blir fullvuxna runt 24 månaders ålder, splittras de oftast. Fullvuxna galtar lever ensamma, förutom när suggor brunstar.
Unga stöts undan
Det säger forskningen. Men många erfarna jägare, förvaltare av vildsvin, har märkt att också unga hondjur, gyltor, ibland stöts undan av äldre, ledande suggor. Kanske är det ett av skälen bakom den ibland explosivt starka spridningen av vildsvin. Blir fem dräktiga gyltor undanskuffade, tvingade att söka sig nya och egna marker, kan det hända saker snabbt. Fem gyltor som under goda betingelser får fyra–fem kultingar var, betyder att den gruppen ganska snart är minst 25 djur stor.
När sommaren kommer och den gruppen hittar mjölkmogen spannmål som luktar sött, kommer det som en överraskning. Där det förra säsongen inte sköts ett enda vildsvin rör sig nu 25 djur i böljande grödor.
Energirik föda under sommarmånaderna är det bästa och viktigaste som ett vildsvin vet. Kultingarna kämpar för att växa sig starka och feta för att klara den kommande vintern. Suggorna vill så fort som möjligt återfå full styrka efter att ha varit dräktiga och digivande. Och bondens grödor erbjuder den energin.
”Sättet som vildsvinen lever på, hur de sprider sig och hur snabbt en liten grupp blir en större grupp, säger en tydlig sak: Var uppmärksam på vad som händer på marken. Börja jaga tidigt på säsongen och förändra jakttrycket i takt med vad som krävs för att hålla en klok förvaltning.”
”Var uppmärksam”
Sättet som vildsvinen lever på, hur de sprider sig och hur snabbt en liten grupp blir en större grupp, säger en tydlig sak: Var uppmärksam på vad som händer på marken. Börja jaga tidigt på säsongen och förändra jakttrycket i takt med vad som krävs för att hålla en klok förvaltning.
Det är inte särskilt vanligt, men i vissa lägen kan vildsvin vara uppenbart aggressiva. Orsakerna är många och än så länge ganska outforskade. Det finns dock erfarenhet att luta sig mot. Två tydliga exempel är galtar under brunsten och stora suggor med smågrisar. Där kan humöret rinna över snabbt.
Smarta djur
Samtidigt är vildsvin på sätt och vis smarta. De är utpräglade flockdjur som lär sig av både egna och artkamraters erfarenheter förvånansvärt snabbt. Vildsvin fortsätter, precis som hundar, med beteenden som på olika sätt lönar sig. Och tvärtom. Leder ett beteende till fara, hot eller skada, så gör vuxna vildsvin sällan om samma misstag en gång till.
Ett exempel är den vuxne galten som provar att vända sig mot hunden, köra ner huvudet och kasta uppåt med käken. Om hundens uppvaktning försvinner, och om galten provar samma sak en gång till, då har beteendet med att använda huvudet och betarna för att skada en hund blivit en vana. Och tvärtom. Om samma galt blir hårt stött eller rent av skrämd på ett visst ställe, vid ett visst pass, så kommer den med stor sannolikhet att undvika just den platsen i framtiden.
Vilket alltså för med sig följande resonemang: En stor galt som har vant sig vid att skada hundar, bör fällas. Ett pass som under en drevjakt inte fungerar alls, bör flyttas.
