Silvana Lindgren Majander sitter i Jägarnas Riksförbund, JRF:s, förbundsstyrelse, där hon bland annat är ansvarig för den vetenskapliga granskningsgruppen. Men hon har också personlig kunskap om hur dovvilt påverkar både jakten och lantbruket.
– Det här är en klassisk jordbruksbygd, men de flesta bönder har försvunnit. Inom ett stort område finns i dag bara tre bönder kvar, som framför allt odlar spannmål. Nu är skadetrycket så hårt att dessa lantbrukare menar att det snart bara finns ett alternativ kvar, att lägga ner verksamheten. Skälet är skadorna som vilt orsakar. Visst är vildsvinen en del av det problemet, men under senare år har det framför allt handlat om dovhjort, säger hon.
Silvana bor i Enhörna, nära gränsen mellan Stockholms och Södermanlands län. Mitt i ett av landets växande dovviltsriken. Det hon berättar om lantbrukarnas problem bekräftas av statistik från bland andra Jordbruksverket. Skador orsakade av vildsvin minskade mellan 2020 och 2023, medan skador av dovvilt ökade rejält. På tre år ökade skador orsakade av dovvilt med en tredjedel till just under 40 000 ton spannmål 2023.
Kan slå ut hela skördar lokalt
Men den siffran är utslagen över hela landet, över alla bönder som odlar spannmål. Lokalt kan hjortarna näst intill slå ut hela skördar. Och om vi går lite längre tillbaka i tiden, för att se vad som hände mellan åren 2014 och 2020, blir bilden av hur dovhjortens utveckling ser ut ännu tydligare.
Sammanlagt för alla spannmålsgrödorna inklusive majs trefaldigades skador orsakade av dovvilt under dessa sex år, från 9 500 ton till 43 000 ton. I slåttervall ser det ännu värre ut, där ökade skadorna trettonfaldigt under samma tidsperiod, från 3 000 ton till 43 000 ton.
Dessutom, menar Jordbruksverket, är mörkertalet stort. Många lantbrukare räknar med en viss andel skador i spannmål, slåttervall och andra grödor. Allt som händer anmäls helt enkelt inte, ganska mycket skador går under radarn.
– Det är ingen tvekan om att antalet dovvilt måste minska, och minska stort, menar Silvana Lindgren Majander.
Inventering och ökat jakttryck
I det älgskötselområde där Silvana jagar hölls ett möte. Man beslutade om två saker. Dels en inventering, dels ett ökat jakttryck.
– Vi gjorde ett försök med en samtidig syninventering en kväll efter jaktsäsongen på 9 000 hektar och räknade ihop ungefär 800 dovvilt. Det är inte en säker inventeringsmetod, men resultatet är tydligt. Vi har mycket dov på markerna.
Efter det satsade jägarna. Följande säsong sköts i runda slängar 500 djur.
– Det har förmodligen minskat skadorna i böndernas grödor en del, men hur mycket vet vi inte. Säkert är att vi måste behålla ett hårt jakttryck under lång tid, säger Silvana.
Dovvilt har en jämförelsevis snabb reproduktionstakt. Finns det 100 vuxna hindar i ett område i vinterstam, om födotillgången har varit bra, så innebär det generellt nästan lika många kalvar. Hälften av avkomman är hondjur, och så vidare.
– Vilket i praktiken betyder att vi inte bara behöver hålla ett relativt hårt jakttryck under en period, finns det gott om dovvilt så måste jakten anpassas till stammens storlek hela tiden.
Lyssna på lokal kunskap
Silvanas älgskötselområde ligger i Stockholms län. Där har inte länsstyrelsen, menar hon, insett att det krävs beslut om skyddsjakt i stor skala i växande gröda.
– I andra län, som i Södermanland och Östergötland, finns beslut om allmän skyddsjakt på flera tusen dovvilt. Där har man insett att skadetrycket är alldeles för stort och att avskjutningen under ordinarie jaktsäsonger inte räcker för att minska stammarna. Här i vårt län går det tyvärr långsamt. Man lyssnar inte på lokala krafter där kunskapen om hur det faktiskt ser ut i verkligheten finns.
Det där är en av JRF:s käpphästar. Kunskapen finns regionalt och lokalt, bland jägare, bönder och andra bofasta som kontinuerligt rör sig i skog och mark. Den kunskapen måste vara grunden i alla former av förvaltning av det vilda.
– Här i Stockholms län har det fattats enstaka beslut om lokal skyddsjakt. Det kan handla om tio djur här och tio djur där. Det är förstås bra, inte minst eftersom vi stör bort djuren från grödorna samtidigt som vi skyddsjagar. Men som det ser ut nu skulle länsstyrelsen behöva lyssna på de höga röster som talar om det stora behovet av att minska antalet djur. På andra sidan länsgränsen, i Södermanland, ska 2 000 dovvilt skjutas under skyddsjakt till och med nästa sommar. Här, där behovet är precis lika stort, är vi hänvisade till ordinarie jaktsäsong.
Begreppet skyddsjakt
Man ska inte missförstå begreppet skyddsjakt, menar Silvana Lindgren Majander.
– Skyddsjakt handlar om att ge oss möjlighet att reglera en viltstam för att det måste göras, inte för att det är trevligt att jaga. Det handlar om effektivitet och tid. Under skyddsjakt är ett antal mörkerhjälpmedel tillåtna, och det är framför allt i mörkret som hjortarna rör sig i grödorna. Att helt kunna reglera stammen i mina marker enbart under jaktsäsongen kommer att ta många år.
Egentligen, menar Silvana, är vägen till lösningar enkel.
– Skyddsjaktsnivåerna bör anpassas till hur stora problemen faktiskt är för lantbrukare och skogsägare. Förvaltningen bör vara lokal. Jägare som är ute i markerna ofta har en bra bild av hur det ser ut, precis som bönder och skogsfolk. Ingen vill få bort allt vilt ur skogarna, men alla vill ha en balans. Finns den lokala kännedomen och viljan till lokalt samarbete, ja då finns också lösningarna där.
Stigande jaktarrenden ett problem
Just det där, menar Silvana, borde beslutsfattande myndigheter inse. Men hon ser också ett annat, växande problem.
– Jaktarrendena går upp, många marker läggs ut på anbud. Inte sällan för det med sig att jägare som lägger det högsta budet, som får arrendet, inte bor nära jaktmarken. Det för naturligt med sig en minskad lokal kännedom, men framför allt blir det svårt att vara ute ofta för att upprätthålla ett hårt jakttryck när det verkligen behövs.
Det där problemet ser likadant ut i många delar av landet. Hur ser lösningen ut?
– Samarbete och kommunikation. Årliga inventeringar av alla just nu intressanta viltslag inom exempelvis älgskötselområden, ökad gemensam kunskap om hur vilt lever, fungerar och reproducerar sig. Ett enkelt och för alla begripligt regelverk. Men återigen, alla åtgärder som sätts in för att reglera viltstammar ska vara lokalt förankrade i verkligheten.
Tror du att ni kommer att kunna lösa de skadeproblem dovvilt orsakar där du jagar?
– Ja, om vi får de verktyg som behövs och där ligger en allmän skyddsjakt högt på listan. Men det är bråttom, säger Silvana Lindgren Majander.
