Tack för din fråga! Som du konstaterar så har jakten förändrats något enormt under de senaste decennierna. Nya viltarter har tillkommit. En del viltarter har minskat medan andra har ökat över tid. Även jägarkåren har förändrats och där ser vi bland annat en mer urbaniserad jägarkår än för några decennier sedan. Alla förändringar ställer krav på anpassning av både lagar och regler och inte minst etik från jägarkåren.
Du ställer en fråga kring vårbocksjakt och hur förbundet ställer sig i den frågan! Jägarnas Riksförbunds kärnvärden är att jägarna är ansvarstagande och kunniga och att besluten ska tas av de lokala jägarna så långt som det är möjligt. Vi är för långa generösa jakttider och att överlåta till er, lokala jägare, att bedöma hur viltstammarna, i det här fallet råbocksstammen, ser ut och ska förvaltas för att nå era mål. Om ni bedömer att det finns utrymme att skjuta någon bock på våren, så är det betydligt mer relevant än en nationell bedömning gjord av en myndighet och gällande över hela landet.
Vill du som medlem vara med och påverka till exempel jakttiderna, så får du gärna delta i till exempel årsmöten och skriva motioner!

Jägarnas Riksförbund verkar för att allmän jakttid ska införas på trana, och i andra hand verkar vi för att skyddsjakten ska utvidgas jämfört med nuvarande regelverk.
Tyvärr begränsas möjligheterna för tillfället av EU:s fågeldirektiv som inte medger allmän jakttid på trana utan den får endast skjutas genom skyddsjakt. Den dag som EU:s fågeldirektiv öppnas för revidering (när det nu blir) kommer vi naturligtvis att påpeka att de arter som har ökat väldigt kraftigt – till exempel trana, sångsvan och skarv – måste få jagas genom allmän jakttid. Till dess är vi tyvärr nödgade att jobba med skyddsjaktsreglerna.

Jag kommer inte att kunna ge dig ett konkret svar – för att veta exakt hur rättsväsendet ställer sig måste frågan nämligen prövas i domstol. Men jag kan resonera lite kring den.
Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Motordrivet fordon får inte heller användas för att ”söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt från att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar”.
Jag känner till ett äldre rättsfall där en jägare nyttjade bakluckan på sin kombibil som tak vid regn och från detta ”pass” fällde en älg. I det fallet gjorde domstolen bedömningen att bilen inte hade fyllt någon annan funktion än det jakttorn som bilen stod parkerad vid, han hade alltså inte någon särskild fördel av bilen i förhållande till vad han hade haft om han hade suttit kvar i passet.
I det här fallet är det ju glasklart att jakt sker från det motordrivna fortskaffningsmedlet, i och med att tältet sitter fast på taket. Å andra sidan fungerar ju inte bilen vid det tillfället som ett fortskaffningsmedel och inga fördelar har tillskansats jämfört med till exempel ett torn. Möjligtvis kan man också anta att fordonet avleder viltets uppmärksamhet från den som jagar.
Sammantaget är det inte givet att det är otillåtet, men det finns en del saker som pekar på att det är det. För att få ett helt säkert svar krävs dock att ett ärende prövas i domstol.

Precis som det svar du har fått från Naturvårdsverket är definitionen av ”öppen terräng” något flytande. Sådana exempel finns det gott om i lagstiftning, till exempel att ”sugga som åtföljs av randiga eller bruna små kultingar” är fredad. Vad är ”åtföljs av”? Vad är ”små”? Betyder det här att sugga som åtföljs av fläckiga smågrisar är lovlig, eftersom de varken är bruna eller randiga?
När en lag inte är helt tydlig, vilket tyvärr väldigt få lagar är, lämnas det upp till förarbeten (propositioner) och tidigare domar (rättstillämpning i form av prejudikat) att avgöra vad som är tillåtet eller inte enligt lagen.
I Sverige kan man inte begära förprövning av brottmål så det är tyvärr svårt, för att inte säga omöjligt, att direkt svara på vad som är lagligt eller inte när en gränsdragning ska göras. Det är också viktigt att se till syftet, vilket i det här fallet är att termiska produkter har en begränsning såtillvida att grenar, buskar och gräs kan hindra värmestrålningen och därmed göra att det inte tydligt framgår i siktet vad som finns bakom. Exakt var gränsen går är dock omöjligt att säga utan att ett sådant fall får prövas i domstol, vilket det sannolikt är få som är intresserade av att göra.
När jag själv står inför en gränsdragning eller gråzon och funderar över om det jag vill göra är på rätt eller fel sida om en gräns brukar jag ta det säkra före det osäkra och se till att vara på, vad jag själv bedömer, rätt sida gränsen med god marginal. Ett bättre svar och tips är tyvärr svårt att ge.

Först och främst spelar det roll vilket län du bor i. Om du håller till i till exempel Sörmland finns det ganska generella och generösa skyddsjaktbeslut kopplade till dovhjort i växande gröda, så om du har odlad mark kan du börja med att se över dina möjligheter därigenom.
Annars behöver du kontakta din länsstyrelse och se hur du kan gå till väga för att söka skyddsjakt. Många länsstyrelser har webbaserade ansökningsformulär och det är relativt enkelt att söka skyddsjakt därigenom. Om du beviljas skyddsjakt finns också möjlighet genom Naturvårdsverkets föreskrifter att skjuta nattetid med hjälp av mörkersikte eller rörlig belysning. Du behöver alltså bara ansöka om möjlighet att jaga även under dygnets mörka timmar, tillstånd att använda hjälpmedel finns redan i andra regelverk.

Det stämmer att man tidigare fick använda bandspelare eller liknande vid jakt efter till exempel svartfågel. Denna möjlighet är sedan länge borttagen och regleras i jaktförordningen bilaga 5, som säger:
”Förbjudna medel eller metoder för fångst eller dödande av fåglar
Användning av snaror, lim, krokar, bandspelare och elektriska eller elektroniska anordningar med förmåga att döda eller förlama.”

Du behöver inte göra om provet utan det gäller fortfarande. Du kan enkelt logga in på din profil på jägarregistret och se vilka delprov som du har fått godkänt på.
Ett tips är dock att du läser på lite innan du börjar jaga, då en del lagar och regler har förändrats under den gångna tiden.

Det är svårt att ge ett rakt och enkelt svar för det är många olika aspekter som avgör vad som är bäst, man får helt enkelt se till varje enskild situation.
Ett djur som är bra skjutet, alltså i träffområdet, och därmed urblodat och som sedan är urtaget kort efter skott och på ett hygieniskt vis transporterat till ett slakteri ger bästa förutsättningar för att bli bra kött. Om ingen ytterligare nedsmutsning har skett behöver ett sådant djur som regel inte sköljas ur, men om det är mycket blod efter skottrensning kan det torkas bort med rent papper.
Ett djur som däremot är skjutet bakom mellangärdet och har smutsats ner av vom och maginnehåll, eller som har smutsats ner väldigt i samband med transporten ur skogen, kan behöva hanteras på andra vis. I första hand är det normalt klokast att skära och torka bort sådan smuts, men i vissa fall kan det även vara att föredra att skölja med rent vatten. Allt beror på hur smutsigt det är och hur förutsättningarna ser ut i övrigt, med till exempel tillgång till kylrum.
Det finns några enkla tips för att få det så bra som möjligt:

• Ett djur bör tas ur så snart som möjligt, helst inom en timme. Under den varma årstiden kan det dock finnas många flugor, som gärna lägger ägg direkt när de får möjlighet, och en sådan situation kan göra att det ibland är bättre att vänta tills man är i slakteriet – även om det innebär att djuret får vänta lite längre på urtagning.
• Bakterier frodas i varm och fuktig miljö. Om man tillför vätska, genom till exempel att skölja, skapar man en gynnsam miljö för bakterier. Det kan till viss del kompenseras av kyla och en i övrigt torrare miljö.
• Kött förstörs inte om det blir nedsmutsat, men det ställer andra krav på tillvaratagandet. Till exempel kan hängningstiden behöva anpassas om viltet är dåligt skjutet eller har blivit smutsigt i transport.
• Vatten och ättika i en sprayflaska kan användas om vissa partier är nedsmutsade. Då skapas en miljö där bakterier inte trivs, vilket kan bromsa bakterietillväxten men inte stoppa den helt.
• Det bästa hjälpmedlet för att se om kött har blivit dåligt i samband med hängning är näsan. Surt kött luktar väldigt illa medan moget och välhängt kött enbart luktar kött.
• Om en slaktkropp har börjat lukta lite illa betyder det inte att den behöver kasseras i sin helhet. Det kan ha börjat surna kring skottskador eller blodiga partier men annat kött kan vara i bra skick. Skär loss bit för bit och lukta så kommer du att känna skillnaden mellan bra och dåligt kött.

Som du skriver har det under senare år tyvärr skett en del incidenter där hästar och kor har misstagits för vildsvin. Det är väldigt beklagligt. Men huruvida det har använts termiska sikten vid dessa tillfällen har jag ingen kunskap kring.
Vad jag vet är att man sedan 2019 har fått använda termiska sikten vid jakt efter vildsvin. Och använder man sitt omdöme så minskar risken avsevärt för att felskjutningar ska inträffa. Precis som med andra sikten, och ens vapen, är det också viktigt att man tränar och är väl förtrogen med sitt sikte när skarpt läge uppstår.

Det är svårt att sätta fasta gränser för temperatur eftersom det är mycket annat som påverkar också, men väldigt grovt (och det här är inte en universell sanning utan en grov riktlinje) kan man säga att kallare än 15 minus och varmare än 15 plus är sådana temperaturer då man i alla fall bör fundera på hur man ska bedriva jakt. Det kan ju vara så att man använder hundar som inte förföljer så långt eller till och med bedriver folkdrevsjakt eller vakjakt för att anpassa sig till värmen.
Det är viktigt att komma ihåg att kyla och värme inte bara påverkar hunden utan även viltet. En älg, till exempel, är dålig på att hantera värme och redan runt 15 grader har den svårt att tåla någon större ansträngning. Jag finner själv att diskussionerna ofta mer handlar om hundarnas välmående och att älgen på något vis glöms bort i ekvationen.

Det stämmer att viltvårdsgruppen i alla fall är pausad tills vidare. Dock så fortsätter JRF att erbjuda dagsjakter för nya jägare på olika marker och med olika samarbetspartner. Vi annonserar om dessa i våra sociala medier, så håll utkik där!

Det finns ingen åldersgräns för att delta vid jakt utan man kan vara hur ung eller gammal som helst.
De begränsningar som finns gäller endast att äga eller låna skjutvapen, då måste man vara minst 15 år för att få uppsiktslåna och 18 år för att äga vapen.
Om du är under 18 år och inte har eget vapen behöver du inte heller lösa statligt jaktkort, vilket annars är ett krav för alla som deltar i jakten och tänker ta del av bytet.

Ja, man får placera en fälla på den marken. Men, precis som du skriver, är gränsen hårfin för att man överutnyttjar marken och exakt var gränsen går är inte solklart.

Det som inte är tillåtet, ordagrant, står att läsa i jaktlagen § 31: ”Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar.”
Ett släp är inte ett motordrivet fortskaffningsmedel så per definition finns inga hinder för att bedriva jakt från ett släp. Det gäller naturligtvis under förutsättning att släpet inte framförs av en bil vid tillfället.
Det är inte ovanligt att ett torn ställs på en släpkärra och ställs ut i samband med jakt i spannmål eller liknande. Om bilen används för att köra fram släpet, och släpet sedan sitter kvar på bilen, är det mer otydligt vad som gäller. Det skulle gå att resonera som så att bilen används för att avleda viltets uppmärksamhet, vilket ju inte är tillåtet. Det skulle också gå att motivera med att bilen bidrar till möjligheterna att söka efter vilt, vilket inte heller är tillåtet.
Sammantaget är det tveksamt om det är en god idé att låta släpet sitta kvar på bilen när jakten bedrivs, men att ställa av släpet och jaga vid ett annat tillfälle är tillåtet.

I Sverige finns det faktiskt ingen åldersgräns för själva jakten. Vem som helst kan, till exempel, sätta upp en slagfälla och jaga mink (givet att man har jakträtt).
Det som däremot är begränsat är lån av skjutvapen, och för det gäller att personen måste vara 15 år fyllda och att personen som äger eller har rätt att inneha vapnet har uppsikt över det. Med det brukar man mena att personen ska vara så pass nära att denne kan ingripa rent praktiskt om något håller på att hända, alltså inom någon meter från den som lånar vapnet.

Din olycksfallsförsäkring och ansvarsförsäkring som ingår i JRF-medlemskapet gäller vid jakt i alla länder i världen förutom USA och Kanada.
Det finns ofta egna regler för respektive land som du behöver kolla upp före resan. För exempelvis Tyskland så krävs det att du har en ansvarsförsäkring som gäller i sex månader efter vistelsen där. Ditt medlemskap sträcker sig till årsskiftet och det försäkringsbevis som du får ut från Jägarnas Riksförbund är begränsat till den tid som ditt medlemskap är giltigt. För att kunna jaga i Tyskland i höst behöver du alltså betala medlemskap även för 2025 redan nu. Då kommer din försäkring att gälla även för 2025 och fungera för din jakt i Tyskland i höst.
Du kan gå in själv och betala för nästa år direkt i förbundets medlemssystem och där ladda ner ditt försäkringsbevis.

Det du har skjutit kan vara en fågel som är ringmärkt som en del av en övervakning av vilda fåglar. Årligen ringmärks ganska många fåglar, och tack vare att fynden rapporteras in (antingen genom att ringmärkningarna syns på levande fåglar eller genom att fåglar med ringmärkning skjuts eller hittas döda) kan vi lära oss mer om fåglarnas rörelsemönster och liv. En ringmärkt fågel kan du rapportera till Naturhistoriska riksmuseets ringmärkningscentral.
Eftersom det är en duva som du har skjutit finns dock risken att det är en brevduva. En brevduva är en tamfågel och de används bland annat vid tävlingar, men flyger ibland fritt även utanför tävlingar. Om det är en brevduva som du har fällt finns möjlighet att söka rätt på ägaren genom ringlistan på Svenska Brevduveförbundets webbplats, där vissa ägare har registrerat sina uppgifter så att det går att koppla serienumret på ringmärkningen till en specifik ägare.

Skyddsjakt är all jakt som inte sker i enlighet med gällande jaktlagstiftning. Skyddsjakt kan antingen ske genom myndighetsbeslut eller på eget initiativ som regleras i jaktförordningens bilaga 4.
Skyddsjakt kan också bara gälla arter som omfattas av jaktlagstiftningen, alltså alla vilda däggdjur och fåglar. Kräldjur, fiskar och insekter kan alltså inte vara föremål för skyddsjakt.

Några exempel på skyddsjakt kan vara:

• Jakt på grågäss i växande gröda under våren och sommaren.
• Jakt på dovhjort i växande gröda nattetid, även under i övrigt lovlig jakttid.
• Jakt på björn som river renkalvar.
• Jakt på gråsparvar som har kommit in i en matbutik.

När det talas om jakt efter vildsvin nämns ofta ordet ”skyddsjakt” som ett samlingsnamn för all jakt som sker i fält med växande gröda. Det är inte riktigt rätt benämning då det ju faktiskt är jakt under ordinarie jakttid (åtminstone under perioden 1 april–31 januari).
Den enda egentliga skyddsjakt som kan vara aktuell för vildsvin är jakt efter vuxna vildsvin under den period då de är fredade, när de trots det får jagas enligt jaktförordningens bilaga 4 i till exempel växande gröda.

Om det enda sättet att ta sig till sin jaktmark är att gå på annans mark får man göra det. Men då ska det inte finnas någon annan möjlighet, alltså att marken ligger insprängd i andra marker på ett sådant sätt att det till exempel inte går att köra bil dit.
Grundregeln är att man ska gå närmaste vägen till marken. Om det däremot är så att man vill gå över annans mark för att det är enklare, eller skapar bättre förutsättningar för jakten, så är det otillåtet utan jakträttshavarens tillstånd.
Det här regleras främst i jaktlagen § 35. Den har tolkats i omgångar, vilket har lett fram till den beskrivning som jag ger ovan.

Rättigheten att tillgodogöra sig dött vilt tillfaller jakträttshavaren. Det är ju, i grunden, markägaren om inte denne har valt att upplåta jakträtten till någon annan. Om du är både markägare och jakträttshavare är det i det här fallet inget problem.
Grundregeln (med undantag från vissa arter – statens vilt) är att vilt som ”omhändertas, påträffas dött eller dödas i något annat sammanhang än vid jakt” tillfaller jakträttshavaren, även utanför ordinarie jakttid. Detsamma gäller för vilt som har dödats vid legal jakt och som har dött i samband med en sammanstötning med fordon eller vid efterföljande eftersök.
Om du har någon form av avtal med angränsande mark där ni jagar ihop gäller i normalfallet att vilt som dör tillfaller jakträttshavaren där det dör – allt annat måste ni särskilt stipulera inför jakten. Även om ni har gått samman och jagar ihop gäller din rättighet att tillgodogöra dig vilt från till exempel trafikolyckor på den mark där du är jakträttsinnehavare.
Vilt som skadeskjuts och dör eller avlivas på annans mark tillfaller alltid jakträttshavaren där det dör.

När det gäller eftersök av skadat vilt finns det ett undantag från det i regelverket. Första stycket i paragraf 17 i jaktförordningen beskriver vad som gäller. Förenklat kan man säga att så länge man jagar ett skadat vilt och har kontroll på hunden är det okej att ha den lös för detta ändamål dygnet runt, året runt.
Så här lyder texten i jaktförordningen:
”17 § Vid all jakt får hund användas för spårning eller apportering av skadat eller fällt vilt, om hunden står under förarens kontroll. Trots 16 § första stycket lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, får en hund som står under sådan kontroll också användas för att söka efter vilt för att hindra att viltet kommer till skada, exempelvis vid slåtter, eller för annat viltvårdsändamål.”

Det är inte alls ovanligt att lodjur kommer när man sitter och lockar räv. Även de ser möjligheten till en enkel måltid och för det mesta är ju lodjuret större än det som har rivit haren, så de har ännu bättre förutsättningar än rävar för att stjäla bytet.
Om man ser lodjur eller lodjursspår, och i synnerhet om det är spår av flera lodjur, är det viktigt att rapportera det på skandobs.se. Det är på så vis som länsstyrelserna får information om föryngringar som de sedan kan bekräfta. Dessa föryngringar ligger till grund för beslut om licensjakt. Om vi jägare inte rapporterar in de föryngringar som vi ser blir det svårare att få licensjakt.
I ditt fall är det nog svårt att få länsstyrelsen att godkänna det som en föryngring eftersom det inte finns någon film eller annat som bekräftar observationen, men det är ändå viktigt att rapportera in den. Om det blir spårsnö under inventeringssäsongen är områden där det har inkommit rapporter sådana som prioriteras vid sökande efter spår.

Det är, som du beskriver, inte tillåtet att locka till sig vilt från annans mark. Det tydligaste exemplet på hur det kan gå till är genom utfodringsplatser, eller åtlar, som du beskriver. Vildsvin kan ju dock vandra långt (minst 5 km) under en natt i sitt födosök, vilket problematiserar situationen något då få marker är tillräckligt stora för att säkerställa att man inte lockar vilt från annans mark med en vildsvinsåtel.
Frågan har prövats rättsligt flera gånger, och lite vägledning står att finna i tidigare domar. Där har nämligen hänsyn främst tagits till fastigheternas storlek snarare än avstånd till närmsta granne eller vildsvinens beteende.
Fastigheter på runt 20–30 hektar har prövats och där har generellt åtling bedömts som otillåten mot bakgrund av att viltet lockas in från annans mark. Mot bakgrund av det ser jag det som svårt att bedriva åteljakt på en fastighet som du beskriver, som dels är liten och dels avverkad så att det sannolikt inte är mycket vilt som väljer att vistas permanent på marken utan snarare nyttjar den för genomresa eller födosök.
Men det enda sättet att få ett säkert svar på din fråga är att göra en rättssak av det – alltså att polisanmäla – och därigenom reda ut hur det förhåller sig gentemot lagstiftningen.

Jag tycker att det är bra att du ställer den här frågan, så att det inte finns några tveksamheter kring vad som gäller vid användning av denna typ av hund (reglerna är inte rasbundna).
Vid jakt efter friskt och oskadat vilt är det aldrig tillåtet för en hund att bita i viltet eller på annat sätt utsätta det för onödigt lidande.
Användandet av så kallade avfångningshundar beskrivs i Naturvårdsverkets föreskrift NSF 2023:8 kap 7:
”6 § Trots 16 § första stycket lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter får hund lämpad för ändamålet användas för att stoppa eller avliva viltet. Detta är tillåtet om det behövs för att förkorta viltets lidande eller för att människor och egendom inte ska utsättas för fara.”
Det är viktigt att komma ihåg att den här typen av hund endast är tillåten att användas på skadat vilt och enbart då det kan anses förkorta lidandet för viltet på ett effektivare sätt, eller vara säkrare för människor och egendom än att använda sig av geväret.
Det kan alltså finnas tillfällen när det är tillåtet att använda avfångningshund, men det bör aldrig ses som ett första alternativ.

I Sverige krävs det ett behov för att få inneha vapen. När det gäller jakt så är det i normalfallet en svensk jägarexamen som bekräftar det behovet.
Din far kan ansöka hos Naturvårdsverket om ett undantag för svensk jägarexamen, något som myndigheten i vissa fall efter att ha prövat ärendet kan bevilja. Det krävs dock en väldigt god anledning, samt att det kan styrkas att personen som beviljas undantaget besitter minst den kunskap som motsvarar en svensk jägarexamen.
I de flesta fall så blir jägare som flyttar till Sverige tvungna att ta svensk jägarexamen. Det är dessutom något som jag skulle rekommendera. För även om den tyska motsvarighet till jägarexamen är gedigen så berör den inte specifika svenska regler, traditioner och tankesätt.

Jag beklagar den tråkiga starten som du har fått på din resa mot jägarexamen.
När det gäller jägarexamen finns det inga regler kring vem som får utbilda nya jägare, utan kraven är att eleven måste klara jägarexamensproven för att få sin jägarexamen. Provens innehåll och regler bestäms av Naturvårdsverket och jägarorganisationerna sköter examinationen.
Vi på Jägarnas Riksförbund tar fram studiematerial för utbildningar och/eller självstudier med målet att eleverna som läser materialet ska få de kunskaper som krävs för att klara det teoretiska provet i jägarexamen. Sedan tillhandahåller vi skjutbanor över hela landet för skytteträning inför de praktiska proven.
Eftersom det anses viktigt att jägarkunskap ska kunna gå i arv, samt att självstudier ska vara möjliga, finns det inga regler för hur själva utbildningen ska gå till.
Mitt bästa tips inför framtiden är att försöka hitta referenser/recensioner på de kurser som du vill gå inom jakten, för att försäkra dig om att du får en utbildning som motsvarar dina förväntningar.
Lycka till.

Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om fångstmedel, NFS 2018:3, står följande att läsa i paragraf 36:
Utan hinder av vad som föreskrivs i 12a § första stycket jaktförordningen (1987:905) får fasan, rapphöna, gräsand, kråka, kaja, skata och tamduva (stadsduva) som fångats i enlighet med bestämmelserna i jaktförordningen, tillfälligt kvarhållas och förvaras i fångstredskap i syfte att locka och fånga frilevande fåglar av samma art.
Om fångsten inte avser andra skator, utan annan art, måste ett särskilt tillstånd meddelas från länsstyrelsen. Oavsett så ska lockfågeln ha väderskydd från ogynnsamma väderförhållanden, skydd från annat vilt såsom predatorer och tillgång till vatten och föda under tiden.
Svaret på frågan är alltså: Ja, man får använda en levande skata som lockbete i en fälla under vissa givna omständigheter.

De formella reglerna för jaktledarskap gäller enbart vid jakt efter älg, kronvilt och i förekommande fall stora rovdjur. Vid all annan jakt finns formellt inget krav på att ha en jaktledare, vilket får till följd att inga tvingande regler finns för vad en jaktledare ska göra. Eventuella regler som ni i ert jaktlag kommer överens om har därför ringa påverkan utifrån det juridiska perspektivet.
Ofta är det så att ett jaktlag eller en förening tillskriver en jaktledare större betydelse och mandat än denne har enligt förordningarna. Om man tittar på de formella bestämmelserna är en jaktledares ansvar inte så långtgående, utan det handlar främst om informationspunkter gentemot jägarna eller grannmarker samt att tillse att en eftersökshund finns på plats och säkerställa att avskjutningsregler inte åsidosätts (i grova drag).

Det finns i lagtext inga numerära begränsningar för hur många kalvar som man får fälla på oregistrerade marker. Det man har att förhålla sig till är jaktlagens fjärde paragraf där det står att man ska anpassa jakten efter tillgång på vilt. Det finns heller inga arealbegränsningar.
Var de faktiska gränserna går måste avgöras av domstol, men så vitt jag känner till har det aldrig varit uppe något fall kring jakt på oregistrerade marker.

Klövvilt och stora rovdjur har en särställning för eftersök, då det krävs att en särskilt tränad hund ska kunna finnas på skottplatsen inom två timmar från påskjutningen. Vidare finns en skyldighet för jägaren att informera jakträttsinnehavare om viltet går in på annans mark.
En annan särställning finns för vissa fågelarter och vissa jaktformer, där en apporterande eller markerande hund i vissa fall behövs. Mer om detta finns att läsa i paragraf 17 i jaktförordningen, där står exakt vilka arter det gäller.
Skyldigheten att utföra eftersök vid jakt regleras dock inte där, utan i paragraf 28 i jaktlagen. Där anges att om vilt har skadats vid jakt ska jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna
spåras upp och avlivas. Den skyldigheten gäller oavsett viltart och ställer stora krav på jägaren att utföra eftersök vid all jakt. Lagtexten klargör också tydligt att det alltid är jägaren själv som äger ansvaret för eftersöket.

Jag håller helt med dig om att provledare för jägarexamen är ett både viktigt och roligt uppdrag. Det är väldigt roligt att du är intresserad av det.
För att bli provledare kontaktar du den provbana som du vill vara knuten till. Om banan är i behov av fler provledare, och känner att du skulle passa i rollen hos dem, skickar de en nominering till kansliet och du får sedan börja din praktik.
När praktiken är klar, och den provledaransvarige på banan anser att du är redo, anmäls du till en central utbildning. Efter den ansöker förbundet om ett provledarnummer hos Naturvårdsverket och ett förordnande hos Polisen.

Den afrikanska svinpesten drabbar inte människor. Därför behöver inte kött från vildsvin testas för att se huruvida köttet går att äta eller inte.
Om ni däremot hittar vildsvin självdöda, eller om ni skjuter vildsvin som uppvisar några sjukdomssymptom, ska ni genast kontakta Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, på rapporteravilt.sva.se, så att de kan undersöka vildsvinet för afrikansk svinpest.
Vad gäller trikiner så är det inget formellt krav att testa vildsvin för att man ska få äta köttet. Men självklart ska man göra det, det är enkelt och kostar inte mycket, för att vara säker på att vildsvinen inte har trikiner. En trikininfektion kan överföras till människor, även om det är mycket ovanligt i Sverige.

Det varierar beroende på kroppsvikt, precis som för människor och andra djur.
Men om man antar att en fullvuxen älg väger 400 kilo bör den ha ungefär 40 liter blod, givet att blodmängden i kroppen hos en älg motsvarar den hos en häst. En uppgift som jag funnit på internet är att en älg kan ha cirka 38 liter blod i kroppen, vilket stämmer rimligt väl överens med vad jag tänker mig också.
Men, som sagt, en liten älg kommer att ha mindre blod och en stor älg kommer att ha mer blod.

Nej, markägare eller jakträttshavare har inte rätt att hindra dig från att utföra ett eftersök på deras mark.
Du är dock skyldig att, enligt paragraf 28 i jaktlagen, underrätta jakträttshavaren eller markägaren om att du tänker gå in marken för att göra ett eftersök. Om dessa personer endast kan nås med svårighet får Polismyndigheten kontaktas i stället. Underrättelseskyldigheten gäller, enligt lagen, endast älg, hjort och rådjur, men min rekommendation är att oavsett viltart alltid kontakta markägare vid eftersök för att undvika missförstånd.
När eftersöket är slutfört tillfaller eventuellt avlivat vilt jakträttshavaren där djuret dör.

Det du har sett låter helt klart som en så kallad ”korsräv”. En korsräv har normalt ett mörkt, eller svart, parti över ryggen och runt huvudet men andra färgvarianter kan absolut förekomma. Det är inte någon sorts ”korsning” med en annan ras, utan ordet beskriver snarare pälsens färgteckning. Det kan även förekomma rävar med andra färgvarianter, med mer mörkt eller mer ljust.
På det stora hela är det helt normalt att djur förekommer i olika färgvarianter, även om det kan ligga såväl mutationer som sjukdomar bakom det.
Det låter inte som att räven har skabb eller är sjuk, även om det naturligtvis är svårt att slå fast utan att själv ha sett räven. Om du vill fälla räven eller ej lämnar jag upp till dig. Men det är helt klart lämpligt att avvakta jakttidens start, då jag inte tycker att det låter som att det finns skäl att fälla räven enligt § 40c i jaktförordningen som reglerar avlivning av sjuka eller skadade djur.

Har du tagit över jakten på en mark där det är väldigt gott om dovhjort är det också rimligt att lyssna på markägaren om denne har stora skador. Dovhjorten förekommer ju i stora flockar och kan helt klart orsaka enorma skador på kort tid, så behovet av jakt – och eventuellt även skyddsjakt – är stort.
Om ditt syfte i första hand är att reglera stammens storlek är det på kalvar och hindar som fokus ska läggas. Eftersom vi vill fälla djuren jägarmässigt, alltså kalv före hind, och eftersom det kan vara svårt i en flock att reda ut vilken hind som går med vilken kalv, är det viktigt att hålla en så hög avskjutning som möjligt på kalv för att sedermera kunna fälla också hindar. Om kalvavskjutningen är låg blir normalt hindavskjutningen också låg, i alla fall om jakten sker på ett etiskt vis.
Om ditt syfte är att få fram stora handjur är det viktigt att handjuren faktiskt får komma upp i mogen ålder innan de fälls. För en dovhjort betyder det att de absolut inte bör skjutas före sju års ålder, men de får gärna sparas något år till. Att avgöra ett handjurs ålder på håll är dock svårt. Jag brukar snarare titta på hornens höjd än skovlarnas bredd, och om man har möjlighet att se stängernas grovlek kan det också skvallra om åldern. Vidare kan man, om man har flera djur att jämföra med, få viss ledning av djurets kroppsstorlek. För den ovana gäller dock endast en metod om man vill vara säker på att bara skjuta kapitala handjur – hellre fria än fälla. Handjuren lever ett hårt liv, även utan jakt, och många handjur dör av andra orsaker innan de blir kapitala. För den som vill fokusera på troféer är det därför klokt att inte fälla många handjur alls, utan i stället fokusera på att fälla få men stora.
Definitionerna mellan stång, halv- och helskovel är helt klart flytande och olika jägare gör olika tolkningar. Det har också att göra med vad man själv har för referensramar. Oftast är det ju endast relevant i samband med avskjutningsregler, som till exempel kan säga att stånghjort är lovlig men inte skovel. Då är det också lämpligt att jaktledaren tydliggör vad som menas med respektive begrepp, eftersom det inte finns någon tydlig regel.

Vildsvin kan bli betäckta väldigt tidigt, redan vid cirka sex månaders ålder kan de vara könsmogna. Eftersom vildsvin också kan födas när som helst på året, betyder det att det hela tiden är nya gyltor som blir könsmogna, även om merparten av brunsten sker under senhösten och de flesta vildsvin föds under vårvintern.
Det finns olika teorier kring varför vildsvin blir betäckta så tidigt, för de ska ju i normalfallet inte para sig förrän de är minst ett år gamla. En av de mer etablerade teorierna är att gyltan har förlorat suggan, och att suggan är det vildsvin i flocken som reglerar brunsten hos sig själv och de andra hondjuren och ser till att galtarna inte betäcker gyltor som är för unga. Det är just en teori, men den är inte alls orimlig med tanke på att vildsvin har komplexa sociala beteenden och ett tydligt matriarkaliskt förhållande i flockarna.
Även om det känns tråkigt att skjuta ett dräktigt djur är det knappast något som du kan lastas för i det här fallet. Vildsvinet var ju ett sådant som vi normalt ska skjuta, men ibland blir det på det här viset ändå. Om vildsvinet hade fått föda sina kultingar hade de fötts mitt under sommaren, vilket hade inneburit att kultingarna inte hade varit så stora när jaktsäsongen med hund börjar. Det i sin tur hade kunnat leda till andra tråkiga situationer framöver.

Årsstämman hos ett viltvårdsområde kan besluta om jaktens inriktning inom viltvårdsområdet. Det kan innebära att man till exempel beslutar om hur många vårbockar som ska fällas.

Reglerna för jakt från eller med motordrivet fordon gäller inte bara den som själv bär vapen, utan även andra som är med i jakten. Man kan till exempel inte ta en bil för att genskjuta ett drev eller gångstånd i syfte att skrämma tillbaka djuret i en annan riktning – bara för att man inte själv bär vapen. Däremot får ju bilen användas vid förflyttning under jakten, till exempel om jaktlaget byter såt, bryter för lunch eller andra förflyttningar.
Jaktlagen säger rent strikt att motordrivet fordon inte får användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt eller för att hindra vilt att undkomma eller avleda viltets uppmärksamhet från dem som jagar.
Om man tänker sig att en jakt med folkdrev går till ungefär enligt följande: Drevkedjan utgår från punkt A och går till punkt B där en passlina står. När drevkarlarna har nått punkt B vänder sig skyttarna 180 grader om, drevkarlarna får skjuts till punkt C och går därifrån tillbaka till punkt B. Då är min uppfattning att jakten inte har brutit mot något av de rekvisit som jaktlagen listar upp.
Om däremot fordonet används för att drevkarlarna ska komma i bättre läge för att genskjuta vilt som har observerats under jakten och gått åt något annat håll är det ju mer en fråga om gränsdragning. Det är svårt att ge ett generellt svar – ofta är varje situation unik, och det enda sättet att få ett definitivt svar är genom en rättslig prövning.

Jaktlagens paragraf 28 talar om för oss jägare att vi, när vi skadeskjuter ett vilt, är tvungna att göra det som krävs för att spåra upp och avliva detta vilt.
Det är dock bara om viltet är älg, hjort eller rådjur som lagen tar upp att vi måste kontakta jakträttshavaren, markägaren eller i sista hand Polismyndigheten när vi ska gå in på annans mark för att utföra eftersöket. Följaktligen gäller lagen inte vildsvin.
Jag vill ändå starkt rekommendera att du alltid tar kontakt med markgrannen innan du som jägare går in på dennes mark för att utföra ett eftersök, då det minskar risken för missförstånd och osämja och känns tryggare för alla inblandade.
Oavsett var eftersöket startar tillfaller viltet alltid jakträttshavaren på den mark där viltet till slut dör. Och det är din skyldighet att kontakta denna jakträttshavare, så att han eller hon får möjlighet att ta hand om viltet.
När det gäller att ta reda på vems mark det är, eller vem som är jakträttshavare, kan det ibland vara lite knepigt. Ett tips är att innan jakten börjar ta reda på så mycket information om markgrannarna som möjligt, via Lantmäteriet, kommunens markkartor eller genom att helt enkelt ringa runt bland grannar och jaktkamrater.

Dovhjortarnas (handjurens) kött kan ta smak under brunsten. Det verkar dock vara skillnad mellan individerna, och dessutom är vissa människor olika känsliga för smaken och lukten.
Brunstuppehållet för dovhjort gäller den 21 oktober–15 november, och under denna tid är inte handjuren lovliga. Jag har själv varit med och skjutit handjur både dagarna före och dagarna efter uppehållet utan att uppleva att de har haft någon påtaglig lukt eller smak. Samtidigt har jag skjutit handjur i september som jag tyckt har luktat illa. I år hörde jag den första brunsthjorten redan den 3 oktober, så helt klart är att tiden för brunst kan skilja sig kraftigt åt.
Det är tyvärr svårt att ge några generella rekommendationer när man kan vara säker på att köttet är bra. Jag tycker att ansvaret ska läggas på varje jägare att avgöra, och syftet måste naturligtvis vara att köttet ska vara bra och gå att ta rätt på. Om en jägare fäller ett djur där köttet inte är gott och därmed kasseras får denna jägare lära sig läxan och fatta ett annat beslut nästa gång.

Tack för din intressanta och högst aktuella fråga.
Jag vill börja med att klargöra att eftersök är jakt och att det inte är tillåtet att använda motordrivna fortskaffningsmedel vid jakt, enligt 31 § jaktlagen.
Det står dock i 28 § jaktlagen att ”jägaren ska vidta de åtgärder som krävs” för att hitta skadat vilt. Vid eftersök kan vi normalt sett använda motordrivna fordon om vi kan motivera det med syfte att förkorta viltets lidande, eller för att minska risken för att människor eller egendom kommer till skada vid eftersöket. Och i ett sådant fall skulle det sannolikt gå att motivera att även drönare kan användas. Det är dock viktigt att komma ihåg att det ska kunna motiveras med djurets lidande och säkerhet. Personligen kan jag inte komma på så många lägen där jag skulle ha valt en drönare för att utföra eftersök.
När det gäller trafikeftersöken rekommenderar jag att du pratar med din länsansvariga polis för att se vad myndigheten lokalt tycker om användandet av drönare i sin region, då du som trafikeftersöksjägare jobbar på uppdrag av Polisen.
Om det är så att du anser att det går att motivera användandet av motorfordonet drönare vid ett specifikt eftersök bör du också komma ihåg att läsa regelverket hos Transportstyrelsen för var och när du får ha en drönare i luften.

Det är helt och hållet en fråga som regleras mellan er som nyttjanderättshavare och markägaren. Jag rekommenderar er att ta kontakt med markägaren för att försöka få till stånd en sänkning av priset, vilket på flera sätt känns skäligt om det ni står ut med är en inskränkning utöver vad som kan förväntas inom ramen för till exempel normalt jord- eller skogsbruk.

Om ni ligger utanför kronhjortsskötselområdena är jakttiden 8/10–31/1. Ni får under denna tid jaga kron av alla kön och storlekar. Det här gäller enbart i Skåne län. Glöm inte att allt kronvilt som fälls ska anmälas till länsstyrelsen.

Det genomfördes ett större arbete i Livsmedelsverkets regi för att möjliggöra försäljning av vildsvinskött från jägare direkt till konsument. Ett flertal intresseorganisationer, däribland JRF, var inblandade i arbetet.
Resultatet blev ett förslag, som i JRF:s tycke var ganska krångligt men i alla fall tillät försäljning direkt från jägare till konsument. Förslaget skickades till regeringen för ungefär ett och ett halvt år sedan. Sedan dess har inte mycket hänt, och det är tyvärr fortfarande så att jägare inte får sälja vildsvinskött till sina vänner utan att det har passerat en vilthanteringsanläggning.

Det stämmer att man under fjolåret ändrade ett flertal jakttider, både kring vilka arter som får jagas, vilka datum man får jaga samt tider på dygnet när arterna får jagas.
För älgen har jakten tidigare avslutats i samband med solens nedgång. Denna tid har nu ändrats och man får jaga älg även en timme efter solens nedgång. Jakten får dock endast bedrivas som vak- eller smygjakt under tiden från solens nedgång och en timme framåt, således är det inte tillåtet att använda hund.

Du måste alltid ha skrivit godkänt på det teoretiska provet för att få gå vidare till de olika uppskjutningarna. Man kan grovt säga att uppskjutningarna är uppdelade i hagelgevär och kulgevär.
Om det är en älgstudsare som du vill ha så är den korrekta benämningen kulgevär klass 1. För att ha en godkänd examen för kulgevär klass 1, som är den högsta klassen av kulgevär, måste du efter godkänt teoriprov klara av säker kulgevärshantering och efter det momenten precisionsskytte och högviltsprov. Du behöver alltså inte skjuta upp för hagelgevär om den jakten inte intresserar dig.
När dessa moment är godkända kan du ansöka om vapenlicens hos Polisen.
Se gärna filmen om jägarexamen på Jägarnas Riksförbunds Youtube-kanal.

Det är en fråga som det är svårt att svara på utan att mer i detalj veta hur ditt ”jaktlag” är utformat. Grundläggande kan man säga att den som har jakträtten är den som beslutar hur jakten ska bedrivas. Om en enskild person har jakträtten (genom upplåtelse eller ägd mark) är det denna som beslutar hur jakten ska bedrivas – oavsett om det finns andra personer som också får jaga där (till exempel ett jaktlag).
Om det till exempel är en jaktklubb eller annan form av förening som har jakträtten är det upp till jaktklubbens stadgar att besluta hur jakten ska bedrivas.
Normalt uppdras det åt en årsstämma att fatta sådana beslut, men beslutet kan också lämnas åt styrelsen. Allt detta styrs av stadgarna som i sin tur beslutas av medlemmarna. Deltagande i en ideell förening (jaktklubb) är frivilligt och om man inte är överens med övriga medlemmar om villkoren för jakten, och inte kan förändra detta genom ett årsstämmobeslut, får man finna sig i majoritetens beslut eller välja att lämna jaktlaget.
Om det däremot handlar om ett viltvårdsområde, VVO, finns det en helt egen lag som styr hur jakten ska bedrivas, och vem som beslutar om det. Även i det här fallet gäller det dock att kontrollera stadgarna för att se vad som gäller.

Det är helt klart tillåtet att jaga från båt och kanot.
Det är även trevligt, spännande och kan vara väldigt effektivt att jaga bäver på detta sätt. I vissa sjöar och vattendrag är det i princip ett måste att jaga från båt eller kanot för att kunna komma åt bävrarna. Bävrar är, enligt min erfarenhet, inte så skygga mot faror som kommer från vattnet. Så det går ofta att komma in på ganska nära håll, vilket behövs då skott från båt eller kanot är svårare än skott från land.
Om båten (eller kanoten) är försedd med motor gäller, enligt jaktförordningen 20 §, att ”Jakt får bedrivas från båt försedd med motor under förutsättning att motorn är avstängd och minst en minut förflutit sedan motorn stängts av”.
Det betyder att motorbåt får användas vid bäverjakt också, men att man då måste säkerställa att motorn har varit avstängd i minst en minut innan skott avlossas. Detta gäller såväl bensin- som eldrivna båtmotorer.

Åtelkameror har varit tillåtna att använda utan särskilt tillstånd i några år. Det innebär dock inte att det inte är förenat med vissa krav. Den som sätter upp en åtelkamera måste göra en avvägning gentemot dataskyddsförordningen, GDPR, och behovet av kameran ska anses ha högre vikt än ett eventuellt intrång i den personliga integriteten. Eftersom en åtel inte är en plats där allmänheten har ett specifikt intresse av att befinna sig möter det inga hinder att i det här fallet sätta upp en kamera.
Du måste dock säkerställa att det finns en skylt i anslutning till kameran med information om att det finns en viltkamera i området, samt vem som genomför övervakningen och kontaktuppgifter. Det behöver inte nödvändigtvis vara en person som genomför övervakningen, utan det skulle kunna vara ett jaktlag eller liknande. Det är inte heller närmare definierat vad för slags kontaktuppgifter, utan det kan vara till exempel en mejladress.
Vidare får kameran bara sättas upp på mark som du äger. Om du arrenderar jaktmark behöver du markägarens tillstånd.
Det är klokt att montera kameran på ett sådant sätt att den inte i onödan fotograferar människor eller sådant som inte ska fotograferas. Om du ändå får bilder på människor, hundar, fordon eller annat som går att identifiera är det klokt att ta bort dessa bilder så snart som möjligt.

Reglerna för björnåtel är inte statiska utan de kan ändras från år till år. Därför är det viktigt att du kollar upp reglerna i just ditt län. Kontakta din länsstyrelse så kan de hjälpa dig.
I grova drag kan man dock säga att björnåtlar måste vara beviljade av länsstyrelsen för att få användas. Man får bara åtla med oprocessat foder såsom majs eller annat spannmål, alternativt vissa typer av animaliska produkter (till exempel trafikdödat vilt i begränsad mängd). Åteln får normalt bara vara aktiv vissa tider på året och måste, under övrig tid, städas undan.
Vidare finns normalt begränsningar för var åteln får ligga, och det måste vara ett visst avstånd till exempelvis vägar, hus och vandringsleder. Om åteln är beviljad får jakt bedrivas vid den. Men det finns normalt ytterligare begränsningar.
Vid jakt med hund får upptag på björn inte ske vid åtel, vilket har lett till stora problem de senaste åren. Många björnar som fälls har åtelmaterial i magsäcken, men vi vet också att björnar vandrar över stora ytor varje dygn. Det är alltså sannolikt att en björn besöker åtlar som varje jägare inte känner till. Det riskerar att sätta enskilda jägare i osäkra situationer, vilket är ett av skälen till att Jägarnas Riksförbund tycker att jägarna bör få använda åtlar som utgångspunkt även för hundjakt.

Det finns ingen lägsta ålder för att ta jägarexamen, så det kan du göra redan nu. Om din pappa köper ett jaktvapen kan du låna det när du fyller 15 år och uppsiktsjaga, och sedan kan du köpa det av honom när du fyller 18 år och söka egen vapenlicens.
Det är tillåtet att jaga med hagelgevär med pumpmekanism. Då gäller begränsningen att magasinet måste vara gjort på så sätt att man bara kan ha totalt tre patroner i vapnet (två i magasinet och en i loppet). I övrigt är ett pumphagel likvärdigt med andra hagelgevär utifrån ett jaktligt perspektiv.

Den som äger mark har, i princip, oinskränkt jakträtt på sin mark. Det spelar därmed ingen roll om marken är 1 000 kvadratmeter eller 1 000 hektar. Hur jakten kan bedrivas och vad som kan fällas där påverkas dock av fastighetens storlek och begivenhet. Inom detaljplanerat område får ju inte skott lossas, men viss fällfångst kan ändå bedrivas (till exempel slagfällor efter mink). Utanför detaljplanerat område får skott lossas och det förenklar onekligen jakten som då får bedrivas under de tider och regler i övrigt som gäller enligt jaktlagen och jaktförordningen.
Det som däremot begränsar jakten på tomter är dels begränsningen att man inte får locka vilt från annans mark och dels formuleringen att jakten ska anpassas efter tillgången på vilt. Att man inte får locka in vilt på tomten är ju enkelt att förstå, men vad betyder då att jakten ska anpassas efter tillgången på vilt? Jo, det betyder i grova drag att man inte ska fälla mer vilt än vad fastigheten bär eller föder. En tomt föder väldigt lite vilt, vilket ju ger en begränsad möjlighet till jakt. Å andra sidan finns vilt som orsakar skada, till exempel hare på fruktträd eller vildsvin på gräsmattor, och där kan antas att möjligheterna att bedriva jakt är större då det finns skyddsjaktbestämmelser som till viss del åsidosätter andra principer i jaktlagen.
Sammanfattningsvis finns det – strikt juridiskt – inga begränsningar på vilka arter som kan jagas på tomter, men det begränsas ändå av viss lagstiftning.

En jaktledare har inte formell rätt att kontrollera statligt jaktkort eller vapenlicens, utan rent formellt har jaktledaren endast som skyldighet att informera om att jägarna ska ha löst statligt jaktkort. Däremot kan ju jaktlag ha som princip att dessa papper ska visas upp för jaktledare, och jaktlagen kan då också ha egna repressalier för den som inte gör det (till exempel att personen inte får vara med vid jakten). Förutom vissa besvär som kan uppstå vad gäller jakträtt, i synnerhet om den som stängs av är markägare, är det normalt så som jaktlagen går till väga.
Sammanfattningsvis har inte jaktledaren möjlighet att kräva det, men det finns ändå möjligheter för jaktledaren eller jaktlaget att agera om någon inte visar upp papper på begäran, givet att det är överenskommet i förväg och att jaktledaren har mandat att fatta dessa beslut enligt antingen jaktlagets stadgar, beslut på årsmöte eller andra förutsättningar som ger denne juridisk grund att fatta beslutet.

Jägarnas Riksförbund har flera trofébedömare över hela landet. De finns listade på den här webbsidan: jagarnasriksforbund.se/jakt/trofebedomning. Kontakta gärna någon som finns nära dig för bedömning.

Lite vom i bukhålan på ett djur är absolut inget som gör att djuret måste kasseras, men det ställer lite högre krav på omhändertagandet för att köttet ska bli så bra som möjligt. När jag själv får djur som är bukskjutna brukar jag resonera enligt några grundregler:
• Torka och skär bort nedsmutsat kött – skölj inte.
• Flå djuret tämligen omgående efter skott, på det viset är det enklare att skära bort nedsmutsat kött runt in- och utgångshål.
• Dra, vid behov, ner hängningstiden och ha lite bättre uppsikt över djuret under hängningen. Om det börjar komma påväxt (mögel), torka eller skär bort det mögliga området.
Det kan absolut finnas skäl att frångå dessa regler och göra på andra sätt. Och det finns definitivt personer som gör på andra sätt, vilket kan vara precis lika bra. Det som jag har beskrivit ovan är hur jag resonerar kring kötthantering när skottet har tagit långt bak.

Tack för en intressant fråga som säkert inte är helt ovanlig då vår gräns mot Norge är ganska lång. Mig veterligen finns det ingen speciallagstiftning för sådana fall som du beskriver utan grunden är den vanliga jakt-och vapenlagstiftningen som finns i våra två länder. Det innebär att man måste ha korrekt dokumentation och jaktkort i det land där man ”jagar” när man kliver över gränsen. Det finns ju också en del skillnader som kan ställa till bekymmer, till exempel att ljuddämpare inte är licenspliktiga i Norge till skillnad från i Sverige.
Rent praktiskt är det ju lämpligt att redan innan jakten startar ha kontakt med jaktgrannarna på andra sidan gränsen och komma överens om att ifall djuret går över gränsen så får det andra laget ta över. Det kan ju, som du skriver, uppstå situationer då älgjakten pågår i ett land men inte i det andra. Då måste polisen kontaktas, vilket rimligtvis borde resultera i ett godkännande att man får fullfölja eftersöket.

För att svara på din fråga behöver jag veta mer om fastigheten. Ligger den inom ett vvo eller är den helt fristående?
Om fastigheten är fristående, och om den inte ligger inom detaljplanerat område och därmed är belagd med skottlossningsförbud, så kan du skjuta räven.
Om den ligger inom ett vvo råder andra regler, och då vänder du dig lämpligtvis till vvo:ts styrelse för att söka svar på hur du ska gå till väga för att skjuta räven.

Först och främst vill jag verkligen uppmuntra er att prova på toppfågeljakt. Det är en fantastisk jaktform och något som ställer jägaren inför spännande utmaningar. I norra Sverige finns det lokalt väldigt goda möjligheter att bedriva toppfågeljakt. Antingen genom att ni anlitar någon guide (googla så hittar ni jaktguider), eller genom att ni löser dagskort alternativt gästkort i något område.

De flesta skogsbolag – till exempel Sveaskog, Holmen och SCA – har områden där det går att lösa dagskort. Det är normalt väldigt enkelt och kostar (i alla fall jämfört med jakten i södra Sverige) relativt lite pengar. Sök på skogsbolagens webbplatser, så kommer ni säkert att hitta mark där det går att jaga.

Slutligen vill jag bara skicka med en liten uppmaning: Tänk på säkerheten. Det handlar dels om att man faktiskt vistas i avlägsna miljöer och i en väderlek som kan vara oförlåtande. Om skidornas bindning går sönder när man är någon mil från farbar väg kan en resa fort bli otrevlig.

Tänk också på begreppet ”kulfång” i samband med toppfågeljakt. Bara för att kulan lossas uppåt, och du därmed inte vet var den landar, är inte kulfånget oviktigt. Du ska bara lossa skott i en riktning dit du kan, med mycket stor sannolikhet, bedöma att inga människor vistas. Om du jagar i anslutning till samhällen måste du alltså tänka på vilka riktningar som skott är osäkra och inte lossa skott ditåt.

I jaktförordningen, som reglerar jakttiderna, finns det inget uppehåll i jakttiderna under julhelgen. Det är således full lagligt för dina vänner att jaga under juldagen.
Däremot finns det nog lika många traditioner som det finns jägare och jaktlag i Sverige, huruvida man ska eller inte ska jaga specifika dagar under julhelgen.
Själv kommer jag att skjuta en julhare på julafton innan firandet drar i gång hemma. Och för mig personligen är det tradition att inte jaga på juldagen.
Sannolikt är också annandag jul en av de större jaktdagarna i Sverige, då annandagsjakt är en tradition på väldigt många ställen.

Först och främst är det lämpligt, om man ska ägna sig åt hornrestriktioner, att man tydliggör vad som avses för räkningen. För älg uttrycks ofta att det gäller ett visst antal taggar på skjutsidan, men så beskrivs det alltför sällan för kronvilt. Enligt min uppfattning, om man ska ägna sig åt taggrestriktioner, är det antalet taggar på det horn som är mot skytten som ska räknas för att möjliggöra enkla beslut.

Sedan gäller frågan huruvida den avbrutna är en tagg eller ej. I det här fallet handlar det om två olika synsätt, dels huruvida det är en tagg enligt trofémätningsreglementet och dels om taggen i så fall bör räknas. För att det ska räknas som en tagg, formellt, måste den vara minst två centimeter lång och bredden (mätt från där stången börjar grovna både ovanför och nedanför taggen) får inte överstiga längden (mätt från samma linje).

Den här typen av avskjutningsrestriktioner brukar ju syfta till att vårda en population och kvotera avskjutningen mellan olika typer av djur. Det relevanta, tycker jag, är att se till hjortarnas hornanlag, och inte till huruvida de har slagit av en tagg eller inte. Den här hjorten har haft en tagg och bör därmed helt klart ses som en 16-taggare, även om den vid en trofémätning kanske endast skulle tillskrivas 15 taggar.

För framtiden bör ni klargöra, och protokollföra, vad ni avser gällande taggantalet (om det ska räknas på skyttens sida eller båda hornen) samt vad som avses med en tagg. Jag tycker själv att det är extremt olyckligt med böter och beslagtagna troféer, då det inte främjar samarbete och ärlighet.

I stället bör vi jägare, gemensamt, komma fram till eventuella riktlinjer och begränsningar och tillsammans vara stolta över att följa dem. När något går åt pipan, vilket det ju faktiskt gör ibland vid jakt, bör vi kunna använda fingertoppskänsla och hantera situationen i stället för att beröva en glad skytt en fin trofé.

Jägarnas Riksförbund ställer sig positiva till avlysningsjakt. Vi förespråkar i stor utsträckning frihet under ansvar, där vi anser att de lokala jägarna är de som har bäst kunskap om den lokala älgstammen. Det är då logiskt att jägarna ansvarar för och anpassar jakten utifrån sin kunskap.
Det finns stora likheter mellan avlysningsjakt från dag ett i ett älgskötselområde med den allmänna jakt som vi har på de flesta av våra klövviltsarter, till exempel på rådjur. Om man skulle vända på det och föreslå licenstilldelning på rådjur skulle detta förslag sannolikt mötas med stora protester.
En annan aspekt av frågan är att älgarna måste skjutas där älgarna finns. Det spelar ingen roll vilken tilldelning man har om det inte finns några älgar i området.

Det du beskriver heter ”grandler” eller ”en grandel” och är något som finns hos till exempel kronvilt. Hos rådjur är det betydligt mer ovanligt, men förekommer trots allt som en avvikelse hos vissa individer. Det är inget som påverkar rådjuren negativt, men helt klart något som gör trofén lite extra speciell och minnesvärd!

Inför de jakter där jag är jaktledare brukar jag trycka på att kulfång ska ske i mark, alltså inte i skog. På det viset känner jag mig trygg i att deltagarna inte lossar skott mot till exempel skog eller vass, med en ökad skaderisk som följd.
Som jaktledare har man ju också en möjlighet, och till viss del skyldighet, att se till att de pass som används också är anpassade för att kunna lossa skott med säkert kulfång. I de fall det inte finns ska man informera skytten om att det finns tveksamheter eller förbjudna skjutriktningar.
Något som kan försvåra kulfång är hårt underlag, till exempel is, frusen mark, asfalt, hårt packad grusväg eller berghällar. Vid sådana exempel kommer kulan med mycket stor sannolikhet att studsa med en ökad olycksrisk som följd.

Jag ska försöka svara på din fråga med hjälp av några olika teorier, erfarenheter och tankar. Men jag vill understryka att det inte finns mycket forskning i ämnet.
Även jag ser ett beteende av att älgar i dag är svårare att få att stå för våra ställande hundar, än om man går tillbaka kanske 20 år i tiden. Och jag tror absolut att varg kan vara en bidragande orsak till att vissa individer av älg, som kanske har varit jagade av varg tidigare, är svårare att få stopp på. Men eftersom vi får rapporter om fenomenet med ”springälgar” från hela landet, även där det normalt inte finns varg, tror jag inte att det är grundproblemet.
Varför står älgarna bättre i slutet av säsongen? Jag tror helt enkelt att det beror på att de har ”vant” sig vid årets jakt och folk i skogen, och att det ju längre jakten har pågått är färre jägare som går ut. De första älgjaktsveckorna är det väldigt många människor och hundar i skogen efter en för de flesta vilt ganska lugn sommarperiod. Jag tror att den plötsliga ”röran” gör älgarna stressade i början. Detta kan nog även till viss del förklara varför det ser lite olika ut i landet, då vilt på vissa platser är vana vid mycket rörelse i skogen året om medan andra får vara i fred förutom vid de större jakterna.
Jag tror också att det kan bero på att många av hundarna i dag, till skillnad från förr, inte är renodlade älghundar. Aveln har ändrats på de klassiska älghundsraserna till att passa olika typer av jaktmarker och annat vilt som till exempel vildsvin. Sedan är det ju så att om hundarna har svårare att ställa älgarna innebär det förmodligen att fler älgar än tidigare skjuts i rörelse med hund efter, och att man då belönar hundarna i att inte anstränga sig med att tvunget ställa älgarna. Det är dock svårt att veta vad som kom först, ”hönan eller ägget”. Skjuter vi älgar i fart för att hundarna i större utsträckning driver älg, eller driver hundarna oftare älg för att vi har skjutit för dem på det sättet?
Vi har ju jagat älg med ställande hundar i Sverige under väldigt lång tid och många av de älgar som dödas varje år skjuts under jakt. Och enligt min mening är det klart att älgen, precis som alla andra djur, ”avlas” på rätt beteende. Det vill säga om väldigt många älgar skjuts för att de står stilla när hundar skäller på dem, och de älgar som skenar i större utsträckning överlever och kan fortplanta sig, så ”avlar” vi ju fram ett beteende där fler älgar skenar vid kontakt med hundar. Jag tänker att det borde vara ungefär samma sak som att vi avlar på hundar med de egenskaper som vi vill ha. Till slut har rasen kommit dit vi vill.
Jag hoppas att mitt svar har gett dig någon form av förklaring till varför älgarna tycks ha ändrat sitt beteende.

Detta regleras i paragraf 31 i jaktlagen som säger:
”Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar.”
Att ta bilen för att passa om skulle sannolikt bedömas som att man genskjuter ett vilt och är därmed inte tillåtet. Det finns relativt många situationer som potentiellt skulle kunna rymmas inom denna paragraf och vara tveksamma. Man bör därför fundera över hur man använder bil eller andra motorfordon vid sin jakt.

Jakten på råbock under våren infördes efter Tjernobylkatastrofen, då några svenska län drabbades av radioaktivt nedfall. Det visade sig att rådjuren under hösten många gånger var oätliga då de hade skadliga halter av becquerel i kroppen, medan halten under våren var betydligt lägre. Dessa län har haft vårbocksjakt i mer än 30 år nu. Och det finns inga tecken på att rådjursstammen i dessa län skulle vara sämre, på grund av vårbocksjakten, än i andra län. Sannolikt kommer vi inte se någon större ökning av avskjutningen av råbockar sett till helåret. Däremot kommer en del av de bockar som skulle ha skjutits i augusti nu att skjutas i maj i stället. Vårbocksjakten ger också jägarna en möjlighet att ta bort bockar med dåliga anlag, vilket skulle kunna leda till en ökad kvalitet på rådjursstammen.

Grävlingsjakten startar, precis som förr, den 1 augusti. Däremot får man inte använda hund vid grävlingsjakt förrän den 21 augusti.
Även jag har sett på Facebook att det felaktigt har spridits uppgifter om att man inte får jaga grävling i början av augusti. Men det är sannolikt skrivet av personer som har missförstått, eller som är så vana att jaga grävling med hund att de inte reflekterar över att jakttiderna för en art ofta skiljer sig från de tider som man får använda hund.

Bockjakten får endast bedrivas med studsare i klass 1 eller klass 2, man får alltså inte använda hagelbössan vid bockjakt. Du får inte heller använda hund, utan jakten ska bedrivas som vakt- eller smygjakt.

Hundar ska generellt finnas med vid jakt efter fågel, såvida inte jakten sker på snötäckt mark eller från båt på öppet vatten med hjälp av vettar. Hunden behöver inte sitta med i själva gömslet under jakten, men den ska finnas tillgänglig.

För älg och kronhjort finns det lagkrav – i § 48 och § 54 i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt efter älg och kronhjort, NSF 2011:7 – på att det vid varje jakttillfälle ska finnas en utsedd jaktledare. Det gäller även för jakt efter en del större rovdjur, då krav på jaktledare brukar vara inskrivet i de särskilda beslut som ligger till grund för jakten. Detta krav finns dock inte för övrigt vilt, så ni kan fortsätta att jaga hare utan att utse någon jaktledare.

Det är inte definierat juridiskt vad som är en årsgris, eller årsunge som det står i förordningstexten. Det hela försvåras dessutom då vildsvinen kan få kultingar under hela året. Enligt JRF:s mening är ett vildsvin en årsunge ända fram till sin ettårsdag. Det är ju dock i praktiken helt omöjligt att avgöra om ett vildsvin är 364 eller 366 dagar gammalt.
En grov tumregel är därför att under uppehållet försöka undvika att skjuta vildsvin som uppskattas till en högre vikt än 50 kilo. Då kommer man med väldigt stor sannolikhet att hålla sig på rätt sida lagen. Det är heller inget konstigt att en årsgris har kultingar i magen, då de kan bli könsmogna och betäckta innan de har fyllt ett år.

Nej, det stämmer inte. Även vid skyddsjakt behöver du ha tillgång till en apporterande eller markerande hund om du jagar duva. På samma sätt behöver du kunna ha en eftersökshund på plats inom två timmar efter skottet, om du bedriver skyddsjakt på till exempel vildsvin eller hjort. Reglerna för hundanvändning är alltså lika, oavsett om det handlar om skyddsjakt eller jakt under allmän jakttid.

Det finns ingen klar definition av växande gröda. Dock kan man säga att i princip alla jordbruksgrödor anses vara växande gröda. Syftet med skyddsjakten är att de vilda djuren inte ska orsaka skador. Under stora delar av den tid som grödorna inte växer är det jakttid för hjortar och gäss som uppehåller sig på grödor. Det innebär att grödorna i praktiken är växande under perioden då skyddsjakt kan komma i fråga.

Det nya teoriprovet för jägarexamen är likadant som det gamla avseende typ av frågor, antal frågor och tid. Däremot skrivs det numera digitalt i stället för på papper. De gamla proven var begränsade till ett fast antal frågor som återkom och de nya proven bygger i stället på en större frågebank från vilken det slumpas 70 frågor i olika kategorier.
Provet är inte svårare så till vida att de nya frågorna är svårare än de gamla, men självklart ställer det nya provet höga krav på kunskap. Om du läser boken noggrant, mer än en gång, och använder dig av till exempel JRF:s frågebank för träning så har du goda chanser att klara provet.
När det är dags att skriva prov är det också bra att hålla sig lugn och metodiskt läsa frågorna. Ofta kan det finnas flera svarsalternativ som känns rätt, men det är bara ett av dem som är rätt. Läs frågorna och svaren noga, och sortera bort eventuella svarsalternativ som du direkt känner är felaktiga, så ökar du chansen att svara rätt.

Trots att det är uppehåll för jakten på vuxna vildsvin får man under vissa förutsättningar bedriva skyddsjakt på den enskildes initiativ. Om vildsvinen befinner sig på odlade fält eller i en anläggning, till exempel golfbana där de kan göra skada, får man under perioden 16 februari till och med 15 april även jaga vuxna vildsvin trots att de egentligen är fredade.

Rävsnarning bedrivs med hjälp av en fotsnara. När räven fastnar i snaran drar den med sig snaran som har med sig ett släpankare som lämnar ett spår i snön och till slut fastnar i undervegetationen. Jägaren kan följa spåret fram till där ankaret har fastnat och då avliva räven. För att få bedriva snarfångst på räv krävs, utöver jägarexamen, en utbildning i ämnet. Snarfångst efter räv får bara bedrivas i de fyra nordligaste länen i Sverige.

Det har under en längre tid pågått ett arbete hos flera myndigheter för att göra det möjligt för jägare att få sälja eller ge bort vildsvin och vildsvinskött till personer utanför det egna hushållet. Runt nyår presenterade Livsmedelsverket ett förslag på föreskrifter inom området. De innebär i korthet att jägarna ska få sälja tio urtagna vildsvin med päls på, samt tio styckade vildsvin. För att få göra detta ska jägaren ha genomgått en kurs samt bifoga ett godkänt trikinprov. I länen Uppsala, Västmanland och Gävleborg krävs även ett godkänt cesiumprov. Man ska också få lämna upp till 75 vildsvin till lokala livsmedelsanläggningar. För att leverera dessa ska man inte ha behövt genomgått någon utbildning och livsmedelsanläggningarna kommer att ansvara för provtagning.
Förslaget har varit ute på remiss och det kan tidigast börja gälla under hösten 2021.

Bäverjakt under vintern kan vara klurigt. I takt med att våren kommer och dagarna blir längre brukar chansen att få skott på en bäver öka.
Att veta var bävern har sin hydda och sina för tillfället mest aktiva matplatser underlättar jakten avsevärt. På eftermiddagarna brukar jag föredra att avvakta vid någon av matplatserna.
Se till att ha rätt vind. Bävern är väldigt känslig för vittring. Vänta tills bävern är på land för att minska risken för skadskjutning när den är i vattnet.
På morgnarna brukar bävrarna återvända till hyddan en stund efter att det har ljusnat. Bävrarna brukar dock vara aktiva en bit in på morgonen också. Givet att vinden är rätt går det att vara lite rörlig och söka bävern runt matplatserna innan man sätter sig vid hyddan och avvaktar.
Men bävrar är ganska utpräglade ”personligheter”. Vissa bävrar simmar in i hyddan under vattnet. Andra kan sätta sig på hyddan och putsa sig en stund innan de går in. Ge dig ut och spana när det våras, så blir det säkert en skottchans på bäver till slut.

Toppfågeljakt är en mycket trevlig jaktform som ställer höga krav på jägaren, både när det gäller förmågan att läsa av terrängen, känna det vilt man jagar och även att kunna avlossa bra skott.
Ha ett väl inskjutet vapen som du vet hur det träffar på olika avstånd, exempelvis 100, 150 och 200 meter. Eftersom skotthållen kan bli långa är det bättre att avstå skott om du är osäker. En avståndsmätare kan vara bra att ha med.
Glöm inte kikaren. Det är med kikarens hjälp som du upptäcker fågel som sitter inne i grenverket, eller dold av andra träd.
Se till att du kan navigera dig ut ur skogen. En gps eller karta och kompass är mycket viktiga för att inte riskera att gå vilse. Se till att ha en fulladdad mobiltelefon och att någon vet ungefär i vilket område som du tänker uppehålla dig.
Ta dig inte för snabbt fram i terrängen. Ju fortare du rör dig, desto större är risken att du inte hinner se en fågel i tid och stöten är ett faktum.
Passa på att njuta! Vintern i de norrländska skogarna är vacker.
Lycka till, eller skitjakt som man brukar säga, i den första toppfågeljakten.

Lagen anger förvisso att det endast är om skadade älgar, hjortar eller rådjur går över till annans jaktområde som jakträttshavaren eller markägaren snarast ska underrättas (jaktlagen paragraf 28). Det kan tyckas konstigt att vildsvinen är utelämnade ur den formuleringen, men det har sannolikt att göra med att jaktlagens huvuddel kom till år 1987. Då var vildsvinen inte så vanligt förekommande i landet som de är nu.
Om jaktlagen hade formulerats om nu hade troligen även vildsvin ingått i denna skrivelse.
Det betyder dock inte att det är en dålig idé att ringa markgrannen om ett eftersök går in på dennes mark. Jag går själv ogärna efter ett skadskjutet vildsvin in på någon annans mark utan att meddela det. Det har bland annat att göra med säkerhetsaspekten. De kan ju själva vara ute och jaga, men också för att undvika missförstånd eller andra tråkiga situationer. Dessutom är ofta markgrannar hjälpsamma och kan bistå med tips och råd för hur vildsvin eller andra viltarter brukar bete sig på deras jaktområde, vilket kan öka chansen att lyckas med eftersöket.

Det stämmer att regeringen har tagit fram ett förslag om utfodringsförbud. Det innebär i korthet att länsstyrelserna kommer att få möjlighet att förbjuda utfodring på en begränsad plats och under en begränsad tid – om förslaget blir verklighet. Man undantar dock åtlar för jakt.
Förslaget är nu ute på remiss och ska behandlas därefter. Tanken är att förslaget ska börja gälla vid halvårsskiftet 2021.

Det finns inga fasta gränser gällande till exempel antal hektar eller liknande, utan här måste jägarna använda sitt sunda förnuft. Enligt paragraf 32 i jaktlagen framgår att jakt med drivande hund inte får bedrivas på ett område som är så beskaffat att det kan förutses att drevet huvudsakligen kommer att gå fram över annans jaktområde. Detta betyder till exempel att jakt med hund efter hare på en ö som är exempelvis 30 hektar kan vara mycket lämpligt, då risken att haren lämnar ön och går till någon annans jaktområde i det närmaste är obefintlig.
I lagtexten omnämns dessutom endast drivande hund, varför hundar av ställande typ inte direkt omfattas. Det betyder dock inte att det automatiskt är fritt fram att släppa en ställande älghund på mindre marker. Även om de inte direkt pekas ut i lagen är det rimligt att anta att även ställande hundar ska behandlas på liknande sätt.
För att då avgöra om det får jagas med hund eller ej gäller det att titta på markens arrondering, hundens jaktsätt och vilken viltart som man ämnar jaga. Därifrån ska jägaren bedöma om det kan förutses att drevet huvudsakligen kommer att gå fram över annans jaktområde. Om jägaren kan förutse detta får inte hund släppas. Notera att det inte endast gäller markens storlek, utan även andra frågor om markens arrondering. Går det att förutse att drevet huvudsakligen kommer att gå fram över annans mark spelar det ingen roll om jaktmarken är 10, 100 eller 1 000 hektar. Det är likväl inte tillåtet.

Den generella grundregeln för allt vilt är att det fällda viltet tillfaller jakträttsinnehavaren. Älgen är dock lite speciell då den räknas som statens vilt. För att få tillgodoräkna sig en älg som påskjutits på annan mark, men fallit på din fastighet, måste två saker vara uppfyllda. För det första ska du ha jakttid kvar, och för det andra ska du ha tilldelning kvar.
Har ett lag i ett älgskötselområde, ÄSO, skjutit på en vuxen älg som går in och lägger sig på din jaktmark, och den marken är oregistrerad, tillfaller älgen staten.
Endast kalv är lovlig på oregistrerade marker. Hade det varit en kalv, och det fortfarande är jakttid, tillfaller kalven dig.
Om ett ÄSO påskjuter en ko, som dör på din mark, och du har ett licensområde beror det på om du har kvar djur på licensen.
Några länsstyrelser beslutar även om könskvotering. Har ni ett hondjur kvar på licensen tillfaller kon er, annars tillfaller den staten.
Om grannlaget skjuter på en älg, oavsett storlek och kön, och den dör på er mark och ni tillhör ett ÄSO tillfaller älgen er, eftersom avskjutningen inom ett ÄSO får lov att variera.
Det laget som skjuter på älgen ska avräkna den från sin tilldelning, men den som tillgodogör sig älgen ska betala fällavgift.

Vad som är en tagg och vad som inte är en tagg betraktas ofta väldigt godtyckligt. Inom trofémätningen används ett koncept som har tagits fram av CIC för att avgöra om något är en tagg eller inte. Någon formell juridisk tolkning finns inte, men när jag får frågan brukar jag hänvisa till CIC:s tolkning.
Enligt CIC ska längden på taggen överstiga längden av taggens bas och dessutom vara minst två centimeter lång för att räknas som en tagg. Basens längd får man genom att dra ett streck mellan de ”vågdalar” som ligger på var sida om taggen. Om det är så att taggen är den första eller sista på stången drar man i stället ett streck som går i 90 graders vinkel mot stången för att ta reda på basens längd.
Vid den händelse det blir en diskussion om en älg har varit lovlig att fälla eller inte skulle jag i varje fall falla tillbaka på den definitionen, eftersom det inte finns någon annan som är vedertagen. Alla dessa regler kring taggrestriktioner och liknande har tyvärr den effekten att de ofta skapar osämja mellan jägare och det är synd. Därför tycker jag inte att regler om taggrestriktioner ska utformas som hårda gränsdragningar utan i stället diskuteras fram emellan jaktlagen och sökas i samförstånd, vilket också gör att felsteg enklare kan tolereras. Huruvida en älg som fälls i september har tio, elva eller tolv taggar torde inte spela någon större roll i vare sig det korta eller långa perspektivet.

Polen är ett av de länder i Europa som är drabbat av afrikansk svinpest. Smittan finns inte i hela landet, men fläckvis. För ungefär ett år sedan uppstod bland annat ett lokalt utbrott nära tyska gränsen, men Polen har haft smittan i landet under en längre tid.
Jagar man i områden som har afrikansk svinpest rekommenderar Jordbruksverket att man noga rengör kläder och utrustning vid hemkomst.

En jaktledare har formellt väldigt lite ansvar, om man tittar strikt på det juridiska. Däremot tillskrivs ofta jaktledaren många fler ansvarsområden som ofta är relevanta för att jakten ska flyta på smidigt. I de flesta jaktlag, vare sig de ingår i viltvårdsområden eller fungerar som enskilda jaktlag, väljs jaktledaren på en årsstämma eller liknande. Det är därför genom årsstämman som du kan arbeta för att byta ut jaktledaren.
Om jaktledaren gör något som åsidosätter säkerheten, eller för den delen begår några formella felaktigheter, kan det vara lämpligt att ta kontakt med markägaren och informera om detta. Även om det är deltagarna i jaktlaget som (normalt) väljer jaktledare kan självklart mark-
ägaren ha en åsikt om det är så att något faktiskt går fel till.

Livsmedelsverket släppte i slutet av augusti en rapport där man hade gjort en undersökning av färs från älg och vildsvin på några av landets vilthanteringsanläggningar. Det upptäcktes för höga halter av bly i 15 procent av proverna.
Livsmedelsverket har på sin webbplats råd för hur skottrensning ska gå till för att uppnå ett blyfritt kött. Dessa råd kan sammanfattas med att sårkanalen efter studsarkulan, plus tio centimeter opåverkat kött omkring, skärs bort. Rensa bort påverkat eller blodsprängt kött i vilt som är skjutet med blyhagel.
Verket vill även att blyfri ammunition används så långt det är möjligt.

För hagel brukar man räkna med ett säkerhetsavstånd som är 100 gånger haglens storlek i millimeter, resultatet i meter. För US 6-hagel (som är lämpligt vid duvjakt) som är 2,5 millimeter stora är säkerhetsavståndet alltså 250 meter.
Om du har hus eller annat som kan ta skada inom detta avstånd bör du absolut inte skjuta ditåt. Vid skott uppåt kommer hagel att ”regna ner” inom, men eventuellt också utanför, detta avstånd. Dessa hagel är ofarliga, men självklart kan folk tycka att det är obehagligt.
Just vid duvjakt kan det
fungera ganska bra att styra in fåglarna med bulvaner och därmed bestämma vilka skottriktningar man får. Därmed kan du välja att placera gömsle och bulvaner på ett sådant sätt att du får trygga skottriktningar.
Dessutom är det klokt att prata med grannarna och andra som bor i närheten och stämma av med dem att du tänker jaga. Då är de förberedda när det smäller. Vid jakt i närheten av hus är det alltid bra att ha en dialog med dem som bor där.

Det är inte tillåtet att med bil (eller annat motordrivet fordon) spåra av vägar och aktivt söka efter spår. Vad man däremot ser från bilen när man är på väg till eller från jakten är ju svårt att styra. Man måste ju faktiskt kunna ta sig med bil till samlingsplatsen eller passet, utan att det ska vara olagligt att titta efter vilt. Det landar alltså i en fråga om vilket syftet var med att använda bilen.
Vissa beslut om jakt efter rovdjur innehåller dock undantag från denna regel, till exempel har det varit så vid vissa års lodjursjakt, och det sätter ju saken i ett annat ljus.
Däremot vet jag att det är många som spårar av vägar på andra sätt, antingen till fots eller med hjälp av cykel, inför till exempel björnjakt. Det är självklart tillåtet, då lagen endast reglerar användandet av motordrivna fordon.

Paragraf 14a i jaktförordningen tar upp användningen av mörkersikten vid vildsvinsjakt. Man pratar där bland annat om elektronisk bildomvandlare. Enligt min tolkning faller ditt sikte in under denna definition även om du tar bort IR-lampan. Därmed är siktet inte tillåtet vid jakt efter något annat viltslag.

För att få jaga björn vid åtel krävs det att åteln uppfyller de krav som ställs på björnåtlar gällande till exempel avstånd till vägar, vandringsleder och hus. Vidare krävs det att länsstyrelsen i det aktuella länet har beslutat att tillåta jakt efter björn vid åtel. I länsstyrelsernas beslut framgår också detaljer kring vilket material som får användas vid åtlarna, till exempel är normalt spannmål eller slaktrester från vilt från samma eller angränsande kommun tillåtet. I flera länsstyrelsers beslut inför björnjakten 2019 kan man läsa att lockmedel/doftämnen endast får användas om de är syntetiska, det vill säga tillverkade av växtextrakt, eller om de är framställda i Sverige av material från svenska djur.
Givet att det doftlockmedel som du har tänkt använda fyller dessa kriterier är det tillåtet. Ett exempel på lockmedel som inte är tillåtet är hjort- eller älgurin som har importerats från utlandet. Det har diskuterats om det kan vara en källa till den sjukdom som har upptäckts hos vissa vilda hjortdjur i Norge och Sverige, Chronic Wasting Disease (CWD). CWD smittar bland annat genom urinen och finns kvar i förnan under en väldigt lång tid, varför det i allra högsta grad är olämpligt att sprida urin som kan bära med sig smittan i Sverige.

Grävlingen är ju en generalist, det vill säga ett djur som äter det mesta som den kommer över. Födan är både vegetabilisk och animalisk och bland många andra saker är fågelägg, maskar, skalbaggar och spannmål favoriter under olika delar av året. Det är också ett välbelagt faktum att grävlingar gärna äter igelkottar.
Igelkotten har ju länge fört en tynande tillvaro, bland annat som en följd av habitatförändringar och trafiken som årligen dödar många igelkottar. För den som aktivt vill underlätta för igelkottarna finns det ett par enkla saker att göra. Undvik att röja alltför rent på tomten, spara till exempel gärna buskiga delar där kottarna kan rota runt och leta mat, och elda inte upp höstens rishögar på den plats där de förvarades, utan flytta dem till en annan plats så att eventuella övervintrande igelkottar får en chans att flytta på sig.
Självklart är predatorjakt ett sätt att gynna många småviltspopulationer. Därmed är det också rimligt att anta att en ökad och riktad jakt efter grävling i ett område kommer att gynna många småviltspopulationer, däribland igelkotten.

Det stämmer att man får jaga kanin året runt. Dock får hund som jagar kanin ovan jord bara användas under perioden 21 augusti till sista februari. Använder man sig av en hund som jobbar under jorden är den tillåten att jaga kanin med under hela året.

Det finns egentligen inga begräsningar för att använda bulvaner vid skyddsjakt efter duva, utan syftet är att begränsa skadorna. För att kunna nyttja sig av skyddsjakt på eget initiativ måste dock duvorna uppträda i flock och orsaka skada. Notera också att tiderna för när man får skyddsjaga skiljer sig något mellan olika län.

Enligt 31-paragrafen i jaktlagen får inte motordrivna fordon eller andra motordrivna anordningar till vilket drönare räknas, användas för att söka efter, spåra eller förfölja vilt eller avleda viltet uppmärksamhet från den som jagar. Att inför en jakt flyga över exempelvis en vass för att lokalisera vildsvin är därmed inte tillåtet.

Skarvfrågan är något som har diskuterats fram och tillbaka sedan skarven etablerade sig på bred front i Sverige. Tyvärr är skarven skyddad av EU:s fågeldirektiv, vilket gör att möjligheterna att jaga den är väldigt begränsade. I dagsläget medges endast skyddsjakt, då ofta väldigt begränsad både geografiskt, tidsmässigt och antalsmässigt. Ofta kopplas skyddsjakten till fiskutsättning eller liknande.
I det förslag till nya jakttider som Naturvårdsverket har presenterat föreslås att skarven ska kunna skyddsjagas på eget initiativ, alltså utan att särskilda beslut fattas varje gång. I förslaget ingår att skyddsjakten ska kunna bedrivas till exempel för att skydda utsättningsplatser för fisk eller fiskeredskap (inte handredskap). Från JRF har en förändring länge efterfrågats och även om en allmän jakt är klart önskvärd är Naturvårdsverkets förslag ett steg i rätt riktning.

Sockerbetor är rika på kolhydrater, vilket i för stora mängder kan orsaka hälsoproblem för det vilda och bör undvikas. Att köra ut stora mängder foder på ett och samma ställe kräver att man anmäler det till Jordbruksverket. Det kan i vissa fall också anses vara nedskräpning.
Vi rekommenderar att man undviker bulkutfodring i så stor utsträckning som möjligt. Om man väljer att utfodra bör den ökade utfodringen mötas med ett ökat jakttryck.