Klövvilt och stora rovdjur har en särställning för eftersök, då det krävs att en särskilt tränad hund ska kunna finnas på skottplatsen inom två timmar från påskjutningen. Vidare finns en skyldighet för jägaren att informera jakträttsinnehavare om viltet går in på annans mark.
En annan särställning finns för vissa fågelarter och vissa jaktformer, där en apporterande eller markerande hund i vissa fall behövs. Mer om detta finns att läsa i paragraf 17 i jaktförordningen, där står exakt vilka arter det gäller.
Skyldigheten att utföra eftersök vid jakt regleras dock inte där, utan i paragraf 28 i jaktlagen. Där anges att om vilt har skadats vid jakt ska jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna
spåras upp och avlivas. Den skyldigheten gäller oavsett viltart och ställer stora krav på jägaren att utföra eftersök vid all jakt. Lagtexten klargör också tydligt att det alltid är jägaren själv som äger ansvaret för eftersöket.

Jag håller helt med dig om att provledare för jägarexamen är ett både viktigt och roligt uppdrag. Det är väldigt roligt att du är intresserad av det.
För att bli provledare kontaktar du den provbana som du vill vara knuten till. Om banan är i behov av fler provledare, och känner att du skulle passa i rollen hos dem, skickar de en nominering till kansliet och du får sedan börja din praktik.
När praktiken är klar, och den provledaransvarige på banan anser att du är redo, anmäls du till en central utbildning. Efter den ansöker förbundet om ett provledarnummer hos Naturvårdsverket och ett förordnande hos Polisen.

Den afrikanska svinpesten drabbar inte människor. Därför behöver inte kött från vildsvin testas för att se huruvida köttet går att äta eller inte.
Om ni däremot hittar vildsvin självdöda, eller om ni skjuter vildsvin som uppvisar några sjukdomssymptom, ska ni genast kontakta Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, på rapporteravilt.sva.se, så att de kan undersöka vildsvinet för afrikansk svinpest.
Vad gäller trikiner så är det inget formellt krav att testa vildsvin för att man ska få äta köttet. Men självklart ska man göra det, det är enkelt och kostar inte mycket, för att vara säker på att vildsvinen inte har trikiner. En trikininfektion kan överföras till människor, även om det är mycket ovanligt i Sverige.

Det varierar beroende på kroppsvikt, precis som för människor och andra djur.
Men om man antar att en fullvuxen älg väger 400 kilo bör den ha ungefär 40 liter blod, givet att blodmängden i kroppen hos en älg motsvarar den hos en häst. En uppgift som jag funnit på internet är att en älg kan ha cirka 38 liter blod i kroppen, vilket stämmer rimligt väl överens med vad jag tänker mig också.
Men, som sagt, en liten älg kommer att ha mindre blod och en stor älg kommer att ha mer blod.

Nej, markägare eller jakträttshavare har inte rätt att hindra dig från att utföra ett eftersök på deras mark.
Du är dock skyldig att, enligt paragraf 28 i jaktlagen, underrätta jakträttshavaren eller markägaren om att du tänker gå in marken för att göra ett eftersök. Om dessa personer endast kan nås med svårighet får Polismyndigheten kontaktas i stället. Underrättelseskyldigheten gäller, enligt lagen, endast älg, hjort och rådjur, men min rekommendation är att oavsett viltart alltid kontakta markägare vid eftersök för att undvika missförstånd.
När eftersöket är slutfört tillfaller eventuellt avlivat vilt jakträttshavaren där djuret dör.

Det du har sett låter helt klart som en så kallad ”korsräv”. En korsräv har normalt ett mörkt, eller svart, parti över ryggen och runt huvudet men andra färgvarianter kan absolut förekomma. Det är inte någon sorts ”korsning” med en annan ras, utan ordet beskriver snarare pälsens färgteckning. Det kan även förekomma rävar med andra färgvarianter, med mer mörkt eller mer ljust.
På det stora hela är det helt normalt att djur förekommer i olika färgvarianter, även om det kan ligga såväl mutationer som sjukdomar bakom det.
Det låter inte som att räven har skabb eller är sjuk, även om det naturligtvis är svårt att slå fast utan att själv ha sett räven. Om du vill fälla räven eller ej lämnar jag upp till dig. Men det är helt klart lämpligt att avvakta jakttidens start, då jag inte tycker att det låter som att det finns skäl att fälla räven enligt § 40c i jaktförordningen som reglerar avlivning av sjuka eller skadade djur.

Har du tagit över jakten på en mark där det är väldigt gott om dovhjort är det också rimligt att lyssna på markägaren om denne har stora skador. Dovhjorten förekommer ju i stora flockar och kan helt klart orsaka enorma skador på kort tid, så behovet av jakt – och eventuellt även skyddsjakt – är stort.
Om ditt syfte i första hand är att reglera stammens storlek är det på kalvar och hindar som fokus ska läggas. Eftersom vi vill fälla djuren jägarmässigt, alltså kalv före hind, och eftersom det kan vara svårt i en flock att reda ut vilken hind som går med vilken kalv, är det viktigt att hålla en så hög avskjutning som möjligt på kalv för att sedermera kunna fälla också hindar. Om kalvavskjutningen är låg blir normalt hindavskjutningen också låg, i alla fall om jakten sker på ett etiskt vis.
Om ditt syfte är att få fram stora handjur är det viktigt att handjuren faktiskt får komma upp i mogen ålder innan de fälls. För en dovhjort betyder det att de absolut inte bör skjutas före sju års ålder, men de får gärna sparas något år till. Att avgöra ett handjurs ålder på håll är dock svårt. Jag brukar snarare titta på hornens höjd än skovlarnas bredd, och om man har möjlighet att se stängernas grovlek kan det också skvallra om åldern. Vidare kan man, om man har flera djur att jämföra med, få viss ledning av djurets kroppsstorlek. För den ovana gäller dock endast en metod om man vill vara säker på att bara skjuta kapitala handjur – hellre fria än fälla. Handjuren lever ett hårt liv, även utan jakt, och många handjur dör av andra orsaker innan de blir kapitala. För den som vill fokusera på troféer är det därför klokt att inte fälla många handjur alls, utan i stället fokusera på att fälla få men stora.
Definitionerna mellan stång, halv- och helskovel är helt klart flytande och olika jägare gör olika tolkningar. Det har också att göra med vad man själv har för referensramar. Oftast är det ju endast relevant i samband med avskjutningsregler, som till exempel kan säga att stånghjort är lovlig men inte skovel. Då är det också lämpligt att jaktledaren tydliggör vad som menas med respektive begrepp, eftersom det inte finns någon tydlig regel.

Vildsvin kan bli betäckta väldigt tidigt, redan vid cirka sex månaders ålder kan de vara könsmogna. Eftersom vildsvin också kan födas när som helst på året, betyder det att det hela tiden är nya gyltor som blir könsmogna, även om merparten av brunsten sker under senhösten och de flesta vildsvin föds under vårvintern.
Det finns olika teorier kring varför vildsvin blir betäckta så tidigt, för de ska ju i normalfallet inte para sig förrän de är minst ett år gamla. En av de mer etablerade teorierna är att gyltan har förlorat suggan, och att suggan är det vildsvin i flocken som reglerar brunsten hos sig själv och de andra hondjuren och ser till att galtarna inte betäcker gyltor som är för unga. Det är just en teori, men den är inte alls orimlig med tanke på att vildsvin har komplexa sociala beteenden och ett tydligt matriarkaliskt förhållande i flockarna.
Även om det känns tråkigt att skjuta ett dräktigt djur är det knappast något som du kan lastas för i det här fallet. Vildsvinet var ju ett sådant som vi normalt ska skjuta, men ibland blir det på det här viset ändå. Om vildsvinet hade fått föda sina kultingar hade de fötts mitt under sommaren, vilket hade inneburit att kultingarna inte hade varit så stora när jaktsäsongen med hund börjar. Det i sin tur hade kunnat leda till andra tråkiga situationer framöver.

Årsstämman hos ett viltvårdsområde kan besluta om jaktens inriktning inom viltvårdsområdet. Det kan innebära att man till exempel beslutar om hur många vårbockar som ska fällas.

Reglerna för jakt från eller med motordrivet fordon gäller inte bara den som själv bär vapen, utan även andra som är med i jakten. Man kan till exempel inte ta en bil för att genskjuta ett drev eller gångstånd i syfte att skrämma tillbaka djuret i en annan riktning – bara för att man inte själv bär vapen. Däremot får ju bilen användas vid förflyttning under jakten, till exempel om jaktlaget byter såt, bryter för lunch eller andra förflyttningar.
Jaktlagen säger rent strikt att motordrivet fordon inte får användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt eller för att hindra vilt att undkomma eller avleda viltets uppmärksamhet från dem som jagar.
Om man tänker sig att en jakt med folkdrev går till ungefär enligt följande: Drevkedjan utgår från punkt A och går till punkt B där en passlina står. När drevkarlarna har nått punkt B vänder sig skyttarna 180 grader om, drevkarlarna får skjuts till punkt C och går därifrån tillbaka till punkt B. Då är min uppfattning att jakten inte har brutit mot något av de rekvisit som jaktlagen listar upp.
Om däremot fordonet används för att drevkarlarna ska komma i bättre läge för att genskjuta vilt som har observerats under jakten och gått åt något annat håll är det ju mer en fråga om gränsdragning. Det är svårt att ge ett generellt svar – ofta är varje situation unik, och det enda sättet att få ett definitivt svar är genom en rättslig prövning.