Grundregeln anger att jakträtten ingår vid ett jordbruksarrende om det inte särskilt undantas. I dagsläget är det dock kutym att markägaren skiljer på jordbruksarrende och jakträttsupplåtelse, även om det fortfarande förekommer att jordbruksarrendatorn har jakträtten också. Jakträtten går naturligtvis inte att upplåta två gånger (både till jordbrukaren och någon annan person) vilket innebär att ett av era avtal är ogiltigt.
Jag rekommenderar att du för dialogen vidare med markägaren för att klargöra hur det faktiskt ligger till och vilka formuleringar som finns i respektive avtal.

Enligt jaktlagen finns det inget formellt krav på att man måste använda en eftersökshund, utan kravet är att en sådan hund ska kunna finnas på skottplatsen inom två timmar från skottet (när man jagar vildsvin, och några andra arter).
Det kan absolut finnas tillfällen då det är lämpligt att spåra utan hund, för att man misstänker att vildsvinet som är påskjutet ligger dött. Likväl kan det finnas tillfällen där spårning utan hund är att föredra, även om viltet misstänks leva. Ett sådant exempel kan vara vid jakt i djup snö där spårning utan hund kan leda till en enklare skottchans i legan.
Lagkravet är dock en viktig markering och tydliggör att hunden är jägarens bästa vän, och om du som skytt är det allra minsta osäker på hur det har gått ska du alltid vänta in hunden.
Det finns också fler skäl att vänta en stund. Exakt hur länge får avgöras från fall till fall. Men en tumregel kan vara att vänta ungefär en timme för att djuret ska kunna uppsöka sårlega och i bästa fall dö innan eftersöket ens påbörjas.
Men, som sagt – ingen regel utan undantag och varje enskilt eftersök är unikt.

Om man lånar vapen inom samma familj (hustru räknas ju som inom familjen) behöver man inte skriva några särskilda papper, utan då räcker det att man i stället medtar originallicensen vid lån.

I jaktförordningen 12 kap. 3 § anges att huvudregeln är att den som har tillstånd att inneha skjutvapen är skyldig att ha med sig tillståndsbeviset, licensen, när denne medför vapnet, eller när någon annan som har lånat vapnet medför det i tillståndshavarens närvaro.
Det görs dock ett undantag till denna huvudregel. Om det är fråga om jaktvapen (det finns undantag för målskyttevapen, men det berör vi inte här) får tillståndshavaren i stället ha med sig jaktkort som är försett med en anteckning av en tjänsteman vid Polismyndigheten, eller två trovärdiga personer som intygar att det tillståndsbevis som gäller för vapnet har visats upp för dem.
Alltså finns det inget strikt lagkrav på att du måste medföra originallicensen, utan det finns möjlighet att anteckna vapnets licensuppgifter på ditt statliga jaktkort, och få det bevittnat enligt ovan, och då räcker det att medföra jaktkortet.

Det är inte ett lagkrav att rapportera alla viltolyckor till Polisen. Skyldigheten gäller älg, rådjur, hjort, vildsvin, björn, varg, järv, lo, utter, örn och mufflonfår.
Att inte rapportera in en viltolycka med ovanstående vilt är ett jaktbrott och ger i normalfallet böter.
Vid viltolycka ring 112.

Förbudet som finns gäller för ”motordrivna fortskaffningsmedel”. Dessa får inte användas för att jaga från. Man får inte heller använda dem för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar.
En cykel är ett fortskaffningsmedel och om cykeln är försedd med elmotor är den motordriven. En elmotor i detta fall är detsamma som en förbränningsmotor. Följaktligen får man inte använda en elcykel vid jakt. En vanlig cykel som drivs av cyklistens egen kropp är dock tillåten att använda vid jakt.

Om jakten bedrivs på barmark måste du ha tillgång till en markerande eller apporterande hund under dygnets mörka timmar, det vill säga från solens nedgång till en timme före solens uppgång. Under dagtid finns inget formellt krav på att en hund ska medföras.
Om jakten sker på snötäckt mark finns inga som helst krav på att en apporterande eller markerande hund medförs.
Det innebär att du, under barmarkssäsongen, kan jaga ripa genom att till exempel gå sakta fram i terrängen och skjuta fågel på uppflog. Det ska dock nämnas att denna jaktmetod är svår och ställer höga krav på dig som jägare. Även om du skjuter ner en fågel kan den vara svår att hitta utan hund, och en vingskjuten ripa kan lätt löpa undan innan du hinner fram. Min rekommendation blir alltså att du faktiskt har med dig en apporterande eller markerande hund, även om lagen inte kräver det. Ripjakt på barmark är dessutom väldigt trevligt med en stående hund.
Under årstiden när marken är täckt av snö bedrivs jakten på ett annat sätt. Då jagas ripan gärna som smygjakt med finkalibriga gevär, till exempel .22 LR, och då används som regel inte hund. Denna jaktform passar alldeles utmärkt för den jägare som saknar hund. Kom ihåg att fjällen kan vara ogästvänliga och att det är viktigt att tänka på säkerheten, till exempel bör någon känna till vilken rutt som du tänker ta och du bör ha någon som kan slå larm om du inte är tillbaka på utsatt tid.

Det handlar om ett jaktbrott i enlighet med jaktlagen 10 §, som anger att fastighetsägaren har jakträtt på en fastighet (om jakträtten inte upplåts till annan).
Det finns dock vissa undantag. Till exempel enligt jaktförordningen 40 c §, som anger att man i vissa fall får avliva sjukt och skadat vilt även på andras fastigheter. Men då gäller rekvisiten att viltet ska vara just sjukt eller skadat och att avlivningen sker av djurskyddsskäl.
Om du misstänker att någon har skjutit vilt på din mark utan tillstånd ska du polisanmäla det, så får rättsväsendet bedöma vad som har skett och om det ligger inom eller utom lagens råmärken.

Att det jagas på ett ställe betyder inte att allemansrättsligt nyttjande av marken, till exempel bärplockning eller liknande, förhindras. Däremot är det förbjudet att medvetet hindra, försvåra eller störa jaktutövning. Här handlar det alltså om att bevisa att cyklisterna har till syfte att störa, vilket kan vara svårt. Om ni, å andra sidan, meddelar att jakt pågår och de ändå väljer att cykla kan man eventuellt hävda att de medvetet stör.
Om ni inte kommer någon vart med dialog är det enda alternativ som är kvar att kontakta polisen. Dokumentera gärna så långt som möjligt vad som händer, vad ni har gjort och vid vilka tillfällen som ni har bett dem cykla på annat håll och de har vägrat. Ju fler händelser och ju bättre bevisning ni själva kan bidra med desto bättre är det.
Om det är så att deras cyklande sker i terräng och de skadar marken som de cyklar på, genom att det skapas stigar eller så, kan ni även kontakta markägaren då allemansrättsligt nyttjande inte får skada fastigheter.

Ja, det får du, om djuret lider och du anser att det behöver avlivas. Vi stödjer oss då mot jaktförordningens paragraf 40 c: ”Om frilevande vilt anträffas så skadat eller i en sådan belägenhet att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl, får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark.”
Det är inte bara jägare som berörs av paragraf 40 c, utan alla som anträffar ett djur i ett sådant tillstånd. Det betyder också att jaktmedel (vapen) inte är reglerat i detta fall, utan du ska avliva djuret så effektivt och smärtfritt som möjligt.
Det är dock viktigt att skilja på att anträffa och att eftersöka. Paragraf 40 c gäller alltså om du ”råkar” hitta ett skadat djur, inte om du söker upp det som vid till exempel ett eftersök.