Regelverket i det här fallet handlar inte om användandet utan om innehavet.
Du får inneha (och använda med vissa begränsningar, se nedan) stora magasin till ditt vapen om du innehar ett vapen med licens för skjutning (till exempel jakt eller målskytte).
Däremot får du inte använda magasin större än 5 skott i ett halvautomatiskt gevär vid jakt, utan endast vid målskytte.
I ett manuellt repeterat vapen finns ingen begränsning för storlek på magasin vid jakt.

Provstämplarna är de som användes på alla vapen i provhuset i Suhl 1912–1939. Från 1923 stämplades månaden och året för provet, men jag ser ingen sådan stämpel på bilderna. Det gör att vi kan datera drillingen till mellan åren 1912 och 1923. Vidare berättar provstämplarna att det är kaliber 12 i hagelpiporna och att kulpipan är 8x57IR, vilket stämmer med asken på en av bilderna.
Tillverkningsnumret 21118 ger ingen vägledning beträffande vilken tillverkare det är. Det är emellertid ingen Sauer som du skriver, tillverkningsnummer 21118 hade Sauer i mitten av 1870-talet. Förmodligen står det ett tillverkarnamn på spången eller lådan. Bilderna på drillingen är så mörka och suddiga att de inte ger någon hjälp.
Drillingen är en traditionell tysk drilling byggd på Blitz-mekanism, vilken användes av alla tillverkare vid den tiden. Den användes också på de Merkeldrillingar som såldes nya här från 1950-talet och framåt.
Värdet är tyvärr inte så högt, den är svårsåld. Den tycks vara väl använd och sliten. Börja med att fråga en vapenhandlare om en värdering. En vapenauktion är ett alternativ, både Widforss och Walter Borg har sådana.

Om du har vapen som du vill sälja finns det i huvudsak två vägar att gå: Antingen säljer du dem privat direkt till en annan person eller så säljer du dem till eller via en vapenbutik. Vapenbutiken kan naturligtvis vägra att sälja vapnen, om handlaren anser att de saknar värde eller av andra skäl.
Om du ska sälja ett vapen privat skickar ni antingen in en licensansökan för den nya personen via papper, eller via Polisens digitala tjänst för ansökan av vapenlicens, mer info finns på Polisens webbplats.
Oavsett hur ni skickar in licensansökan måste du skicka in din vapenlicens i original till Polisen. Det ska du själv göra, du ska inte lämna ifrån dig licensen för att någon annan ska skicka in den.
När Polisen har hanterat licensansökan kommer brev att gå ut både till dig och till den som du säljer vapnet till. Till köparen skickas en ny originallicens och till dig skickas ett meddelande om att köparen har beviljats licens. Du ska absolut inte lämna ut vapnet förrän du har sett med egna ögon att den som köper vapnet har beviljats licens.
Om du vill sälja vapnen privat kan du med fördel använda Jakt & Jägares köp & sälj-tjänst, Jägarmarknaden.

Du har rätt i att du måste borra upp trångborrningen rejält om du ska skjuta stålhagel i din drilling borrad hel/hel. Men även för vanlig jakt med blyhagel skulle det underlätta med en öppnare borrning.
Beträffande andra hagelalternativ vet jag inte vad som gäller. Fråga en kompetent vapensmed, det bör han eller hon veta. Men det råder olika åsikter om detta, så du får säkert olika svar beroende på vem du frågar.

Det är rätt tänkt att lämna in vapnet till polisen. Det finns inget intresse för sådana salongsgevär i dag. Det tillverkades massor av dem och de har inget ekonomiskt värde.

Din drilling från Lüneburg i Flensburg är en typisk klassisk drilling för sin tid. Lüneburg var egentligen ingen bössmakare, det är ett handlarnamn. Vilken bössmakare som egentligen har gjort den vet jag inte. Kanske finns det någon stämpel eller bomärke som berättar detta?
Eftersom den saknar månad-år-datering kan den mycket väl vara tillverkad 1922 eller tidigare. Provstämplarna är de som användes från 1912 fram till andra världskriget. 1923 tillkom månad-år-dateringen. Tidsmässigt hamnar då din drilling 1912–1922.
Det stämmer också med utförandet. Den är byggd på Blitz-mekanism, den har hornvarbygel och sidosäkring, den fina gravyren är tidstypisk.
70-stämpeln är förmodligen gjord då patronlägena öppnades upp, siffrorna avviker tydligt från de andra på pipplanet. Synd med de kapade piporna, men de har tydligen fungerat för dig genom åren.
Angående alternativhagel skulle jag noga diskutera den frågan med en kunnig vapensmed, innan jag använde sådana. Bössan är trots allt 100 år. Kanske är det dags att pensionera den. Men förhoppningsvis dröjer det några år till innan vi får totalförbud på blyhagel. Någon artikel om det kan jag dessvärre inte skriva, jag kan ämnet för dåligt.

Texten Mauritz Widforss på den ena bössan betyder helt enkelt att den såldes av dem.
Om det verkligen är ett Husqvarna H på en bössa, bör den vara stämplad Husqvarna Vapenfabrik på pipan.
Det som står på FN-bössan berättar inget om bössan. Siffrorna 28198 kan vara ett serienummer, men det finns inga listor på nummer för denna typ av FN-vapen. ELG är en stämpel från provhuset i Liège. I övrigt är det uppgifter om FN-fabriken, inte för denna bössa.
Denna typ av enkla enskottare har inget värde i dag. Även om du skulle få licens på dem, är de knappast värda licenskostnaden.

En Meffert handrilling tillhör inte de vanligaste, men är heller inte ovanlig. Vad som är udda med din är kulkalibern .22 Hornet. Är det original, eller är möjligen en klenare kulpipa i .22 Hornet inlagd i en utskjuten eller rostig originalpipa i grövre kaliber?
Värdet är tyvärr lågt. Som jag ser det har den varken samlarvärde eller bruksvärde.

Visst kan detta med Sauer & Sohn, Merkel och Krieghoff vara lite förvirrande. Om vi tar det från början så fanns alla dessa i Suhl i Tyskland redan runt år 1900. Samtliga tillverkade ett stort sortiment av jaktvapen, inklusive drillingar.
Sauer introducerade en serie med drillingar byggda på Blitz-mekanism 1930, Det är en enkel, robust konstruktion som alla vapenfabrikerna använde på någon modell. Sauers fick modellbeteckningen 30, det var en påkostad modell med en del gravyr. Tyvärr kom den stora depressionen vid den tiden, och dessa drillingar blev kanske för dyra. Sauer kom därför 1932 med en lite enklare version, utan gravyr, som fick beteckningen 32. Där har vi ursprunget till modellbeteckningarna 30 och 32.
Efter andra världskriget hamnade Suhl i Östtyskland under ryskt styre. Vapenindustrin förstatligades i Ernst Tählmann-Werke och tillverkningen koncentrerades till de gamla Merkel-lokalerna. För drillingarna valde man att utgå från Sauers modell 30 och 32. Förmodligen fanns det en hel del ämnen kvar från före kriget. Många av de gamla vapensmederna fanns också kvar. Dessa drillingar hette Sauer & Sohn, Merkel, även Simson och kanske något av de andra gamla tyska bössmakarnamnen förekom.
1950 sålde Rolf Sauer rätten till Sauer-namnet till ett företag i Västtyskland. De startade tillverkning av Sauer-vapen i Eckernförde. Efter diverse juridiska turer förbjöds fabriken i Suhl att använda Sauer-namnet och från runt 1970 stämplades inga jaktvapen tillverkade i Suhl med Sauer & Sohn.
I Suhl fortsatte drillingarna att tillverkas under Merkel-namnet. Modellnamnen 30 och 32 behölls, i Sverige såldes de även som Lützen under en period, senare som 96 och 96K. De importerades en tid av Carl Gustaf och såldes då under det namnet. De modifierades något genom åren som kortare pipor, det automatiska kulsiktet försvann och de gick att få med separat kulspänning.
Det är lätt att se när en bössa från Suhl är tillverkad. Månad och år är stämplade undertill på pipplanet, månaden först. 1133 betyder november 1933, 358 är mars 1958.
Sauer i Eckernförde tillverkade en drilling på samma koncept som Merkel i Suhl, dessa bössor är tydligt märkta Eckernförde. Modellnamnet är 3000.
Krieghoff byggde efter kriget en fabrik i Ulm i Västtyskland. De tog snart fram en modifierad drilling, Trumpf, med lättmetalllåda och separat kulspänning. Trots ett högt pris blev den en storsäljare i Sverige.
Dessutom tillverkade Zoli i Italien en drilling. Här såldes den en tid som Husqvarna-drillingen. Den har lite annorlunda mekanism, förmodligen är den mer anpassad för maskinell tillverkning.
Jag kan inte ranka de olika drillingarna kvalitetsmässigt. Men kvaliteten på Merkel-drillingarna kunde tidvis vara något svajig, det anses att de tidiga från 1950 och -60 talen var bättre. Själv har jag egentligen för lite erfarenhet av dem för att göra en rättvis bedömning. Det ska en vapensmed göra.

Det är möjligt att få licens för enhandsvapen – pistol eller revolver – för avlivning av fällfångat vilt. I första hand ges normalt tillstånd för enskottsvapen, flerskottsvapen medges bara när särskilda behov föreligger. Det här finns reglerat i vapenförordningen 2 kap. 5 § som anger följande:

Enhandsvapen för jakt eller avlivning av djur

a) enskottsvapen: Omfattande grytjakt, jakt med ställande hund enligt de föreskrifter som meddelats av Naturvårdsverket eller avlivning av fällfångade djur.

b) flerskottsvapen: Yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård eller annat kvalificerat behov.

Som synes är kraven för flerskottsvapen betydligt högre än enskottsvapen, och Polismyndigheten kräver normalt att den sökande på något vis ska motivera att behovet uppfylls.
Vilken kaliber som får användas vid avlivning av vilt i fälla anges inte specifikt i Naturvårdsverkets föreskrifter, utan det står att ”skjutvapnets kaliber och ammunition anpassas till viltarten och viltets storlek”. Normalt används .22 LR vid avlivning av fällfångat vilt, men till exempel avlivning av vildsvin i fälla kan motivera användande av grövre kaliber. Det är dock upp till Polismyndigheten om de beviljar den sökta licensen eller ej.
För jakt i gryt eller avlivning vid jakt med ställande hund klargör Naturvårdsverket att det endast är enhandsvapen i kaliber .22 som är tillåtna, och endast vid jakt efter rödräv, grävling, mårdhund, tvättbjörn, mård, mink, iller och kanin under jord samt grävling, mårdhund och tvättbjörn vid jakt med ställande hund.