Det är möjligt att få licens för enhandsvapen – pistol eller revolver – för avlivning av fällfångat vilt. I första hand ges normalt tillstånd för enskottsvapen, flerskottsvapen medges bara när särskilda behov föreligger. Det här finns reglerat i vapenförordningen 2 kap. 5 § som anger följande:

Enhandsvapen för jakt eller avlivning av djur

a) enskottsvapen: Omfattande grytjakt, jakt med ställande hund enligt de föreskrifter som meddelats av Naturvårdsverket eller avlivning av fällfångade djur.

b) flerskottsvapen: Yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård eller annat kvalificerat behov.

Som synes är kraven för flerskottsvapen betydligt högre än enskottsvapen, och Polismyndigheten kräver normalt att den sökande på något vis ska motivera att behovet uppfylls.
Vilken kaliber som får användas vid avlivning av vilt i fälla anges inte specifikt i Naturvårdsverkets föreskrifter, utan det står att ”skjutvapnets kaliber och ammunition anpassas till viltarten och viltets storlek”. Normalt används .22 LR vid avlivning av fällfångat vilt, men till exempel avlivning av vildsvin i fälla kan motivera användande av grövre kaliber. Det är dock upp till Polismyndigheten om de beviljar den sökta licensen eller ej.
För jakt i gryt eller avlivning vid jakt med ställande hund klargör Naturvårdsverket att det endast är enhandsvapen i kaliber .22 som är tillåtna, och endast vid jakt efter rödräv, grävling, mårdhund, tvättbjörn, mård, mink, iller och kanin under jord samt grävling, mårdhund och tvättbjörn vid jakt med ställande hund.

Sauer nummer 410843 är förmodligen tillverkad på 1950-talet.
Månad och år när bössan godkändes på provhuset i Suhl stämplades på pipplanet undertill på pipan. Det är 3 eller 4 siffror i en grupp. 355 betyder som exempel mars 1955 och 1058 oktober 1958. Där kan du se exakt när Sauern tillverkades.

I Sverige finns inget som heter ”jaktkaliber” utan alla kalibrar är formellt tillåtna för jakt. Naturvårdsverket sätter sedan begräsningar för vilka arter som får jagas med respektive kaliber, utifrån kulvikt och anslagsenergi.
Kaliber 9×19 är en ovanlig kaliber för jakt i Sverige. Den används oftast i enhandsvapen. Men jag känner till vissa gevär i den kalibern också. Kaliber 9×19 är tillåten för jakt efter vilt i klass 3 i Sverige. Alltså kan man jaga till exempel räv, grävling eller toppfågel med kalibern.

Det är två formuleringar som man måste ta fasta på vad gäller dessa sikten. Dels är det att de ska vara elektroniska, och dels att det ska handla om bildomvandlare eller bildförstärkare.
En bildomvandlare tar något som egentligen inte är en bild, och skapar via en processor och en skärm en bild som vi kan förstå. Det är den tekniken som jägare normalt kallar för termiska sikten, eller värmesikten. De tar (något förenklat) värmestrålning och omvandlar den till en för oss begriplig bild. En sådan bild visar värmen med en förvald färg, ofta vit eller röd.
Bildförstärkare, i sin tur, arbetar med ljus och förstärker motiv så att vi kan uppfatta dem. Om ljuset är allt för svagt kan bildförstärkaren tillsätta infrarött ljus (sådant ljus har en våglängd som våra ögon inte uppfattar) och sedan förstärka upp och visa en bild som vi kan se. Den bilden ser ut som det som vi ser med våra ögon, fast normalt visas bilden i gråskala. Även i detta fall används en processor och en skärm för att visa bilden.
Ett rödpunktssikte, eller för den delen ett belyst kikarsikte, bygger på vanlig optik med glaslinser. Att det finns ett mått av elektricitet som skapar en lysande punkt gör inte siktet elektroniskt, möjligtvis kan man benämna det som elektriskt. Dels är alltså inte dessa sikten elektroniska, och dels handlar det inte om bildförstärkare eller bildomvandlare. Därför är rödpunktssikten tillåtna att använda vid annan jakt än efter vildsvin.

Din Husqvarna är säkerligen en modell 17 A. Förmodligen är den stämplad 17 eller 17 A någonstans på piporna eller i baskylen.
Ditt ex är tillverkat cirka år 1899.
Modellen tillverkades 1884–1930. Åren 1912–1930 levererades cirka 50 stycken.
På bilden visas fyra modeller, 17 A+B+C, med olika kulkalibrar.

Det har arbetats med ett förslag på Naturvårdsverket där bestämmelserna om kulvikt och anslagsenergi för klass 1-ammunition kompletteras med bestämmelser i de fall kulan är blyfri. Förslaget är framtaget för att möjliggöra jakt efter klass 1-vilt även för den som vill använda blyfri ammunition, och förslaget är formulerat utifrån samma princip som övrig ammunition (det vill säga krav på minsta vikt för kulan och en lägsta anslagsenergi).
Det förslag som lämnats har remitterats som en del i ett mer omfattande föreskriftsarbete och behandlas nu inom Naturvårdsverket. JRF var positiva till förändringen. Så fort ett beslut fattas kommer vi naturligtvis informera om det via våra kanaler.

Det är en trevlig dubbelstudsare som du har. Bra att du bifogade fina bilder, även på provstämplarna, de berättar mycket. Där finns bland annat ett understruket ”e” som visar att bössan är tillverkad 1966.
Jag vet om ytterligare två likadana i Sverige, även de tillverkade 1966. Båda används fortfarande med framgång. Kanske tog någon importör in flera sådana samtidigt.
Familjen Demarteau är en gravör- och bössmakarsläkt. De är kända ända tillbaka till 1700-talet, då byggde  och graverade de vapen åt det franska hovet. Det fanns flera släktgrenar av dem i Belgien. De arbetade först i Liège, men flyttade sedan till Herstal.
Den grenen som byggde din dubbelstudsare leddes mycket riktigt av en kvinna, Jeanette Demarteau. Hon tog över företaget efter sin man 1948. Jag tror inte att hon var vapensmed i den bemärkelsen att hon arbetade med filen, utan ledde arbetet.
Hur länge företaget fanns kvar vet jag inte, alla de små vapentillverkarna i Belgien är borta i dag. En annan gren var Fastre Demarteau som upphörde 1958.

Du har en HVA modell 17C som tillverkades åren 1891–1942 i 1 200–1 500 exemplar, exakta antalet är inte känt. Ditt exemplar är tillverkat 1904.
Kulpatronen 9,3x57R är för svartkrut och hel blykula. Ammunition fabrikstillverkas inte sedan länge och patronen är inte klass 1.
Med tanke på det hårt slitna skicket och den spräckta kolven är det tveksamt om bössan har något ekonomiskt värde alls.

Din HVA 410 levererades från HVA 5/12 1952.
529 har inget med tillverkningstiden att göra. Husqvarna daterade inte sina bössor så, men jag vet inte vad det står för.
G står mycket riktigt för Granqvist. Han arbetade på HVA från 1949 fram tills att de slog igen för gott. Jag minns inte exakt när, men förmodligen runt 1980.
K står för Clas Johansson som var på Husqvarna 1904–1953.
Lite ovanligt med rak stock på en 410, men det tillverkades på beställning och fanns även med i kataloger från runt 1945.

Det är cirka 60 år sedan dessa vapen tillverkades och reservdelslagret på Husqvarna köptes av en vapensmed när Husqvarna lade ned vapentillverkningen 1970. Den som köpte reservdelarna är död sedan länge. Hans företag finns inte kvar och vad som fanns där har skingrats.
Det bästa du kan göra är att ringa runt till vapenverkstäder och fråga. Enligt Värnamo Vapen AB har de magasin till Husqvarna .22lr.
Angående nytillverkning kan det vara möjligt att anpassa till exempel ett Sako-magasin. Fråga till exempel Nyhuus vapen.