Generellt kan man säga att det är väldigt svårt att utfodra vilda djur för mycket. De äter tills de är mätta sedan äter de inte mer. Om du märker att maten ligger kvar så har du lagt ut för mycket och då kan du minska mängden något.
Tänk på att en alltför ensidig kost kan leda till problem med bakteriefloran i vommen och även göra att vissa viktiga näringsämnen missas, men den risken är relativt liten såsom du beskriver din utfodring.
Det är också bra att tänka på att utfodra på flera olika platser, de kan ligga med några meters mellanrum, eftersom äldre rådjur på en foderplats kan vara väldigt dominanta och inte alltid släppa fram de yngre till matplatsen.
Var uppmärksam på om rådjuren börjar visa tecken på till exempel diarré, vilket kan tyda på en felaktig utfodring.
Man ska även vara medveten om att vilda djur är vana vid att svälta under vintern, det är en naturlig del av deras liv. Lika naturligt är det att vissa svagare djur stryker med av en kraftig vinter.

Det finns många insatser som du kan göra för att försöka rädda livet på rådjurskiden. En av de absolut mest användbara är att söka rätt på en drönare med värmekamera och använda den för att spana av marken före slåttern. Men om du inte råkar känna någon som har en sådan är det ett dyrt alternativ.
Du kan också sätta ut en radio med ljudet på under natten och dagen före slåttern eller sätta ut vita plastsäckar på störar runt om i fältet. Den typen av störning kan få geten att bli nervös och i lugn och ro flytta kidet till en tryggare plats.
Ett annat alternativ är att manuellt söka efter kid, antingen själv eller med hjälp av en hund. Om du söker själv är det bra att hålla dig i de områden där du ofta ser rådjur. De lägger helst sina kid i närheten av skogspartier, och gärna i partier med skugga i alla fall vissa tider av dagen. Om du går sakta fram i vallen kommer du att se legor på de platser där rådjuren gillar att uppehålla sig och där kan man leta lite närmare. Det går också att ha med en hund i koppel eller spårlina och låta den hjälpa till. Kiden har väldigt svag doft som hunden inte alltid känner, men däremot känner hunden ofta lukten av geten även långt efter att hon har lämnat kidet. Om du läser av hundens reaktioner kan du alltså ana var rådjuren har uppehållit sig och då söka extra där.
Om du hittar ett kid är det bästa att försiktigt lyfta det av fältet och placera det på närmaste plats i skogen. Lägg det lite skyddat, kanske under en gran eller vid ett buskage, så att det inte ligger helt exponerat. Det sannolika är att geten och kidet återfinner varandra ganska snart efter att du har gått därifrån och att hon sedan hittar en bättre plats för kidet att ligga på.

Naturvårdsverket har bestämt att det ska finnas minst 300 vargar i Sverige, vilket har stöd av den nuvarande regeringen. Jägarnas Riksförbund, JRF, har självklart överklagat det beslutet, och vi anser i stället att avskjutningen måste vara över 200 vargar för att uppnå riksdagens mål om 170 vargar. I riksdagsbeslutet anges tydligt att hänsyn ska tas till socioekonomiska faktorer och känslan av rädsla hos landsbygdsbefolkningen. Vidare ska hänsyn tas till möjligheterna att ha djuruppfödning på landsbygden.
När myndigheterna, Naturvårdsverket i första hand och länsstyrelserna i andra hand, får möjlighet att påverka situationen tycks riksdagens beslut åsidosättas gång på gång. Med hjälp av hängslen och livrem och med beräkningsmodeller som tar hänsyn till påstått illegalt skjutna vargar, som så gott som aldrig har bevisats eller hittas, blir slutsatsen alltid en alltför liten jakt. I det här fallet 24 vargar, vilket knappast kommer göra någon skillnad ens på det lokala planet. Erfarenheten visar nämligen att när ett revir skjuts bort tillkommer ganska omgående ett nytt, så jakten får i princip ingen som helst effekt.
JRF kommer fortsätta att driva frågan om nej till frilevande varg, men i första hand är det viktigast att nå ner till riksdagens beslut om 170 vargar. Det betyder en jakt om minst 200 vargar under vintern 2021.

Den mest realistiska chansen att upptäcka smittan, om den kommer till Sverige, är genom så kallad passiv övervakning. Det innebär att jägare och allmänhet som rör sig i naturen ombeds rapportera in döda vildsvin som påträffas, och som inte tydligt har dött genom jakt eller i trafik. Om man hittar ett eller flera döda vildsvin kan man enkelt rapportera in detta till Statens veterinärmedicinska anstalt via rapporteravilt.sva.se.