Säger man ”fågelstudsare” i dag går nog tankarna hos de flesta mot något i stil med en Sako Vixen eller 1900 Sporter i .222 Remington. Eller kanske något ännu mer avancerat, som ett custombygge i en stekhet och modern kaliber, komplett med chassi, bipod och ett kikarsikte kraftigt nog att räkna kottarna i en gran 500 meter bort.

Men en enkelskottare från Husqvarna, byggd för nästan 100 år sedan, i en numera utdöd patron är det nog inte många som har som förstahandsval på frågan: ”Vad är en fågelstudsare?”

Vapnet som den här artikeln handlar om är en Husqvarna modell 26 i .25-20
Winchester, tillverkad under tidigt 1930-tal. Det är en enkelskottare, det vill säga utan magasin, med lång oktagonal pipa och en mekanism som egentligen är byggd för svartkrut.

Redan när den var ny måste studsaren ha känts gammalmodig eftersom själva låset är starkt inspirerat av Mauser 1871, ett av de första cylinderlåsen som tillverkades i större skala. Det var även modell 1871 som blev startskottet för Mausers långa dominans av gevärsmarknaden, vilken på sätt och vis fortsätter än i dag.

Från .32-20 till .25-20 i fyra steg. Sakta men säkert pressar man hylsan genom verktyget tills den tar sin nya form. Hylsan längs till vänster har vecklat ihop sig och är förstörd.

Fågelstudsare för folket

Husqvarna har tillverkat en hel del vapen genom åren, och långt fler än de fortfarande populära älgstudsarna 1600 och 1900. Innan varje jägare hade en eller flera klassettor i skåpet ansågs grovkalibriga repeterstudsare som något endast en älgjägare faktiskt behövde. Dov, kron och vildsvin stod ännu inte på allmogejägarens meny. Småvilt och fågel kunde jagas antingen med hagel eller med betydligt klenare kalibrar än älgstudsarna använde. Det var med dessa jägare av folket i siktlinjen som Husqvarna på 1920- och 30-talet sålde sina så kallade fågelstudsare. 

Eftersom mekanismen är byggd för svartkrut måste kammartrycket hållas kvar på låga nivåer, vilket betyder att .25-20 Winchester hamnar väl inom klass 3. Den laddning som vi har arbetat fram skjuter i väg en 85 grains (5,5 gram) kula i lite över 450 meter/sekund, vilket är en lagom svartkrutsladdning för .25-20 Winchester, trots att vi använder röksvagt krut. Det betyder också att rekylen knappt ens är värd att nämna, och att geväret känns precis som en .22 WMR att skjuta.

Rävåtel, trädskällarjakt eller annan vakjakt på hare, fågel eller räv är användningsområden som känns väl anpassade för fågelstudsaren. Jaktligt blir det alltså ett gevär för mindre vilt på korthåll, eftersom kikarsikte inte är aktuellt att montera. Dels är lådan eller slutstycket inte anpassat för det, men viktigare är att det skulle kännas som någon form av helgerån att försöka göra om den gamla Husqvarnan till ett ”modernt” vapen. Lite som att bygga en banracer av en T-Ford.

En patron består egentligen inte av mer än hylsa, krut, tändhatt och kula. Sätter man ihop dessa rätt har man en färdig patron.

Svårt hitta ammunition

Något som vållar stora problem är dock tillgången på ammunition. .25-20 Winchester har funnits i Sverige, och var till och med ganska vanlig förr, men har nu helt försvunnit. Eftersök i vapenbutikerna har tyvärr inte gett några resultat, även hos mer specialiserade handlare har det tyvärr ekat tomt på just .25-20. Det närmaste som gick att komma var en butik som precis hade sålt sina två sista askar, och några nya gick inte att beställa.

Med hylsor är det inte bättre ställt. Ingen saluför längre nya hylsor till .25-20 Winchester i Sverige eller Europa. Det sägs att de ska gå att köpa i USA, men det är en klen tröst för en svensk handladdare då privatimport därifrån är allt annat än snabb och smidig.

Patroner tillhör ”familjer”, där flera olika patroner delar viktiga hylsmått. Till exempel så tillhör .270 Winchester, .280 Remington, .25-06, och .35 Whelen den så kallade .30-06-familjen. Samtliga dessa patroner delar många hylsmått – som stötbotten och hylsbas – med .30-06, och därför går det att omforma hylsorna från en till en annan.

Räddningen för Husqvarnas fågelstudsare blir en annan utdöd patron som tillhör samma familj, men där hylsorna som tur är fortfarande går att köpa. .32-20 Winchester är samma patron som .25-20, förutom att .32-20 använder en större kula, kaliber .32 i stället för kaliber .25. 

Kataloguppslag på Husqvarna modell 26 från 1930-talet. Tack till Husqvarna Museum för bild.

Handladdnning enda alternativet

Därmed står handladdning kvar som det enda alternativet, och med omformning av hylsor pratar vi helt plötsligt handladdning på högsta nivå.

En svensk vapenlicens ger innehavaren rätt att tillverka ammunition för eget bruk via handladdning. Det är inte tillåtet att överlåta sin egenladdade ammunition till någon annan, såvida man inte har speciellt tillstånd för det.

För att sätta ihop ett skott krävs fyra komponenter – hylsa, tändhatt, kula och givetvis krut. Görs det säkert och metodiskt så är handladdning ett utmärkt sätt att sänka kostnaderna för den som använder en annan patron än de absolut vanligaste.

Den första frågan som man brukar få om handladdning är om man sparar pengar och i så fall hur mycket. Svaret beror mycket på vad man laddar för typ av skott.

Bland våra vanligaste kalibrar är handladdning av övningsammunition i bästa fall en ”plus lika med noll”-affär. När man laddar för mängdträning i en populär kaliber kan det vara svårt att komma under kostnaden för färdiga skott. 

Men för jaktammunition och ammunition till ovanligare kalibrar är det tvärtom, och handladdade jaktskott brukar kosta hälften så mycket som köpta, beroende lite på vilka kulor och vilket krut som man använder. För utdöda eller ovanliga patroner är handladdning oftast det enda rimliga sättet att få tag på ammunition.

För att omforma .32-20 till .25-20 måste vi först reducera ned halsen, och steget mellan kaliber .32 och .25 är för våra små och bräckliga hylsor ganska stort. Det går inte att göra i ett svep, för då knycklar hylsan ofelbart ihop sig och är förstörd.

Handladdarens grundutrustning. Det behövs onekligen en hel del utrustning för att kunna handladda, men det brukar finnas färdiga kit att köpa om man vill.

Gör så här

Första steget är att värma hylshalsen ordentligt med en gasbrännare, och precis lagom är rätt medicin. Värmer man för mycket blir hela hylsan för mjuk och värmer man för lite förblir den för spröd. Empiriska erfarenheter har visat att ungefär tio sekunder är lagom.

Hylsan smörjs därefter med hylsfett och utstötarpinnen tas ur kalibreringsverktyget för att minimera friktionen. Därefter förs hylsan in i kalibreringsverktyget ungefär en halv millimeter åt gången, efter varje ”push” dras hylsan ut och processen upprepas tills hylsan går helt igenom verktyget.

Det kritiska momentet äger rum efter ungefär en tredjedel av vägen då det nya hylsbröstet ska formas, och om det går fel så är det oftast just här. Man känner genom stången på laddpressen ungefär hur stort motståndet är och precis hur mycket man kan trycka på. För att lyckas krävs det ett stort mått av finess, samt en liten gnutta tur. Lättnaden är kännbar varje gång som verktyget når sitt bottenläge utan att hylsan har deformerats.

Vänster, uppe: En lång men ändå smal randpatron. Hur kan man undvika att uppskatta .25-20 Winchester?
Vänster, nere: Redan när den var ny var den gammalmodig, modell 26 använder en enkelskottsmekanism byggd för svartkrut.
Höger: En roterande turretpress förenklar vardagen avsevärt för den som laddar många olika patroner.

Lära sig skjuta med öppna riktmedel

Sedan sätter vi tillbaka utstötarpinnen och kör hylsan genom verktyget en gång till för att jämna ut insidan på hylshalsen. Därefter trimmas hylshalsen något och gradas av invändigt. Då har vi fått ytterligare en helt färdig .25-20-hylsa att ladda. 

När vi har gjort tillräckligt många patroner börjar resan med att lära känna geväret och lära sig att skjuta med de öppna riktmedlen. Husqvarna var vänliga nog att inkludera och ”noga skottställa” två bakre siktesblad, ett för 60 meter och ytterligare ett som kan fällas upp för 120 meter. Otroligt nog så stämmer inskjutningen väldigt väl med våra laddade skott, och precisionen på 60 meter är förvånansvärt bra, mer än god nog för att våga sig på ett skott på en räv eller hare på det avståndet. 

Svårare än så var det inte att blåsa liv i Husqvarnas gamla modell 26!