Än har vi med stor sannolikhet inte hört det sista om den nya EU-regeln. Snårig juridik, politiska åsikter och tolkningar av formuleringar i regelverket kommer att rulla på en tid. Men att det i slutänden landar i ett totalförbud för bly i all ammunition är ingen dålig gissning. Det kommer förmodligen att ta tid, men allt pekar i den riktningen.

Det är alltså lika bra att börja resan mot nya vanor, mot ny kunskap. För det är just det, vi måste lära oss betydligt mer om olika metallers egenskaper, om utgångshastigheter, om laddningars styrka och, inte minst, om olika hagels prestanda i träff i fåglar och pälsvilt.

Men vi behöver inte uppfinna hjulet själva. I Danmark råder totalförbud mot blyhagel sedan 1996. Där är det stålhagel som gäller och erfarna danska jägares erfarenheter talar tydligt om att stål fungerar. Allt handlar om att ha rätt hagelstorlek och rätt laddning beroende på vad man jagar. Och att veta hur stålhaglens prestanda förändras på andra sidan 25-metersgränsen.

Stål är lättare än bly. Det för helt naturligt med sig att stålhagel tappar både fart och genomträngningsförmåga snabbare än blyhagel. Så blir det när de båda haglen har samma storlek. Om man däremot går upp ett par steg i storlek med stålhagel blir jämförelsen jämnare.

Ett praktiskt tips är alltså att kliva upp två hagelnummer när bössan laddas med stålhagel. Det för inte med sig att svärmen blir glesare, vilket man skulle kunna tro. Eftersom stål är lättare än bly kommer en hagelladdning i stål att ha större volym än en hagelladdning i bly i samma vikt. Vi kan alltså använda grövre stålhagel än blyhagel utan att det blir någon avgörande skillnad i antal hagel i patronen.

I USA, där förbud mot blyhagel har gällt i många år, är efterfrågan på alternativa hagel mycket stor. Det är bra, eftersom efterfrågan styr utveckling och tillgång. När det gäller stålhagel har förladdningarna blivit betydligt bättre, de gamla riskerna med stålhagel direkt mot pipstålet är minimala. Högre utgångshastigheter har samtidigt givit stålhagel bättre prestanda, bättre verkan i viltet, än tidigare. Dessutom finns olika utgångshastigheter att välja mellan, beroende på vilken jakt efter vilket vilt som det handlar om.

Stål hårdare än bly

Det är genom kombinationen av chock och genomträngning som ett hagelskott dödar effektivt. Haglen ska träffa många nervpunkter samtidigt och ha tillräckligt mycket kraft (rörelseenergi) för att tränga in i vitala delar. Stål väger mindre än bly, stål har lägre densitet. Alltså måste stålhagel ha högre hastighet, vilket betyder kraftigare laddningar i patronerna som ger högre utgångshastighet.

Vana användare av stålhagel menar att utgångshastigheten ska hamna över 400 meter/sekund. De vanligaste stålhagelpatronerna på marknaden ligger mellan 420 och 480 meter/sekund. Det saluförs patroner med stålhagel där utgångshastigheten ligger över 500 meter/sekund och som utlovar ökad prestanda. Men priset man får betala är ofta rejäl rekyl och dessutom ojämna träffbilder.

En fördel med stålhagel är att priset är jämförbart med blyhagel. Det talar för att stål med stor sannolikhet blir svenska jägares främsta alternativ. De andra alternativ som finns – som volfram/tungsten, vismut (bismuth), koppar och tenn – är betydligt dyrare samtidigt som de delvis har andra typer av begränsningar.

Och så tar vi klivet över till nackdelar med stålhagel. Den första och förmodligen största är risken för rikoschetter. Danska jägare menar att den risken är minimal, men det är ont om stenig mark i Danmark jämfört med i Sverige.

Stål är väsentligt mycket hårdare än bly och svenska jägare måste lära sig att se på miljöer och skottfång på ett nytt sätt. Att skjuta räven som kommer ur grytet med en hund efter sig med stål är tveksamt. Samma sak gäller i stenig fjällmark när ripor lyfter mot en bergssida eller när minken springer längs kustens klippor. Teoretiskt kan ett stålhagel som slår i en sten studsa rakt bakåt mot skytten eller mot jaktkamrater, för att inte tala om risker för hundar. I många av de miljöer där vi jagar bör stål helt enkelt inte användas.

Vänster: Se stålhagel US4 som en grund. För duva och ripa är det inga problem, så länge avståndet inte överstiger 25–30 meter, att gå ner till US5. Stålhagel i US4 eller 5 blir med stor sannolikhet andjägarens val. För gås blir rådet att gå upp ett par nummer i storlek med stålhagel, till US2. Erfarenheter från Danmark visar att det är US1 som gäller för räv- och rådjursjakt.
Höger: Det mest realistiska alternativet till bly är stålhagel. Satsa på relativt öppna borrningar, ¼ choke eller skeet räcker långt.

Bra val vid fågeljakt

Under fågeljakt, däremot, är stålhagel ett bra val. Risken för rikoschetter är minimal samtidigt som kloka val av patroner ger fullt tillräckligt bra prestanda. Ja, när avståndet till fågeln är rimligt, eftersom den generellt största skillnaden mellan blyhagel och stålhagel är prestandan. Räkna med att kapa några meter jämfört med den gamla vanan med blyhagel. 25 meter är ett bra riktmärke, utanför den gränsen tappar stålhagel snabbt i fart och kraft.

När det gäller stålhaglets US-nummer så blir rådet att utgå från US4 som generell patron. Det är inte fel att gå ner något eller några nummer när duva och ripa ska jagas. Tänk tvärtom för gåsjakt, där gäller US2. Till rådjur och räv rekommenderar danska jägare stålhagel i US1.

En intressant detalj är att stålhagel jämförelsevis ger täta svärmar. Det behövs alltså inte trånga choker, vilket hur som helst bör undvikas på grund av stålets hårdhet. Kombinationen trång borrning och stålhagel sliter hårt på bössan. Satsa på ¼ eller rent av skeet, och se ½ choke som max.

Det har talats en del om att skadskjutningarna kommer att öka när stål tar över efter bly i hagelpatronerna. En studie som genomfördes av Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, lyfte fram ett exempel som ser ut så här:

En and flyger i 20 meter per sekund, 25 meter framför mynningen på en hagelbössa laddad med stålhagel. Om jägaren siktar på näbben och följer med i svingen så hamnar haglen 35 centimeter längre bak och sju centimeter lägre. Anden träffas i buken, vilket inte är bra.

Träna på skjutbana

Samtidigt kommer en helt annan åsikt, från Danmark. Där hävdar tungt rutinerade fågeljägare det motsatta. Eftersom patroner med stålhagel är snabbare än blyhagel krävs mindre framförhållning när avståndet till anden är 25 meter.

Hur ska man tänka här? Svaret är givet och enkelt. Det är läge att träna upp sitt hagelskytte på en skjutbana, och lära sig att träffa rätt med stålhagel, helst med olika US-nummer och med olika laddningar men minst med de patroner som man avser att jaga med.

Det har talats om problem i skogsnäringen, på grund av stålhagel. Stål i timmer som ska sågas är inte bra. Än så länge finns inte mycket fakta i frågan, men vi lär komma dit framöver.

Ett generellt och högst påtagligt problem är att det inte går att skjuta stålhagel i framför allt äldre hagelvapen. Om inte bössan är märkt med den franska liljan (provtryckt för stålhagel) är det tveksamt. Å andra sidan, många av dessa äldre vapen går att anpassa för stålhagel på relativt enkla sätt, av kunniga vapensmeder. Det viktiga är att låta en expert konstatera om bössan tål stålhagel eller inte.

Hur vi än vrider och vänder på ämnet är en sak uppenbar: Vi måste lära oss mer, och vara mer noggranna när vi väljer vilka stålhagelpatroner som passar vilken jaktform. En önskan är att tillverkare och leverantörer blir bättre på att informera oss. Bäst vore om betydligt mer information fanns på patronasken. I dag är det dåligt med det.