Att köpa nytt är inte självklart för alla, i synnerhet inte om man är 20 år och fortfarande går i skolan men ändå vill jaga. Likaså finns det givetvis många andra som inte prioriterar fabriksnya vapen.
Det finns många begagnade vapen på marknaden som kommer att fungera utmärkt för ytterligare flera jägargenerationer. Dessutom är många av dessa vapen väldigt lågt värderade.
Husqvarnas 1640-serie är ett mycket bra exempel på detta. 1640-vapen kan hittas i prisklass från 1 000-6 000 kronor, beroende på modell och utförande.
En vanlig standardbössa i den ultimata gubbkalibern .30-06 ligger normalt mellan 1 000 och 3 000 kronor.
Enda undantaget är förmodligen helstockarna och de gevär som tillverkats för 9,3×62 och .358 Norma Magnum. Dessa ligger högre i pris eftersom de är ovanliga och populära på grund av svinexplosionen.
En sann klassiker
Husqvarna 1640 är en sann klassiker i den svenska älgskogen och ett mycket bra vapen.
Dock har 1640-bössor vissa nackdelar, som vi kommer att titta närmare på i slutet på artikeln. Men vi börjar med lite historik.
Fram till 1600-talets senare skede fanns en del vapenproduktion för militär verksamhet utspritt i trakterna runt Huskvarna och Jönköping. Trots idoga försök att få dessa samlokaliserade misslyckades detta.
Men 1689 lyckades Karl XI:s ämbetsmän få pipborrare och andra smeder att flytta in till Huskvarna och sätta upp en fabrik.
Erik Dahlberg startade tillverkning av muskötpipor och blev förste chefen för Husqvarna gevärsfaktori.
Statligt faktori
Från 1689 till mitten på 1700-talet var Husqvarna ett statligt vapenfaktori för produktion av vapen för krigsmakten.
Under faktoriperioden producerades stora mängder luntlåsvapen, pikar, kärror, trummor och annat.
Höjdpunkten för produktionen var under Sveriges långa försvarskrig mot Polen, Danmark och Ryssland runt 1700-1721.
Vid denna tidpunkt fanns närmare 1 000 anställda.
Fabriken övergick på 1700-talets mitt till privat ägo, vilket gällde i cirka 100 år tills vapenfaktoriet 1867 ombildades till aktiebolag.
Mer civil produktion
Även om Husqvarna vid 1800-talets senare del hade stor vapenproduktion var den liten i förhållande till den övriga produktionen. Husqvarna gick mer och mer över till civil produktion.
Militärt var Husqvarna fram till och med AK4:ans införande i svenska armén 1964-1965 djupt involverade i vapenproduktionen, bland annat med Remington-gevär, Suomi-kpistar, Mauser-gevär och armépistoler.
Första repeterstudsaren som kom från Huskvarna var modell 46, som var baserad på karbinlådan från mauserkarbin modell 1894.
Första modellen kom 1927 och den fanns i lite olika varianter.
Husqvarna hade senare även en egen civil variant på den egentillverkade mauserlådan och det är den så kallade förstärkta m 38-lådan. Det är alltså en helt vanlig m 38-låda (i princip samma sak som m 96) som inte hade tumurtag.
1937 började Husqvarna parallellt med de egenproducerade m 94-mekanismerna använda sig av m 98-mekanismer från FN i Belgien.
Började exportera
Efter andra världskriget kom exporten till USA och Kanada igång. Att Husqvarna konkurrerade med FN:s studsare och samtidigt köpte mekanismer av FN kändes av naturliga skäl inte vidare vettigt. I synnerhet med tanke på att FN då lätt kunde styra Husqvarnas prissättning med inpriset på mekanismerna.
En egen mekanism
Husqvarna satte igång att ta fram en egen mer jaktbetonad mekanism.
Dessvärre var Husqvarna av ekonomiska skäl starkt begränsade att använda stora delar av de verktyg som använts för att producera gevären med m 94- och m 96-mekanismerna.
Produkten blev därefter. Samma pipgänga, samma slutstyckskonstruktion och många andra gemensamma detaljer användes.
Vissa förbättringar gjordes, som att underbeslagen blev öppningsbara. Andra bra nyheter var att lådorna var borrade för kikarsikte och att vapnen hade sidosäkring.
Men även försämringar gjordes. Det gäller den helt egna lösningen på slutstycksspärr/utkastare och den egna utdragaren.
Producerades i 14 år
Produktionen av modell 1640 startade 1953 och under åren fram till 1967 pågick tillverkningen av dessa studsare för fullt.
Modellen har egentligen bara en allvarlig svaghet och det är den otroligt korkade lösningen på slutstyckets spärr/utkastare. Konstruktionen kan leda till tappade slutstycken.
Funktionsmässigt hoppar slutstycksspärren in och ut i ett hack i slutstycket varje gång skytten repeterar. Skulle snö eller något annat förhindra spärren att hoppa in i spåret kommer slutstycket att trilla ut.
Detta har hänt mig. Därför går jag aldrig med slutstycket utdraget om pipan pekar uppåt.
1640 har även slutstycksspärren och utkastaren i samma detalj. Det innebär att om skytten trycker ner utkastaren släpper slutstycksspärren och slutstycket kan hoppa ut. Det händer ibland när magasinet laddas och pipan är uppåt. Ibland lägger man en patron ovanpå utkastaren. När patronen trycks ner i magasinet släpper samtidigt slutstycket ur bössan och trillar raka vägen ner i gyttjan.
De här mäkta irriterande slutstycksproblemen är det dock inga problem att leva med. Det går faktiskt att anpassa sig lite, men man måste vara medveten om problemet.
Ibland går fjädern sönder, men Tommys vapenverkstad i Huskvarna har gjort nya sådana. Så detta är inget större problem. De har även nya fjädrar för magasinslocket till stålunderbeslaget.
Utmärkt för jakt
1640-systemet är ett alldeles utmärkt jaktsystem. Ofta hörs kritik på slutstycksgången och byrålådseffekten. Även om kritiken är berättigad är den samtidigt helt betydelselös för all jakt.
1640-seriens efterföljare modell 1900 har så extremt bra slutstycksgång att svenskar har blivit världsmästare i att kritisera alla bössor med sämre gång än 1900. Jag ser inte 1640-bössornas slutstycksgång som något som helst problem.
Jag har skjutit flera 20-poängare på löpande älg med ett skott mot stillastående älgtavla och sedan tre skott på ett och samma löp. Det är alltså uteslutande en träningssak.
Sällan behöver man skjuta så mycket snabbare än så. Och behöver man det är det faktiskt inte vapnet som begränsar skyttet.
Tryck aldrig åt höger
Att repetera en 1640 handlar bara om att dra slutstycket rakt tillbaka. När slutstycket förs fram görs det antingen rakt framåt eller med att trycka slutstyckshand-taget till vänster.
Trycker skytten slutstycket till höger kommer byrålådseffekten, så det finns det absolut ingen anledning att göra.
1640-studsarna skjuter i allmänhet mycket bra om de är skötta och underhållna.
Rost i loppet vanligt
Många äldre vapen är rostiga i loppet och ser rätt hopplösa ut.
Fram till 1950 dragbrotchades alla pipor på Husqvarna. Men från 1950, när Husqvarna byggde sin kallhamringsmaskin, kallhamrades piporna i allt högre grad.
Det går inte att se på pipan om den är hamrad eller skuren. Jag tror att räfflingsmetoden, ur normal precisionssynpunkt, är helt ointressant. En välgjord räffling, oavsett metod, ger bra precision.
9,3×62 kom aldrig att kallhamras, utan alla de piporna är dragbrotchade.
En mindre smart detalj är den långa mauserutdragen. Husqvarna-folket var så påhittiga att de konstruerade en egen utdragare, istället för att använda en av typ m 96 eller m 98.
1600-utragare finns ej
Detta påfund har gjort att det inte går att få tag på 1600-utdragare. Den utdragare som är mest lik är m 96. Men den är något för lång och går i pipan när slutstycket stängs.
Vissa åtgärdar problemet genom att slipa av utdragen framtill, men det är en synnerligen dålig lösning eftersom utdragaren redan är tunn nog som den är. En betydligt bättre lösning är att istället plocka av pipan och svarva av 0,5 millimeter, eller vad som behövs, av bakplanet.
Det har i huvudsak levererats två typer av trycke till 1640-vapnen, dels standardtrycket, dels det så kallade Husqvarna fintryck.
Fintrycket är ett ställbart amerikanskt trycke, märkt ”Tradewinds”.
Recknageltrycke
För den som idag vill montera ett annat trycke än originalet är förmodligen enklaste lösningen att ringa till Bössmakaren AB i Klippan. De har Recknagel-trycken anpassade för 1640. Det innebär att Recknagel-trycket kan byggas ihop med originalsäkringen.
Bössmakaren AB har även ett mycket begränsat antal original fintrycken för 1640.
Givetvis går även originaltrycket att justeras, men det är oftast mer jobb än vad det är värt och det blir sällan riktigt bra.
Alla trycken som är avsedda för mauser m 98 passar på en 1640. Men det är få som kan kombineras med originalsäkringen, som oftast är mycket prydligare än det nya tryckets säkring.
En annan nog så viktig nackdel om man väljer trycken för m 98 av enklare typ är att dessa inte låser slutstycket i säkrat läge. Dit räknas bland annat Timney och Bold.
För den som föredrar säkring av Winchester m 70-typ passar även de som är avsedda för mauser 98.
Jag har haft en säkring av Winchester m 70-typ från Dakota under en mängd år på min 1651 special för .358 Norma Magnum.
Kan osäkra av misstag
Dock vill jag inte rekommendera en säkring av m 70-typ eftersom den sitter alldeles för ytligt. Det är väldigt lätt att komma åt säkringen och osäkra av misstag.
Recknagel har en säkring med m 70-variant som har en speciell regel, vilket gör det mycket svårare att osäkra av misstag.
Två olika säkringar
På min drevjaktsbössa har jag både en vanlig Mauser m 98 flaggsäkring och Husqvarna originalsidosäkring.
Jag använder flaggsäkringen på drevjakterna. Då sitter Aimpoint-siktet på bössan, eller annars används de öppna riktmedlen. Sidosäkringen används när jag sitter på pass och har ett kikarsikte monterat på bössan.
Vapen tillverkade fram till 1957 hade stålunderbeslag. Efter 1957 övergick Husqvarna till aluminiumunderbeslag. Det innebär att flertalet vapen är tillverkade med aluminiumunderbeslag.
Dessvärre är urfräsningen för stål och aluminium totalt olika. Därför är det viktigt att inte försöka byta från ena underbeslaget till det andra. Urfräsningen i stocken är mer utfräst till ett aluminiumunderbeslag.
Stockningen på 1640 följer Husqvarnas standardmått. Det innebär att bakkappan på Husqvarnas alla modeller från m 46 till 1900 är på samma ställe. Även alla olika former av monte carlo-kolvar har samma höjd på bakkappan.
Husqvarna hade även i grova drag samma pistolgrepp. Däremot fanns en hel uppsjö olika typer av framstockar.
Otrevlig rekyl
Ofta säger skyttar att gamla Husqvarna-bössor i .30-06 och 9,3×62 är mycket otrevliga i rekylen på grund av den krokiga stocken. Då är det alltså bakkappans höjd under piplinjen som avses.
Jag instämmer fullständigt i kritiken. Dessa vapen, med sina originalstockar, är otroligt tråkiga och plågsamma att skjuta med. Att bakkappan sitter i samma höjd på alla modeller ser jag som stockens största fel.
Avståndet blir fel
Bakkappan sitter på tok för lågt vid användning av kikarsikte, så att avståndet mellan axel och öga blir helt fel.
Givetvis går detta att åtgärda, antingen genom en ny stock eller genom en förhöjning av den befintliga.
Själv har jag på två av mina vapen laminatkolvar från Johnny Boberg och på den tredje en ombyggd monte carlo-kolv som blivit klassiskt rak.
Kindkammen sågades av. En ny limmades på och bakkappan höjdes 30-40 millimeter, varpå överflödet på stockens undersida sågades av.
Är du själv road av att jobba med stocken kan du beställa ett grovfräst kolvämne från Johnny Boberg i Bjursås. Då kan du själv välja mellan monte carlo, klassisk rak, tumhål, eller vad du vill. Men en 1640-ägare bör göra något åt kolven eftersom de är synnerligen otrevliga.
Sprickor i stocken
Inte sällan är 1640-stockarna spruckna bakom lådstjärten, eller mellan trycket och magasinsschaktet. Dessa sprickor är i allmänhet inga svårigheter att limma.
Dock skall man se till att det blir gjort ordentligt från början eftersom det är nära nog omöjligt att göra om jobbet ordentligt om det gått år fanders.
Limmas stocken där bak är det synnerligen tillrådligt att bädda rekylklacken efteråt, så att det blir en större och bättre yta som tar emot rekylen.
Likaså är det av yttersta vikt att lådstjärten inte passar perfekt i stocken eftersom den då verkar som en kil och garanterat kommer att spräcka stocken.
Lådan är mindre
Rent tekniskt är 1640 ansedd som en ”small ring mauser”, vilket innebär att lådan längst fram är cirka 33 millimeter istället för m 98 som är runt 35-36 millimeter.
1640 har fast magasin med ledad botten med en magasinskapacitet på fem patroner för standardkalibrar, fyra patroner för 9,3×62 och tre för magnumpatronerna.
Rent precisionsmässigt skjuter i allmänhet en 1640 som vilket annat nytillverkat gevär som helst.
Eftersom det är ett 30-50 år gammalt gevär bör vapnet givetvis provskjutas före köp. Men rent generellt är Husqvarnas vapen välkända för att vara välskjutande.
Många varianter
Det har funnits ett stort antal varianter i 1640-serien.
Intressant att nämna här är till exempel 1640 K, som är en hundförarbössa i lätt utförande med kort pipa. Denna är ännu ”roligare” att skjuta med i .30-06 eftersom rekylkänslan blir extra stark.
1651 heter vapnet i undermodellen för .358 Norma Magnum.
1640-system levererades även till FG Company, som marknadsförde de något udda Folke Dahlberg-bössorna under namnet Skogis.
Korta pipor och korta stockar av lite typisk amerikansk 60-tals design kännetecknar dessa vapen.
1600 H är med helstocksutförande och försedd med en 52 centimeter lång pipa och därmed ganska smidig.
1740 var en exportmodell med så kallat Afrika-sikte, det vill säga ett ställbart sikte ut till 1 000 meter.
Själv har jag tre egna Husqvarna-vapen i 1640-serien, en .22-250 Ackley Improved, en 6,5×55 Ackley Improved och en .358 Norma Magnum.
Både gevären för de mindre kalibrarna är i efterhand försedda med rostfria pipor från amerikanska Lilja och laminatstockar från Johnny Boberg.
Trivs bra med vapnen
Vapnen är lite tyngre och jag trivs förträffligt med alla tre studsarna.
Att jag själv har valt 1640 en gång berodde på att det är förbaskat billiga. Sedan har jag aldrig sett någon anledning att byta ut dem.
Min .358 Norma Magnum är den bössa jag oftast har på drevjakter.
65 centimeter-pipan är nedkapad. Men kortad pipa rekommenderas inte för den som vill behålla .358 NM-prestandan.
Jag har gjort nya riktmedel som lötts fast.
Jag växlar mellan öppna riktmedel, 3-12 kikarsikte och Aimpoint-sikte beroende på vad och hur jag jagar.
Stocken, som egentligen var anledningen till att jag en gång köpte .358:an, var av monte carlo-typ tyvärr, men väldigt fin i träet.
För att råda bot på den låga bakkappan är vapnet ombyggt från monte carlo-stock till rakt, klassiskt stuk, där bakkappan är upphöjd och kindkammen är cirka 10-15 millimeter högre än originalet. Bössan passar mig nu förträffligt och jag trivs oerhört bra med den.
En bra, äldre bössa till lågt pris är i mina ögon ett mycket vettigare val än vissa nya ekonomistudsare som säljs numera.
1640-mekanismen är också lämplig för att bygga fina customstudsare. 1640-gevären har dessutom en av marknadens lättare långa lådor och är därmed alldeles utmärkt för den som vill ha en lätt bössa.
Själv har jag länge funderat på att konstruera en ny slutstycks-stopp. Dessvärre har det bara kommit till funderingsstadiet.
Vapnet på bilderna, som är i extremt bra originalskick men dessvärre borrad för sidomontage, finns till salu på Jakt & Friluftsgården för 3 000 kronor.
Tillverkningsnummer och år
Följande kalibrar har levererats som original: .243 win, 6,5×55, .270 win, 7×64, 7mm Remington magnum, .308 win, .30-06, 8x57JS, .358 Norma Magnum och 9,3×62.
Tillverkningsnummerserier:
År: Nummer:
1953 150000
1954 164000
1955 176300
1956 186000, 203500
1957 189000, 210500, 500501
1958 190300, 220800
1959 190700, 233300, 500700
1960 239800
1961 249000
1962 258500
1963 270000
1964 282500
1965 294650
1966 308000
1967 316000
Det har använts flera tillverkningsnummerserier vissa år. Det gör naturligtvis inte årtalsbestämmandet enklare.
Husqvarna reservdelar (mycket begränsad tillgång):
Tommys Vapenverkstad, tel: 036-14 22 20.
Grovfrästa stockar (både valnöt och laminat):
Johnny Boberg, tel: 023-511 35.
Originalstockar (ej monte carlo):
Torsbo Handels, tel: 0321-740 40.
Recknagel tryck, Husqvarna original fintryck:
Bössmakaren AB, tel: 0435-109 77.