Sauer & Sohn är Tysklands äldsta vapenfirma och grundades 1751 av Lorenz Sauer i Suhl.
Suhl var fram till Sovjets intåg ett av världens fyra stora vapencentra, där vapenproduktion hade dominerat staden sedan sekler.
Andra stora centra är London, Liege, och Ferlach. Frågan är om inte St. Etienne borde räknas dit med. Sauer & Sohn var en av de dominerande vapenfabrikerna i staden men det fanns många andra högklassiga tillverkare som Simson, Merkel, Imman Meffert, Krieghoff, Christoph Funk, Schilling, CG Haenel.
Hemmatillverkning
Suhl hade en stor vapenproduktion utan vapenfabriker och produktionen skedde långt fram i tiden i egna smedjor i hemmen.
I de flesta fall gjorde var gubbe det han var duktigast på, det vill säga någon borrade pipor, en annan tillverkade stockar och så vidare.
De olika yrkeskategorierna hade olika skrån för att bevaka sina intressen och dessa hade tämligen stor makt. Hemproduktionen var något de olika skråna bevakade väldigt hårt och de motsatte sig alla förändringar. De ansåg det vara helt orimligt att smederna skulle arbeta i fabriker och inte hemma.
Försäljningen av vapen skedde genom ett högt utvecklat system av uppköpare som senare sålde vapnen på olika mässor. Det är därför man då och då hittar fina vapen som helt saknar tillverkningsstämplar.
Det aktuella vapnet är gjort för vapenbranschen och den aktuella importören satte dit sitt namn. Då ville man inte ha något riktigt tillverkarnamn.
Till exempel har både Widforss och Vapendepoten i Falun gjort så.
Sauers vapentillverkning i eget namn började med Lorenz Sauer 1751 i Suhl.
Långsam produktion
Redan på 1770-talet började Lorenz Sauer samarbeta med J.S Spangenberg och produktionen sköttes fortfarande i hemmen hos de olika smederna. Långsamt gick det, vapen för vapen. Problemet var naturligtvis att hemproduktion av vapen inte är vidare effektivt.
Inte förrän 1839 bildades den första riktiga vapenfabriken i Suhl – Spangenberg & Sauer. Det fanns även några andra vapenfabrikanter inblandade men de var som sagt mindre. På 1840-talet hade fabriken över 300 anställda i alla för vapen upptänkliga yrkeskategorier.
Hård konkurrens
Spangenberg & Sauer var inriktade på militär massproduktion av vapen. I början gick affärerna lysande, men konkurrensen från andra vapenfabriker innebar att lönsamheten sjönk under 1860- och 1870-talet.
Spangenberg dog 1866. Hans 18-årige son dog fyra år senare.
Därmed var mer eller mindre det namnet borta. Johan Paul Sauer registrerade namnet J.P. Sauer & Sohn som tillverkare och drev verksamheten med sina söner Rudolph och Franz.
Från 1880-talet började Sauer & Sohn ställa om tillverkningen till bättre jaktvapen.
Upptäcktsresandet och jagandet i andra världsdelar hade blivit populärt och en ganska stor jagande lägre överklass hade växt fram som köpte bättre vapen.
Tidigt 1880-tal vann en Sauer dubbelstudsare första pris på en utställning i Melbourne. Men Johan Paul Sauers söner Rudolph och Franz blev oense om hur företaget skulle skötas.
1894 löste därför Franz ut Rudolph och tog över fabriken. Han hade två söner, Hans och Rolf, som sedan skulle inta mycket framstående positioner inom företaget.
Världskrigen innebär både himmel och helvete för Sauer, precis som för merparten av den övriga tyska industrin.
Först ökade produktionen enormt och man byggde till och anställde folk. Under första världskriget tillverkade Sauer & Sohn stora mängder K98 Mausergevär, m1913-pistoler och kulsprutor till tyska staten.
Men efter kriget finns ingen stor militär kund och de flesta civila hade inte råd att köpa vapen, vilket gjorde läget extra illa när den ekonomiska depressionen kom.
Andra världskriget innebar samma sak, fast mycket värre uppgång och fall.
Ryssarna tog över
Fabriken exproprierades av Sovjet utan ersättning till ägarna Rolf och Hans. Hans Sauer sattes i koncentrationsläger och dog 1946.
Sauers fabrikslokaler användes sedan i den nya östtyska vapenproduktionen.
De gamla namnen som Sauer, Simson, Merkel och Haenel levde vidare. Men all produktion sköttes från Sauer-fabriken, oavsett vilket namn som stod på bössan.
Den nya fabriken kallades Ernst Thälmann-werke efter ett offer för Hitlerregimen som blev helgonförklarad socialistisk martyr.
På 50-talet startade Sauerverksamhet i Västtyskland. Till en början var några från Sauer-familjen inblandade men de försvann en efter en.
Rolf Sauer sålde rättigheten till namnet på 60-talet och sedan dess har familjen Sauers inblandning i Sauer varit obefintlig.
Rolf Sauer lämnade aldrig Suhl och dog 1972.
Trevlig kipplauf
Sauer Modell Tell är en kipplauf som tillverkades från 1896 fram till 1936.
Enskottaren Tell har Roux-system, vilket innebär att bygeln som trycks ned för att öppna bössan även spänner upp den.
Den fotograferade bössan är ”fel” eftersom den är tillverkad 1938, trots att tillverkningen skall ha upphört 1936.
Tell togs från början fram som ett lättare målskjutningsgevär, men kom mer och mer att användas som jaktvapen. Därför tillkom en massa kalibrar.
Olika undermodeller
Enskottaren fanns i olika undermodeller från Tell 1 till Tell 5.
Det var endast kalibrarna som skiljde de olika modellerna åt och givetvis placeringen av slagstiftet.
Den enda ”stora” förändringen som skedde under tillverkningsåren var säkringen, som ändrades från att vara en ”vingmutter” till modern kolvhalssäkring i början på 20-talet.
Tell-vapnen har tillverkats för följande kalibrar:
22 short, 22 long rifle, 22 extra long, 22 Winchester centerfire, 5,6x35R vierling, 25-35, 6,5x58R, .32-20, 8,15x46R, 8x48R och 9,3x57R/360 samt hagel kaliber 13 millimeter, det vill säga kaliber 36.
Säkerligen finns det även vapen för andra kalibrar, men så är det med de flesta fabrikat. Udda specialare har alltid funnits.
Lågt gastryck behövs
Vad gäller moderna kalibrar har jag sett ett antal kaliberändrade vapen. Kaliberändring på en Tell är helt okej, men man bör absolut se till att hålla det till ”snällare” patroner med lågt gastryck.
Till exempel är .22 hornet en mycket vettigt lösning för ett vapen som har en upprostad pipa. Men .222 rem, som jag sett i vissa vapen, vill jag avråda ifrån. Den patronen har högre gastryck än vad vapnet är avsett för.
Bruksvärdet idag är lika högt som det var för 100 år sedan.
Vapnet är lätt och välbalanserat och jättetrevligt för den som vill ha en högst rimligt prissatt kipplauf. Precisionen är oftast väldigt god och det är i princip ett lika modernt vapen som när det tillverkades.
Kvaliteten på dessa äldre Sauer-vapen är hög, men nu är Tell inte ett lyxvapen. Den extrema kvaliteten och fina hantverket kostade till exempel bara en fjärdedel av priset för en Sauer-drilling vid samma tid.