Det är forskare från flera europeiska länder som har gått igenom 20 års studier, bestående av 218 publikationer, av de tio viktigaste hjortdjuren i Europa, Asien och Nordamerika.
Bevara djuren
Forskarnas förhoppning är att de nya rönen ska underlätta för de som arbetar med jakt och skogsförvaltning så att de anpassa sina strategier för att bevara hjortdjuren.
Forskarlagets arbete har letts av Annika Felton från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Djuren som studerats är: Älg, rådjur, dovhjort, kronhjort, ren, wapiti, sikahjort, vitsvanshjort, svartsvanshjort och nordamerikansk vildren. De har det gemensamt att de lever i skogsområden på norra halvklotet med både kalla och varma årstider.
En del fördelar
En slutsats är att en del hjortdjur får fördelar då klimatet blir varmare. Bland annat behöver de göra av med mindre energi för att hålla värmen och får delvis lättare att komma åt mat.
För andra populationer är emellertid förändringen mot ett varmare klimat mindre positiv då de till exempel drabbas av värmestress och parasiter. Med tiden kan detta innebära att de får sämre fysisk kondition och rör sig norrut till nya utbredningsområden.
Drabbas hårdare
Speciellt älgen är utsatt eftersom den är anpassad för ett liv i tämligen kallt klimat och därmed extra värmekänslig – något som innebär att sydliga älgbestånd drabbas hårdare än de artfränder som lever längre norrut.
Också vikten minskar när medeltemperaturen höjs, vilket märks tydligt hos älg och rådjur. På kort sikt blir också reproduktionsförmågan sämre hos särskilt utsatta individer.
I värsta fall
De negativa effekterna gör sig i värsta fall påminda mycket snabbt. I Italien har noterats att ovanligt varma somrar medför att rådjurs och kronvilts förmåga att reproducera sig omedelbart försämras.
Men en del hjortarter har förmåga att hantera de negativa följderna genom att söka sig till andra delar av utbredningsområdet eller genom att vara aktiva under nya tider på dygnet.
Slutar att vandra
Slutligen fastslår forskarna att de hjortdjur som rör sig långa sträckor vid årstidsväxlingarna ändrar beteende när snötäcket ligger under kortare tid och är mindre djupt.
Särskilt noteras att nordamerikansk vildren och kronvilt startar sina säsongsvandringar tidigare på våren och senare under hösten. Detta kan med tiden leda till att de aktuella arterna förlorar vandringsdriften.
