Med en gång märks det att Pia Andersson är en person som får saker att hända och inte ger upp i första taget.
Inte ens när hon berättar om hur hennes livsverk krossats låter hon speciellt nedstämd, snarare stridslysten och med en förmåga att skratta åt eländet.
Räknade inte med vargrevir
– Jag tyckte att jag hade världens bästa affärsidé, ett hundpensionat där hundarna får springa fritt i skogen och socialisera med varandra och få en härlig vistelse, säger hon och tillägger:
– Innan jag startade gjorde jag en massa riskanalyser. Det enda jag inte tog hänsyn till var att det skulle skapas ett vargrevir här. Enstaka vargar som vandrar förbi tog jag höjd för, men inte en hel flock med minst sju djur.
Mitt i Brängenreviret
Det var hennes två egna schäfrar som bidrog till att idén om ett hundpensionat, kompletterat av ett hunddagis, föddes.
Pia Andersson hade alltid tyckt att det var olustigt att lämna ifrån sig sina hundar bara för att veta att de skulle placeras i bur och rastas kortare perioder.
Det måste gå att göra bättre tänkte hon.
Ett arv från hennes far gjorde planen möjlig att förverkliga och familjen kunde flytta till en gård utanför Mullsjö, 70 meter från sjön Brängen.
Mitt i ”Brängenreviret” på gränsen mellan Västra Götalands och Jönköpings län, platsen för den sydligaste vargföryngringen i modern tid.
2019 drog hon i gång.
Samtalet som ändrade allt
– Allt gick jättebra! Jag hade en flock med maximalt åtta hundar inklusive mina egna två. Hundarna kunde springa fritt i den inhägnade skogen. Vid Brängensjön hade vi en egen sandstrand där de badade, säger Pia Andersson.
Men i januari förra året kom samtalet som ändrade förutsättningarna.
Hennes två schäferhanar försvann och Pia Andersson fick information via Facebook om att hundarna hade setts 1,5 mil från huset. En hund återfanns, sedan hörde en tjänsteman på länsstyrelsen av sig och berättade att en lokförare hade sett två vargliknande djur och råkat köra på ett av dem – det visade sig sedan att det rörde sig om Pia Andersson hundar.
Grävlingarna försvann
– Han hade sett mina hundar och en dog. Det var först då jag talade med länsstyrelsen som jag blev varse att det finns varg här. Jag tror att mina hundar fick upp ett spår efter varg och drog i väg.
Nästa tecken var att grävlingarna försvann och Pia Andersson och hennes make noterade att de inte såg så mycket klövvilt från bilen som tidigare.
– Just grävlingarna var så tydligt. De fanns överallt tidigare men försvann över en natt i princip. Sedan läste jag att grävlingarna är det djur som stryker med först när vargen etablerar sig.
Analyserade situationen
Pia Andersson förstärkte sin inhägnad och lade ner mycket tid på att lära sig mer om varg och analyserade situationen.
– Jag pratade med människor som levt med varg längre än vi och stämde av med mina kunder.
Beskedet om att det fötts minst fem vargvalpar i Brängenreviret blev spiken i kistan.
– Jag insåg att det inte går att driva företaget vidare. Mina egna hundar riskerar jag inte och jag kan helt enkelt inte riskera andras heller. Det rör sig ju om familjemedlemmar, säger hon och tillägger:
– Jägarna såg det här tidigt. Sedan finns ju den andra sidan som tycker att varg är helt oproblematiskt.
Ingen lek på gården längre
Hon betonar att hon själv inte hatar varg. Som hundälskare fascineras hon av dem.
– Men de går inte att ha dem nära människor och i Sverige finns det inte tillräckligt folktomma platser. Jag hatar inte lejon heller och tycker att de är vackra, men jag hade inte blivit glad om de planterats ut bakom mitt hus.
Som mor till barn i femårsåldern har hotet ytterligare en dimension.
– De får inte leka själva på gårdsplanen längre, risken kanske är liten men den går inte att bortse från. Jag tycker att det mest är folk från länsstyrelsen som säger att vargen inte är farlig för människan. De riktiga experterna verkar inte vilja uttala sig. En känslig fråga.
Inavlade vargar
En annan känslig fråga är vargarnas genetik. Pia Andersson säger att hon egentligen inte vill uttala sig, hon är ingen expert.
Men hundar kan hon.
– Där betyder inavel jättemånga negativa saker. Detsamma gäller ju för människor. Vad säger att totalt sönderavlade vargar uppför sig som de ska?
Vad ska du göra nu när du inte kan driva ditt företag vidare?
– Jag ska ta en lång semester och fundera, jag kommer säkert på något, men sorgligt är det. Jag trodde att jag hittat min grej.
– En sak till förresten. Det finns de som säger att vargen var här först. Det tycker inte jag, jag var här före vargarna.
