Foto: Mostphotos Färre vargar i de klassiska vargområdena som till exempel Värmland och Dalarna.

Varginventeringen över men resultatet dröjer

En första analys kan dock göras utifrån de siffror som redan finns klara efter att inventeringen avslutades 31 mars.

Jakt & Jägare gör här en analys och sammanfattning av skillnaderna i vargpopulation per område mellan de två varginventeringarna för vintrarna 2023/2024 och 2024/2025, baserat på rapporterna från Rovdata/SLU Viltskadecenter.

Minskad vargstam i Sverige

I den förra inventeringen 2023/2024 beräknades den svenska vargstammen till cirka 375 individer, baserat på 37,5 dokumenterade föryngringar (valpkullar). Den totala skandinaviska populationen uppskattades till 440 vargar, vilket även inkluderar norska revir och gränsöverskridande familjegrupper​.

Enligt den löpande rapporten för vintern 2024/2025, redovisad per 31 mars 2025, har antalet dokumenterade föryngringar minskat i flera län. Den exakta totalen är ännu inte slutligt fastställd, men flera av de tidigare aktiva reviren i exempelvis Värmland, Örebro och Dalarna visar färre eller inga föryngringar alls. Det indikerar en nedgång i reproduktion och därmed en möjlig minskning i totalpopulation.

Regionala förändringar

Värmland, som traditionellt haft den största koncentrationen av vargrevir i Sverige, visar en minskning i antal familjegrupper och revirmarkerande par. Södermanland och Skåne, däremot, rapporterar fortsatt förekomst av revir, vilket tyder på en förflyttning söderut av vargrevirens geografiska spridning.

Minskad andel gränsrevir

För vintern 2023/2024 dokumenterades tre gränsöverskridande familjegrupper och tre gränsrevir för revirmarkerande par. Dessa utgjorde en viktig del i att bibehålla genetisk variation. I den senaste inventeringen (2024/2025) finns preliminärt färre gränsrevir, vilket kan påverka den genetiska blandningen negativt på sikt.

Förskjutning söderut

Den svenska vargstammen visar en nedgång i föryngringar och möjligen även i totalpopulation under vintern 2024/2025 jämfört med föregående säsong. Regionalt syns en förskjutning av revir från de traditionellt starka områdena i Mellansverige mot södra delar av landet. Minskad förekomst av gränsöverskridande revir kan också påverka stamens genetiska hälsa.

En slutgiltig bedömning bör dock göras först när alla dna-analyser är färdigställda i juni 2025.