”Vårt jobb är att ta fram kunskap”
Vargforskaren Håkan Sand vid Sveriges lantbruksuniversitet är en av fyra forskare som har jobbat med studien om hur återförvildande med hjälp av varg kan komma att påverka södra Sverige. Han betonar att forskarens roll är att ta fram kunskap.
– Vi har ingen agenda själva, vi säger inte att vi vill att det ska bli väldigt mycket varg i södra Sverige. Vi ville bedöma hur viltstammarna påverkas om det sker.
Hur kan de påverkas?
– Bedömningen är att vargarna kommer att slå mellan 20 och 40 procent av viltstammarna. Det betyder betydligt mindre jakt på älg och rådjur och något mindre jakt på dovhjort, kronhjort och gris.
Varför valde ni detta område att forska på?
– Det är ju så att vi har studerat vargarnas predation under ganska många år, men det finns väldigt lite kunskap om vad som händer när vargen etablerar sig i södra Sverige. Det är intressant eftersom det finns en helt annan sammansättning av bytesdjur där.
Har ni tagit hänsyn till att det är fler vägar och större befolkning i södra Sverige?
– Jo, det har vi. Men det bryr inte vargarna sig om. De kommer att kunna leva och livnära sig bra. Vägar påverkar inte mer än att vargar kan bli påkörda.
Man reagerar på att ni i artikeln skriver att trenden mot återförvildande med hjälp av varg betyder att mänsklig verksamhet ska minska.
– Var står det?
I inledningen.
– Okej, vi beskriver vad rewilding är. Det är ju ett allmänt begrepp. Jag tycker inte att mänsklig verksamhet ska minska.
Med det ändrade säkerhetsläget i åtanke känns det lite udda?
– När vi skrev den här artikeln var vi långt från vad som händer nu i Europa. Vi hade inte en tanke på det. Det är upp till politiken och förvaltningen att bestämma hur mycket rewilding vi ska ha.
Studien har inte någon beställare. Det är forskarna själva som har initierat projektet som i huvudsak är finansierat av Carl
Tryggers stiftelse, men också genom bidrag från Viltvårdsfonden/Naturvårdsverket, Svenska Jägareförbundet och Formas.
”Varför ska vi vänja oss vid varg överallt?”
Bestörtning eller bara plötslig tystnad är några av reaktionerna från jägare, när de får höra om studien som visar hur varg kan återkolonisera södra Sverige och hur mänsklig verksamhet ska minska.
Enligt forskarna kan länen Blekinge, Halland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Skåne, södra halvan av Västra Götaland och södra spetsen av Östergötland föda mellan två och fyra gånger fler vargar än mellersta Sverige. På grund av en större mängd bytesdjur kan reviren vara betydligt mindre och därmed ligga tätare.
Hasse Gustafsson är distriktsordförande i JRF-Södermanland:
– Det som jag kan säga som går att trycka är att det är möjligt att forskningen stämmer från biologisk synpunkt. Men man har inte tagit någon hänsyn till sociala och ekonomiska värden, till småortsinnevånare, till människors känslor, den sociala tillvaron när man är kanske van att jaga och gå ut i skogen. Det blir ett annat samhälle, en helt annan tillvaro.
Han ifrågasätter varför vargen alls ska breda ut sig och påverka människors liv kraftigt. Men tillägger att det ändå är ärligt av forskarna att säga att älgjakten i södra Sverige uteblir om vargstammen skulle tillåtas växa till de nivåer som nämns av forskarna i den vetenskapliga artikeln.
– De säger att människan måste vänja sig, det är jag emot. Varför ska vi vänja oss vid att ha varg överallt? Varför ska vi vänja oss vid att vi inte kan jaga älg? Varför ska vi vänja oss vid att inte kunna släppa hunden? Varför ska vi behöva vänja oss vid nya förhållanden när det inte ger något mer än att andra, som inte är berörda, tycker att det känns mysigt att veta att det finns en massa vargar? undrar Hasse Gustafsson.
Enligt vinterns inventering har Sörmland fått tre nya vargrevir. Det är en ökning sedan förra inventeringen med 200 procent av antalet revir i länet.
”En ointressant forskningsfråga”
Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, reagerar med bestörtning på forskningsstudien.
– Jag blir bara matt, att man återigen … Jag menar: Man har fått nog av naturvetare! De borde hålla sig borta från vargförvaltningen, nu behöver vi fokus på människor.
Jens Gustafsson anser att själva frågeställningen i studien, som handlar om hur många vargar som kan få plats i södra Sverige, är irrelevant.
– Det är en ointressant forskningsfråga. De skulle lika gärna kunna forska på hur många sibiriska tigrar som skulle kunna rymmas i Sverige, eller elefanter eller bisonoxar.
Det som är tongivande, menar Jens Gustafsson, är grundsynen att människan tas bort i ekvationen.
– I den natur som vi har i Sverige har det aldrig funnits varg. Det landskap som vi ser i dag är framtaget i en tid när vargen har varit frånvarande. Den gången vi hade varg i Sverige var ju på 1800-talet och då gjorde man allt man kunde för att utrota den.
Han säger att tanken om återförvildande, ”rewilding”, bygger på en missuppfattning om naturen, en romantisering.
– Det är inte riktigt så att naturen är en fantastisk ”circle of life”. Vi har ganska lite orörd natur i Sverige, vi har skogsbruk och jordbruk. När man ställer sig frågan hur många vargar som kan finnas i förhållande till bytestäthet så ska man veta att den natur och det jordbruk och det skogsbruk som vi har är skapat av människor.
Jens Gustafsson anser att hela rewilding-rörelsen bygger på fantasier och Disney-drömmar och på att vi flyttar oss 150 år tillbaka i tiden, då vi eldade med vaxljus och valolja.
Läs fler artiklar om vad vargar äter och hör röster om studien:
Forskning: Södra Sverige är mer lämpat för varg
