Skandinaviska björnprojektet startade 1984 då den första björnen infångades och märktes i Norrbotten. Sedan dess har projektet inte bara fortgått utan också vuxit avsevärt i omfattning. Hittills har forskarna följt närmare 1 000 björnindivider, många under en hel livstid, med målsättningen att fördjupa kunskaperna kring björnens livsbetingelser i tre huvudspår: Hur mår de?, Vad gör de? och Hur påverkar det omgivningen?
Till en början gick studierna huvudsakligen ut på att ta reda på mer om björnen som art, medan dagens forskning till största del fokuserar på interaktionen mellan björn, bytesdjur och andra rovdjur och vilken påverkan det har på ekologin.
Björnens unika fysiologi intresserar i hög grad forskare inom humanmedicinen: Varför dör inte björnar av njursvikt i idet?, Varför blir de inte bensköra? och så vidare. Det finns hur mycket som helst att ta reda på.
Jonas Kindberg är projektledare för Skandinaviska björnprojektet. Han har arbetat med viltforskning sedan mitten av 1990-talet och med en tydlig inriktning mot björn sedan ett tjugotal år tillbaka. Det har resulterat bland annat i doktorsavhandlingen Monitoring and management of the Swedish brown bear (Ursus arctos) population 2010.
Skandinaviska björnprojektet
Sin akademiska hemvist har Jonas vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Umeå, men han arbetar dagligen som forskningschef på Norsk institutt for naturforskning, NINA, i Trondheim.
Vad är det som gör Skandinaviska björnprojektet så speciellt, Jonas Kindberg?
– Att det har pågått så länge utan uppehåll, vilket gör att vi kan se förändringar över tid. Björnen har en generationstid på tio år och vi har hittills kunnat följa fyra generationer.
Ett av delprojekten som pågår just nu, 2024–2026, handlar om att utvärdera predationsdynamiken för björn, varg, älg och kronhjort genom att titta på rörelsemönster och interaktioner. Merparten av alla studier hittills har varit inriktade på enskilda djurarter, men i samarbete med varg- och älgforskningen vid SLU ska arterna nu studeras tillsammans under tre år. Finansieringen, 4 647 000 kronor, kommer från Viltvårdsfonden.
– Just det här projektet finansieras helt från svensk sida, medan själva basen i björnprojektet delas ungefär lika mellan Sverige och Norge. Även om de flesta björnar håller till på den svenska sidan av gränsen handlar det ju om samma björnstam, förklarar Jonas.
Skandinaviska björnprojektet är unikt och enligt Jonas Kindberg antagligen ett av de mest framgångsrika forskningsprojekten, även internationellt, gällande björnar. Forskare från hela världen är engagerade i olika studier. Till dags dato har det genererat mängder av kunskap som är tillgänglig för alla: rapporter, reportage, statistik och inte minst 350 vetenskapliga artiklar.
Spännande forskningsresultat
En av de färskaste publicerades i december 2023 i Ecology and Evolution. Innehållet är spännande då forskargruppen för första gången med hjälp av gps-halsband har lyckats dokumentera rörelsemönstret hos både björn och älg i samband med att en björn tar en älgkalv. Händelsen utspelade sig i trakterna av det område i Gävleborg och Härjedalen som eldhärjades 2018.
Under 2020 började forskargruppen förse älgkor inom studieområdet med gps-
halsband och i dagsläget bär tjugosex älgkor och fyra tjurar sändare. Förekomsten av älg beräknades ligga mellan fyra och nio älgar per tio kvadratkilometer. Under 2022 utrustades fyra björnar, två vuxna hanar, en hona med ungar och ensam hona, med halsband.
I början av juni 2023 ”krockade” en älg- och en björnsändare. Älgsändaren registrerade position varannan minut i cirka en och halv timme, björnsändaren registrerade position varje minut i 40 minuter. Med hjälp av drönare kunde forskarna filma resultatet där en älgko med tvillingkalvar hade förlorat den ena till en björn. Det som sedan följde är rörande. Trots faran med en björn i närområdet höll kon ett vakande öga över den döda kalven i ett dygn innan hon gav sig av. Dock inte så långt, dagen efter iakttogs hon en knapp en kilometer från platsen där kalven hade dödats.
Teknik ger nya möjligheter
Den förfinade tekniken har gett forskarna helt nya möjligheter. Och utmaningar. Från att ha haft folk på fältet utrustade med pejl introducerades gps i början av 2000-talet. Tekniken är värdefull, inte bara för att hämta in information, ett halsband går i runda slängar på 40 000 kronor. För närvarande används 3G-nätet. Detta håller dock successivt på att stängas ner av telekomoperatörerna som beräknas vara klara i slutet av 2025.
– Vi håller på att titta på nya lösningar. Vi är inte ensamma om problemet, även på tamdjurssidan används samma teknik, säger Jonas Kindberg.
Ett annat viktigt hjälpmedel som har tillkommit under åren är möjligheten att använda dna för inventering och identifiering av enskilda individer. Den första björninventeringen med hjälp av dna gjordes 2001–2002 i Dalarna och Gävleborg.
– Inventering av björn är lite knepigare jämfört med till exempel varg där man kan jobba på vintern. Förutom spillning är hårfällor en metod som används främst i Nordamerika. Mindre försök har gjorts i de norra delarna av Norge och av länsstyrelsen i Norrbotten.
– En hårfälla består av beten omgärdade av en taggtråd som fångar upp lite av björnens hår, förklarar Jonas.
Gör sig inte björnarna illa på taggtråden …?
– Nej då.
Framtiden för björnstammen
Hur ser framtiden ut för vår björnstam med tanke på klimatförändringar, intensivt skogsbruk och jaktuttag?
– Hittills har det inte gjorts så mycket gällande björnar och klimatet. Allt hänger ju ihop: skogsbruket, älgens livsvillkor och tillgången på bär med mera. Björnar är allätare och kommer kanske successivt att tvingas förändra sitt val av föda. Utan bär måste de hitta något annat att äta vilket i sin tur skulle kunna få till följd att björnar kommer att närma sig människor mer än nu. Men detta är rena spekulationer. Alla förändringar sker gradvis under lång tid. Kanske slutar det med att björnarna inte går i ide alls eller under en mycket kortare period, säger Jonas.
När det gäller jaktens inverkan på björnstammen har det visat sig knepigt att pricka rätt i förvaltningen. När Jonas Kindberg gjorde en genomgång av björnstammens utveckling under 1900-talet i relation till förvaltningsmålen visade det sig att förvaltningen ofta misslyckades. Var målet att minska stammen så ökade den, om målet var en långsam ökning så ökade den snabbt och när målet var en stabilisering minskade stammen.
Hur kommer det sig?
– Det finns flera förklaringar, en är svårigheten att se trögheten i björnstammens utveckling. Till exempel syns delar av resultatet av en ökad avskjutning först många år senare, säger Jonas.
Inför den kommande björnjakten funderar han mest på hur det jaktliga uttaget påverkar populationen, inte så mycket på om björnarna fälls under skydds- eller licensjakt.
– Kanske missas den rent jaktliga upplevelsen vid skyddsjakterna, men för mig som forskare är det antalet som betyder något. Förra året fälldes totalt 750 björnar vilket är dubbelt så många som tillväxten. Även våra radiomärkta djur stryker med ibland, 2023 förlorade vi 30 procent av ”försöksbjörnarna”. Det är dyrt att ersätta dem, men självklart kan inte jägarna lastas för att ha råka skjuta ”fel” djur, säger Jonas.
Åtel och hundar
Hur ser du på användning av åtel och hundar?
– Åteljakten tillkom för att få lugna och säkra skott. Hundarna är ett senare fenomen och är naturligtvis effektivt, men det gör att individer som annars skulle vara svåra att komma åt i dag är lättare att skjuta tack vare hundar och kameror.
– Det i sig är inget problem, men det påverkar i slutänden populationen. Man kan komma att skjuta fler äldre och reproduktiva individer vilket påverkar tillväxttakten, förklarar Jonas Kindberg.
Jagar du själv björn?
– Nej, jag håller mig till älgjakt numera. I min roll känns det inte helt okej att jaga björn på hemmaplan, men i unga år hade jag en dröm om att få jaga björn i Alaska.
