Forskning

Södra Sverige är mer lämpat för varg

Sveriges landyta räknat från breddgraden vid norra Gotland och ner till Öresund kan biologiskt husera upp till fyra gånger fler vargar än de län där vargarna finns i dag. Det visar en ny studie gjord av forskare från tre länder. Anledningen är den större mängden möjliga bytesdjur i södra Sverige.

När det första vargreviret etablerade sig i Skåne häromåret hördes röster från alla håll i debatten – jägare, bönder och till och med Svenska Rovdjursföreningen – om att södra Sverige inte lämpar sig för varg.

Rovdjuren borde i stället bo kvar i skogarna i den mellersta delen av landet. Men den åsikten har inte stöd i forskningen.

I en ny vetenskaplig artikel skriver svenska, spanska och norska forskare tvärtom att södra Sverige lämpar sig betydligt bättre för varg än mellersta Sverige. Det beror på att den södra landsdelen inte bara har älg och rådjur som vargmat, utan dessutom dovvilt, kronvilt och vildsvin, arter som alla fungerar väl som bytesdjur för varg.

De jägare i södra Sverige som jagar dovvilt, kronvilt eller vildsvin behöver, enligt studien, inte oroa sig. Det ska finnas tillräckligt med bytesdjur för både människa och varg, även om stammarna minskar och jakten blir något mindre omfattande.

Värre är det för älgjägarna. Med upp till fyra gånger fler vargar skulle det dessvärre inte bli mycket älgjakt kvar i den södra delen av landet. Men inget av detta bedöms ske plötsligt. Forskarna skriver att det inte är sannolikt att hela södra Sverige koloniseras av varg under de närmaste 10–15 åren.

Sverige delat i tre delar

Forskarna har delat in Sverige i tre distinkta områden. Ett område i norr som motsvarar drygt halva Sverige yta. Den landytan räknas bort eftersom den är renbetesland och för att det är svårt, eller omöjligt, att förena varg med renskötsel.

Landytan nedanför denna gräns, som börjar i norra Hälsingland och sträcker sig ända ner till Öresund, är därmed Sveriges tillgängliga vargyta.

Den delas sedan i två nästan lika stora delar. Den övre och något större delen, där vargarna finns i dag, är enligt forskarna inte mest lämpad för varg eftersom bytesdjuren i stort sett bara består av älg och rådjur. Bättre är den undre delen, där det förutom älg också finns flera hjortarter och vildsvin.

Den vetenskapliga artikelns rubrik lyder översatt till svenska: Återförvildande genom utbredning av varg – konsekvenser för klövvilt och jakt.

Forskarna förklarar i inledningen vad återförvildande, eller ”rewilding”, betyder. Mänskligt präglade landskap ska bli mindre präglade av människan och ”vildmark” ska återskapas. Ordagrant i artikeln står det att människans aktivitet ska minska.

Eftersom vargen är en toppredator påverkar den hela kedjan nedåt när den kommer till ett nytt område. Av den anledningen spelar vargen, enligt forskarna, en viktig roll när ett område präglat av människan ska återförvildas. Exempel i studien på områden där denna process i dag sker är Skandinavien, Finland, Polen, Tyskland, Danmark och Spanien.

Kort sagt: Sverige ”rewildas” med vargen som hjälp. Forskarna beskriver i ganska starka ordalag vad som kan hända när vargen etablerar sig i nya områden och mänskliga aktiviteter får backa: konflikter, protester och ”social unrest”.

1. Ju längre söderut som vargen breder ut sig desto mindre kan varje revir vara. I norra Hälsingland handlar det om mellan 3 och 5 vargar per tusen kvadratkilometer, medan mellan 15 och 17 vargar kan leva på samma yta i Skåne. 
2. På samma yta som ett enda revir i norr kan södra Sverige hysa fyra vargrevir. Reviren längst i norr behöver vara minst 1 143 kvadratkilometer stora, medan reviren i södra Sverige bara behöver vara minst 259 kvadratkilometer.

Skaffa kunskap

Ett syfte som beskrivs i studien är att skaffa kunskap så att vargetablering och återförvildande av landskap kan ske med mindre motstånd från de människor som lever där. Det handlar om att underlätta ett paradigmskifte, där det nya paradigmet är samlevnad mellan människa och varg.

Med dessa ambitioner som grund har forskarna studerat hur varg påverkar viltstammar i Polen, ett grannland med liknande bytesdjur som södra Sverige. Utifrån de resultaten har forskarna sedan räknat ut vargarnas möjliga påverkan på viltstammarna här.

Uträkningen visar är att vargarna kommer att slå mellan 20 och 40 procent av stammarna av rådjur, dovvilt, kronvilt, vildsvin och älg, samt att på samma yta som ett enda revir i norr breder ut sig, kan södra Sverige ur biologisk synvinkel hysa mellan två och fyra vargrevir.

Den som vill räkna på en hypotetisk rewildingdröm kan därför multiplicera Sveriges 400 vargar med genomsnittet tre, vilket blir 1 200 vargar i länen Blekinge, Halland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Skåne, södra halvan av Västra Götaland och södra spetsen av Östergötland. Omräknat till antal familjegrupper blir det 120, eftersom omräkningsfaktorn är 10 x varje familjegrupp.

Det blir upp till politiken om vargen ska fortsätta användas som spjutspets när våra mänskligt präglade kulturlandskap ska återförvildas. 

Läs fler artiklar om vad vargar äter och hör röster om studien:  

3 röster om studien

Jakt & Jägares skribent om studien

Detta äter vargar