Foto: ShutterstockFästingar gillar att suga blod ur rådjur, men nya rön visar att rådjur inte sprider borrelia. Ju längre en fästing suger rådjursblod, desto mindre borreliasmitta bär den på.

Rådjur sprider inte borrelia

Ett svenskt vetenskapligt projekt om fästingar och däggdjur har pågått i sex år. Nu har forskarna definitivt slagit fast att det framför allt är sorkar och möss som ökar spridningen av borrelia. Dessutom visar det sig att rådjur är helt oskyldiga, och att det faktiskt är rådjurens blod som tvättar fästingar rena.

I sex år har forskare samlat fästingar i två områden i Sverige, för att sätta ljuset på hur framtida förekomst av fästingburna sjukdomar beror på hur olika vilda stammar av däggdjur förändras. Tanken är, enligt Naturvårdsverket och Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, att skapa bättre möjligheter för kloka förvaltningsbeslut som bygger på kunskap, inte på antaganden.– Ett sådant antagande handlar om rådjuren. Rådjur är ett vanligt värddjur för fästingar, och det har till och med talats om att vi behöver begränsa rådjursstammen för att minska problemet med fästingburna sjukdomar.

Det säger Petter Kjellander, professor vid enheten för viltekologi vid SLU Grimsö forskningsstation och en av krafterna i forskningsprojektet om fästingar och däggdjur.

– Men vi har kunnat konstatera att det ibland faktiskt är tvärtom. Rådjur kan inte få borrelia, de kan inte bära på smittan och kan inte föra den vidare. Man kan till och med säga att rådjuren minskar förekomsten av, och kraften i, den borreliasmitta fästingar kan bära, säger Petter Kjellander.

Enkelt uttryckt, kan man säga att rådjuren tvättar smittan ur fästingar?

– Slarvigt uttryckt, ja. Än så länge är det för tidigt att uttala sig alltför tydligt, sett till de resultat vi fått av att analysera fästingar tagna på däggdjur och fritt i naturen. Men det är uppenbart att det inte är rådjur som sprider eller ökar problemen med borrelia.

I stället är det de små däggdjuren, framför allt sorkar och möss, som driver fästingförekomsten och därmed de fästingburna sjukdomarna. 

– Det nya vi hittat i det här projektet är att rådjuren inte kan föra smittan vidare. Tvärtom, ju längre fästingen suger rådjursblod, desto mindre smitta bär den på, säger professor Petter Kjellander. Foto: Peter Ekeström

Tydliga resultat

Projektet har pågått sedan 2013, då man började samla in fästingar i två områden, Bogesund i Uppland och Grimsö i Bergslagen. Runt Bogesund är det gott om rådjur medan det vid Grimsö är mycket glest med rådjur, men där är det å andra sidan gott om smågnagare.

– Resultaten är tydliga. Många rådjur betyder fler fästingar, men förekomsten av borrelia påverkas inte. Snarare tvärtom. Vi har inte publicerat resultaten vetenskapligt än, men vi vet att ju längre en fästing sitter på ett rådjur, desto mindre borrelia bär den på, säger Kjellander.

Fästingen går igenom tre livsstadier och suger därmed blod flera gånger. Det är alltså sannolikt att om samma borreliabärande fästing suger rådjursblod genom livets alla stadier tunnas smittan ut, enkelt uttryckt. Med sorkar och möss är det tvärtom, man kan säga att dessa smågnagare är en sorts reservoarer för borrelia, eller snarare, ju fler smågnagare desto fler fästingar och därmed fler fästingar som bär borreliasmittan. Det leder till tanken att det med stor sannolikhet är svårt, för att inte säga omöjligt, att bli av med smittan, eller att ens minska förekomsten av den genom mänsklig påverkan. Sorkar och möss har funnits länge, finnas i dag och kommer att finns framöver.

– Fästingen är den enda kända smittkällan för borrelia, och båda har nog alltid funnits. Ismannen Ötzi som hittades i Alperna bar på borrelia. Och han levde för mer än 4 000 år sedan, säger Petter Kjellander och skrattar.

Sjukdomen är alltså gammal, men vet ni om förekomsten av borrelia har ökat?

– Vi vet att ungefär en tredjedel av fästingarna bär på borrelia. Det betyder att förekomsten av borrelia generellt är stor där det finns många fästingar och liten där det finns få. Det är antalet fästingar som avgör hur stor förekomsten är.

Men det är krångligare än så. Borrelia är inte en enda sak.

– Det finns flera olika stammar av borrelia, ett tiotal är identifierade, och flera av dem blir vi inte sjuka av. Då handlar det om Sverige, ser vi till resten av världen är antalet olika typer av borrelia ännu större, säger Petter Kjellander.

Smågnagare och fåglar

Forskarna har gått igenom 15 olika däggdjursarter under de sex år projektet pågått. Haren är hårt ansatt av fästingar, liksom alltså smågnagarna. Men hur mycket förekomsten av fästingburna sjukdomar påverkas av upp- och nedgångar bland gnagarna går inte att svara entydigt på ännu. Man vill ta reda på vad som händer vid rejält stora förändringar i gnagarstammarna.

– Ur ett vetenskapligt perspektiv är sex år en kort tid när man ska studera den typen av populationer. Hur det blir vid en sorktopp respektive ett nödår för sorken vet vi inte ännu. Samma sak gäller haren och rådjuret.

Dessutom kan fåglar sprida sjukdomen. Två arter som bär på borrelia är koltrast och rödhake.

– Båda två söker ibland mat på marken och är delvis flyttfåglar. De kan därför plocka upp smittan på en plats och föra den långt bort till en annan. Där behövs också mer forskning.

Än så länge är inte alla resultat av projektet färdiganalyserade, men ett par saker har visat sig med tydlighet.

– Nu vet vi att en avskjutning av rådjur inte minskar förekomsten av borrelia. Så länge det finns en hare och några sorkar finns det fästingburna sjukdomar, säger professor Petter Kjellander. 

Illustration: Shutterstock

Fästingens tre livsstadier

Larv: Ur ägget kommer larven, fästingens första aktiva stadium. Larven har sex ben och blir ungefär 0,5 millimeter lång. När den sugit sig full med blod släpper larven taget, landar på marken, ömsar hud och övergår till nästa stadium.

Nymf: Nymfen har åtta ben och kan bli 1 millimeter lång. När nymfen fått i sig ett blodmål ömsar den skinn och blir vuxen.

Vuxen: Precis som nymfen har en vuxen fästing åtta ben. Honan måste först suga blod innan hon kan lägga ägg. Hanen däremot behöver inte suga blod.

Fästingburna sjukdomar

Fästingar är parasiter och fungerar som vektorer, vilket betyder att de överför bakterier, virus och mikroorganismer från ett värddjur till ett annat.

Listan på fästingburna sjukdomar är lång, men de flesta är ovanliga. Mer information om dessa sjukdomar och hur de behandlas finns bland annat hos Folkhälsomyndigheten och på landets vårdcentraler.

Fästingen är den enda kända smittkällan för borrelia, och det är smågnagare som sorkar och möss som hjälper till att sprida smittan från fästing till fästing. Foto: Shutterstock

När du blir biten

  • Ha heltäckande kläder när du rör dig i naturen där fästingar finns. Borsta av byxben och skodon efteråt. Fästingen kan krypa runt i flera timmar innan den biter sig fast. Har du varit länge i skog och mark under sommarhalvåret (och när det är mer än fem grader varmt) är det klokt att ta en dusch eller ett bad efteråt.
  •  Fästingar gillar fukt och värme. Titta och känn på sådana ställen på kroppen.
  • Om en fästing bitit sig fast, ta bort den så snabbt som möjligt. Ju längre den sitter, desto större är risken att den hinner överföra smittämnen.
  • Använd en pincett eller en fästingborttagare. Tvätta sedan såret, även om du knappt ser bitmärket, med tvål och vatten eller desinfektionsmedel. Får du inte bort hela fästingen, vänta ett par dagar så blir det enklare att ta bort resten ur huden med en pincett.
  • Håll koll på stället där fästingen satt. Visar sig en rodnad större än några centimeter inom fyra veckor, eller om du får oförklarlig huvudvärk, feber eller andra symtom, är det läge att söka läkare.
  • Smittämnen som borrelia och anaplasmabakterier överförs efter ett halvt till två dygn. Bär fästingen på TBE-virus överförs smittan efter betydligt kortare tid.
  • TBE, en allvarlig form av hjärninflammation, har en begränsad men ökande spridning i Sverige. Det har upptäckts fall både norr och väster om östkusten från södra Småland till Uppland, där TBE ansetts som mest vanligt förekommande.
  • Den som rör sig mycket i naturen där TBE förekommer bör vaccinera sig, enligt Folkhälsomyndigheten.

Jakthundar

  • Våra jagande hundar löper av naturliga skäl extremt stor risk att bli angripna av fästingar. Gå igenom hunden direkt efter en jaktdag, gärna också mellan såtarna. Ha en borste eller en karda i bilen.
  • Det finns en rad olika läkemedel mot fästingar för hundar. Det allra vanligaste preparatet är Bravecto, som vuxit till att bli landets mest utskrivna läkemedel alla kategorier. 
  • Biverkningarna, med tanke på hur många doser som skrivs ut, är enligt Läkemedelsverket mycket ovanliga. Fästingen biter sig fast men dör snabbt av giftet som finns i hundens hud.
  • Hundar kan framför allt drabbas av borrelia och anaplasma (som också kallas fästingfeber eller ehrlichios). Båda dessa sjukdomar kan drabba hundar mycket hårt, med livslånga problem som följd.
Peter Ekeström
Fler artiklar
Foto: Peter Ekeström

Jakthundar

  • Våra jagande hundar löper av naturliga skäl extremt stor risk att bli angripna av fästingar. Gå igenom hunden direkt efter en jaktdag, gärna också mellan såtarna. Ha en borste eller en karda i bilen.
  • Det finns en rad olika läkemedel mot fästingar för hundar. Det allra vanligaste preparatet är Bravecto, som vuxit till att bli landets mest utskrivna läkemedel alla kategorier. 
  • Biverkningarna, med tanke på hur många doser som skrivs ut, är enligt Läkemedelsverket mycket ovanliga. Fästingen biter sig fast men dör snabbt av giftet som finns i hundens hud.
  • Hundar kan framför allt drabbas av borrelia och anaplasma (som också kallas fästingfeber eller ehrlichios). Båda dessa sjukdomar kan drabba hundar mycket hårt, med livslånga problem som följd.