Sedan vargen återkom till Sverige för ungefär 40 år sedan har Värmland varit det län som har burit den i särklass största bördan. Vargangrepp på både hundar och boskap har avlöst varandra och många jägare har inte upplevt hur det är att jaga med hund utan att ständigt oroa sig för att angrepp ska ske.
Därför har vi hyst ett visst naivt hopp att spridningen av varg söderut tillsammans med politiska intentioner om en minskad population ska leda till en lättnad för oss i Värmland. Tyvärr ser vi, i och med årets beslut om licensjakt, att Värmland återigen särbehandlas på ett negativt sätt.
Förra vinterns inventering visade på 4,5 föryngringar i Värmland. Fler än i Södermanland och Västra Götaland och något färre än i Västmanland och Örebro. Ändå får ingen varg jagas under 2026, utan Värmland ska även framgent vara ett av de län som bär den tyngsta bördan.
Går inte att lita på myndigheter
I vinter, liksom tidigare år, präglas också licensjakten kraftigt av att myndighetsbesluten inte syftar till att uppfylla den politiska viljan. Det är numera mer regel än undantag att det meddelas jakt efter fler vargar än vad som finns i reviret. Med ett sådant regelverk kan man inte räkna med att tilldelningen fylls och det skapar heller ingen tilltro mellan jägare och myndigheter.
I Värmland har det i år skett flera angrepp på jakthundar som i sig torde vara ett skäl för att möjliggöra licensjakt. Tyvärr ser vi tydligt att sådana löften och utfästelser inte tillåts väga tillräckligt tungt och vi upplever inte att det går att lita på de myndigheter som även ska se till vårt intresse.
Genom sitt agerande i alla dessa delar raserar länsstyrelsen det förtroendearbete som är så viktigt för alla parter eftersom jägarna är de som utför den praktiska jakten i länet och dessutom bidrar med ovärderlig hjälp till länsstyrelsen i till exempel inventeringstider.
Strider mot grundläggande principer
ordförande i JRF Värmland.
Foto: Mari Edman
Att hänvisa till en påstådd illegal jakt och en eventuell skyddsjakt tycker vi strider mot grundläggande principer. Det finns inga belägg för en omfattande illegal jakt som skulle kunna ha påverkan på populationen, och att ta höjd för en eventuell skyddsjakt vid licensjakt är ett reaktivt och bakvänt förhållningssätt som inte används någon annanstans i jakten. Skyddsjakt ska vara ett verktyg som används när reguljär jakt inte räcker till, inte något som reglerar hur den reguljära jakten kan bedrivas.
Årets beslut är ett särdeles tungt bottennapp i det träsk som kallas vargförvaltning. För att tilltron ska börja återskapas måste länsstyrelserna riva upp sina beslut och tänka om. Besluten måste vara praktiskt genomförbara och inte lägga begränsningar vad gäller antal och revirgränser.
Och den politiska viljan måste alltid ligga till grund för besluten.
