Istället för fällavgift på älg föreslår Naturvårdsverket en arealbaserad avgift för att finansiera älgförvaltningen.
Foto: Dan Törnström Istället för fällavgift på älg föreslår Naturvårdsverket en arealbaserad avgift för att finansiera älgförvaltningen.

Arealavgift föreslås ersätta fällavgift

Naturvårdsverket vill se en ny finansiering av älgförvaltningen som bygger på områdesavgifter i stället för fällavgifter. Myndigheten anser också att IT-system och grundutbildning för exempelvis älgförvaltningsgrupper ska bekostas nationellt med pengar från jaktvårdsfonden.

Regeringen har uppdragit åt Naturvårdsverket att utreda och föreslå en mer stabil och långsiktig lösning på älgförvaltningens finansiering, som i dag sker med fällavgifterna på älg.
Förutom att avskjutningen, och därmed fällavgifterna, varierar mellan åren är dessutom många län så små att det är svårt att finansiera den mest grundläggande förvaltningen med de fåtaliga fällavgifter som kommer in. Dessutom har det lett till stora skillnader mellan länen. Till exempel kostar en fälld vuxen älg i Södermanland eller Skåne 1 000 kronor, medan den i Jämtland kostar 250 kronor i fällavgift.

Storleken avgör avgiften
Naturvårdsverket anser att detaljfrågorna behöver utredas vidare, men pekar ändå mot en lösning som går ut på en arealbaserad avgift. Alltså att ett registrerat älgjaktområde i förväg betalar en avgift utifrån hur stort det är. Sedan spelar det ingen roll hur många älgar som fälls.
– En sådan lösning skulle dessutom grundlägga för en framtida flerartsförvaltning, snarare än enbart älgförvaltning. Det är en utveckling som vi ser är på gång, säger enhetschef Eva Thörnelöf på Naturvårdsverket till Jakt & Jägare.

Pengar ur viltvårdsfonden
Vidare föreslår Naturvårdsverket att IT-system och utbildning av till exempel älgförvaltningsgruppernas ledamöter ska bekostas nationellt med pengar ur viltvårdsfonden. Enligt preliminära beräkningar skulle det motsvara cirka 4 av de runt 85 miljoner kronor som jägarna årligen betalar via det statliga jaktkortet.

Ingen utjämning mellan länen
I sitt förslag utgår Naturvårdsverket från att avgifterna ska stanna i länen. Det har spekulerats i utjämningssystem där län med omfattande älgjakt ska finansiera älgförvaltning i län där få älgar fälls. I praktiken skulle det betyda att Norrlandslänen skulle betala för älgförvaltning i södra Sverige. Kritiken mot detta skulle med all sannolikhet bli omfattande bedömer Eva Thörnelöf – vilket också bekräftas av Jägarnas Riksförbunds ordförande Solveig Larsson:
– Vi har redan klart uttryckt att fällavgifterna ska stanna i de län där älgarna fälls. Allt annat vore orimligt. Om små län har problem med att finansiera älgförvaltningen får man titta på samordningsfördelar och effektiviseringar. Länen kan till exempel gå ihop och driva älgförvaltningen gemensamt, säger Solveig Larsson.

Få fällavgifter, men viltrika marker
En annan orimlighet med ett utjämningssystem är att relativt viltfattiga delar av landet skulle finansiera älgförvaltningen i landets mest viltrika områden – med starka hjort- och vildsvinsstammar som inte omfattas av fällavgifter. Eva Thörnelöf pekar på att detta talar för att man på sikt ska lämna älgförvaltningen – som separat företeelse – och i stället ägna sig åt viltförvaltning i en bredare och ekosystembaserad betydelse.
– Trots allt påverkar arterna varandra och de flesta experter är överens om att man inte kan förvalta en älgstam separat i områden där det finns mycket annat klövvilt – eller för all del större rovvilt, säger hon.

”Inga höjda avgifter för jägarna”
 Naturvårdsverket ger inte heller några detaljerade förslag om exempelvis arealavgifter med mera. Det, menar Eva Thörnelöf, får bli en senare politisk fråga och något som berörda parter måste diskutera.
Jägarnas riksförbunds ordförande Solveig Larsson har inte hunnit läsa Naturvårdsverkets förslag i detalj, men konstaterar att oavsett hur det framtida systemet ska se ut måste det finnas en tydlig koppling mellan avgifter och vad pengarna används till.
– Generellt kan jag säga att dagens älgförvaltning är omfattande och byråkratisk. Om kostnaderna är för höga ska detta i första hans lösas med förenklingar, besparingar och omorganisationer – inte genom att höja avgifterna för jägarna, säger hon.