Journalisten, dokumentärfilmaren och författaren Lars Berge har tagit sig an vargattacken som en deckargåta och försöker verkligen förstå både vad som hände i hägnet och hur det kunde ske på Kolmården.
Han kartlägger inte bara själv olyckans förlopp, rättegången, domen och Kolmårdens skuld, utan går också igenom djurparkernas skiftande roll i samhället, vargens kulturhistoria och svenskens komplicerade relation till det vilda, som Po Tidholm skriver i Svenska Dagbladet.
Sju miljoner om året
Han fortsätter:
”Kolmården drog in sju miljoner kronor om året på att släppa in besökare i varghägnet med saknade fungerande säkerhetsrutiner. Istället arbetade de utifrån en övertygelse om att vargen faktiskt inte var farlig för människan, och att personalen kunde dominera vargarna genom att morra och bestraffa dem fysiskt. Lars Berge spårar Kolmårdens övertygelser bakåt i historien, till Disneyfieringen och kommodifieringen av naturen, radikaliseringen av miljörörelsen på 1970-talet och diverse kufiska förgrundsgestalter inom etologin.”
Po Tidholms slutomdöme är:
”’Vargattacken’ är ett oupphörligt spännande reportage om en hemsk och spektakulär händelse, men det är i slutändan utvikningarna som är den stora behållningen. Som berättelsen om hur Kolmården kom till stånd för att fixa ekonomin i en socialdemokratisk kriskommun men nu istället drar in rejäla vinster till butikskedjan Clas Ohlsons arvtagare. Och hur vår stukade syn på naturen ska exploateras i affärsmodellen.”
En bladvändare
Gunilla Brodrej är i Expressen lika positiv och tycker att ”Lars Berges fantastiska reportage är en bladvändare som får marken att gunga under fötterna” och att hon lär sig ”massor”.
”Berge närmar sig händelsen med stor respekt för offret och hennes familj när han tar läsaren med på det här reportaget som också är en berättelse om Sverige och om hela djurparksindustrin. Vår märkliga och tudelade syn på vargen är styrd av mytologi, känslor och – i Kolmårdens fall – några galna entreprenörer som ville få snurr på en döende kommun”, skriver hon bland annat.
Hon avslutar sin recension med:
”När jag slår igen boken är jag inte längre säker på hur jag ser på vargjakt. Men jag är däremot säker på en sak: Aldrig mer djurpark.”
