UNDER SOMMAREN har flera län i södra Sverige haft problem med varg.
I Östergötland har en varg fått skjutas på skyddsjakt efter att ha rivit får. I Jönköping pågår just nu skyddsjakt på en varg. Det har även varit vargangrepp i Västra Götaland och en varg har varit synlig i Osby och orsakat oro.
Detta trots att antalet vargar i södra Sverige alltså är förhållandevis få.
FRÅGAN ÄR ALLTSÅ hur situationen kommer se ut om riksdagens mål om förvaltningen uppnås och populationen tillåts öka kraftigt i södra Sverige.
I mellersta Sverige är situationen helt annorlunda. Där har jägare, bönder och landsbygdsbefolkning tvingats se på medan deras livskvalitet försämrats, utan att myndigheterna har hörsammat deras rop på hjälp. Det är tydligen viktigare för de svenska myndigheterna att bibehålla en isolerad vargpopulation än att se till att medborgarna känner sig trygga och att ha en levande landsbygd.
DET ÄR HELT KLART att det finns personer som tycker om att det finns varg i Sverige. Lika klart är det att de som tycker det är de som inte drabbas själva, utan som endast kan betrakta vargrfågan på avstånd.
I takt med att vargarna breder ut sig visar alla undersökningar att acceptansen för varg minskar.
Inga skyddsjaktbeslut, eller rovdjursavvisande stängsel, kan nämligen dölja det faktum att vargar orsakar problem där de kommer nära människor. Så ser det ut i Sverige och så ser det ut i resten av världen.
LÖSNINGEN PÅ PROBLEMET är lika enkel som svår. Vargar och människor kan inte samleva. Så länge det inte finns folktomma bygder, där vargen kan tillåtas finnas, är det inte ett alternativ ha frilevande varg i Sverige.
Tyvärr är det svårt att få beslutsfattarna att inse detta Jägarnas Riksförbund stretar ändå vidare. I Sverige finns det inte plats för varg och Jägarnas Riksförbunds mål om noll frilevande vargar står kvar.
TILLS VIDARE MÅSTE regelverket kring skyddsjakter förenklas och utgå helt och hållet från människorna som drabbas – inte från vargen.
En varg som uppträder oskyggt nära människor eller som dödar tamdjur måste få avlivas på enskilt initiativ, utan krångliga skyddsjaktsbestämmelser.
Om inte myndigheterna tidigt tar problemet på allvar, och om inte reglerna kring skyddsjakt förändras, kommer situationen i södra Sverige snart vara som i mellersta där vargangrepp och oskygga vargar har blivit vardag. Och det vill inte befolkningen, som attitydundersökningarna tydligt visar.
MYNDIGHETERNA BÖR TA ställning för befolkningen och visa att människorna är viktigare än vargarna. Annars går landsbygden en tuff tid till mötes.
En ny förvaltning med människorna i fokus är det enda rätta och det enda som kan leda till någon lättnad på landsbygden.
Distriktsordförande i Jägarnas Riksförbund
• Gävleborg: Ingemar Alin
• Dalarna: Martin Lundgren
• Örebro: Lennart Eklund
• Västmanland: Anders Swedengrip
• Värmland: Kjell Emilsson
• Västra Götaland: Stig Kjellman
• Jönköping: Stefan Paulsson
• Östergötland: Jan Lingheimer
• Södermanland: Hans Gustafsson
• Kalmar: Rosita Ohlsson
