Det är Uppsala tingsrätt som avdömt fallet med mannen som stod på pass med sin hagelbössa i Kungsbackatrakten i Hallands län. Han beskrivs i domen som en rutinerad jägare som har skjutit ett tiotal rävar under årens lopp.
Men allting gick fel då mannen tyckte sig se en räv och avlossade ett snabbt skott som träffade en tre år gammal lagotto romagnolo-tik. Hunden hade vid tillfället kommit en bit från personen som var ute och gick med den och den åtalade var enligt egen uppgift 100 procent säker på att det var en räv.
Avlutade lidandet
Då mannen insåg vad han hade gjort sköt han ytterligare ett skott mot den svårt skadade hunden för att avsluta dess lidande.
Enligt domstolen råder det inga tveksamheter angående det faktiska händelseförloppet. Vittnen har berättat att jägaren verkligen trodde att han sköt mot en räv i det första ledet.
Men frågan var vad mannen hade gjort sig skyldig till och om han överhuvudtaget hade utfört en brottslig handling.
Hans advokat, Sven Severin, gick på linjen att mannen saknade uppsåt att skjuta en hund i samband med att det första skottet avlossades. Då han sköt skott nummer två handlade han, enligt försvaret, i nöd och bröt inte heller vid det tillfället mot lagen.
40-tal punkter
Åklagaren ansåg dock att jägaren borde dömas för skadegörelse och betala ett skadestånd till hundens ägare som krävde ersättning för kostnaden för en ny hund och valpkurser.
I domen har rätten delat upp sitt resonemang i ett 40-tal punkter och går igenom olika typer av uppsåt och att en domstol ska betrakta ett skuldförhållande som ställt utom allt rimligt tvivel för att fälla någon för brott.
Slutligen kommer rätten fram till att den åtalade får anses ha varit ”omedvetet oaktsam”. Men att ”varken medveten oaktsamhet eller omedveten oaktsamhet är dock en uppsåtsform och ingen av dessa två skuldformer kan medföra straffansvar för brottstypen skadegörelse”.
Därför kan han inte dömas för det första skottet och frias från åtalet om skadegörelse.
Frias för andra skottet
Vad gäller skott nummer två konstaterar man att frågan är om skytten kan gå fri från ansvar för att han har befunnit sig i en ”faktisk eller inbillad nödsituation”.
Också nu väljer rätten att fria mannen och hänvisar till att antingen befann han sig i nöd eller trodde sig göra det och skriver: ”Det är klarlagt att han av den ena eller den andra av dessa två anledningar ska gå fri från ansvar för det andra skottet.”
Vad gäller hundens ägares krav på skadestånd skriver domstolen att ”(målsägaren) har inte angett någon annan grund för sitt yrkande än att ekonomisk ersättning ska utgå för den skada som hon lidit på grund av det av åklagaren påstådda brottet. Yrkandet om skadestånd ska därför lämnas utan bifall”.
