I Jämtlands län får 220 björnar fällas under årets licensjakt. Roland Johansson har jagat björn på exotiska platser jorden runt, även i Sverige – men på hemmaplan har framgången uteblivit.
– Det är lite lustigt det där. Jag jagade björn i Strömsundstrakten under tio år men sköt aldrig någon. Det var ju inte så tätt mellan björnarna som det är i dag. Men jag har jagat mycket björn i Alaska, Kamtjatka och Kanada.
Vilket ställe var bäst att åka till?
– Alaska kanske. Där tillbringade jag en hel månad i bushen utanför Anchorage. Där var det svartbjörn som gällde, de är också svårjagade men det finns ju så många. Vanligtvis går de inte ihop med brunbjörn men det finns faktiskt platser där de kan samsas.
Och hur gick det i Kamtjatka?
– Där sköt jag en Kamtjatkabjörn, en brunbjörn, på 500 kilo. Det var en mycket speciell jakt som kunde ha slutat riktigt illa. Jag föll ner i ett dike med snö, det var maj men vi talar om en snönivå på två meter.
– När jag kravlade upp var jag dränkt av snö. Glasögonen gick inte att se igenom, samma med kikarsiktet, och då bara uppenbarade björnen sig några meter bort.
– Det gick ju inte att sikta så jag sköt från höften och skadade den, väldigt lätt skulle det visa sig. Vi började spåra den, men det slutade med att vi utnyttjade att Kamtjatkabjörnar också jagar. Sätter man sig i vind brukar de närma sig, och det gjorde min björn också. Jag fällde den från runt 70 meter och fick min trofé.
Vad har du för tips till jägarna som nu ska ut i skogen?
– Var försiktig och träna så att du är säker med bössan. Det är ingen lek och första och sista rådet är att inte själv komma till skada.
Och var kommer du själv att jaga?
– På egen mark, 38 000 hektar, utanför Östersund. Där är gott om björn, minst 15 individer skulle jag tro. Det enda problemet är att få ihop folk, jag hoppas att det blir av.
