Foto: Jägarnas Riksförbund Solveig Larsson undrar varför medlemsstaterna ska använda sig av ”strängt vetenskapliga uppgifter” när EU-kommissionen inte gör det.

Ingen upplyftande läsning från EU-kommissionen

EU-kommissionen har nått nya bottennivåer i sitt uppdaterade vägledande dokument om strikt skyddade vilda djur enligt art- och habitatdirektivet. Det är ingen upplyftande läsning, skriver JRF:s förbundsordförande Solveig Larsson.

Dokumentet ska ge råd till medlemsstaterna om hur de kan genomföra undantag, som vargjakt, men det ändrar inte faktiskt rättsläge. Dock hotar EU-kommissionen med att dra medlemsstater inför domstolen om de avviker från råden.

Nu slår EU-kommissionens tjänstemän återigen fast sin vargideologiska uppförökningskamp genom att vantolka både juridik och forskning i dokumentet. Att EU-domstolens avgörande i finska vargfallet 2017 i princip gav klartecken för stamvårdande jakt struntar kommissionen i att ta upp.

Absurd situation

EU vägrar också medge att art- och habitatdirektivet ska flytta arter mellan de olika skyddskategorierna, trots att direktivet säger så. Detta leder till den absurda situationen att arter som ökar kraftigt inte får förvaltas praktiskt, och att arter som får försämrad situation inte beaktas.

Praktisk förvaltning, som jakt, ska helst inte ske. I stället ska social acceptans uppnås genom mera ”dialogsamtal”, ekonomiska bidrag och nya näringar, som vargskådning och främjande åtgärder för jordbruksprodukter från vargområden.

Jag undrar vem som hellre vill äta djur som riskerar att bli vargskadade innan de blir till livsmedel, än djur som fått leva ett liv i fred för varg?

Bevarande av kultur, traditioner och jakt som livskvalitativ sysselsättning förnekar kommissionen vara skäl för jakt på skyddad art, trots att EU-domstolen – i Maltadomen 2008 – har klargjort att det kan vara skäl för jakt. I stället lyfter dokumentet fram att vargen framför allt bidrar till att reglera antal klövdjur och därmed minska skador för jord- och skogsbruket.

Ovetenskapliga underlag

Det är bedrövligt att EU-kommissionen nedlåter sig till att ensidigt luta sig mot ovetenskapliga underlag från bevarandegrupper och bortser från seriös forskning, EU-domstolen samt EU-parlamentet.

Jag ställer mig frågande till varför medlemsstaterna ska använda sig av ”strängt vetenskapliga uppgifter” när EU-kommissionen inte gör det. Och hur ska biologisk mångfald för alla arter kunna utvecklas inom EU, om mest tid och pengar läggs på en icke hotad art som vargen?

Sverige måste bygga allianser med andra länder och få tillbaka makten över jakt och viltvård – både för den biologiska mångfaldens, de hotade arternas och människors bästa!

Ledaren är också publicerad i Jakt & Jägare #12.2021.